Uppgiften.

Ställ inte frågan "vad kan världen göra för dig" utan ställ frågan:
Vad kan jag göra för världen?
Låter det stort? För stort? Fastnar orden i halsen och du får en känslan av hybris?
DET var inte meningen.

Tänk efter lite.  Vad vill du SKALL vara ditt bidrag till världen?
Skall du odla EN morot? Den perfekta moroten så att alla får en perfekt morot att efterlikna, en gång för alla. Eller skall du finnas där för ETT barn, ditt barn eller någon annans barn?
Sy i dragkedjor? Släcka bränder? Lära ut saker? Sälja korv?

Jag läste någonstans något som gick i stil med (absolut ej citat):
Om du inte kan vara ett träd, så var en buske men var det vackraste, mest synliga busken i skogen osv.  Mao du BEHÖVER inte vilja vara president i USA, finna botemedlet för cancer eller vad det nu måtte vara. Ditt bidrag är unikt. Det räcker till!

"Börja med att förändra dig själv, så förändras världen framför dina ögon.."
Den är också sann! Till en viss del.. Att själv tänka på sin RMI, Rätt mental inställning  är viktigt.
Det hjälper dig i vardagen, innebär att du tar vara på och använder dig av dina verktyg och det gör livet och världen en bättre plats. Du är i varje fall en god förebild.
Sen.. Tillbaka till ruta ett - vad kan du göra för världen?

I Onsdags stod detta klart för mig igen.
Jag måste ta ett krafttag. Jag måste organisera mig och börja förändra det jag inte gillar eller så måste jag lämna området.   För det var det det handlade om nu, min kommun, min omgivning, mina medmänniskor i min närmsta "vardag".

I Oslos rikaste kommun, där människor har klippkort på utlandsresor, sociala media, kontakter, kunskaper är det lika högt i tak som under den heliga (oheliga) inkvisitionens dagar.
Den lilla fyrkantiga box som folk anser är sanning och inget annat än sanningen här, tja, den är alltför trång för mig och nu slår jag bakut.
Jag har tillräcklig med energi att slå bakut nu..  Det går dessutom ut över mina barn och tur i oturen är de ändå såpass små att jag kan nå dem med min uppfostran, mina ord.

"Ifrågasätt!" "Tänk själv!" 
"Hur logisk är det där på en skala?"  "Vad tror du en sådan kommentar bottnar i?" 
Är vardagsmat härhemma flera gånger om dagen och jag finner mig inte i det längre.
Kan man vända ett helt folkslag? En hel kommun?
Jag vet inte men bring them on!! Såhär kan vi inte ha det!

Jag skall lirka, locka, busa, vara ärlig, ställa frågor och ruska träd tills jag vet om det är möjligt eller inte. Jag skall ställa obekväma frågor, lyfta på lock, kliva in på privata områden och skaka hand tills jag vet vad som går och inte går..
Dessutom finns det "sådana som jag" som sitter i sina hålor och trycker, grupptrycket därute har pressat ner dem där och nu kan jag locka fram dem. Tillsammans är vi starkare.

Jag kan ge världen av min entusiasm, mitt mod och min önskan om en helhet, en brokig individualitet där allt får plats. Det är min gåva till världen. Ett stänk av healing, i skimrande rosa, grönt och turkos.
I am a waterbender. Let's bend some water.  Kanske får jag med mig några människor i tillägg!

Vad innehåller din helg? Vad är ditt närmsta mål?
Sätt färg på tillvaron, live with passion & Blessed BE!

Snipp, snapp.. zapp..

När man irriterat väntar på att en huvudvärks tablett skall funka så finns det inga minuter i världen som kan gå snabbt nog. Därför har vi också tabletter som heter "Zapp" "Novum" och gud vet vad, allt för att de "fixar problemet snabbare".
Eller fixar? Det vet ju de flesta av oss också.. De fixar ingenting. De lägger locket på.
Men just när smärtan är som värst, tja, då är det det vi vill. Bort med det. NU!

Själv har jag mött detta som terapeut i många år, önskan om att fixa problemet, dra upp roten, SNABBT och effektivt. Ett problem som funnits i åratal, som likt en lök kringelikrokat sig runt en kroppsdel, ett organ eller varför inte, ett område i livet?
Ett år att skapa, en till tre månader att läka ut säger den gamla homeopatiska regeln. Den från de kloka gubbarnas tid.  Ting tar tid. Speciellt när det är energier man tar till hjälp och när man vill, just det, dra ut det på djupet.

Att balansera dessa två är människans och terapeutens stora utmaning och att se skillnad på de två.
Det finns nämligen "Zapp" för själen också i formen förnekelse, illusioner, alkohol, ja, bara för att nämna några.
Balansen och strävan efter att varje dag, ja, faktiskt, varje dag välja att gå åt samma håll. Gång på gång på gång... Till "den inre löken" börjar skala sig själv, visa nya sidor men även detta tar tid och jag förstår att många "ger upp" innan skalen ens börjar falla.

"Do you have the patience to wait until the mind settles and the water is clear. Let the action arise by itself!" Lao tsu.

