fredag 29 juni 2012

I Längtans garn.

Att vakna med en längtan... 
Det är inte varje dag för mig men jag önskar att det vore så! Eller förresten... Jag brukade vakna så rätt ofta men så, borta en period och nu, kanske, kanske tillbaka igen. 

"Våga å ta fram lengselen. Du er et med din livkraft, din vilje og din motivasjon!"
Mmm, jag är ju det. Ett med min längtan.. Längtan är en otrolig drivkraft och lilla syster heter vilja.
Den vackra vilda Vilja skapar åt Längtan och tillsammans är de oskiljbara, otämjbara och rakryggade. 

Igår höll jag ett litet föredrag om just längtan fast jag förklädde det till ordet "MÅL". 
Ja, käre bloggläsare, du känner mina käpphästar och jag skall inte plåga dig med den idag igen, det där målbilds pratet men för de som var där igår var det helt nytt. 
Längtan skall få det att krypa i kroppen på dig, längtan skall få dig att vilja springa istället för att gå, längtan skall få munnen att vattnas... Annars är det något annat, kanske önskan, kanske behov.

Inser när jag skriver att det låter som längtan måste vara våldsam, kaotisk och upprivande. 
Nej, det är heller inte sant. Det brukar ske när längtan blir till passion eller besatthet. 
Längtan kan också vara djup inne, fylla hjärtat, vara väldigt personlig men längtan kan aldrig någonsin sättas på undantag, ignoreras, till detta är hon för stark. 
Förtryck din längtan och sjukdom blir det pris du betalar, enkelt så. 

Mötte blanka blickar till en början när jag talade om att kliva över mentala trösklar igår och så tändes "Aha-lampan" i öga efter öga. Frågorna ändrade karaktär och jag såg polletterna trilla in. 
Skall man vidare med sin fysiska kropp så kommer man automatiskt att tvingas se över sitt inre. 
Skall man arbeta med sitt inre så måste den fysiska kroppens behov/önskningar vara synliga. 
Helheten! Templet.  Låter ack så enkelt, låter ack så självklart men det är i teorin.
Praktiken är svårare men övning ger mästaren. 

Boken skriver sig själv. Funderingar till en Cd är på gång..
Ny firma.. Jo, det är dags nu! Helt klart.. Allt indikerar det. 
"Mauds mirakler" - är ett av förslagen till företags namn. Vore kanske lite kul.. 
Har i vart fall massor av attityd och inte minst, längtan!! 

Nu skall jag använda en regnig Fredag till att suga på karamellen! 
Ha en underbar helg! Live with passion (som sagt!) KRAM  


PS! Tavlan tillhör Annika Strömberg och heter "Längtans blomma".Finns på nätet för dig som tycker den är lika vacker som jag.

torsdag 28 juni 2012

Love.

"Love her!" He told the man.
"I told you, the feeling just isn't there anymore!" the man replied.
"LOVE her!" Covey replied.

"You don't understand. The feeling just isn't there" repeated the man.
"Then LOVE her. If the feeling isn't there, that is a good reason to love her!"
"But.. how do you love when you do not love?" asked the man.

Covey replied: "My friend, love is a verb! Love - the feeling - is a fruit of Love, the verb. 
So, Love her! Serve her. Sacrifice. Listen to her. Empathize. Appreciate. Affirm her.
Are you willing to do that?".    

 Ur Seven habits of highly effective people by Stephen. R. Covey.


Mycket av tankar runt kärlek, runt att älska förändras om "Love" faktiskt blir ett verb.
Ett verb med ett att framför.
Ett verb som innebär "agerande" och inte bara passivt mottagande och givande.

Ett verb som innebär att man måste göra för att det skall bli, att man våga deltaga.
Naiv som jag är tror jag att de flesta vill deltaga - vem vill inte ha frukterna av kärlek?
Men problemet - haken ligger i - att våga!
Att våga blotta sig och ge. Våga lägga fram sin andliga strupe på bordet och hoppas att den andra inte tar en tugga utan långsamt lägger sig bredvid och ser emot stjärnorna.

Tålamod, kunskap, talang, idogt praktiserande - allt det där och mycket därtill blir bara tekniker utan kärleken.

"Love comforts like sunshine after rain.." William Shakespeare.

Live with passion. Namaste!

 

onsdag 27 juni 2012

Falsk flagg.

Falsk flagg... eller "jag är ett pucko" - är det enda rätta namnet på det här blogginlägget. 
Förvånad? Ja. Borde jag vara det? Nej! 

I detta nu så känner jag mig som hon som satte sig på stolen med syltfläcken, i sina vita jeans FAST alla sa att det var en fläck på stolen. Skyll dig själv, typ. Fast irriterande.. och nej, det är inte hela världen. 


Under alla år av eget företagande har min egen coach sagt: "Du har bara ett problem, min kära. Du är för snäll, för godhjärtad. " och så vidare i den galopperande riktningen. 
Mmm, tyvärr.  Rådet jag fått många gånger är att ställa mig frågan - Är det rimligt? 


