Sista sucken i Maj.

www.fotosidan.se

"Maj, maj måne, jag kan lura dig till Skåne" - så sa man förr när man narrades i Maj.
Jag kan aldrig minnas om det var första eller sista Maj. Att det är första April som är den stora lurar dagen är liksom självklart, men i Maj?
Det försvann allteftersom jag blev äldre, Maj lurandet men i år känns det lite som hela Maj har gäckat mänskligheten. Kommentarer både här och var, om vädret, om värmen eller avsaknaden av, om, om och om...

Lite sent att säga nu men jag hoppas du inte "slarvat bort Maj", om så är fallet, gå då ut och fånga dagen idag. Ta på en extra tröja, det hjälper, eller ett härligt färgglatt regnställ.
Häromdagen klev jag försiktigt genom en äppelhage, jodå, en sådan som bara innehåller äppelträd.
Regnet stod som spön i backen, droppar så stora att jag gång på gång såg ner på min jacka och undrade om det snöade.
Just i den sekunden uppfattade jag av ljudet, ljudet när tusentalet droppar fångas av hundratalet löv, smattret, mötet och jag slöt ögonen, fångades och förfördes.

Dofter av äpple, vått gräs, lite hav och salt, syrener nådde mina näsborrar och sommaren var på plats, till trots för att termometern stod på 5 grader plus. DET var inte mitt fokus i den sekunden, fokuset var sommaren, närvaron. 
Från de mjuka vitrosa blommorna föll kronbladen ner på mig, de är nästan färdiga med sin blomning nu och jag kände mig som bruden som översköljs av de vackraste rosblad, bedårad, berusad.

"Äppelblom & Ruiner" filosoferar min hjärna och jag drar min till minnens Marianne Ahrens fantastiska roman om hennes möten med mentalpatienten Rune.
Har du missat den? Låna den på biblioteket och njut den i solstolen, du får garanterat en pusselbit till något av ditt livspussel.

Merkurius vandrar sin bana i retrograd en stund till, så kommunikationen är inte på topp, inte heller det tekniska och resorna är strulig men allt går med en gnutta humor.
Juni kommer iallafall, DET kan jag lova.
Har du upplevt några dagar av "klinkande mental klarhet"?
Gott så! Agera då!
Mars (viljan och drivet) mötte nämligen Merkurius (sinnet) alldeles här i slutet av Maj och då ser vi ofta helt klart och har möjlighet att genomföra precis det vi ser, kraft och mod står oss till rådighet.

Hahaha... Utan att tänka skrev jag ett norsk uttryck med samma självklarhet som om det vore ett svenskt, "stå oss till rådighet" betyder att det står till vår disposition, vi kan bruka det, kraften och modet till vad vi vill.
Ta denna spännings aspekt på himla pellen och rensa ur en eller annan gammal surdeg, bryt ett mönster, mod i bröstet, syster och bror!

www.abraham-hicks.com

"If I could I would feed your dreams and starve your fears.." det är min favoritmening från sången nedan. Är inte det vad vi alla borde göra med varandra? Stötta, peppa och vara positiva på ett bra sätt.

"If I could take you in, feeling you, deep beneath my skin, 
then I could slip away with you like a poison in my veins"  är en annan magisk pirrande textdel.

Förälskelse, närhet, galenskap, passion.. Det tillhör också våren. Har du känt på den?
Inte?
Låt då Blake Sheldon föra dig lite närmare Känslan.. Take it away, Blake!

Och du... Du måste trycka på Play. ;-)

Gå sen ut i världen and Live with Passion.
Minns att "Blessed you are!" - för att uttrycka sig som Yoda.
Namaste!

Gåvan av ett namn.

Sår...
Vi har alla sår, achilles hälar eller punkter om du så vill och vi kommer tillbaka till dem då och då.
Den kloka, fantastiska Louice Hay bjuder på sig själv så pass mycket att hon frimodigt erkänner:
"När jag är nere, när jag använt för mycket energi, när jag blir sårad, ja, då åker jag alltid tillbaka till samma grundläggande tanke - jag är värdelös, jag är ingenting."