På 1,2 sekunder skapar vår hjärna en ny tanke påstår forskarna och säger i samma andetag att vi tänker mellan 60-80 000 tankar på en dag.
Om bara några av dem är negativa, om bara några av dem är fyllda av rädsla och otålighet - vad händer då? Zapp in, Zapp out.  Det krävs en del motivation och verktyg för att fixa att vända den skutan. Enig med det!

Men vart skall vi då?
Vad är det vi stressar emot? När "är vi framme"?
I en tid där allt är en "Zapp" där man hamnar på framsidan av tidningen "när man är vällyckad" eller när man "fallit ner från någons pedestal" eller helst av allt en kombination av dessa två, "någon vällyckad har äntligen fallit ner från en pedestal så att någon annan kan känna sig bättre igen".
Suck!

Detta funderar jag över där jag sitter och ser influensan härja runt mig, mina egna tjejer på penicillin.
Den stora tjejen för andra gången i sitt liv, den lilla för första gången.
Det är inte ofta. Det vill jag inte, tror inte på det... Ändå väntade jag mig mirakel.
Vad annat kan man göra när någon får en "tredagars dunderkur"?
Hände ingenting! Inte synbart i vart fall.. Lika svullen i halsen, lika busig i själen. 
Dog verkligen dessa "kocker" av detta?

"Spelar det egentligen någon roll? Hon är ju hemma, hon är inte en "smittorisk" längre och förresten så dör de ändå, av sig själva inom 7-10 dagar"säger läkar vännen tröstande.
Mmm, glömde den. Så, vad betyder då en "zapp" penicillin när jag ändå blir hemma i över en vecka?
Kunde ju låtit bli om jag tänkt mig om.. Men "zapp" lät bra, lät skönt.

"Man kommer fram till samma ställe oavsett om man reser i en snipa (liten roddbåt) eller i en racerbåt. Men resan i snipan blir så mycket trevligare längs vägen"  säger alltid en av mina akupunktur lärare.
Javisst är det så! Resan är ju livet.. Tillbaka till samma punkt som alltid.
Tillit, tålamod.. En sjukdag till.

En dag full av mjuka kramar, bra böcker, god mat, varm och härlig dryck, lite färg, ett extra andetag..
Världen knackar ändå på. Ett homeopat medel att vänta in. En snipa på livets stig.
Njut din dag och komihåg -
Live with passion.  Blessed BE!

Hjärtats slag.

En stilla tår... 
Den letar sin väg ner över kinden medan jag låter fingrarna spela över datorns tangenter. 
Släpper taget. 
Vissa ord är mera avgörande än andra, mera avslutande liksom handlingar kan vara avgörande, avslutande, ledande, avvisande... 
Det tillhör livet att släppa vissa saker, välja bort och välja om. 

"Life is a process of creation, and you keep living it as if it were a process of re-enactment!"
Javisst, livet skall vara en kreativ process. Inte ett "återskapande" av det jag känner, redan har gjort, platser jag redan varit på. Så, alltså...

Lyssna till mitt hjärtats stilla slag. Lyssna till min innersta känsla. 
Jag vet att det är rätt. Så jag släpper! Där, ballongen flög sin kos. Chansen är någon annans nu. 
Någon som kan använda en bättre än jag. 
Bäst så, jag vet, ändå, sorg, en stund, en minut, ett hugg av längtan.  En önskan. 

Lyfter blicken emot min strävan, min intention. 
Lite längre borta än ballongen jag just släppt men fortfarande, min önskan, min längtan och mitt livselixir.  Det man släpper som ändå tillhör en, det kommer tillbaka, som en boomerang.
Man kan aldrig förlora något som var menad för en. Formen kan variera, tidpunkten likaså men det som är menad kommer tillbaka i en eller annan form. 

Tadunk, tadunk, tadunk. Bra val. Bra känt. Rätt så viskar hjärtats kompass. 
Slut gör så förbannat ont då väser jag tillbaka och tillåter en tår till. 
En bön till de som värnar mig, se till mig, ge mig vägen emot mina önskningar. 
En kalender, en planering, nya datum... 

Det BLIR bra! Nej, förresten, det blir bäst! 
Fri att gå emot hjärtats mål. Själens karta. Min väg...

Live with passion. 
Blessed Be!

 

I am what I am.

Min värld hålls samman av ett "lim", ett kraftfällt som går igenom allt, som bär allt, som känner allt, som lever i allt och världen kallar det många saker.
Gud, Buddha, Allah, Qi, prana, vital force, livskraften, själen, kanske tom kärlek.

Jag är ingen "säljare" av min sanning. Inte till vardags i vart fall men jag kan inte sträva att vara "för långt borta från vägen" för då kör jag i diket och min sanning blir inte min längre.
Det blir då som Bibelns berättelse om Tomas, Tomas som sedermera fick tillnamnet "Tvivlaren" på grund av att han, till trots för sin kärlek till mästaren Jesus ändå öppet valde att förneka honom tre gånger bara under en natt. Man mår inte helt bra efteråt, de gånger man förnekat den man känner att man är.

Jag vet ingen "extra hemlighet". Hör och häpna, det finns de som tror det och provoceras av det.
Men jag ser på sambanden. Ta t ex hälsa. Mitt område. Min favorit.
Jag läser mycket nya artiklar, mycket forskning, diskuterar gärna med de som håller på med detta på deras område. Så prövar jag, hur funkar detta i mig. Bra eller dåligt?  Informationen kan jag gärna föra vidare till andra MEN mitt tillägg blir alltid - pröva. Man vet aldrig om detta funkar på just dig eller ej. Du måste testa.

