En fundering..

Under semestern eller faktiskt strax innan så rann det till igen..
Äntligen!! Någon vill ha sin historia berättad. Ja, kanske för att tiden finns, kanske för att jag "orkar lyssna igen", kanske för att något är redo inom mig...

Historier som "hänger därute" i kreativitetens himmel får mig att fundera.
Jag har förstått att "de" dvs historierna inte alltid är avhängiga av att "rätt person" berättar dem utan ofta är de avhängiga av att få bli berättade "vid rätt tidspunkt".
Det tar tid att skriva en blogg, en bok, en novell, en diktsamling och sen skall någon "se den", tycka om den och vilja ge ut den. Så skall den redigeras, korrekturläsas, tryckas... Ja, allt tar tid och då gäller det att någon "hör" historien i tid och känner kallet att skriva ner den.

Jag kom på mig själv med att undra... För det första, hur lång tid tar det för en historia att "mogna" där i den "kreativa himlen"? Eller ligger de bara på rad och väntar på att tiden skall bli rätt och så vips, hoppar de fram och attackerar en ev författare...
Kan du se bilden framför dig?

Väntar man för länge så sinar källan... Jag har några sådana. Där jag inte kommer vidare och där jag faktiskt nästan känner att tåget har gått, tiden är passé, historien inaktuell.
Vad händer med de historierna som missar sin plats i kön? Upplöses de? Försvinner för alltid?
Eller blir de återvunna som gamla platsburkar och stoppade in i nya historier?
Jag hoppas på det sista!

Min intention är nu att få ner denna historia på papper innan den rinner ut.. Jag vet det hastar.
Samtidigt så vacklar jag emellanåt, utvärderar och värderar saker som jag inte vet något om dvs jag har en åsikt om en historia som ännu inte är helt utspelad... Något jag hela tiden tvingar mig själv att lägga åt sidan. Min penna tillhör det kreativa, en viktig del i mig, ocensurerat är alltid bäst.

Lyssnade på P3 igår... En intervju med den kurdiska stå upp komikern Özz Nujen. En man jag vet väldigt lite om och vars stå-upp föreställningar jag tycker si sådär om men det jag hörde igår var mycket värme, mycket klokskap och en otrolig passion för livet. Charmiga kvalitéer som jag uppskattar och han fick frågan - vad är kreativitet för dig?

Svaret blev: Konstnärlig vilja bottnad i mod!

Jag upprepade svaret några gånger, smakade det som en karamell och insåg att precis så är det för mig också.  Skriver gärna under på den.
Viljan att vara tillgänglig, viljan att lyssna in och agera på det man hör/ser/får till sig.
Modet att våga leva med det, gå ut med det, ge det till andra...
Det finns inget konstnärskap utan att ge sig ut på yttersta grenen och visa lite mod!
Ingen vinst utan mod! Ingen upplevelse..

Kreativiteten kallar! Live with passion.
PUSS

Vandring genom stan.

När en familj inte kan bestämma sig i god tid, ja, då kan det blir så att en resa till Europa och Frankrike byts till en resa till Gotland.
Låter det som ett dåligt byte?
Kanske kan det uppfattas så och möjligen är det sant gällande vädret.. Skandinaviens sk sommarväder har varit minst sagt märkligt.

I övrigt håller dock Gotland helt klart som semestermål och jag tror inte det spelar någon roll hur många gånger man har varit här. Det finns alltid nytt att upptäcka.

Själv är jag begeistrad, betuttad och förförd av floran.. Alla dessa vackra blommor som finns bara på Gotland (eller på Gotland och något annat exotiskt ställe)
Se här ovan på bilden - en rödsyssla. Hur vacker som helst i sin blyga skönhet.
Skogen får ett trolskt tillägg med all murgröna som lindar sin gröna krans runt allt och rotsystemet kan hålla en upptagen i timmar, om man försöker reda ut det hela alltså.