Hon, förlagsdirektören, författarinnan, föreläsaren, skaparen av det gigantiska bokförlaget Hay House publishing erkänner att så är fallet, det finns hål, hål i henne också.
Men hon tillägger:
Folk säger till mig "Men snälla Louise, har inte du jobbat färdigt med det där?". DET har jag! 
Jag stannar inte lika länge där, jag har verktyg att ta mig upp. Såret är ett ärr men ändå, banan till det, tankebanan, den känslomässiga banan finns där färdig att glida på närhelst energierna släpper. 

Det är skönt att höra mästare, gurus, människor man beundrar visa sina processer och sår, det gör den egna vandringen lättare.
Ivrigt lyssnade jag vidare för att höra vad hennes intervjuare, den kloke Robert Holden tänkte svara och hans ord fick mig att sätta teet i vrångstrupen. En riktigt uppercut.
"I have always felt that I was... Too much!"

Det fanns inget i världen som kunde stoppa flödet av mina tårar, någon därute satte ord på de känslor som alltid rumsterat om inom mig och som jag har svårt att uttrycka i en enda mening.
Bang! Där kom den.
Mitt någorlunda läkta sår, min achilles, den plats dit jag ofta återvänder när just mina energier är låga.

Barndomen susar förbi..
"Sluta se! Sluta prata om saker som inte finns.. Anpassa dig! Farligt, farligt..." 
Bilder av skrämda ansikten, upprörda röster.
Historierna jag skrev, bra, bra sa läraren men alltför långt, alltför mycket, du borde skriva roman.
"Du tar risker. DU kommer aldrig att hålla..Det blir för mycket"

Terapeuten i mig, den del som fungerar som en målsökande robot, letar efter hålet i historien, letar efter den del som kan "ställas in frekvensmässigt", den delen vet att den upplevs som "för mycket ibland". Att uttrycka en sanning som någon bara anar, att uttrycka en sanning som kommer att infinna sig om en liten tid men inte existerar just nu. DET är att vara för mycket.
Det är att känna sig för mycket, på gott och på ont och ibland gör det också ont!

Jag har funnit tröst i kloka människor, människor som tänker och resonerar som jag.
Det bästa citatet någonsin kom från Lena Ranehage, som uttryckte att tiden mellan att man vet tills det visar sig i verkligheten/materian alltid är en "balansering på knivens egg", en känsla av oändlighet. 
I detta fann jag "likhetens tröst", ett plåster till på ett gammalt sår.

Jag älskar ord och ordets makt.
Prata är något jag kan, fort och mycket, koppla det ena till det andra såsom det kopplar sig inne i mitt huvud och få kan följa. I am too much..  Ibland, inte alltid men känslan är ofta där..
Jag processar och bollar genom att snacka, ibland drar jag fyra varianter av ett problem och den som lyssnar kan nog tro jag drabbats av schizofreni men det är inte fallet.

Mitt i allt finns det faktiskt de som älskar att jag är "too much" och av detta försöker jag ta åt mig.
Jag drabbas inte lika ofta av såret nu som förr, det sticker till ibland men på det stora hela inser jag att det finns en poäng med min snabbhet, mitt flöde och min "too much" sida.
Kraften har en plan för oss alla och någonstans faller just vår pusselbit in, rätt i spelet, rätt i tiden.


Jag är för alltid tacksam till Robert Holden för den meningen han gav åt mitt sår, för hans kärleksfulla ord till sig själv som följde, för hans berättelse om hans resa.
En dag skall jag skriva om hela min...
Men just nu, efter meditation i gräset känner jag att jag är oändligt tacksam att jag kan sträcka mig emot andra världar, koppla ihop dem och där är jag inte "too much".
Faktum är, jag är precis lagom "too much", Gud ske tack och pris.

Vad är namnet på ditt sår? Meningen som fyller det tysta rummet hos dig?
Vilka verktyg använder du när såret aktiveras?
Det kan vara skönt att klura på!
Live with passion & as always, Blessed Be!
Namaste!

Blandat smågodis som förrätt.

Det har varit tyst en stund.. Ganska många dagar, när man räknar här på bloggen men vem räknar?
Kanske du? Jag vet att jag gör det!
Jag vill ha en naturligt "flow" i mitt skrivande, jag vill hålla tråden så visst, jag har varit här inne, skrivit halva inlägg, lagt dem till sidan och så, funnit en tråd att spinna vidare på. Dock inte här.