I grunden tror jag nämligen att allt handlar om individualitet och den gamla litanian "Where focus goes, energy flows!" Oroa dig för att maten kanske blivit dålig, det försämrar kvalitén på maten och det försämrar din kropps förmåga att ta upp det hela.
Det funkar så nämligen, energiförloppet.
En hamburgare stekt på Mc Donalds av en man/kvinna som gör det med kärlek och i tron att hon/han ger mat till de "hungrande" kommer att ha högre energi innehåll än den som steks av någon som bara önskar sig därifrån.  Detsamma gäller dig när du får den på tallriken.
Fokus på att den innehåller det som du behöver för tillfället, att den ger energi kommer att förbättra utgångsläget och energi innehållet.  Galen? Kanske en smula men jag baserar mig på tusentals år av galenskap..

Att läsa bordsbön över maten, att tacka för det man fått. Att laga mat med kärlek för det smakar bättre då och allra bäst hos t ex mormor, farmor, tanten som har massor med tid och som glädjer sig att se dig äta.  Fruktfatet som får stå mitt i yoga salen för att ätas efteråt, då alla är klara och det är fullt med "prana". Jag tror inte jag behöver fortsätta.. Du fattar galoppen.

Såklart är det ekologiska äpplet alltid bättre än hamburgaren... Eller?  Fråga den som har en sten eller två i gallan, den vill antagligen inte äta någon av dem. Fråga den som har pollen allergi och därför inte klarar äpplen, ekologiska eller icke och väljer hamburgaren utan en sekunds tvivel.
Vi behöver låta våra INRE djupa känslor leda oss!

Nu menar jag inte de "tankemönster" som ofta förvillas och förvimsas ihop med känslor.
Det är sånt vi har "lärt oss att tänka" om oss själva, våra behov och vem vi är.
Känslorna/behoven på djupet är de jag skriver om här.  Det är inte plätt lätt att sortera i den där soppan men övning ger mästaren.  Att vara i nuet, i sekunden, och lyssna inåt.
Där börjar resan.

Inte i det stora, i det grandiosa, i det lilla, tysta, inre..
Behöver du hjälp? Tveka inte! Be om hjälp! Hjälp finns att få och den kommer på de mest oväntade vägar.
Nu blev denna blogg inte alls vad jag hade tänkt mig idag.. Jag hade en helt annan historia i mitt huvud men den kommer en annan dag. Kanske..

Njut din dag! Var i det lilla och styr energiskutan åt det håll som du önskar dig allra mest.
Vart du än är, vad du än gör - Live with PASSION!
Blessed BE!

Ta världen i famn.

Dottern på fyra år har inte helt sorterat ut ord som "ditt och mitt" ännu..
Ja, alltså inte själva orden. Hon vet vad de betyder men mera när de skall in i olika typer av meningar såsom "Kan jag få låna ditt läppstift?" Det kan lika gärna betyda "du kan få låna mitt.."
Man får lyssna efter "klangen" på det hon säger, precis som när hon pekar på sin tolvåriga storasyster och utbrister "jag och min lilla syster skall.."  Same, same but different tycks hon säga.

I helgen som var besökte hon, lilla dottern, sin bästa väninna på Fredags kvällen. Prinsess födelsedags kalas! Mycket skojigt! Massor av lek, bus, fina klänningar och allt som hör till.
På Söndagen var det dags igen.. Hela dagis hemma hos A, som fyllde 5 år. Fullt röj! Gemenskap och glädje. Sålunda var dottern FULL av energi, leklust och funderingar runt sitt eget kalas då vi vandrade till dagis på Måndags morgonen.
Det var planläggning som gjort militärens stabsdetalj gröna av avund, jag lovar, en sisådär SEX månader innan den faktiska födelsedagen planerade vi tårtor, ljus, servetter och lekar.. MYS!

Väl inne på dagis satte hon fart och började berätta för alla att hon tänkte bjuda dem på sitt kalas och så fick hon syn på S och hennes mor och innan jag hann säga nåt hade hon slängt sig i famnen på dem och serverat sin inbjudan i formen: " Jag skall komma på deres bursdags feiring och det blir kjempe gøy!"  Det vill säga, hon bjöd in sig själv till S födelsdags kalas istället för det hon trodde, att hon bjöd S till sitt eget.
Modern stelnade till på en sekund och så rann meningarna ur henne:
"Ja, alltså vi hade inte tänkt bjuda alla på dagis..Bara det som är på samma ålder om S, både på denna avdelningen och nästa...blablablabla" 

Ljuset i min dotters ögon dog. Hon förstod noll och inget.
Oförmögen att stoppa mina läppar (och min hjärna som nog inte var påkopplad, bara hjärtat) väste jag mellan tänderna "MEN LJUG, människa!! LJUG!"
Den förvirrade modern såg på mig en sekund innan hon ändrade sin litania till något som handla om en ursäkt..  Jag förklarade för modern intention med det min dotter sa, tog den sårade dottern och satte mig och förklarade för henne vad som skett.