Vi bor precis vid ett naturskyddsområde utanför Visby stad. En kalkklippa modell stor breder ut sig på sluttningen ovanför oss.. Galgklippan. Det fick mig naturligt nog att associera och idag fick jag bekräftat att jag hade rätt.
En gammal avrättningsplats från Medeltiden. Det känns i skogen men det är inte mer...
Kyrkan har lagt sin begravningsplats i anslutning, människor har vandrat här genom århundraden, saknat, älskat och glatt sig.

Genom skogen springer folk! Det har slagit mig denna semestern.. Herregud vad folk tränar!
Mest tjejer... I alla färger och former löper de genom skog. En hel folkrörelse av friskusar. Gott för ögat.

En annan sak som slår mig är att när man vandrar genom Visby så kan man på en kort, kort promis vandra genom alla typer av samhällsklasser. Först det flashiga Visby beach club med de rika, de med parkeringsvakter och bärhjälp.
Vägg i vägg med tält campingen där folk hjälpligt torkar sina sovsäckar på träden efter nattens regn. Vägg i vägg med campingstugor utan dusch och toa, vägg i vägg med lägenheter, ja, jag tror du fattar galoppen.

Alla trivs på Gotland! Det finns nåt för alla! Nu skall jag ut och fånga dagen.
Carpe diem! PUSS

Dagen idag..

Idag hade jag tänkt skriva om mod.. Om mod och om smärta.

På mitt skrivbord har det länge legat ett citat av Anais Nin:
"Life shrinks or expands in proportion to one's courage!"

Alltför sant känns det som...
Vaknade dock till dagen idag och känner mig rejält kantstött av helgens aktiviteter och faktum är, jag känner mig inte modig alls.

Så jag tar Tiger i handen, prövar övertyga mig själv om att han har rätt och påminner mig själv om designervara tanken! 
Vissa dagar är bara tuffare än andra men man skall igenom dem också.

Ha en bra Måndag och veckostart.
Let's live with passion! Shall we?  

De glömda böckerna...

"Här!!" sa en vän för inte alltför många dagar sedan och lade en norsk bok i min hand.
"Du kan få låna denna av mig. Jag gillar den och jag tror du kommer att göra detsamma.. Det passar din livsituation!" 
Jag log och synade boken. Alltid lika kul med folks lästips men av en eller annan anledning var det något bekant över just denna.. Jag vandrade hem med skatten i min väska.

Väl hemma tog jag mig en titt till. Nej, jag kände inte igen författaren. Inte heller titeln.
Fast det är lätt hänt när de flesta böcker jag läst i mitt liv ändå är lästa på svenska och denna var på norska, titlar förändras oftast i översättning.
Så slog jag ett getöga i bokhyllan bakom mig och vips, där var författarinnan!
Jag hade boken på svenska!!! Köpt 2000 men aldrig läst pga att jag misstolkat titeln och jag trodde att boken handlade om en annan tid i livet, en som inte angår mig nu.
Dessa glömda böcker!  Dessa böcker vi köpt, läst och älskat och sedan ställer i bokhyllan för att vi skall läsa dem igen..senare... en annan gång.

Personligen har jag oerhört svårt att slänga böcker, i vart fall böcker som jag läst. Känns lite som att jag ger en del av min energi till boken samtidigt som den visar mig sitt inre, ett sorts utbyte.
Inte avyttrar man någon som gett sig av sitt inre, gör man det?
Jag klarar det i vart fall inte. Böcker om jag inte har någon relation till dvs som jag inte läst har jag inte samma bindning till.
Dem kan man dela upp i kategorien - "önskar läsa senare" eller "har ingen aning om vart du kom ifrån". Den första avdelningen är attraktiv, den andra kan jag slänga ur, när jag måste, när hyllplatsen tar slut.