När tiden är mogen, när eleven är mogen, då kommer läraren heter det i ett vackert citat som tillskrivs Buddha och flera gånger i livet har jag sett att det är sant, det stämmer.
För mig har den senaste tiden inneburit att återknyta till lärare men på ett nytt sätt, på jakt efter andra delar av deras undervisning eller gärna nästa nivå om du så vill.

Den vakna av er läsare ler nu glatt och säger: Jasså, hon gör detta pga att hon vet att det är Merkurius retrograd och så skulle det säkert kunna ha varit MEN det började innan, långt inom mig.
Skall jag vara helt konkret är jag teknologi trött. Trött på "postande", trött på delande utan fysisk närvaro, trött på sms, appar, email och bilder dragen ur deras kontext och där delandet inte innebär att stilla sitta och se på samma sak, känna värmen från varandra, se leendena spela i munvinklarna.
Oändligt trött på alla mobiltelefoner och deras oändliga funktioner och krav på uppmärksamhet i alla livets skiften. 

Att "larm och rädda världen rapporter" gör mig galen, det vet ni också, så den tar vi inte igen, jag avskyr att jag upprepar mig här men det gör mig passionerat irriterad.
Behovet av en motvikt blir så tydlig. Livet är inte bara rosenrött men det är heller inte så jävligt som många framställer det...

Bottenpluggen föll ur mig helt häromdagen när någon på Facebook postat en bild av djur som kokades levande.. Alltså, jag vet att det sker, jag är inte blind och dum, jag skriver på varje protest lista som skickas ut, jag ger aktiva bidrag till organisationer men jag undanber mig dessa bilder.
Sanna eller osanna, de skapar bara tre känslor i mig, vanmakt, sorg och vrede.
Ingen av dessa är konstruktiva, ger energi eller skapar förändring då de alla i sin grund är förlamande.

Hay House firar nu i Maj med sin World Summit och att återigen koppla upp sig emot Louise Hays livsverk är balsam för en trött själ.
 Mirror work", alltså jobba med dig själv via spegeln är denna fantastiska dams främsta verktyg och i denna spegel använder du dig av affirmationer.
1990 mötte jag "Älska dig själv, hela dig själv" för första gången. Tre år efter min mor hade avlidit och jag fick den i handen av en psykolog som trodde den var något för mig.
25 år senare återupptar jag de affirmationerna jag lärt av Louise, även om fokus denna gång är lite annorlunda så är känslan densamma. De behövs!

www.louisehay.com

Louise reser fortfarande världen runt med Hay House konferenserna " You can do it!" och 89 år gammal lever hon som hon lär, she can do it so she does!
Senaste boken har hon skrivit tillsammans med kollegan Robert Holden och den heter "Life Loves you!"

Har jag förstått det hela riktigt så knyter den samman enkla trådar av Louise och Roberts gemensamma väv av kunskap till något som blir tillgängligt för oss alla, enkelt och matnyttigt.
När boken landat här, om en liten stund, får jag säkert anledning att återknyta till den.

Robert Holden vågade under samma summit ställa en viktig fråga - vad är skillnaderna och likheterna mellan affirmationer, bön och poesi?
Något jag funderat över den sista veckan, insett att i mitt liv går de ofta hand i hand med varandra och de tvinnar en väv av energi.  Vad tänker du? Finns det gränser mellan dem för dig och i vad består de av i sånt fall?  Vore spännande att veta vad du tänker, hör gärna av dig med dina funderingar. 

Här står jag nu! En vecka efter min fullmåne ritual, den som skedde i mitt tecken den 18/5, med andra ord, den dagen jag började mitt nya solår och jag började med att sätta tonen för de kommande året genom att sätta gamla och nya verktyg i bruk.
Jag kommer att blogga om dem, helt säkert, och andra saker som kommit upp.

Tills vi hörs igen...
Njut helgen. Live with Passion & Blessed Be.
Namaste!

"Vakna upp" på dårhuset.

www.deesillutrations.com

De blir förnärmade, nästan ända in i själen, när de fattar att man inte vet vad de talar om och allt på grund av att man inte ser på nyheterna.  Man SKALL veta vad som händer, vad som sker, man skall drabbas av rädsla, förfäran och upprördhet. Gärna kryddat med en stänk med depression och handlingsförlamning, DÅ och bara då, har man fattat vad livet går ut på.

