Broder Jakob.

Mellan det fräsande ljudet från stekpannan hör jag brottstycken av en melodi, inte ord, inte ett instrument utan ett hummande, lallande läte men melodin går omisskänneligen igenom -

Broder Jakob.

Men vem är det som låter?

Försiktigt kikar vi ut i hallen och där, mitt på golvet, med ett upp och nedvänt nothäfte i knät sitter lilla Selma och nynnar...HMmmmmmHM, hmmmmmhmmmmm, Lalllala..Lallalla..

Nothäftet tillhör klarinettspelande stora syster och mycket riktigt, hon värmer upp med bl a Broder Jakob.. Varje gång!

Efter otaliga spelsessioner med syster, både hemma och på "speltimmen" så sitter tydligen melodin tryggt förankrat inom henne. Musiken har tagit plats i henne och jag ler.

Minns texterna jag kunde sjunga innan jag kunde prata i hela meningar. Kanske har hon ärvt något trots allt?

Kanske kombo av musik och arv kan skapa mer musik inom henne för musik lyfter själen.

Ett litet hopp från Fredag kväll till Söndag och första advent.

Vi vill gå på julmarknad men snön yr, det blåser ordentligt och blåser det ordentligt vid fjorden så blir det kallt.

Vi bestämmer oss för att trotsa vädret och gå ialla fall.

På med mycket kläder, ner med Selma i varmaste åkpåsen och så på med regnskyddet.

Då sitter hon som i en korv, inpackad i plast men hon är skyddad från vind och väder.

Vandringen går mellan försäljarna, det luktar julglögg, korv, elgburgare och brända mandlar.

Överallt hänger julpynt och varma kläder medans vinden viner snön in över alltsammans.

Jag blir orolig för att hon inte kan se där ner i vagnen, att hon inget upplever men en snabb titt bevisar motsatsen. Hon ler!

Så, plötsligt genom ljudet av människor, julmusik och väder hör jag denna melodi igen...

Min spelande vagn... Min sjungande ljuva älva..

Hhhmmmhmmm, hmnmmmhm.. Sover du? Sover du?

Tur att jag har öron, annars hade leendet gått runt.

Så ljuvligt med ett nytt sätt att visa glädje på!

Kram

Byta sinnestämning.

Jag skrev inte under veckan, såklart jag inte hann det!

En fantastisk fullmatad kurs, en riktigt bra lärare, trevliga, kunniga, roliga människor upptog hela min värld... och så hemkomst, landning, familj, ta-igen, advent, önskningar.

Huvudet är nu så fullt att jag nog måste ägna dagen åt att skriva och strukturera, på alla sätt och vis, sen kan jag agera igen.

Veckan har handlat om sinnet, om coaching, om hur vi tänker, om NLP, neurolingvistisk programmering. En del saker är långtifrån nya men aha-upplevelsen ligger i att utföra det hela, att känna in det, uppleva det i sig själv och andra.

Vad byter din sinnestämning? Känner du att du "äger ditt sinne"?

För det är faktiskt inte så tråkigt att du "bara" kan bestämma över ditt sinne, du "äger det", om du väljer att se det, om du tränar på det.

Den gamla klyschan "du bestämmer själv hur du vill må" kan låta så "foten-i-kläm,jajamensan-aktig" för mig ibland men allt handlar ju om balans.

Vaknar jag och är sur, riktigt sur och känner att jag vill vara sur, just idag, just nu, då är det faktiskt inget som stoppar mig. Mitt val, mitt liv. Alla känslor hör hemma i vårt spektra.

Vissa känslor väljer jag och du dock oftare än andra.. Funderat på varför?

Funderat på om dessa känslor tjänar dig eller stjälper dig?

Kanske framförallt - vart kommer de ifrån? När valde jag dem?

Oftast har vi inte valt! Vi bara glider in i dem, av gammal vana, för att vi tror att det måste vara så, för att det känns bekvämt.

Vad väljer du helst en Onsdagskväll hemma framför TV:n - de bekväma tofflorna eller de röda med stilettklack?