Väl rekommenderad kom en annan bok också i min väg.. "Vindens skygge" heter den på norska och den är skriven av Carlos Ruiz Zafon.  En bestseller, översatt till 40 språk så den borde finnas på svenska också (i rimlighetens namn).
En tjock, tegelstens liknande sak men som alla hävdade att man "inte borde börja läsa på kvällen för då blir man liggande hela natten" tom den äldre damen på biblioteket hävdade det. Så jag får väl tro dem...;-)

Döm om min förvåning när bokens huvudperson i början av boken tas med av sin far till ett mycket hemligt ställe, till "De glömda böckernas kyrkogård"!
Här har vänner av den slutna cirkeln sparat, samlat och vårdar böcker som en gång varit älskade, lästa och som givit av sin energi till sina ägare, ägarinnor och läsare och sedan glömts bort och förkastats.
Carlos skriver om böcker på ett passionerat och eget sätt men allt klingar an i min själ.

Jag njuter av att få följa Daniel på hans irrvägar med boken under armen...
Ett stick av längtan, en längtan efter just en sån läsupplevelse som han beskriver.
Kanske har jag den i min hand?

Gå till din bokhylla. Ta dig en titt... Ser du en gammal vän? Ser du kanske en vän du glömt att du hade eller ser du en helt ny bekantskap? Ta ut dem! Bläddra ett stycke. Försäkra dem om att du kommer tillbaka. Att de är älskade.
Jag tycker de förtjänar det! Våra vänner, våra kompanjoner... och ja, jag har bett boken i hyllan om ursäkt, ömt vårdat den i några dagar men jag förstår också varför den blev liggande tills nu.
Allt har sin tid!

Njut din Söndag! Kanske med en bok!
KRAMAR

Loppmarknaden stängd!

Jag har inte bara låst dörrdjävulen, jag står med hammaren i handen, spiken i munnen och en stor fet bräda att spika framför dörren så att det för evigheters, evigheter skall förbli stängd. 
Några snabba slag, si sådär... Nu är min loppmarknad för alltid stängd!! 

Kanske är fotfästet tappat men jag är inte förlorad!
Jag råkade bara göra en dumhet, igen, jag är konstruerad så, människor i allmänhet är konstruerade så men nu är det bra. Gav mig själv några dumheter att göra. Alltid bra att ta ut svängarna tänkte jag då och nu, tja, nu är det förbrukade och det är dags att stänga butiken.

Vad jag pratar om? Jo, jag pratar om mitt egen värde, hur jag ser på mig själv och hur jag sålunda tillåter andra att behandla mig.
Egentligen är det enkel business kunskap, hur man driver en firma..
De fyra P:na...Produkt, pris, presentation och promotion (dvs marknadsföring).

Jag är min egen produkt.
Då är det egentligen bara att välja - skall jag vara en loppisvara eller designerprodukt?
Va? Vad sa hon nu? 
Tänk efter!! Vad är skillnaden?  Ströva runt på loppis, hitta något onödigt, pruta ner det lite extra för "du vet ju inte om du egentligen behöver den, vill ha den, om du har pengarna" etc.
Så åker du hem, ställer kassen i hallen, den rullar in under skohyllan och som i ett trollslag har du glömt bort att du köpte den. Du hittar den fyra veckor senare när du dammsuger och då undrar du - vad i katten är det här och vilken idiot tog med sig detta hem?

Se på detta och se sedan på Designer produkten... Du kanske ser den i en tidning, begäret skapas, du börjar spara, du går och ser den igen, du trånar, du funderar igenom vad du skall ha den till, vart du skall ställa den. Du försvarar dig med att den är värdefull, den har samlarvärde den är unik.
Så samlar du in det som krävs.. Glädjen står högt i tak, den är din!!   Du tar hem den, ställer den på den utvalda platsen, putsar den, visar den för vänner, ja, jag tror du hajar.

Frågan till dig, tiotusen kronors frågan idag är -
Anser du att du är en loppis vara eller en designer produkt? 
Vad tänker du inom dig? 