I USA finns en kanal som heter Fox, ja, har du parabol är risken stor att den finns i ditt vardagsrum också. De kallar sig för en nyhetskanal men har i sitt hemland också fått tillägget "Skräck och fruktan kanalen".

Allt de rapporterar om, det sättet de rapporterar på, varje ord väljs utifrån bara ett kriterium -
att skapa rädsla och skräck.  Dessa två känslor får oss att vilja veta mera, informera oss, vi vill se mer, vi kan inte slita oss. Perfekta säljargument för en kommersiell kanal.

Detta faktum går igen överallt, från litet till stort, till och med jag ser detta i min pyttelilla blogg.
Ta en snabb titt igenom de sista tre månadernas rubriker, vilken blogg tror ni flesta har läst?
Jag kan tala om att jag ler varje gång, varje gång en dramatisk, laddad rubrik hamnar här så läser genast många fler. Rubriker som "kärlek", "kära väta" och liknande "snälla" rubriker lockar mycket mindre. Visst är det lustigt?

Själv har jag djupt inpräntad i ryggmärgen att det ingår i en vuxen människas vardag att hålla sig a jour med vardagshändelserna, att ha lite pejling men med åren har det blivit svårare och svårare.
En del av mina bekanta och vänner slutade för länge sedan att se på nyheterna men jag har hängt kvar lite i ett borde, mycket av det stimulerat av min närmaste omgivning som äter nyheter med sked och då hör jag ändå. Tyvärr.

Det finns forskning som visar att tidningen till frukost är det bästa sättet att förstöra och minska immunförsvarets effekt för nästa hela dagen. Påvisat och ställt bortom allt tvivel, det påverkar.
Själv har jag gått efter min inre becon och känt att nu mår jag så fysiskt illa av detta att nu går det inte längre, punkt. Men reaktionerna låter inte vänta på sig, fördomarna och irritationen haglar..
Vaddå, "inte sett på nyheterna"?

Gott var det då att få "ett motgift".
Deepak Chopra tog sig en omgång med detta idag, i en undervisningssituation och han jämförde detta inre uppvaknande, vetskapen om att jag/du/vi/ni är en del av något annat också, ett universum, en helhet, en energi.
Han jämförde det med att plötsligt vakna till på dårhuset och med nyktra, nyfikna ögon uppleva något annat än de andra, kunna se och känna in, förstå och reflektera. .
Han belyser så fint att allt uppvaknade börjar inom dig, först måste du själv känna och uppleva, hämta din "På besök skylt" då du ser att du är i den här världen men att den också innehåller mer än de flesta tror.  Du är inte längre inspärrad, du är fri, fri att välja.
Därefter kan du börja leta efter likasinnande att umgås med, sådana som också vaknat upp, sådana som också (i det här fallet) slutet ta in allt det negativa, skräck befrämjande som nyheterna piskar upp.

Han avslutar med att ge oss alla en övning som sägs härstamma helt från poeten Rumi's dagar.
Avsätt 5 minuter om dagen, sätt dig i avskildhet, rikta uppmärksamheten inåt och ställ frågan till dig själv - "Vem är jag?"
Vänta därefter stilla på svaret, känn in. Ofta kommer det i form av en sensation, en känsla en rörelse.
Tillåt dig att röras och beröras. Övningen kan upprepas så ofta du vill men pröva att i vart fall få till det en gång per dag.
Därefter kan du roa dig med att i samma stillhet fråga - "Vem ställer denna fråga?" 
Igen, vänta, lyssna, känn in. Vilka ord, tankar, känslor kommer upp i dig och vad vill de?

De enkla övningarna är ofta de bästa och effektiva så det förslår, lätt är rätt.
Du minns väl varför änglarna flyger? Det är för att de inte tar sig själva på så stort allvar!
Fånga starten på veckan, städa ut det du behöver i ditt inre, det är mörkermåne.
Live with passion & as always, Blessed Be!
Namaste!

I want to live.. Contigo!

Vi har båda liknande spännings element i våra liv just nu, 
hur märkligt kan det bli? 
När det känns som om om hela, nåja, halva världen inte fattar hur man har det, 
hur man lider med sitt barn då, precis då, i den stunden låter universum en väninna hamna i samma sits.   Man kan dela, samma, samma men ändå olika, olika. 