Vi glider in i det vi är vana vid, bra eller dåligt och vi stannar där tills vi förstår att vi kan påminns om att vi kan göra annorlunda.

På Fredagens Skavlan såg jag en intervju med Elizabeth Gilbert, författarinnan till "Eat, Pray, love". Hon vände sig emot tanken att påverka sinnet, ifrågasatte positivismens "förtecken".

Hon såg på hur hon behandlats i USA när hon fick bröstcancer, hur man sagt till henne att om hon bara såg på sjukdomen som en gåva, som något positivt så skulle hon bli helad.

Detta är naturligtvis inte sant! Detta är en i ursprunget ypperlig tanke som gått "fel"...

Något unikt positivt som USA hade med sig som förvanskats och blivit till en klyscha, en slagdänga, tom och utan innehåll.

Nej, att påverka sinnet handlar om att vara sann. Alla känslor får plats och har lika berättigande, ingen mer, ingen mindre.

Valet ligger dock i min hand.

Jag kan välja sinnestämning när jag upptäckt att jag valt fel eller bara för att jag vill..

Jag kan också välja att behålla, om det tjänar mig.

Jag är min egen mästare och chef. Känns rätt gott, eller hur?

Annorlunda veckan.

Vardagen är här igen på ett sätt - borta är gäster, extra små utsvävningar, extra jobb.

Själv skall jag "rymma vardagen" under veckan, åka på kurs, träffa nya vänner & kollegor, sova på okänd ort, ta in ny info, stöta, blöta och förhoppningsvis fånga en och annan insikt.

Känns annorlunda och roligt, att åka bort på en vardag...

Att på allvar "ta tag i", förnya och samla helt ny kunskap till mitt företag, till mig.

Orolig för att sakna familjen men en natt med en kickbox sparkande ettåring rådde bot på den akuta saknaden.. Kan jag ens sova själv? Tänker i vart fall försöka!

Längtar efter min vän, henne jag inte haft tid att rå om öga emot öga på länge. En två-tre timmars biltur känns som en välkommen present.

Pirrig inför de andra, vilka är de? Vad kommer att komma ut av denna kurs och samkväm?

Datorn skall med! Hinner jag, orkar jag skall jag skriva, knyta ihop en annan gammal säck.

Läsa en annan väninnans material. Något jag lovat länge, tänkt på nästan var och varannan dag men inte hunnit - dags nu!

Kanske tom blogga, om internet finns och det borde det väl. I vart fall någonstans.

"Veckan kommer att vara över lika fort som du hinner säga kilivippen" sa jag till stora dottern igår kväll och fruktar att jag har rätt.

Sen är det dags för adventsstjärnor, ljustakar, glögg, vitmossa och allt det andra...

Samt mina längdskidor -jo, jag har suktat en hel helg, sett dem springa runt i lokala butiken i sina pjäxor. Till nästa helg är det min TUR! Bara så att ni vet.

Ha en bra vecka om vi inte ses förrän Fredag.. Du får väl sticka nosen inom sidan och kolla.

Gör du det? Kram

Fredagen - du önskar du slapp.

Har du mött på en Fredag du önskar du slapp?

Du vet.. Fredagen då du måste gå till tandläkaren. Fredagen - då du har sent möte på jobbet som dessutom drar över, utan varken middag eller dricka.

Fredagen - då oväntat och oönskat besök plötsligt står på dörren, mitt i en middag för två..

Det finns sådana helger, dagar och jag är allergisk emot dem.

I många år jobbade jag mycket på helgerna och insåg då att de är svåra att ersätta.

Du kan bestämma hur mycket du vill att på Onsdag och Torsdag har jag helg för jag jobbade i helgen. Den där helgkänslan infinner sig inte riktigt ändå.

Telefonen ringer från kontor där människor jobbar, posten kommer och tränger sig in,

allt är öppet, ingen kö i butiken och de på Systembolaget tittar snett på dig och nickar.