Självklart (för mig) behöver INGEN veta detta i förväg, att min dotter inte kan skillnaden på mitt och ditt!! Dock funderar jag lite över "att tala med romare på romares vis och med de lärde på latin.."
Omsätter vi vuxna det i praktiken?  Orkar vi "leva oss in i barnens värld" såsom vi önskar att andra vuxna "lever sig in" i våra berättelser när vi har något viktigt att dela med oss av? 
Jag undrade också igen över miljön jag lever i, en rik norsk kommun, där de som delar mest är de som inte är här ifrån.. De som har minst att dela. De som redan förlorat så mycket såsom A's familj på Söndagen.  Vart vill jag stå i detta? Jag hör heller inte hemma här. Är inte norsk utan anser mig som världs medborgare och själ.

Så igår... När jag skall hämta på dagis hänger det en inbjudan till ett nytt prinsesse kalas på min dotters plats. S har födelsedag! Flickan från Måndagen vars mor jag väste till.
Lite visste jag att det var "super triggat" i henne i Måndags eftersom födelsedagen låg så nära i tid.
Dottern överlycklig - Hurraaaa! Nytt partaj.. Bibidibadedi BOOO (sången till Askungens goda fe, för er som missat den).
I dörren ut från dagis möter vi en S mor, som knappt vågar se på mig och jag tar ett blixt snabbt beslut.. Beslutet att vara mig! Greppar henne i handen (emot all vett och etikett), ser henne i ögon och ler "Tusen tack för invitationen!! Vi kommer jättegärna! Som du hör går Askepott sången för fullt här.."
Ett blekt leende från henne, ett "så bra då!"

Dottern i pulkan, full volym på sången "Sala-gadoola-menchicka-boo-laa, Bibbidi-bobbidi-boooo, Biddidi-bobbidi-boooo..." Jag drabbas av en oemotståndlig lust att stämma in och barnets förtjusning vet inga gränser när jag tar upp sångtråden och vi knallar hemåt. 
Jag ser upp. På parkeringen står en pappa och ser på oss, han ler från öra till öra och gör ingen ansats till att dölja det. Jag ler tillbaka. 
Fyraåringen har påmint mig, ta världen i famn! Den behöver det ibland.. 
Och, såklart, fånga ögonblicket. Det kommer inte tillbaka! 

BIBBIDI-BIBBIDI -BOOOOOOOOO... 
Live with Passion & BLESSED BE!

 

En timme av nåd...

"Detta skall gå! Detta skall vi klara ty detta har hamnat på vår väg av en anledning" proklamerar självinsikten, kavlar käckt upp armarna och börjar jobba... För fjortonde dagen på rad. Oförtrutet.
Ja, inte helt "omatat", lite viljestyrt är det allt men lika fullt oförtrutet.
Jobba, jobba, jobba...

Längst inne i hörnet, högst oönskad, sitter ett fragment av "krisen", av det "gamla livet" och beter sig som en tjurig fyraåring. Armarna i kors, benen i kors, blicken fäst på en punkt och envist upprepandes samma gamla mantra: "Detta gååårrr aaalllldrig! Ge upp! Det gååårrr allldrig!".

Nähä.. Men vet du vad?  Vi har läst alltför många gånger att om du ger upp, om du aldrig försöker, om du aldrig lägger tid på det liv du önskar att skapa dig så kommer du att spendera resten av livet i ett liv du inte önskar dig. Det vill jag inte!  Jag vill skapa!

Jag ser mig omkring och antagligen ser jag vad jag vill se men det mitt öga fångar är många som står i en skiljeväg.. Många som hittat en balanspunkt i livet då man måste välja, medvetet eller omedvetet. Viktigt är också att avsluta ordentligt innan man går vidare.
Det tycker jag är marigt! (det också ;-)) Att avsluta ett projekt som känns som "det gått ut på dato" med samma frenesi som jag än gång påbörjade det med och oftast i kombo med att ett annat projekt tagit vid, ett nytt, fräscht och roligare projekt.
Det är dock på grundlag av de avslutade projekten som framtiden skall vila, inte på de "för evigt oavslutade sakerna".

Min cykel musa S är bra på att påminna om detta varje gång vi kör en träning "Vi avslutar den sista intervallen med samma intention, samma styrka och frekvens som den första. Man klarar ALLTID mer än man tror!!" Ja, jag har tagit den med mig in i livet i övrig också. Eller försöker i vart fall och det är gott nog!

Just nu fixerar jag blicken på att avsluta de projekt som behöver en slutkläm, några sista rader, ett sista krafttag, några timmar av min tid.
Samtidigt tillåter jag mig en timme av nåd varje dag, en timme att jobba på de projekt som komma skall, de nya, de spännande, de energirika..  På detta sättet hoppas jag spara energi till att faktiskt ORKA färdigställa allt som skall till.

Sista fragmentet av den tjuriga krisen skall få gå ut genom dörren,
överbevisad om att den "ljusnande framtid är min"... 
Jag har inte tid med deras surr längre.  Min timme tickar...
Att skriva blogg om hälsa, mentalt välbefinnande är en del av det "nya" fast i annat format och jag hänger mig åt det med glädje. 

Ur vad hämtar du din energi?  Vad gör du först? Det som tar eller det som ger...
Man blir inte bötfälld av polisen om man gör det roliga först, vet du.
Så Live with PASSION!!
Blessed be!