Jag vet att jag är en designer vara! Men ibland faller jag av tåget och låter någon köpa mig på min själs loppmarknad, låter dem pruta ner mig... Det har hänt fler än en gång. Min dumhet, mina dumheter och så börjar spiralen av ett oändligt fallande i värde och den enda som tror på det är jag själv.

Omge dig med människor som behandlar dig som designervara!
Man kan vara designervara trots att man "är lite kantstött"-glöm inte det!
Samlar värdet behöver inte gå ner bara man själv inte kör med "falsk marknadsföring"- världen är full av de som kör med "falsk marknadsföring" av sig själva av en eller annan orsak. Se inte till att de blir flera!

Saknar du människor som ser "designer varan" i dig? Misströsta inte!
Pyssla om dig själv på det sättet då! Ta dig själv på auktion, visa upp dig själv, putsa dig, lär känna produkten bättre, jobba på emballaget,  njut av att skina... Förr eller senare ser någon det du ser!

Min loppmarknad är för alltid stängd! No more!
Hemskt ledsen alla ni som handlat billigt men mina dumheter tog slut! Jag har förbrukat dem och sålunda har jag inte råd att ignorera mig själv och signalerna längre.

Gott att bli påmind!
Live with passion och en trevlig helg! KRAM




  

Hoppet - förlänger livet!

Hopp - en känsla som har diskuterats många gånger, av mina vänner, på kliniken och i livet i allmänhet.  Det känns ofta som ett två eggat svärd. Bra och dåligt...
Nu har en amerikansk forskare och psykolog vid namn Charles. R. Snyder publicerat nya artiklar och böcker om just "hoppet" och dess inverkan på vårt psyke, välbefinnande och framtid.

"De er draumen me ber på, at noko vidunderleg skal skje" skriver Olav. H. Hauge i sin dikt om just hopp...
Ja, vi bär väl alla på en dröm om att något vidunderligt skall ske, att något skall dimpa ner i famnen på oss, en gåva från universum, en ynnest.
Det som jag när jag var liten kallade för "postlåda känslan" dvs att det skall komma något oväntat med posten, droppa ner i min brevlåda och ändra mitt liv eller i vart fall min dag.

Snyder går så långt att han hävdar att optimism och självkännedom har sitt ursprung i det personliga förhållandet till hopp. Alltså.. Hopp är något mycket större och verkningsfullare än att bara hålla tummen.
Han påpekar vidare att människor med en god förankring i sitt hopp ofta har mål, viljestryka och "goda egenskaper till att finna nya stiga/vägar" (kallat stigfinnar ämne i boken).
Människor med hopp håller på längre, är duktigare till att utvärdera, omvärdera och finna ytterligare alternativ än de utan hopp plus att de är uthålligare både vad det gäller smärta och umbäranden - allt har ju trots allt en mening för dem. Ett hopp.

Snyder säger också att människor med hopp har flera mål här i livet och betar också av dem i raskare takt än andra. Balansen mellan uthållighet och flexibilitet stärks av hoppet.
Han påpekar också att vi inte skall blanda ihop de med ett starkt hopp med överoptimisterna då de senare har en tendens att bortse från svårigheter och oförutsägbara händelser, något om ligger stick i stäv med de som innehar en stor dos hopp.

Viktigaste egenskaperna? Konkreta råd?
Ja, Snyder anser att en av våra viktigaste egenskaper för att stärka hoppet är att kunna skratta åt sig själv, inte minst när man gör fel.
Att sen ta meningen " Jag skulle aldrig kommit på tanken att pröva mig på att..." och fullföra den ett antal gånger kan leda till nya idéer, nya utmaningar som man i själva verket faktiskt vill prova och tror att man kan klara.

Gå ut och finn hoppet!! Om du inte redan har det som i en liten ask...
På så sätt står du bättre rustad nästa gång något sker.. Eller läs boken och göra hans roliga tester...
Boken heter: The psychology of Hope av Charles. R. Snyder. 
Enjoy it!!  KRAM

Vilda Vansbro

"Piiip" sa maskinen och sekunden senare hade jag sand under mina fötter.. badmössan kändes som en tight kondom runt huvudet med kraftig nedsatt hörsel som följd.
Så vattnet.. Runt mina fötter, vader och lår. Det blir snabbt djupare både i Vanån och Västerdalälven.