Inte för intet kommer reklam om Fredagar. Först var nog Kronfågel tror jag..

"På Torsdag äts det ärtsoppa, på Lördag är det fest men Fredag är ändå den dagen som är bäst..trallalallallalal.."

Däremellan några andra och just nu slagdängan (här i Norge lite annorlunda än i Sverige.)

"Nu är det slut på veckan det är dags för Fredags mys, ingen Kims, ingen kost..

Det skall bli Fredagsmys, om det så är det sista jag gör.."

Själv skall jag vända på konceptet och skita i Fredagen.

Inget Fredagsmys, om det så är det sista jag gör. Träning, lite jobb, middag och sen bums i säng. Så borde Fredagen var över sen.. Jag tappade den nämligen redan igår.

Har plockat upp för många Fredagar ur rännstenen under hösten så denna skiter jag i.

Orkar helt enkelt inte böja mig och plocka upp.

Måndagen borde komma med sina förlösande armar snart nog och då åker jag på kurs.

En hel vecka. Skall bli skoj.

Ha en fin veckoända, ni som funnit en.. Kram

Nu ger jag upp...

DET ÄR november!!

Oavsett vad jag försöker inbilla mig.

Min hatmånad, eller nästan i varje fall. Men vart tog den vägen?

Den brukar ju vara grå, svart, kall, ogästvänlig och lååååång men jag insåg idag - den är snart slut.

Kanske försvann den pga snön, kanske pga resan till varmare nejder, kanske pga att jag var så upptagen. Är det det som är nyckeln till en kort och smärtfri November?

Men VINTER ÄR DET! Hur jag än vänder på det..

Så, nu har jag laddat. Nya vinterskor, riktiga! Inga smäckra kvinnoklackar här inte utan grova, pälsbeklädda saker från Caterpillar. Sådana som det gärna får bli minus 25 i.. Men som man inte gärna klampar runt i fina gallerior med.

Jag bryr mig inte ens om att gömma dem i jeansen. Varför skulle jag?

Det står ändå "tant" i pannan och inget kan rädda mig. Eller kanske byggnadsarbetare..?

Vad vet jag?!

Idag kompletterade jag vintergarderoben med en jacka. En RIKTIG jacka..

Se bilden ovan! En norsk skapelse från Sweet protection i finaste dun och alla bekvämligheter för total värmebehållning. Jag HATAR att frysa!

Den skall klara alla typer av fjällturer så jag borde vara varm.

Villar jag bort mig kan man alltid se mig på 500 meter.. Lime green heter färgen.

När jag gick hem njöt jag av att inte känna vinden, att inte hacka tänder utan inbusad i min dunvärld le åt vädret..

Kom snö, kom vind, kom kyla.. Jag är beredd och faktiskt, längtar lite efter vintern!

Ha det!

Då och nu.

De ivriga små fingrarna drar, sliter och pillar och DÄR, badrumsskåpet ger med sig.

Jag hör henne rota, vänder mig om..Nej, jag är inte mer än ett halvt steg bort, ett fåfängt försök att sätta på mig lite smink. Finns det något därinne som hon kan göra sig illa på?

Hårband faller på golvet, gamla läppstift, askar till smycken och så..

I ögonvrån ser jag henne ta upp glashjärtat, smyckesskrinet jag fick av mamma när jag fyllde fjorton. Det isar till, måtte hon inte...

I nästa sekund slänger hon det i badrummets kakelplattor, flisorna av skrinet yr omkring oss och hennes mun förvandlas till en förvånad strut.."Va, vad hände??"

Jag lyfter henne ur skärvorna, hon har inga skärsår. Placerar henne i hallen säkerhet, hämtar dammsugaren...

Ett minne är borta, en tingest är utstädad, en kär klenod, en sak.

Väninnan och jag har talat under morgonen om tiden, den undflyende saken.

Om hur det påverkar oss, om ålder, om saker och hur dessa hjälper oss framåt eller håller oss kvar. Samma gäller för ting, på ett sätt. En historia, en energi, ett flöde och en hjälp för minnet.