Är det rimligt att du som har man och barn, heltidsjobb, hund, hus springer ärenden åt friska tant Agata 65 år som älskar att skvallra, träffa folk och dessutom har hela dagen på sig? 
Är det rimligt att hjälpa Siv som har bruten fot, sitter på 5 våningen, är lite yr och har närmsta barn och barnbarn i Syd Afrika? 
För dig, som liksom jag, har ruskigt svårt med att skilja den ena från den andra så kan jag hjälpa dig på traven - svaret på första frågan är NEJ, svaret på andra är JA. 


Viktigaste keynote - Är det rimligt? 


Problem uppstår dock när du inte kan kolla fakta dvs när du inte ser "Sivs brutna fot" utan hon bara säger till dig att den är bruten t ex via telefon. 
Svårt att kolla, ibland tom omöjligt.. Folk far med osanningar ibland speciellt när de vill ha något och kanske framförallt, när de tror att du inte kan kolla. 


Det är alltså detta lilla aber som jag nu kallar för "falsk flagg"! 
Jag har kommit på någon, genom skådat lögnen och dessutom sett att hon på allvar trodde att jag var dum nog att "aldrig syna hennes kort". 
Billigt!  Det är så det känns.. Billigt!  Min tid, min hjälp, som jag delade med mig av i en tid av stress, tryck och då jag behövde varje gnutta energi själv utnyttjades av någon som var lat och kanske, lite rädd. 

Hade hon sagt sanningen.."Jag är rädd för att... Jag vågar inte själv..."
Ja, då hade hon fått samma hjälp av mig, kanske tom lite mera riktad på att lösa den verkliga knuten istället för en påhittad. 
Jag hade vetat vad jag gav mig in på, vi hade fått till ett verkligt möte och kanske, kanske kommit varandra närmare. 

Fast "bevisen" ligger på bordet nekar hon i sten. Vad skall hon göra? 
Det ökar min känsla av "falsk flagg", jag suckar, vänder mig bort. Synd. 
Synd att jag inte ställde mig själv frågan -- är det rimligt?  
Synd att jag inte lyssnade på signalerna inom mig utan skred till verket. 

Påminnelse noterad.  Dags att gå hem, ta av sig jeansen, tvätta en syltfläck till.
Hoppas jag lär mig någon gång...

Namaste! 

tisdag 26 juni 2012

Sommarlovs morgon.

Sommarlovs morgon och sommarlovs dagar.. Med busiga barn föreningen! 
Självvalt.. Ja. Mysig... I alla högsta grad. Frustrerande.. Jodå, emellanåt. 
Det blir många minnen också och detta är jag säker på. 

Sommaren då den stora flickan växer som gräset på ängen, fötterna hoppar två storlekar på en dag, då hon använder kvällar och nätter till att vicka ur sina sista tugg tänder. Till glädje och frustration.. 
Den eftertänksamma börjar upptäcka världen runt om, ser mera "vuxna filmer", ställer frågor om det som var och det som kommer. 

Igår såg jag leende på medan hon penslade kanel och vaniljbullar med varlig hand. 
Hon frågade om varför temperaturen på mjölken måste vara såsom den är..Hon frågade om mamma och mormor. 
Så, kära mormor... Du som alltid ville att vi skulle baka bullar, du som tyckte det var viktigt. 
Igår borde ha du ha haft ett stort leende över dina läppar när den unga damen uttryckte: 
"Åh, mamma, jag skall lära mig detta ordentligt så att jag också kan lära mina barn och barnbarn att göra saker från grunden!"
Delar av mitt jobb är gjort, I passed it on. ;-))

Den lilla är i sin mest galna språkutvecklingsperiod.. Hon snackar, snackar och snackar.
Varje mening börjar med tre mamma och avslutas med två mamma, minst. 
"Mammma, Maaaammmma, Mammma... Kan jeg få bli med, mamma.. Mamma?"
Nu pratar vi om att resa på utflykt med bilen och ja, jag har svarat ja mellan varje mamma samt tittat på henne. Då utbrister hon: 

"Då vil jeg ha penger.." 
"Jasså, vad skall du med dem till då?"
"Mamma, mammmaaaa, jeg vil ha penger. Jeg vil kjøpe tomater!"
"Jasså, minsann.. Tomater." 
Värre saker kunde man ju tänkt sig.

Hon äter som en fluga, lever väl på sin eteriska energi som alla treåringar, är snabb i vändningarna. 
Sparkas som en häst (i vart fall en mindre pony) och gärna på ställen där det känns. 
Sover helst på eftermiddagen och suddar sedan halva natten... 


Ja, sommaren kommer att bli annorlunda.
Många önskningar ligger på bordet och jag glädjer mig och gruvar mig såsom sig bör. 
Det kommer att bli många ensamma träningstimmar när pappa kommer hem. Allt för att vara laddad för nästa dag av "mammande" men även sköna sovstunder i skuggan, skratt från magen, galna upptåg och ett och annat hjärta i halsgropen av fröken våghals. 


Idag besöker vi ljuva Carina, lagar ischoklad (jo, man kan göra det på sommaren också).. 
Redan nästa vecka är det dags för ett kallt Vansbrosim (BRRRRRRR:.. ) och sedan ett glatt, uppsluppet treårs kalas bland Moraborna.   Gud bevare dem! Och er...;-)


Live with passion!

 

lördag 23 juni 2012

Tyst möte.