Inte EN till?!!!

Vad sjutton gubbar (eller tanter) ÄR tillit också "en muskel"? undrar jag med rynkad panna medan jag ser in i den bleka vintersolen som kämpar med sitt uppstigande.
Ja, jag skrev om detta häromdagen. Forskningen, boken som handlade om att "viljestyrkan" är som en muskel, den behövs tränas men kan också drabbas av "mjölksyra"samt tappas på kraft allteftersom den brukas.
Kan det vara så att "tilliten" också en en sådan liten "personlighets muskel"?
Att det bara är ännu en flykt från tingens tillstånd genom att säga "jamen, jag har så svårt med...fyll i önskan egenskap... Det är bara inte jag det!"

Kan det vara så enkelt att det "bara är en otränad muskel" eller varför inte "en muskel jag inte skall träna ty jag behöver den otränad"?  Blev jag flummig nu?
Japp, I know. That IS ME. Jag är lite "flytig" och som sagt, kvinnan av de många valen MEN låt mig försöka förklara.

Många fina böcker har skrivits de senaste åren inom den metafysiska/andliga sektorn.
Nya/gamla insikter satta i ny form, allt för en vibrationshöjning av denna ljuvliga planet men när boken(böckerna) läses av människor är vi, just de, mänskliga och vi läser boken som gav den svar på allt. Ultimata svaret.
Få böcker klarar detta, tyvärr, antalet sidor ÄR en begränsande faktor! Bibeln gör ett gott försök, kommer långt men faller ändå på "misstolkningar" av ivriga fundamentalister.

Böcker ger oss ett steg..  t ex Be och du skall få, eller för all del, the Secret eller sätt in valfritt boknamn.
"Varsågod, här är en tegelsten. Såhär ser den ut! Gå nu ut och skapa flera tegelstenar, bygg sedan ditt hus!"  Eller, nej, den sista meningen är DOLD i de flesta texter då den omskrivs med "du måste sedan öva, sätta detta i verket, bruka det.. osv"
Majoriteten av oss (myself included) sättet oss ner med denna enkla tegelstenen i handen, och...
prövar skapa en HEL husgrund med den!! Husgrunden kräver 8652 stenar, det VET vi men ändå, i lotusställning, med stenen i armarna prövar vi att skapa ett hus med EN sten!
Låter det absurt?  Det är för att det är det...

Efter en månad ger de flesta upp, kastar stenen, gråter och säger "detta var inte för mig!! Jag fixar det inte."  Vad som händer sen är individuellt men det är sällan en kul syn. Nästa bok, nästa försök är ofta ett alternativ.
Rhonda Byre försökte fixa till genom att faktiskt vägleda folk genom de 28 viktiga dagarna i boken Magin. Hur många "orkade" göra alla stegen? Genomföra alla övningarna? Hålla i?

Ergo -träning på hög nivå. Långdistans och intervall ökt blandat med en gedigen målbild!!
Ingen, ingen har vunnit en VM eller OS medalj utan att ha sett sig själva göra det i sitt inre!
Tusentals gånger har de passerat mållinjen med händerna i vädret, saliga av lycka, rusiga av trötthet, endorfiner och segeryra innan det faktiskt sker på riktigt!
 Finns det NÅGOT överhuvudtaget som säger att personlig utveckling är annorlunda?

Nu började jag denna blogg med tillit.. Okej, jag kan inte se en person framför mig som inte behöver tillit även om det kanske finns undantag.
Men andra egenskaper/olater.. Är de alla de? Eller kan det hända att jag har "fel" eller inte ser helheten ibland för att jag är "hemmablind"?

Jag har ett tag haft fokus på några "saker hos mig" som jag sett som poänglösa, utan mening, men som tar tid och "kräver tid/resurser" av mig som jag anser att jag inte har och därför har jag bestämt att detta skall jag "tvätta bort". Det vill jag ju. Improvement, liksom.. Vaxa bilen.. polera mig..
Men det har varit tuff. Ovanor ger sig inte i brådrasket som vi diskuterat ovan men envis är jag, jobba, jobba, jobba.

Så... Skoldag. Föreläsning som glider in på kinesiska personlighetstyper (vi diskuterar sjukdomar, affiniteter) och min föreläsare börjar beskriva några av mina "olater" i relation till den personlighetstyp jag "tror att jag är" och KATJING, KATJING när pusselbitarna faller ner. 
När hon sätter dem i sammanhang är de på "sin naturliga plats!
Det hör hemma hos mig, de fyller en funktion och jag blir tårögd av en mjuk lycka.
Herregud, de är ju en del av systemet som är mig, de gör sitt jobb!

Nu är jag inte drabbad av sådan hybris att jag säger att de gäller alla mina olater, för de är många och bör slipas på men vad jag säger är - man skall nogsamt välja!
Se på helheten! Ta en coachning! Låt någon vara bollplanket och den som ifrågasätter.

DU är den som har nyckeln till vad som är sanning för DIG!  DU och ingen annan.
Låter enkelt och det är det egentligen.
Fundera på vilka muskler du vill träna (både inre och yttre), ta en del i taget och HA KUL i processen.  Det är nämligen inte heller någon som har vunnit en OS medalj genom att göra det han/hon tycker är tråkigt!