Min väckerklocka har varit med i över 10 år, fast den är digital, ställer sig själv efter radiosignalen i Frankfurt. Aldrig något problem med tidsändringarna där.

När jag ser den förflyttas jag, i minnet, tillbaka till det sovrummet där den stod när den var ny.

Energi..

I köket står pappas sista flaska med diskmedel. Han hamstrade, min far. Var det bra pris så var det. Jag tittar på den, ser droppe efter droppe försvinna och snart kommer jag att kasta den.

Nej, jag har inga planer på att spara den, konservera den men jag tänker på det.

Att den är den sista!

En bra författare skrev en gång att om man hade den sista skärvan av en servis som gått i kras eller kanske tom en hel kopp så skulle man spara den. Använda den till att trigga minnet.

Det hjälper till att minnas servisen såsom den var, i sin glans dagar.

Jag känner att för min del har han både rätt och fel. Det beror som vanligt på...

Ibland skall man spara för minnet är kärt men det kan också hända att minnet bär sig själv.

Det viktiga blir kvar!

Ibland skall man definitivt slänga, låta tiden ha sig gång.

Hur skall annars allt nytt någonsin kunna få en plats bland all bråte?

Gammalt ut, nytt in! Det är så det funkar.

Undrar vad som kommer ersätta mitt smyckesskrin?

För minnet kan inget utsudda!

Ha en fin dag!

Energier i rörelse.

Oj, idag eller kanske snarare på morgonnatten vaknar jag med huvudet FULLT av tankar - de senaste dagarnas resa, händelser under dagen, funderingar sedan länge, känslor och massa annat.

Det första som väckte mig var nog ett ljud och så kom tanken på mailet från igår så var kedjan igång. Mailet, det borde inte ens nå mig..

Det handlade om en klient, någon som känner sig pressad, någon som måste "bita tillbaka" för att orka. Jag marinerar på svaret, hittar inte orden där på natten, de skall ju inte komma då, de skall komma sedan - när jag svarar.

Ja, ja, jag vet det också. Man skall inte läsa mail när man inte har tid att svara, bättre då att vänta tills man kan svara direkt.

Därifrån reser jag tillbaka till resan...

Älskar att flyga! Ser flygplansvingens vibrerande, känner suget i magen - frihet, frihet.

Plan betyder frihet för mig och ofta god sömn.

Irlands gröna ängar, jodå, de är gröna nu med. Golfströmmens inverkan. De färgade dörrarna, de slitna husen. Att jag var irländare i mitt tidigare liv är det ingen som helst tvekan om!

Leendet går runt när jag hör "You, fecking eiiiitttt.." - hur fult det än är så ler jag inombords.

Tiden med maken går inte att mäta i pengar. Att få tid att bara vara, oavsett vad vi gör, att hinna känna in, att hinna öppna.

Lång lunch på fin italiensk restaurang som aldrig sett röken av irländskt öl, massor av god öl på puben, långa simturen i poolen, mysstunder.

Mina färger kommer tillbaka, det har fattats mig, i bilder, i drömmar, i känslorna.

De svävar emot mig, väver sig in, värmer bilderna, gör mig mera levande.

Artikeln i tidningen, den om sorgen efter någon.. Orden som låter lite väl dramatiska men som svetsar sig in, har betydelse för mig, i översättning:

"Sorgen är som en operation, utförd på allmän plats, utan bedövning"

Mmm, delar av mig förstår vad hon menar, delar smärtan..

Den röda linjen på golvet i ankomsthallen, väntan på bagaget, smärtan som fyller mig, det onda, buren..

Hemkomsten, barnen, glädjen, de varma händerna.

Dagen igår använde jag till att landa hemma, städa, fixa, göra energierna hemma till mitt.

En gammal lärare till mig berättade det en gång, att hon efter varje resa använder dagen efter för att städa ur hemma, för att komma hem i energierna.

Det gjorde jag igår och det kändes sååå bra, landning, jordning, grundning, ordning, HEMMA.