Jag kränger på mig regnstället. Vattnet vräker ner men vad hjälper det? 
Hunden måste ut. 
Lite trött. Lite ledsen i ögat... Lite tuffa puckar, lite olösta funderingar. 

Vandrar ut i sommarens grönska, doftar underbart såhär i regnet. 
Tar till ett gammalt knep. Börjar be. Ber till mitt team, till mina föräldrar och farföräldrar, sätter ord på allt det som jag undrar över och önskar hjälp med. 
Vandra långsamt, går djupt inom mig... 

Plötsligt i en nedförsbacke känner jag någon som går upp bakom min rygg, en välbekant känsla. 
Armar som läggs om min hals, en sorts kram, bakifrån... Bara en person går så. Min far! 
Bara han vågade hålla mig så.. När han var stolt, när han ville känna samhörighet. 
Han lägger sin kind emot min, tårarna trillar långsamt.. 
Så lyfter han handen, pekar tydligt, pekar med hela handen - FRAMÅT! 
Håll kursen.. Ljus föröver! 

Hör inte orden. Känner intentionen. Vet vad han säger i varje andetag. 
Farfar sluter upp, tar min högra arm i en armkrok. 
"Minns du? Minns du Myet mitt när vi lurade regnet?"
Jag ser en bild på min näthinna samtidigt som solen bryter igenom molnen och dränker mig i sin värme och sitt ljus.
"Minns du när vi gick med sydväst en hel dag bara för att vi visste att har man regnkläder på sig så tittar solen alltid fram?"

Om jag minns, käre farfar, om jag minns. 
Ser framför mig den dansande femåringen i sin röda sydväst, farfar i sin grå.. PÅ ängen, i sandlådan, vid kaffebordet utanför trappan. 
"Det är precis så det är. Man lurar fram solen med regnkläderna.." Breda leenden på båda herrarna. 

Jag känner mig lycklig!! Tackar pappa! Tackar farfar! 
Stolta herrar. Gott att de är med mig och jag känner på mig att de jobbar för min bön. 
Finaste B, du hade rätt när du tolkade min dröm. 
De jobbar för mig. Jag glädjer mig. 

Magiska midsommarnatt! 

fredag 22 juni 2012

Min sfär? Din sfär?

Upptagen av kroppsspråk i detta nu... I sig själv, som en förlängning/klargörande av kommunikation, som undermedvetna signaler, ja, kort sagt i alla dess former.
Norrmän har ( i mitt tycke) ett större behov av "privat sfär" vad det gäller verbal kommunikation än svenskarna.  De har svårare (ja, faktiskt) med uttryck av emotionell art och man måste verkligen ha utvecklat en ganska solid vänskap innan man kan ge sig in på dylika territorium.
Mina "kramar" i båda sms och real life bemöts ofta med rodnande kinder och nedfällda blickar samt i bästa fall en blyg en tillbaka men lika ofta ingenting alls.

Däremot stör det mig att deras behov av en sfär när det gäller den fysiska kroppen i relation till främlingar verkar helt obefintlig. De kör "en japanare" helt enkelt.
"Känner jag dig inte, så finns du inte och sålunda agerar jag därefter!". 
Många gånger är det så att jag stör mig på detta i hissar, på gymmet, i butiken och på bussen.
Att sätta sig ner, låta väska och påsar falla i knäet på den som redan sitter innerst medan man själv febrilt kollar i mobil telefonen är vardagsmat.

Likaså att då jag laddat upp alla mina varor på bandet i butiken och sedan går, trevlig som man är, ner till bandets slut och snabbpackar. Allt för de som står bakom..
Ja, i det ögonblicket passar tanten.. Hmm, ny tanke. Jo, det är faktiskt oftast damer.
Hon passar på att skjuta fram sin kundvagn så att kassan inte längre är tillgänglig för mig, jag som nu faktiskt skall betala. VA?
Vad är detta för beteende?   Numera ställer jag mig bara vid "damens" vagnsände och puffar diskret samt viftar med kreditkortet tills hon hajar. Inte släppa fram mig = aldrig din tur! HEHEHEHE...
Det funkar alltid till slut. Touché!  Men det förvånar mig också, VARJE GÅNG.

Surkärringen i mig är tydligen framme idag!  Sorry!
Kanske saknar jag svensk midsommar..NÄÄÄÄ!
Kanske fick jag bara en överdos på gymmet idag... Jo, mera troligt.

Först farbrorn i hissen som absolut skulle in bakom min ryggsäck och trycka på "stäng dörren snabbare knappen", PÅ VARJE VÅNING. Som om hissdörrarna inte går tillräckligt snabbt ändå..
Och klockan 9 på morgonen... Och i ryggsäcken låg min plånbok. Ytterfacket.
Plus att han naturligtvis irriterad suckade varje gång han upptäckte att vi stannade och antagligen, att jag stod i vägen.  Väl på vår våning (han skulle av på samma) log jag brett, såg honom i ögonen och sa: "Stressad?" 
Medan jag trängde mig, ryggsäck och väska ut framför honom och hans högröda, svettiga ansikte.  