När vattnet nådde halsen och jag inte längre bottnade kände jag paniken infinna sig.
"Helvete, helvete så KALLT!  Detta reder jag aldrig upp! Vart är följebåten? Hjälpen?"
En blick på min vapensyster, en blick på kvinnan på min andra sida - båda med förvridna ansikten och panik i blicken.
Armar och ben domnar bort på bara några sekunder i 17 gradigt vatten.  Ja, det är naturligtvis så att de går att röra, de går att simma med men om jag säger som så - jag simmade med tång runt ena foten i ca 300 meter innan jag kände den då kanske du förstår.

Vapensystern och jag peppade varandra i knappa hundra meter... Så kom en lindring, vattnet inne i den halva våtdräkten började värmas upp. Efter tre hundra var kroppen varm och det började kännas behagligt, bara att paddla på, meter för meter.

Vad upptäckte jag då denna gången?
Ja, igen så möttes jag av "Just do it!". Det vill säga - vill man ha med sig en erfarenhet så måste man göra den till sin, omsätta teoretisk kunskap till praktik.  All kunskap om kallt, mörkt vatten fick jag testa nu och jag vet att jag klarar det!
I kallt vatten gäller det att snabbt komma i rörelse, gärna i en takt som man sen kan hålla och upprätthålla den så länge det går, helst tills det går att gå upp på land. 

Det där med mörkt vatten var inget jag brydde mig om innan eller efter.
Men strömt!! Har bara simmat i ordentlig motström under vatten, när jag dykt så nu var det dags att pröva på det i en annan form. Hårt! Som att simma med en hand på bröstet som konstant trycker dig tillbaka!

Vi kom i mål, såklart! Inte särskilt slitna och min härliga Vapensyster såg på mig och sa leende:
"Det där var väl... inte mycket till match! Den tar vi lätt nästa år!"
Hon talar om dubbla distansen! Hon talar mitt språk.. Easy to see why I love her, right? ;-)
Det kalla vattnet är noterat, inte glömt men heller inte något som stoppar mig till nästa år.

Vi är ett steg närmare en svensk Halvklassiker och nu är det bara att använda sommaren till att gasa. 
Tränings dosen skall upp i det dubbla.. I vart fall nästan.. Jag har bra koll på vad jag skall göra och jag har fått ordentligt "blodad tand". Vill mer!
Sneglar försynt på andra lopp... Lyssnar och tar in... Vad skall jag/vi göra sen?
Vad lockar?

Skratta inte för mycket åt de "stoppade korvarna"!! Vi är i vart fall funktionella och det andra planerar vi att göra något åt asap.
KRAM och LIVE WITH PASSION! 

Det är ingen vanlig dag..

Det är SELMAS födelsedag! Hurra, hurra, hurra!!

Vår älskade lilla Selmus fyller tre år idag!
Vart har dessa år runnit?

En liten envis fighter har utkristalliserat sig. Det borde mamma ha vetat..
Att börja livet med att "slåss emot elementen" inombords innebär en stark ande i en stark kropp.

Treåringar är "on top of the world" och Selma är inget undantag.
Snabb i repliken, strömmar av ord, kärlek, ilska, värme, ledsen, glad - det mesta syns utanpå men långsamt kommer också det inre till daga.
Jag glädjs, njuter och ibland förfäras av dagarna tillsammans med henne. En berg och dalbana utan slut, en härlig ride som vi njuter med ett jätte TJOSAN!