Så, nu är det dags för mailen.. Håll i hatten så åker vi.

PUSS

Besluten.

I natt tog jag flera viktiga beslut..

Ja, som sagt tidigare, jag behöver plats för att kunna tänka, reflektera och utvärdera.

Ytterligare en Marit Paulsen med andra ord - Natten är min egen!

Att "värka fram beslut" är inte alltid lätt, det är ju en födsloprocess och de "värker inte fram" om de inte är svåra, då är de självklara och ingen stor sak. Bara ett beslut..

Nu skall jag sätta mina beslut på pränt, manifestera dem i ord så jag minns vad jag kom fram till, så jag kan påminna mig själv när det börjar blåsa hårt! För det gör det efter ett tag.

Måste också kontakta några av de som är involverade, avskriva någon, hitta dammsugaren.

Mål kräver också delmål, mutor, lock och pock för att orka men att stanna på denna plats där jag var i natt är ohållbart. Stationen är stängd, tågen gått..

Jag kan ju inte sitta här och vänta på en nyöppning när ingen är aviserad.

Min egen trygghetsnarkomani får ett slut! Fallskärm ut, hopp... och adjö.

Fann inspiration i goda vänner igår.. Sådana som också slutat med sin trygghetsnarkomani.

Det sprider sig som en löpeld i vårt samhälle, att stanna i bekvämlighetszonen, att aldrig utmana sig själv.

"Pain is temporary, pride is forever" - stod det skrivet överallt på en pappas sportjacka vid sista föräldrarmötet.

Passar oxen i mig som en smäck! Trött på att böna, be och vädja.

Fungerar det inte? Lägg om taktik eller lämna.

Nej, nu har jag en dag att fånga, en plan att slipa..

Ha det gott i din egen styrka, på ditt eget sätt!

Ilia iacta est!

Ärligt snott!

I helgen i Sverige slogs jag av allt "hallaballo" runt kungen.

Svårt att inte göra det när man känner sig lite "hudlös" och sårbar.

Hur känns sånt där?

Undrade också över huruvida jag är den enda som känner lite sympati med honom, oavsett vad han gjort.. Så såg jag Aviga Marias blogg, gillade texten, budskapet.

Här kommer en "ärligt snodd" skvätt. Mer från mig senare idag!

"Om kungen.

Är det någon som vet hur det känns att bli uthängd? Det ska han ha. För han är kung. För han lever på våra skattepengar.

Jävel va trångt resonemang. Höj taket. Beställ ett vägglyft på nätet. Människor gör misstag. Människor inser. Människor förändras.

Häng ut Sonny, Ronny och Conny också. Tänd upp ansiktet på alla kvinnor de knullat med nästa gång de är och handlar med sin fru på Ica Maxi! Jag vet många många vanliga fredagsmysiga killar som gjort betydligt mycket värre saker än Kungen. En jobbar som psykolog nu. En annan som lärare. Mums"

It's my life..

and I'm proud of it...

Ibland kan musiken hjälpa och lyfta dagen, få humöret på rätt spår.

Jag rekommenderar Spotify till alla er som inte provat, balsam för själen.

"This ain't a song for the brokenhearted
No silent prayer for the faith departed
And I ain't gonna be just a face in the crowd
You're gonna hear my voice when I shout it out loud

It's my life
It's now or never
I ain't gonna live forever
I just wanna live while I'm alive

My heart is like an open highway
Like Frankie said, "I did it my way"
I just wanna live while I'm alive
'Cause it's my life

This is for the ones who stood their ground
For Tommy and Gina who never backed down
Tomorrow's getting harder, make no mistake
Luck ain't even lucky, gotta make your own breaks

It's my life
And it's now or never
I ain't gonna live forever
I just wanna live while I'm alive

You better stand tall
When they're calling you out
Don't bend, don't break
Baby, don't back down

I just wanna live while I'm alive
'Cause it's my life!

Märkliga, magiska Måndag.

Vaknar tidigt med känslan av att ha "missat något"..