Spinningen gick bra, efterföljande styrka/core - en katastrof men henne glömmer vi. Den tanten hade fler bekymmer än vi orkar räkna.
Sååå, dusch, ombyte med ett extra ansikte i min toalettväska... Även detta en dam i, nej, passerat sina bästa år. Hon studerade ogenerat mina väskors innehåll som om jag aldrig var där och jag undrade i mitt stilla sinne om hon skulle spy eller börja dräggla.
Detta avhjälpte jag genom att, HOPPSAN; OJ, FÖRLÅT, råka rikta min Kenzo med sprutsidan i hennes riktning.  Fast det visst ju inte jag, eller hur?? Eller gjorde jag? ;-)
ATTJOOOO!  Hon drog sig bort... Sa inget, såklart!  

Själv gick jag från gymmet grubblandes... bara jag?
Nej, jag vet flera som känner igen detta.
Mest grubblade jag på om min coachs uppdelning av befolkning håller (sagt halvt på skämt, halvt på allvar men med en gnutta sanning i).  Hon delar upp dem i: rikspuckon, vanliga puckon, helidioter, intelligensreserven och såååå... Jag själv. (Dvs du, hon, jag beroende på vem som pratar)
Ibland känns det som "rikspuckona" har sammanträde på min planhalva...
Ibland tycker jag inte alls det är så..

Detta skulle handla om kroppsspråk och så spårade jag ur... Ta det för vad det är.
En blogg, en reflektion...
Sverige - ha en god midsommar! Jag tänker på er.
Norge - ha en ljuvlig skolavslutnings Fredag och fredags kos! I'll join you!
Live with passion, take no shit och skratta stort och innerligt! NAMASTE!


torsdag 21 juni 2012

Vilken kvinna!

Min egen coach uppmanar alltid till att läsa självbiografier. Han hävdar att man inte behöver "återuppfinna hjulet, om någon redan gjort det åt en". Sant. 
Man kan ta andras misstag, upplysningar, framgångar och bygga vidare på dem och på så sätt nå nya höjder.  

Jag förstår tanken men ibland har jag svårt att relatera till självbiografier av Nelson Mandela, Steve Jobs, Hillary Clinton etc - alla dessa briljanta människor på sitt område. Men ack, så långt från min värld. Spännande läsning men hur jag än vänder på det blir det mer som en roman än en självbiografi. 

Naturligtvis vill jag nu snacka om ett undantag... redo för ett boktips?
Ninnnaninna ninanna, ninannanani na.. Nini.. Hahaha... Det där förstod bara svenskar och svenskar födda 76 och tidigare, ni andra är för unga (sådär cirkusflexus i vart fall). 

Boken heter Livsglede - en selvbiografi av Margit Sandemo. 
I vart fall heter den det på norska, så "Livsglädje" är väl troligt på svenska. 
Den har legat på mitt nattduksbord i över ett år och nu var det sålunda dags! 

För att denna självbiografi skall vara tilltalande så tror jag det är en fördel om man någon gång känt sig riktigt annorlunda på den här planeten. För Margit är sannerligen ingen dussinmänniska. 
Här blandar hon friskt av livets goda och livets sorger, av gåvor och förbannelser, av insida och utsida, av djupaste förståelse och av förmågan att stöta bort det som inte passar. 

Vägen. som är livet är kurvig och krokig och man ser sällan eller aldrig bakom nästa hörn och hon får (i vart fall mig) att känna att det var meningen, en del av charmen. 
Jag har gråtit, skrattat och framförallt känt igen mig!! 
Känt igen delar av det clairvoyanta, det mediala, uppdelningen mellan svensk/norsk (något som är en realitet för oss båda), att vara kvinna, att vara mamma, att söka sin plats i livets stora pusselspel. 

Jag förstår med varje fiber av min kropp varför jag älskade/slukade/ köpte Sagan om Isfolket den gången det begav sig och förbannar den dagen jag lät mig övertalas att ge bort dem. 
Dags att köpa hela serien igen. Bara för att... 

Att höra någon som är så klok som Margit förklara saker, på sitt sätt, med sina ord men ändå ge en förståelse för det som sker inom en själv ÄR STORT.
Det ligger ett läkande i att förstå! Det tycker i vart fall jag... 

Att hon sen är född bara en dag ifrån mig, den 23 April kanske gör känslan ändå större. 
En oxe i sitt esse. En oxe med sitt kommunikations chakra på vid gavel...
Pröva gärna! Tror inte du bli besviken då här finns något för alla...
Om inte annat, läs den som en roman - det funkar det med!

HURRA för MARGIT!  Ha en fin Junidag. 
I mina tankar... Maud

tisdag 19 juni 2012

High-five Clive...

eller "Hur mäta vad man lärt sig"?
Tusen och en ting snurrar i huvudet idag. Funderingar och marineringar börjar så sakteliga landa inom mig. 
Jag gillar henne! Bruden, damen jag lever med till vardags. 
Nejdå, jag har inte gift om mig! Inte heller har jag börjat tilltala mig själv i tredje person singularis.. 
Jag menar mig själv. Jag tycker om den tid jag spenderar med mig själv och det jag gör! 
Äntligen!! 

En av mina gamla kontakter (och förhoppningsvis blivande arbetsgivare) påminde mig idag då hon uttryckte något mycket klokt: 
"Livet, älskade Maud, livet mäts i hur mycket man kan klara av när man inte är beredd! 
Och du... Du kan få elva extra middags gäster, titta i kylskåpet, se två burkar med vita bönor och ändå klara av att få alla mätta! 
Det är vad jag kallar en sjujävla till verktygslåda!" 