Ge dig själv en stor dos uppskattning samtidigt som du känner att grunden med alla 8652 tegelstenarna är på plats! Den ÄR redan! Tillit.
Live with passion and, as always, BLESSED BE!

Det luktar...

MAGI!!

Herregud, bloggen heter ju  "Dragonfly Magic". Magic för att Maori folket på New Zeeland anser att trollsländan är just det, magi bäraren och jag är "Kapowai" (dragonfly)
Eller för alla delar, "den som bringar rörelse i vatten"..
Me like!  Känslor är rörelse, rörelse är liv och vatten, ett av det kraftfullaste av element.

Den nya året har börjat med en vivelvind av energi, allt är nytt, allt välts över ända och blir bättre, starkare och annorlunda än jag trodde.  Kan nästan, om jag sluter ögonen, höra det magiska trollspöet som visslande svingas genom luften.
Plopp, plopp,plopp... Saker faller bort som käglor, tom saker jag tycker om och oxen i mig blir inte ens upprörd (nåja, en fnutt på ett och annat) utan istället vilar jag i "jaha, och vad sker nu då? Spännande! Vad kommer istället?"

Prövningarna haglar också...
Har du lärt dig läxan? undrar energivärlden och skickar ett sorts prov kamouflerat till något annat.
Jag känner lukten direkt, något är inte som det skall, vågar stanna upp, ifrågasätta, göra det prov som verkligen skickats och så går jag vidare. Lite skakar jag på huvudet - vad trodde de?
Självkänslan växer dock. Detta går ju! Yiiihhaaaaaa..

Jag är en motivator! En coach! En vattnets energispridare.. A water bender.. 
Det var därför jag kom. För att få alla (som vill och en del motvilliga) och allt att växa, se sin potential, spegla och sätta samman.
Såsom vattnet...  Jag är FÖR de många valen!
En det beror på människa som äntligen, äntligen är stolt över det. (det var j..la i mig på tiden).

Om min idol Tony är "the why" guy så är jag "två val är inte ett val, det är ett dilemma" kvinnan.
Två val spelar nämligen vår hjärna ett spratt, vi blir stående i vägkorsningen.
Har vi två val måste ett vara rätt och ett fel, eller hur? Tänk efter.
Men har du många val och faktiskt vågar ta ett val och du väljer fel, tja, då är risken mindre att du ser ner på dig själv igen utan snarare bara tar ett nytt val. Typ "det var en dum stig men det fanns säkert flera dumma stigar så jag tog nog inte den som var sämst..".  Är du med?
Hur ofta sker det med två val?
Skulle kunna lägga till att jag långsamt växer till "impossible is just an opinion" kvinnan men den titeln är redan tagen så jag nöjer mig med att hinta om det!

Skylten på dörren "OPEN FOR BUSINESS!"
Jag är hemma när dörrklockan ringer. Verktygslådan och resväskan packad.
Galet glad och tacksam för all action! Bring it on!
Jag är redo att göra min del, grabba tag i min livsuppgift och låta tingen ta sin gång.

Glömde en sak, fick  gå in och redigera bloggen för han kändes så viktig. Han?
Jo, den lilla killen som envist står parkerad med sin cykel på uppfarten till Mr Incredible i Superhjältarna och stirrar förhoppningsfullt in emot deras hus hela tiden.
Till slut surnar Bob alias Mr Incredible och frågar surt:
"Jaha, och vad står du här och väntar på då?"
Gossen ler brett och svarar:
"Något HELT fantastiskt tror jag väl!" 

Blir han belönad tror du? Yes!
Låt var dag fyllas till bredden och släpp aldrig någonsin den tanken.
Kartan är full av småvägar, habrovinklar, förändringar, knasdruttar, felsteg och skratt.
Låt dem fylla dig till bredden TY.. LIVE WITH PASSION! Vad du än gör.

Blessed BE! Now and until end of time, Namaste.

 By DeviantArt. Painting made by Katt.

Viljestyrkan - tränat den "muskeln"?

Den andra Januari skuttade jag glad i hågen till helgernas sista cykel challenge. Ja, det har kallats så, de roliga, hårda spinning (intervall) träningspassen som gått under helgdagarna och jag har inte missat ett endaste ett.
På gymmet måste man hämta sin bokade biljett senast tio minuter innan tiden, jag var där 20 min innan. Hämtade biljetten, spände på mig skorna och gick till salen för att värma upp.
Tvärnit i dörren! VAD f..n? FULLT!

Eller ja, nästan fullt, de sämsta cyklarna (läs de bakom pelarna, i hörnen, i kanterna) var kvar.
Bom! En kille jag hälsat på några gånger under dessa pass springer rakt in i mig, synar salen, skakar på huvudet och säger högt: "Januari på gymmet.. Fyttikatta..Vi får komme tilbake om en tre uker eller så."
Jag slår mig själv för pannan! Min idiot. Jag vet ju detta från förra året, från i höstas, höst och Januari
på gymmet är.. idioti.
Så börjar passet. Jag sitter på en gammal skitcykel bakom en pelare, hör Sigrunn informera om att detta ikke är ett nybörjarpass till trots för vad som står på planen(miss i planeringen, eller?) - tror ni någon reser sig?
Nejdå! De flåsar ut efter passets första kvart men då är jag för taggad för att byta cykel.