Smyger ner, sätter på kaffet, dricker min halva första kopp utan att försöka tänka alltför mycket.

Vad är det som känns?

Väcker maken, bär på önskan att bara krypa nära, nära honom och somna om men vardagen är här! Hans vardag, storstumpans vardag, ja, faktiskt även lillstrumpas och min vardag men det känns inte alltid som vi har vardag.

Helgen värker och sliter i kroppen, avslutet med barndomstaden.

Känslan av att min far lever kvar där, när jag är här, kör runt i sin lilla bil, handlar sin mat, klyver sin ved - det illusionen kan man inte behålla när man är där.

Jag satt i kyrkan i Lördags och tänkte på allt som vi/jag genomgått i den.

Dop, konfirmationer, Alla Helgonas ljushämtning, tacksägelsegudstjänster, körövningar, guidningar, jodå, jag har tom guidat i den kyrkan.

Nu är "familjekrönikan" över där. Jag är gäst och min barndomstad lever sitt eget liv.

Många känslor dansar i kroppen när vi åker hem, jag försöker att bara låta dem vara.

Försöker att sätta mig på en sten och bara se på dem.. Låta dem hoppa, dansa, skutta, pocka på uppmärksamhet.

De flesta av dem kan jag nämligen inte göra något åt, de skall vara där, få bli bekräftade så kan de försvinna med tiden.

Kroppen värker efter närhet. En annan människas beröring kan lindra just nu.

Jag kryper upp i sängen, nära, nära det snörvlande, sovande barnet.

Njuter av den varma armen som slås om mig i sömnen, de små fötterna på min mage.

En stulen stund av lycka och tystnad, ett stopp mellan två busstationer i vardagen.

Som vanligt i detta tidevarv -

tiden springer vidare och står ändå still!

Sorgen behöver tid sa prästen från prediksstolen i Lördags.

"sorgen behöver tid, utrymme i en jäktad värld. Den behöver få vara tills den är färdig, tills den ebbat ut.."

Bra påminnelse mitt i livet! Allt handlar till syvende och sist om närvaro.

Att vara i det som är.. Namaste!

Sorgens bok

Jag vet en del om andras sorg.

Jag har läst en del, diskuterat en del, fått ord på vissa bitar, lämnat andra ordlösa och flämtande i sin känslomässighet.

Min sorg är såsom en bok. En bok du vet att du bör läsa till slutet, den liksom drar i dig fast du egentligen inte gillar "ploten", intrigen, handlingen och de känslor de uppbringar.

Ibland gruvar man sig för att öppna den, ibland bara "hoppar den på en", ibland känner man ett skriande behov av att ta tag i nästa kapitel, och nästa och nästa.

Alla böcker kräver tid, tid och uppmärksamhet.

Ju svårare intrig, desto mera tid behöver man för att arbeta sig in i handlingen igen - sådan är min sorg! Jag klarar inte av den i pausen på busshållplatsen, eller de två timmarna medans jag dammsuger huset. Det funkar inte!

Behöver lite mer än så för att "låsa upp, släppa fram och sortera" mao komma tillbaka in i handlingen, leva med, dela och bearbeta.

Det är svårt för andra att förstå, svårt att se - är det så för alla?

Antagligen inte! Men för mig är det så, just nu, i denna sorg, denna gång.

Kanske för att detta med min pappa var "lite väntat", kanske för att han och jag inte hade den bästa av relationer..Kanske för att detta dödsfall inbegrep så mycket mer än bara en faders död! Även om en faders död vore mer än nog.. Make no mistake!

Dottern har somnat, helgen pockar på, resan emot barndomsstaden.

Hmm, jag måste nog läsa ett kapitel nu.. Bearbeta det annars finns risken att min bägare blir för full.

På återhörande & kram, M

Dagens tanke..

Om ca 6 månader fyller jag 41.

Livet är mitt i, livet springer snabbt, snabbt på kortdistans samtidigt som livet sniglar.