Man får tacka! Tacka och buga! 
Innerst inne vet jag att hon har rätt... Jag bara glömmer att titta där ibland. 
Glömmer att jag ens bär omkring på en verktygslåda. 

Hon fortsatte oförtrutet att diskutera ett projekt, berätta för mig om allt bra jag gjort och när jag ifrågasatt:"Jamen, de och det.. Vad göra? De gillar ju det inte!"
"Nej, vi kan ju inte hjälpa att de har taskig smak! Och inte fattar... Vi får väl gå runt!"
Nya soliga leenden. Jag värmer mina händer i hennes eld, hennes ljuva inspiration och tackar för allt hon ser i mig och allt jag vet att jag ger och plockar fram i henne. 
Vi lade till rätta något som jag inte hade alla pusselbitar i och därför inte förstod. Får en också att må bättre... att förstå. 

Känslan gör ett skutt!  Leva sant är viktigt för mig! Leva som jag lär och fortsätta lära... 
Igår kväll gick jag på Intervall spinningen och min favorit lärare, fd proffs cyklisten C är instruktör.  Veckans höjd punkt!  
Utan mina vänner (som bangade för utomhus cykling i regn. Vi log i mjugg..och skrattade högt) placerade jag mig mitt framför honom - allt för extra pepp. 

Mitt i första intervallen brister han ut på sin brittiska... 
"And a cyklist is born.. She now knows how to pull!! 150 km tends to do that to you!!
HIGH FIVE!!" 
Leenden från öra till öra... Lite generad, lite glad. 

Han pratade om trampteknik. Att jag fått in draget dvs att man drar trampan upp med cykelskon när man cyklar i tunga uppförsbackar eller som i mitt fall... På tungt tryck. För att sedan snabbare kunna pressa ned igen. 
LYCKA! Tanten kan fortfarande lära sig.  Gamla hundar kan nya trick! Man måste bara muta dem bättre. 

Taggad känner jag mig nu redo att resa vidare emot sommarens mål... 
Jag, min sköna känsla och två burkar vita bönor... (bara skojade ;-))
KRAMAR

måndag 18 juni 2012

Insidan av en tallkotte

Nu har jag använt en vecka på att smälta mitt eget skolavslut, Halv Vättern och sommarens intåg.
Låter det sista märkligt?
Kanske är det det men någonstans i tenta hetsen i Maj så trillade jag av tåget -
sommar tåget.

När den intensiva värmen kom så exploderade mina vårblommor i ett nafs, försommarens blommor likaså och det blev högsommar och så, så blev det kallt.
Märkligt.  Jag vill ha sol och värme när jag är ledig. Är det som i Maj så är det bara "klibbigt" och jag blir bara irriterad och det var jag också, irriterad.  Ny sol är dock beställd till veckan, då behöver jag den. Då behöver barnen den...

Plockade några av årets färska tallkottar igår.. Skalade dem, luktade på deras inre. Doften av fräsch, frisk sommar, natur och lite sav mötte mina näsborrar. Häktade ner en av sommarens sista syrén från grannens träd, sniffade länge - det tar faktisk ett år till innan det är dags.
Färska nyponrosor står på mitt skrivbord. För att påminna mig, för att väcka mig ur min slummer, för att sprida sin väldoft.

När vi cyklade våra femton mil möttes vi av massor av dofter.
"Det doftar min barndoms somrar" sa väninnan vid ett tillfälle och sniffade ljudligt.
Ja, det doftade hundkex, rölleka, färska blad, maskros.
Doften av jord som vätts av regn.
Fördelen med att vara "ett med elementen", att sitta på cykeln, oskyddad och i direkt kontakt med allt.

Jag har funderat över all glädje jag känner över att ha genomfört detta lopp. Allt det förde med sig av glädje och fördelar för mig.
Jobbigt? Nja, en smula. Mest en grundtrötthet ett tag efteråt men det är väl ok?
Ett kvitto på att man gjort något.

Nu sitter jag här med penna och papper.. Lurar på resten av sommaren.
Få ihop ekvationen - hinna allt jag vill med det svårflörtade "vara närvarande i nuet".
En sån ekvation kräver lite tålamod. Lite kludd på ett papper...
En stunds marinerande under en promenad.

Namaste! ;-)

söndag 17 juni 2012

Meeeennn..jösses...

Jag gillar sport! Inte tu tal om saken... Gillar att se sport på Tv, gillar att sporta.
Det enda jag aktivt väljer bort är fotboll. Om den inte är live och/eller spelas av någon jag känner för då kan även fotboll vara ok att se på! 
Fotboll på en engelsk eller irländsk pub med skummande öl i glaset och upphetsade fans runt sig, det kan också vara ok. 
Mitt problem är dock... Fotboll blir ALDRIG hockey. Det går för sakta för mig! 

Sålunda passerar VM ganska obemärkt förbi mig. Jag noterar resultat i tidningarna, noterar vart det är (dvs Polen och Ukraina), läser lite om hulliganerna men mer blir det inte. 
Kan namnet på några svenska spelare, topp spelarna i några av de andra länderna och så vidare. 
No big deal! 