Hon kan smeka mitt hår som ingen annan, linda mig runt sitt finger som en tråd, smickra och övertyga men lika gärna sparka mig hårt på smalbenet klart i paritet med en mindre ponny! ;-))

Onsdag kväll fick hon gå med i butikerna, vi ville se vad hon ville ha i födelsedags present.
När vi var övertygade skulle pappa underhålla henne medan stora syster och jag handlade de gåvor hon "valt".  Den första delen gick bra, distraktionen, inköpen och paketeringen...
Ut kommer sen en glatt skuttande Selma och utbrister:
"Köpte dere gaver til meg? Köpte dere Barbie?"   Touché!!

Man lurar henne inte så lätt..
Gratulerar med dagen älskade vild basare! Vi ser fram emot att njuta din dag tillsammans med dig och delar av familjen. Ser fram emot pizza, kaka och brus.

Vi älskar dig, Selma! Ha en fantastisk födelsedag!
KRAM

Fru M´s känsla för...

kaaaallllttttt vatten!! Jo, jag skrev just det - KALLT VATTEN! 

Jag är inte här när denna blogg går ut. Jag är i Vansbro...
Dags för Vansbro simmet. I eftermiddag.. I kväll..

Temp-mätaren i den strömmande Västerdal älven står just nu 15,5 grad.
Regn = det blir snabbt kallare. Sol= det tar tid innan det blir varmt. 

Självvalt - japp! Helt riktigt! Gör det mig mindre spänd? 
Anser jag att det är kul med våtdräkt(halv) och iskallt vatten, tokiga simmare åt alla håll?
Svaret är nej! 
Igenom det skall jag dock! Så är det bara... Det heter Utmaning av en anledning dvs jag måste utmana mig. 

Har förlikat mig med tanken på att komma sist.. Är inte en särskilt god simmare.
Hoppas bara att de har koll på oss så jag inte sjunker och drunknar. ;-))

Återkommer med vidare rapport efteråt! 
Håll tummen, gärna också tårna. Det kan vi behöva. 
KRAM och Trevlig helg! 

 

Livet tar inte semster.

Mitt i sommaren... Mitt i semestern... 
Stranden, vattnet, paraply men bara i drinken, solkräm, skratt, god mat, familj, vänner, inte ett bekymmer på den inre himlen.  Det är så den borde vara sommaren. För de flesta, gärna för oss alla. 

Mailen rinner in i strid ström, sms och appar... Verkligheten verkar ligga en bit bortom önskebilden. 
Jag grunnar och bollar. 
Nyheterna på Tv och i tidningar är av samma art.. samma som varje dag under året. 
Ibland lyssnar jag spänt, ibland orkar jag inte och stänger av. 

En mamma går till havets botten tillsammans med sin ettåring i Nord Norge. De fiskas på från 50 meters djup, drunknade i den förlista båten. De andra sex simmade i land... 
Varför väntade hon så länge? Stod hon kvar och hoppades att något annat skulle ske? Ville hon hindra barnet från att frysa? 
Jag känner stynget... jag berörs, drar mina egna barn lite närmare, kysser en panna, smeker ett hår.
Önskar henne, dem, en god resa hem! Änglarna har mött dem i dörren. 

En väninna sliter med en arbetsgivare som skall ha sin nos i allt, som kan allt bäst, som vet allt. 
Det är slitigt att stå upp för sig själv, att vilja göra enligt sina egna ramar och dessutom veta att det går också. Kan vi inte bara snacka om ramarna? Vart går din? Vart går min? Så kompromissar vi... 
Jag och de flesta med mig, tror jag, äter hellre en bit av tårtan än kastar hela för att vi inte kan komma överens om vem som skall skära. 

En annan vän sliter med märkliga spiraler av energi.. När det går upp går det upp, upp, upp och plötsligt vänder det och snurrar snabbt, snabbt ner, ner, ner och slutar aldrig.. 
Små skiftningar i livet men ack så besvärligt att ta reda på och försöka ändra. Rätt okul när spiralen snurrat i botten och man inte fattar varför. 