Båda tränar för att få tyst i skallen, både har haft en tung arbetsdag men ändå kommer tankarna, 
oförmågan att påverka situationen i någon större grad. I vart fall inte nu, i vart fall inte hela tiden. 

Jag har jobbat i regn hela dagen, som ni vet, det gör mig lite men idag har det också varit lite kallt, lite blåsigt och havet har varit vilt. 
Någon sommarkänsla har inte infunnit sig och väl på cyklarna ser vi ingen ljusning, himlen är tung, hotande.. 

Tiden vandrar, tramporna spinner, och sakta, sakta ljusnar det, molnen vandrar fortare verkar det som och ljusblåa fläckar uppkommer både här och där, magiska blåa ljus. 
Väninnan ser på mig, ler underfundigt,  rycker ur proppen och maxar volymen..
Kroppen klagar men huvudet kan inte låta bli att ryckas med, Enrique Iglesias kom med sommaren även detta år, precis som förra, dans, smäckra toner och tempot höjs.

Det är PASSION för mig, passion för livet, musiken och kärleken. 
När allt är över ser hon på mig och jag bekräftar hennes tanke:
"Vi skall igenom detta också, vi skall klara det och vi skall ut på andra sidan. PUNKTUM!"
Några halvmesyrer accepteras inte!"  High five på det! 

Sommaren kom ikväll! 
Tror du mig inte? Starta videon nedan, maxa volymen och gör det du måste. 
Contigo (Med dig!)

Live with passion & as always, Blessed Be!

 

Kära väta..

Det är en speciell känsla, först kommer en slags kyla, en sort medvetenhet om att man är omgärdad, 
så flödar det in, fyller hela hålrummet, kyla, känslan av små saker som flyter omkring, 
pruttljudet mellan stortån och nästa tå när steget trycks igen.. 
Känslan när terrängskon fylls med vatten, lervatten, smutsvatten, bäckvatten! På en sekund är det gjort, över, och uppvärmningen av vatten startar nere i skon, värms till nästa gång man trampar igenom, tills man får påfyll.

Jag VET, jag har skrivit det förr men kvällen var så magisk!
Man skulle kunna tro att jag efter en hel arbetsdag ut i regnvädret skulle vara trött på det men se, det funkar inte riktigt så. Jag är en riktigt regn och fuktdåre.
Kanske för att jag är så mycket jord, kanske för att jag är en torris, kanske för att jag är ett Aprilbarn, faktum kvarstår, regn får mig att må bra. 

Under jobbdagen märkte jag det knappast, fokuserad på de nya uppgifterna men plötsligt ser folk sådär lidande på mig, ler försynt, nickar. Jag nickar och ler tillbaka, hyggligt folk.
Så inser jag, de lider med mig där i regnet. Vilket regn?  Jasså, det.

Väl hemma, behovet av att vila finns där men bara jag ser på berget känner jag draget, dimmorna som vandrar, toppen som inte syns genom de tunga skyarna, träden som skälver under de tunga dropparna.  Det regnar inte milt när jag ger mig ut, det fullständigt vräker ner och skorna fylls snabbt, lika bra det, genomvåt är genomvåt, gör inget så länge tempot hålls upp.

Naturen känns vidöppen när det regnar på det här sättet, energier från höger och vänster och jag är helt säker på att de flesta plantor inte bara dricker med sina rötter. De duschar också, tvättar blad, håller ut sina andningshål i den mjuka vätan och låter sig smekas.
Jag låter mig smekas av det kalla regnet, det piskar gott i ansiktet, snart smiter det igenom kepsen och in i håret.

Någon gång för länge sedan läste jag en artikel om syreupptaget, att kroppen lättare tar upp eller var det transporterar syre när det regna, ja, som du ser har jag glömt detaljerna men inte känslan.
Mina bästa stunder har jag när det regnar, bästa löpningen, bästa tiderna, bästa upplevelserna och skall jag någon gång springa ett maraton får det gärna vara i regn. Kanske London är ett bra alternativ?