Dock vet jag från hockeyn hur det känns att förlora! 
Det irriterande, enerverande känslan av förlust i ett mästerskap som man gått och väntat på. 
Man har hoppats på många spännande, bra matcher. Många vinster, många skrik, många svordomar och så... vips, är det SLUT!  Trist, tråkigt och man får börja vänta till nästa gång. Lååångt borta. 

Jag avsätter dock ALDRG förbundskaptener hemma i soffan! ALDRIG! 
It takes two to tango! Det är alltid mer bakom kulisserna än det jag ser och vet om. Det vet jag ju. 
Åsikter om enskilda spelares oförmåga att "nå sin klass" - visst! Men även här.. Vad vet väl jag om vad som pågår i just hans liv, just den här dagen? 

Sååå... I tidningarna läser jag om Sveriges "måste-match" emot England. Min helt "otränade" hjärna säger... "Tuff match, rimligen.  Kan de ens vinna? Jag menar England..."
Klockorna ringer i hela huvudet, varning, varning, varning. 
Tydligen BARA på mig. 

Några timmar senare är hela Sverige i upplösningens och lervällingens land. 
Vad hände? Hur kunde vi förlora? Sparka Hamrén!! Upplös landslaget! Skicka hem dem med bestraffning! 
GET REAL! Vad är detta?  Älta, älta, älta.... Vuxna män gråter öppet. Face book fylls med spydiga kommentarer om oförlåtligheten, om SVEKET... Jösses! (för att uttrycka sig som Nasse...)
Det är FOTBOLL!  Inte världsläget, inte svälten i Afrika, inte massakern i Syrien. 

Nytt tidningsuppslag (jodå, jag läser svenska tidningar på nätet).. 
Stor artikel "Bota din VM-ångerst". VAAAAAA?
Förvånad och fascinerad ser jag en Leg. psykolog uttala sig samt Lars Lagerbäck. De uttalar sig om "hur man kommer vidare..."
Önskar du tipsen?  Jovisst...

-Släpp förlusten, HITTA nästa utmaning.
-Tillåt dig själv att käna. 
- Gråt ut om du behöver, det är ok att vara deppig en stund då kanske du kan finna glädjen igen. nästa gång den presenterar sig! 

Bra råd i livet! Säkert applicerat på fotboll också. 
Min fråga är bara - har det inte gått lite långt?
Om man gräver ner sig i detta skall man nog finna sig lite proffshjälp då jag misstänker andra bakomliggande orsaker till sorg. ELLER? 
Njut din Söndag!  KRAM 

lördag 16 juni 2012

Född till Kung

"Det största som sker i en kvinnas liv är när hon föder sitt barn..." Han lägger huvudet på sned. 
Företagsledaren, den inspirerande, den vällyckade, den annorlunda. 

"Hon sitter där med sitt lilla barn i famnen och allt önskar hon honom/henne.  
Det finns ingen mor i världen som säger: Må du leva att vara slav! Må någon annan alltid vara din härskare!  
NEJ, varje mor säger:  Må du leva som den kung du är född till att vara! Må livet stå dig bi!

"Såååå..." Han funderar lite till, leendet spricker ut. 
"Så, om du behandlar alla du möter på livet stig såsom de kungar de är födda till att vara. Ja, då kommer de att känna sig väl till mods, göra ett bra jobb, vara dig trogen och du, du kommer aldrig att vara ensam, olycklig eller i konflikt". 

Skeptiska ansikten, huvudskakningar. Vad är det han säger? Kan detta verkligen stämma?
En hes röst från rummets bortre ände: 
"Ja, men... Du har ju så många anställda. Något måste du väl oroa dig för till vardags?"

Vår vän ler milt, nickar och svarar vänligt: 
"Javisst! Jag oroar mig mycket och varje dag!  Jag oroar mig.... 
för att inte räcka till! För att inte varje dag dag hinna prata med ALLA mina anställda. Att missa någon, att glömma någon eller glömma något som är viktigt för den såsom möten, födelsedagar, sjukdomar i familjen, konfirmationer, dop och allt annat som fyller livet. 

Nya huvudskakningar! EAST meets WEST! 
Eller bara filosofen möter kapitalismen? 

Några minuter senare ser jag samma "chef", för det är det han är, ovanstående nämnda indiska man. 
Han är ägare, restaurang chef, chef till flera av New Yorks topp krogar.  En miljonär. 
Han har infört yoga på arbetstid. För att fylla alla med kreativitet... ;-)

Jag ser leende på medan han lär ut konsten att baka Nan-bröd och det instruktionen som slår mig mest är: 
"Komihåg - ha fred och lugn i sinnet! Annars ger du din oro, ängslan och ilska till brödet och ingen mår bra av att äta ett sånt bröd!  Inte ens gott blir det..." 

Fantastiska ord från en inspirerande man! 
Hope lives on!  Trevlig Lördag! 

fredag 15 juni 2012

Flow!

Flow.
Flöde.
Ett modeord?
Ett ord från den alternativa världen?
Eller bara ett ord på ett gammal fenomen?