En väns pappa är mycket, mycket sämre och döden väntar honom om hörnet. Hon önskade honom en sista sommar. Den fick han men skall han hinna njuta den?  Det verkar inte så... Jag hoppas han far hemåt medan hans trädgård prunkar av alla de blommor han älskat och vårdat.  Att han kan se sädesfälten vaja utanför fönstret när han öppnar dörren och går.. 
Han behöver vilan. Hon behöver den också.. Tid att vila, tid att tanke. 

En vän sitter på semestern och sliter med sin relation, en djup liggande känsla av oenighet, olika önskningar och inget är ute i det öppna. 
Relationer är svårt ibland. Relationer kan vara en balansgång på knivens egg och en promenad på rosen beströdda vägar. När vardagens matta dras undan oss och ersätts med ledighet och andra förutsättningar så knakar det i alla dörrar och vrår, skiten driver fram från hörnen. 


Vart du än är.. Vad som än möter dig i sommar... Så är du knappast ensam. 
Det händer någon annan också!  Kanske ta ett steg bort från illusionen?
Kanske pröva att göra det som är bra för oss i det lilla? Det lilla och det enkla? 
Livet har inte semester! 


Njut din dag och gör kloka val. Live with passion.
KRAM

Funderingar i kort form!

"Finns det någon människa du skulle vilja vara? 
Den frågan ställde jag men fick inget svar. 

Min högsta önskan är att vara mig själv, det borde vara enkelt, det borde vara självklart!"
Uno Svenningsson.

Ja, det borde det! Men är det så...?
"Var vi än är längtar vi alltid bort... Om livet är älven som löper så bred, då är du och jag drivved, 
du och jag vi är drivved". Peter LeMarc. 

Tar den ena ut den andra? Eller finns det båda? 
Kan livet var ok även om man gör båda, både vågar vara närvarande i det som är och ibland, då och då drömmer sig bort? 
Inom mig.. Liksom inom många med författar ambitioner finns det en liten eskapist. 
Det liksom måste det! Att resa mellan världarna är någon en författare måste bemästra. 
Är jag då mindre närvarande i mitt eget liv? Jag hoppas inte det. Jag tror inte det. 

I den andligt intresserad världen uppmanas vi till närvaro och mindfullness, att vara här och nu i oss själva.  Samtidigt skall vi visualisera, affirmera, tom se framtiden och agera på den såsom vi vill att den skall se ut.  Vilket är det? Vad tror du? 

"Jag såg på alla i laget, insåg att de var yngre än mig. Det var då jag insåg.. Jag är för gammal att någonsin spela i Manchester United. Jag får hitta på något annat.." Så sa en person häromdagen som jag tycker har ett fantastiskt, inspirerande och intressant liv. 

Drömmar, dagdrömmar, framtidsdrömmar allt är gjort av energi och lika attraherar lika. 
Alltså måste vi leva som om vi redan har det vi önskar oss, om det skall bli sant, manifesterat och här.  Kanske måste man kombinera lite? 
Vara mindfull och närvarande så att man kan lyssna in och se vad som faktiskt är viktigt. Hur livet ser ut när man verkligen "är här". 

Jag har varit och snurrat i dessa trakter tidigare... och jag kommer att snurra här igen. 
Var så säker!! Det är intressanta ämnen och jag vill ha torrt på fötterna när jag skall intervjua alla
"foten-i-kläm" kollegor som jag ofta stöter på. De som tror att positivism är att alltid och okritiskt le och ta emot i livets alla skiften... Det tror nämligen inte jag. 
Jag tror på kärleken, på förändringen men också på ett skummande aktivt intellekt och en kombination av alla delar som är jag.

Idag... Just idag... Just i denna sekund vill jag vara... Signe. Gud välsigne henne. 
Senare idag.. Mig själv. 
Detta är såklart "kort versionen" av alla habrovinklar som finns i detta ämne. Only made to jogg our mind..

Ha en grubblande dag och återkom gärna med dina funderingar. 
Namaste!