Lite flinar jag dock.. Arg orkar jag inte vara.
Vet de inte att det är bevisat att viljestyrka är en muskel? Eller nåja, inte en muskel men viljestyrka fungerar som en muskel, DET är bevisat.

Psykologen Roy Baumeister och New York Times journalisten John Tierney har tillsammans skrivit boken Viljestyrka (Willpower, rediscovering the greatest human strenght).
Mycket av forskningen kommer från Baumeister själv och hans team och stammar från de sista 30 åren. Bland annat gjorde man de sk choklad experimenten.
Man bad studenter komma till universitet på tom mage på morgon för att sedan skicka en tredje del av gruppen direkt in i ett rum med härligt doftande, varma chokladkex. Där de blev tillsagda att motstå frestelsen för att en stund senare bli skickad vidare till ett rum med en svår geometri uppgift att lösa.
Den andra gruppen studenter skickades in i ett rum med en skål med rädisor som de skulle låta bli att äta och sedan vidare till samma rum med samma uppgift.
En tredje grupp skickades direkt till uppgiften. Alla med samma tomma mage i grunden och förhoppningsvis, med samma tomma mage då de började lösa uppgiften.

Kan du gissa vad som hände? Jo, studenterna som frestats och slagits med chokladkexen gav upp dubbelt så fort så studenterna som gick direkt dit. Riktigt vad som skedde med "rädisorna" vet jag inte men kanske berodde det på nivån på frestelsen.. Det vore ju logiskt!
Detta hävdar Baumeister och co har att göra med att viljestyrkan sätts på prov. Ju längre vi utsätts för frestelser desto närmare en "muskelsvaghet/kollaps/tendens att ge efter" kommer vi.

Nu kanske du tror att detta är en engångs företeelse men detta försök har gjorts om i massor av varianter bl a på sex, alkohol och förloppet är skrämmande likt.
Förväntningarna påverkar till viss grad, erkänner Baumeister, den får oss att stå lite längre t ex om vi tror att vi strax är i mål men även denna tron mattas efter en stund om vi inte ser att så är fallet.
Bokens konklusion är att vi har svårt att inse hur vi kommer att agera när vi hamnar i stundens hetta t ex när vi har ont, när vi är frustrerade, under press eller är upphetsade. Vi gör såklart gott i att ta reda på hur det ligger till med den salen.  Likväl som att boken konkluderar med att de som har mest viljestyrka oftast använder den minst.
De skapar goda vanor och utsätter sig sen mindre och mindre för situationer som kräver deras viljestyrka.   Det fina i hela kråksången är dock - den går att träna som en muskel.
Hur gör man då det?

Fem konkreta tips ges:
Utsätt frestelsen: Svara något i stil med Ja, men inte riktigt nu. Jag kan gå tillbaka och göra det senare, om jag fortfarande har lust då.  På det sättet skapar man något att se fram emot, en eventuell belöning men sanningen är att en utsatt frestelse oftast inte är så intressant vid en senare tidpunkt.

Ge inte dig själv några alternativ! Gör det du satt dig för att göra eller gör INGENTING.
Om att göra ingenting är det enda alternativet ökar chansen att du får det gjort som du bestämt från början.

Lägg planer: Skriv ner vart, när, hur du skall lösa dem. Ogjorda uppgifter har en tendens att gnaga på samvetet.

Koncentrera insatsen inom ett avgränsat mål och hushåll med resurserna.
Ett mål nära i tid/handling, vet vad du skall göra, vad som är mätbart (Lite som ovan, tror jag)

Någon som hejar på dig.. Självdisciplin kan ses som en social färdighet och att involvera någon kan ge ett gott lyft.

Jag vet inte helt vad jag tycker om de här råden MEN boken är bra och vettig. 
Lite pensum på livets stig typ.. Bara den tanken att viljestyrka kan utmattas och vad sker med mig då? Den tycker jag är lika viktig att lura på svaret runt som "vad sker med mig när jag är fysisk trött". 

Använd veckan till att träna din viljestyrka... Eller se på den.
Själv använder jag den till att räkna dagarna på gymmet och inte blåsa en säkring under tiden. 
Ett och två.. En bit att gå.  HURRA! ;-))

Live with passion & BLESSED BE! 

Liten blir stor (eller ett hack i skivan)

Jag behöver inte ens se hennes ansikte för att veta att hon har ett pilimariskt uttryck, en busig rynka mellan ögonen och att hennes mun liksom rycker då hon illa döljer sitt skratt...
Jag väntar, jag vet att det skall komma något men hon får bestämma.