De flesta av er vet vad jag tänker på när jag säger "flow" men skulle jag be er beskriva det för någon som "aldrig upplevt flow", tja, då tror jag vi skulle få många olika beskrivningar.

Flöde är ju en upplevelse.
Känslan av att "vara i flödet"!

Löparen kallar det för "andra andningen". Ett tillstånd när kroppen befinner sig i rytm, när andning och förbruk hos musklerna är helt synkront. Man rör sig till synes obehindrat, allt är lätt och enkelt.
Inte en gnutta motstånd någonstans. Fred. Frihet.

Som ung ryttare upplevde jag "flow" tillsammans med hästen. En ytterst unik känsla.
Att känna hästens rytmiska rörelser transplanteras över i min kropp, som att fyllas av hästens själ likväl som av dess kraft.  Jag - hästens förlängning.  Hästen - min förlängning.
Ett perfekt samarbete.
Närhelst man fann flödet ville man hålla kvar den i evigheters evighet ty man visste att i detta stadium så presterar jag, vi max. Ljudlös, motståndslös.

I Söndags såg jag väninnans ansikte lysa upp på cykeln, såg henne bita sig i underläppen innan hon utbrast: "Vilken asfalt! Det är helt gudomligt... Jag känner det som om jag skulle kunna cykla för alltid". 
Skönt kommentar si så där 10 mil in i ett lopp! Flow!
Cyklisterna kallar det för "kadens" eller "ultimat kadens".   När du finner din rytm, den rätt växeln emot underlaget så att du kan hålla denna rytmen oavsett vad.
Ju längre du kan hålla denna kadens, desto bättre resultat. På grund av...
Just det, flow!

Bassängens vatten forsade runt mina armar, inandning, huvudet ned, rörelse, huvudet upp, utandning, mera rörelse, inandning.. Cirkeln är runt. Bassänglängd efter bassänglängd.
Till slut tröttnade huvudet, det bara räknade längder.. Resten tystnade.
Ljudet av vatten, rytmisk rörelse, en sorts meditation.
Plötsligt slog det mig.. Flöde!!! Jag fann det! Rytmen.  Aldrig hittat den i en bassäng tidigare.
Slutade vände på vanligt sätt, började simma i cirkel vid kanten, allt för att inte förlora flödet!
Fantastiska känsla. Flow...

I omklädningsrummet efteråt började jag fundera...
Om detta kan ske vid alla typer av rörelse.  Här är det ju tydligt att det går att "skapa", med rätt förutsättningar, med rytm, med upprepning, med utrustning och kunskap.

Om detta kan ske då man är kreativ, intuitiv.. Hur skapar man då flöde på andra plan?
Vilka verktyg har jag till det?
Verkar dumt att "vänta på att det skall ske", om det finns möjligheter till att befrämja att det kommer oftare, eller hur?
Vad skapar flöde i mig?  Vad skapar flöde i dig?
Vilka tillstånd bringar mig ur flödet?

Ty i flödet vill jag bo!! Helst alla dagar i veckan! ;-))
Trevlig helg och KRAM

onsdag 13 juni 2012

Olika typer av bränsle.

Vi har cyklat ca fyra mil då vi efter depå stoppet ser den berömda "mördar backen"! 
Den ringlar sig som en väsande orm upp emot skogsbrynet och jag försöker febrilt peppa mig själv med tanken - 80 höjdmeter - det är NADA! Det är zip! Det är ingenting! 
Där jag kommer ifrån är backar vardagsmat, Norge är sånt, upp, ned, upp, ned, upp, ned...

Oron för framväxel kommer in. Skall jag få i den? Komma ned på det "lilla hjulet"? Det verkar vara A & O annars är jag rätt "rökt". 
Min vapensyster och jag sätter oss upp, ser på varandra med en bister min - nu eller aldrig! 
Klättring påbörjad. Växeln går i... 

Mitt i backen en man, en man med en liknande cykel som vi, cykelskor... Han promenerar upp. 
ALDRIG. Jag tänker ALDRIG! 
Goa, härliga ungar mitt i backen, de hejar och tjoar, får mig att le och det hjälper en bit..

Vapensystern bakom mig börjar snacka om oviljan för denna typer av backar, om backträning. 
Jag berättar om en eftermiddag av just backträning och hon suckar tungt..
Precis i det ögonblicket ser jag krönet, en man i en orange och svart cykeltröja och han håller två cyklar medan han stoppar en banan i munnen. Polaren lättar sitt vatten i buskarna.. Elitåkare, "bisvärmare" - ja, det låter så när de visslar förbi. 
 "Bzzzzzzzzziiiiitttt...." Så är de borta. Till rasslet av sina växlar..

"Hur f..n orkar du?" ropar vapensystern bakom mig, som en fortsättning på sucken och nämnda konversation om backträning. 
"Det gör jag inte!!" gastar jag tillbaka och trampar de sista grymma metrarna upp. 
"Det gör jag INTE, jag stannar och SKRIKER!"

Elitåkaren, som hört hela konversationen, den skriks ju ut i luften av två hårt flåsande kvinnor... 
Han plockar bananen ur mun och LER.. Han ler inte bara med munnen, han ler med hela ansiktet! 
Ett ljuvligt stort varmt leende av igenkännande och jag, precis kommen över krönet, kan inte låta bli att spricka upp i ett jätteleende också. 