När min mor fyllde 41 år hade hon knappa 4 månader kvar att leva, 3 månader och 16 dagar och en halv dag om man vill vara petig.. och det vill man.

Min vackra mamma! Min kloka, snälla, varma mamma...

Mitt i livet var hon när det tog slut, när hon inte längre kunde följa härifrån, från den här sidan.

Jag trodde inte den dagen skulle betyda någonting för mig, vem bryr sig liksom?

Allteftersom den drar närmare fångar den min uppmärksamhet, jag tänker bli äldre än min mamma, jag skall bli äldre än min mor.

"Ingen kan köpa livet..." sjöng DiLeva i Lördags så nej, jag vet inte säkert såklart, att jag blir äldre än henne men jag hoppas.

Jag ser min mans ögon i lampskenet, den gula snoren som rinner från min lilla pärlas näsa medans hon äter glass, min stora dotters frågande blick när läxorna blir för svåra.. Jag vill vara kvar, jag vill äta mera av detta, jag vill älska och älskas.

Jag ser solnedgångar, frostfyllda morgonstunder, fåglarnas lek med varandra och mina INKORGAR.. De är fulla till bredden.

Fulla med allt jag vill göra.. jag vill.. jag vill.. jag vill...

Måtte någon lyssna. Måtte det finna flera tomma sidor, flera kapitel att skriva.

En flaska champagne runt 10 Augusti borde bli bra.. Då har jag passerat en milstolpe.

Äldre än min mor... Älskade, fina mamma!

All Saints' Day!

Välkommen till November!

Idag firas den sk "All Saints' day" i b la USA och stora delar av kristenheten utanför Europa medans vi i den europeiska grenen väljer att fira denna dag under Novembers första helg sålunda kommande Lördag.

Alla helgon, kända och okända skall uppmärksammas och firas för sina gärningar står det i kyrkokalendrar.

Dagen INNAN All Saints' dvs den sista Oktober är mao den "beryktade" och totalt förrvirrade

"Halloween"...

Här blir det oftast hos oss nordbor i vart fall total kaos i Kapernaum - varje år, samma visa...

När ÄR halloween egentligen? Vilken dag skall barnen gå, om de skall gå?

Hur kan man som "god kristen" låta sina barn klä ut sig till spöken på en sådan fin lugn helg som Alla helgon? osv, osv.

Halloween springer ur det som kallades det Keltiska nyåret, slutet på den ljusa halvan och promenaden in i den mörka delen.

Se där, det är inte för intet som vi ställer om klockorna under denna tysta, mörka helg.

Under denna Oktobers sista natt ansåg också Kelterna att gränsen mellan denna världen, vår fysiska verklighet och andevärlden var extra tunn sålunda kunde vad som helst dyka upp och hälsa på.

Förklaringen till att våra barn springer omkring denna dag som liemän, spindeldrottningar, ihåliga i ansiktena och med lemmarna hängande i lösa blodiga knutor - undervärlden, som det så fint hette, är öppen.

Jag, personligen, som gillar polariteter, tycker att detta är en fin balans.

En uråldrig sed av lek, glam och skojs vägs emot en stilla eftertänksam dag då det goda i världen uppskattas och hyllas, faktum är ju att hos oss blir det en hel helg.

"Undervärldens representanter" förplägades noggsamt med godis här igår kväll så dem borde jag inte ha något problem med, tillika att en spindeldrottning med lila hår sovit sin skönhetssömn i mitt pörte.

Nja, inte i ett spindelnät, mer i sin säng men ändå.

Så till helgen vänder jag nosen emot hemstaden, gravvård, funderingar, kyrkobesök och släktbesök står på programmet.

En stilla helg i tacksamhetens tecken där jag tänker fundera över det goda som ett liv som svunnit lämnat efter sig.

Med min fars ljus i handen tänker jag tacka för det liv han ändå skapade till mig!

Tacksamhetens cirkel - från spindeldrottningar till fäder, från släktled till släktled.

Ha en god första November morgon! Tänd ditt ljus och sätt det inte i skeppan!