"Jag berättade att jag hade sökt en annan skola till hösten, en annan än den jag tilldelats och att jag skall åka buss dit, den vanliga. Och då undrade han om det inte var farligt.
Varför skulle det vara det undrade jag och då svarade han "för du kan ju bli kidnappad". 
ALLTSÅ.. Kidnappad? PÅ en buss i Bærum tillsammans med typ tjugo andra, alla med mobiltelefoner.. 
Pappa sa jag lugnt, detta är INTE 60 talet & det är Norge! Vi har alla mobiltelefoner och vi känner varandra" 

"Okej!" snäll som jag är höll jag på smilbanden och fortsatte "och sen då?"
 "Sen fortsatte han och undrade vad jag skulle göra om jag inte kom in på skolan jag sökt. 
Då svarade jag att då söker jag en annan skola och då undrade han vad jag skulle göra om jag inte kom in på den. DAAAAHHH, då söker jag väl en annan skola då för på den jag tilldelats tänker jag verkligen inte gå på då går jag hellre i AFRIKA. 
Vet du vad han undrade då? Jo, han undrade vad jag skulle göra om jag inte kom in på den skolan. 
Alltså, när blev han Jacob i min klass liksom? 
Varför då? Varför då? Varför då?   

ARRGH, min far har ett hack i skivan och jag kommer på det NU. Tolv år senare liksom..." 
Nu skrattar jag högt. Min blivande tonåring visar tydliga tecken på att vara en, just det, tonåring.
Men det bästa är ändå att höra henne analysera varför pappa säger och gör som han gör, långt borta i ett land långt farligare än hon är i, frustrerad över att kunna göra lite och överlämnad till sina rädslor och sin önskan om att beskydda.
Vi diskuterar länge om oro och hur vi vuxna hanterar den, vad vi väljer att göra med den i våra liv.

Så suckar hon, skrattet i halsen igen..
"Mamma har du läst historien om flickan som berättade för sin mormor över chatten att de skulle flytta. Mormor undrade då varför, varför och varför på allt hon sa tills, ja, vet du vad som hände? 
"Nej" medger jag men anar.
"Plötsligt stod det "Denna brukaren har blockat dig" i datarutan hos mormor! Kanske blir det så?" 
Flatskratt!

"Vill du veta vad han sa om tänderna sina.." Ny andhämtning.  Nytt skratt.
Ja, det vill jag. Jag vill höra allt. Jag vill vara en del av hennes utforskande av världen... samtidigt känner jag som Robbie Williams i Go gentle då jag vet att hon är på väg ut i en vuxens värld. En värld rätt annorlunda än den jag upplevde.

You're gonna meet some strangers
Welcome to the zoo
Bitter disappointments
Except for one or two
Some of them are angry
Some of them are mean
Most of them are twisted
Few of them are clean

Now when you go dancing with young men down at the disco
Just keep it simple
You don't have to kiss though

Don't waste time with the idiots that think that they're heroes
They will betray you
Stick with us weirdos

For all your days and nights
I'm gonna be there
I'm gonna be there yes I will
Go gentle through your life
 

If you want me I'll be there
When you need me I'll be there for you

Don't try to make them love you
Don't answer every call
Baby be a giant
Let the world be small
Some of them are deadly
Some don't let it show
If they try and hurt you
Just let your mummy know

Now when you go giving your heart make sure they deserve it

If they haven't earned it
Keep searching, it's worth it

Go gentle to the light
I'm gonna be there
I'm gonna be there, yes I will
If all your days are nights
When you want me I'll be there
Say my name and I'll be there for you

All for the win.
throw yourself out!"    Robbie Williams (Go gentle)  

De må få leva i sin värld.. Hitta jacken i våra skivor. 

Göra som vi och lära genom görande, finna egna stigar.

Live with passion & Blessed Be!

Foreshadowing

Så är det här, det nya året och löfterna, föresatserna haglar.
Jag vaknar i arla morgonstunden trots sent sänggående men inte helt ovanligt när jag har druckit och ätit sent. Så jag sätter mig med datorn, kopplar upp mig till världen och lyssnar till en andlig lärare som utgjuter sig om 2014 från en medial ståndpunkt.

Simplicity eller rättare sagt, to simplify, att förenkla är ett av de budskapen hon har med sig från de högre sfärerna och det bringar ett leende på mina läppar.
Återigen är jag drabbad av det som jag fick ett ord för i förrgår, foreshadowing. 

Foreshadowing är det som sker när en författare hintar om det som eventuellt skall ske längre fram i hans historia.
Detta sker med mig från tid till annan när jag varit uppkopplad, aningar i kropp och själ, känslor av och för vad som komma skall utan att egentligen "veta".

Förenklande av livet, att få fokusera på det som är viktigt för en personligen har varit ett tema hos folk runt mig under de, nåja, i vart fall, den senaste månaden.
I mig har det tagit formen av att känna mig kvävt av saker, prylar, ting, tom kära ting men också av ensidiga krav av typen du skall ge men inte kräva likväl som "detta gör alla så det borde också du".
Valen har tvingat sig på mig, känts otroligt sköna när de var genomförda och tydligen blir det fler av dem.

Foreshadowing är en del av min (och alla andras) clairvoyanta ådra och jag känner ett visst lugn när jag nu orkar och kan agera på den.
Den tillhör synkroniciteten i världsaltet. 


2014 kommer att innehålla starka ståndpunkter tror jag.
Indigobarnen, de starka upplysarna, fortsätter att peka finger och blåsa i sina visslor gällande det som inte är helt som det skall. Nya ledare måste fram.
Det är så mycket som är bra på denna planeten och i dess sfär, vi behöver bara förbättra sättet att "kanalisera" det hela på.

Ha en strålande start på den nya månaden och det nya året!
Gå ut i världen och påbörja ditt värv. Det behöver den!
Live with passion & Blessed BE!