En sekund, kanske två ser vi på varandra och ler innan jag dras vidare av trampornas kraft. 
Lever på detta leende gör jag dock längre, mycket längre! 
Att se i någon annans ansikte ett uppriktigt delande, en glädje kan vara ett bränsle utan motstycke. 
En bränsle som tom kan driva en cyklist fram ett par mil.. Bara plocka upp minnet, njuta av det igen och igen. 

Miljön där alla delar samma mål, där alla fattar vad just du snackar om för att de vill detsamma -
är en form av lycka och lycka är bränsle. 

Hela Halv Vättern var för mig ett leende. Ett leende av härliga, sportiga, galna, omtänksamma människor! 
Som alltid finns det de som spottar och fräser... Men till skillnad från annars fattade jag varför! 
Dipen - kroppens små perioder av dip MEN den skall jag be att få komma tillbaka till i en annan blogg. 

Tack du okända från Linköpings cykel klubb! Tack för leendet, bränslet och för allt annat du gjorde för mig den dagen och tom nu. 
Keep smiling!  Alltid sprider du något... KRAM! 
 
 
 

onsdag 6 juni 2012

Tusen och en ting, en siluett och en.. ifylld tenta!

Nackmusklerna sträcks. Jag skriver så tangenterna hoppar, tillåter mig inga stavfel, inga syftningsfel, hjärnan går på högvarv medan höger öga hela tiden håller koll på den klocka som tickar ner i höger hörn.  Ett tenta med många, långa utredningar och fast jag kan allt, eller kanske pga det så finns massor, massor att skriva...
Kling! Sändknappen går ner.. Dryga tio.. tio ynka minuter kvar till deadline.
En passerad deadline! En bra inlämnad tenta, en riktigt bra en..

Tystnaden sveper in över mig, datorn stannar av. Sommarlov... Märkliga tanke.
Huvudet har på slutet varit fullt av så mycket, så obeskrivligt mycket. Familjens och barnens aktiviteter har skötts med vänsterhanden medan jag drömt om meridianer, vaso konstriktioner, hemostaser, stick djup, Qi, blod  och gud vete allt. En ego tid och ändå en tid utan ego, utan egna behov!

Egna fysiska utmaningar, nära förestående... Inte tränat så mycket jag borde men ändå, ändå mycket mer än på en del år. Nya saker, nya tankar, nya charmiga insikter.
Kroppen står inte still. Den har inte stagnerat... Den pratar, berättar, upplever och önskar sig.
Elektrolyter i min egen kropp, karbon i cykelskor, kombi-trampor, våtdräkternas tjocklekar... Proppat med info, med upplevelser.
Är detta bara min tid eller är det allas vår "vår"? Jag tänker på den prunkande, sköna, förfärligt bedrägliga snabba tid som vi är inne i, just nu, i detta nu. Inte ens vår längre förresten... Försommar!!

Träffade en god vän och kollega i Oslo för någon helg sen. Djupa samtal om att vara närvarande i livet, i mindfullness. Hon har precis i dagarna avslutat sin Master i just det ämnet och vi har bollat en del ting genom åren... Påminnelser om vikten av att det känns rätt, påminnelser om framtiden.
Dagen efter satte en annan vän och jag oss under de blommande lindarna, såg upp på dem, talade om deras skönhet, deras doft, deras bidrag till helheten... Galenskap?
Nej, effekten av en annan tenta och det djupa behovet av att rota sig. Komma ner från hjärnan och bara var i nuet.  

Klasskompisar, nya vänner, gamla vänner, tom familjen, alla får bekänna färg under en sådan här tenta period!  Gott att veta vart man har sina kära! Ändå har jag nått ett nygammalt djup under denna period, hittat tillbaka till något av mig själv som jag en gång hade, innan min livskris, innan "hålet"...
"Hon", den nya delen är mig inte helt obekant MEN hon har också massa nya, annorlunda insikter och känslor hon vill prova.
Jag ser henne för mitt inre öga såsom en siluett, en älva på en myr i någon gammal målning av John Bauer.  Känner henne gott och samtidigt, längtar efter att lära känna henne mer.. Den nya, den annorlunda. Me like... Jag gillar henne!

Sjukt tacksam för allt jag fått under denna tiden... Nya bekantskaper, nya erfarenheter, fått djupna, fått bekräftelser, ny kunskap, fått tid, fått möjligheter.
Några dagars planering nu.. lite återhämtning... en utmaning...

Sommaren innehåller många delmoment, en del processer, en del skratt...
Eller som favorit Mauro säger:
"Så låt det vila, låt det gå...ring inte mig! Jag är inte här! 
Jag har hyrt hus ut på Tynningö, hela Juli blir jag där.
Lämnar mobilen hemma, tar med mig papper och penna, 
Jag skall skriva texter och några brev... Sen får vi se!

Varje dag är som att börja om... Tiden ett skenande tåg.
Vi går barfota genom livet utan karta och kompass och det är bara att fortsätta gå... 
Hur svårt det än kan vara... LEV, Lev nu!  Med öppna ögon i varje andetag..!"

Kommer att blogga massor. Huvudet är sprängfullt. Lusten att leva likaså...
Såååååå... Håll i hatten. Puss på dig.