Tomt är det också i skogen, ljuva känsla, inte en själ på hela turen, allt är bara mitt och jag "äter" energier, syre och upplevelserna i djupa klunkar.
Plötsligt får jag besök på den smala stigen, envisa koltrastar vägrar nästintill att flytta på sig, jag är bara steget undan då de lyfter men bara någon meter flyttar de sig. Gång på gång.
Till slut stannar jag, hämtar andan, lyssnar på deras läten, ser dem på nära håll, vackra, stolta.
Sanningen ligger vid mina fötter, daggmaskarna skapar ett långt "rep" på den leriga marken, den ena efter den andra ligger de där och krälar, kämpar emot vattenfyllda gångar och avsaknad av syre.
Evakueringen har tydligen pågått en stund, den enes bröd, den andres död.

Jorden är lerig, det liksom rinner ner för bergsidan och några gånger känner jag mera som om jag åker skridskor eller kanske skating skidor, ja, faktiskt, jag glider rätt långt varje gång.

Vägvalen blir viktigare och mitt fokus ökar, jag väljer stammar, jag väljer stenar, inte de lösa stenarna på ytan, de är hala, nej, de djupa, de stora.
Några gånger räddas jag av ett träd, priset jag betalar är en iskall dusch av allt vatten som trädet samlat upp och varje gång skrattar jag, njutning, samarbete.

Kvällar som denna tar jag med mig i min "sekund för sekund" bank av bilder, att leva på vid ett senare tillfälle, att tanka ur och att njuta av.
Känner mig alltid lika privilegierad att ha naturen inpå knuten, att kunna få med mig dessa ögonblick av nåd. Regnet ger det bara det lilla extra, en touch av kärlek, en touch av stillhet och en stund av nåd.

Nu skall jag strax somna, till ljudet av regndroppar som faller tungt emot ruta och tak.
Imorgon är en annan dag.
Live with passion & as always, Blessed BE!

Begär och höga vågor

När vi kliver ut på det vackra torget i Lördagskvällens sena timma, blir jag genast medveten om att "något har ändrat sig".

Torget ser ut som det gjorde då vi stojande och glammande gick in på bion några timmar tidigare, träden står i vackraste blom, fontänerna är igång och vattnet kluckar och porlar.
Musik strömmar från de intilliggande caféerna och ändå, ryser jag till och drar kappan närmare mig.

På himlen vandrar dramatiska moln, man kan se att de är mörka regnmoln natten till trots ty bakom dem lyser en stor guldgul måne.
Det är då jag ler, katjinget på insidan, månen i Skorpionen.
Jodå, kära vän, det är dags igen, fullmåne och denna gång i Skorpionens tecken.
Passion, intensitet, svart eller vitt, allt eller inget, lite drama och absolut ingen mellanmjölk, DET är plutostyrda Skorpionens gåva till oss människor.

Redan från Söndagen känns den eftersom 03:47 går den in i Skorpionens tecken men månen är inte helt full förrän tidigt Måndagen den 4/5 kl 05:42 och dess dragningskraft ligger kvar tom Onsdag.
Bered dig på intensiva dygn och undvik platser som där det normalt sett "sker i mesta laget".
I länder som är mera öppna har man undersökt detta med månens inverkan på b la brottslighet och månen i Skorpionen har absolut mest sådant, stölder, "passionsbrott" alltså brott som har sitt ursprung i svartsjuka, avundsjuka, hämnd eller annat gammal skåpmat.
Föra förvånande då Skorpionens devis är:  Jag begär! 

Sålunda kommer nu dina djupaste känslor krypande upp, allt vad det måtte vara känns tydligt och helt ned i märgen. Det bästa med denna transit är att den också tar med sig de positiva känslorna så, har du mycket av den varan, t ex är du nyförälskad kan detta blir nätter och dagar du drömmer om långt efteråt.
Solen står i denna period kvar i Oxen, den trygga,konkreta, enkla oxen där allt är fokuset är på det vackra, det sköna, det sensuella.
Så mellan månen, solen i oxen och planeten Jupiter skapas just nu ett sorts T-kors, detta bidrar till att förstärka denna måne ordentligt. Tänk dig tanken (och håll den gärna fram till Onsdag), alla känslor ligger liksom under lupp, de blir STORA!

Balanspunkten här kommer att ligga mellan Solen i Oxen som säger "Jag äger", alltså mitt och månen i Skorpionen "Jag begär", alltså ditt.
Vad är mitt? Vad är "ditt"/andras? Vad önskar jag mer mera av och vad har jag redan?  Vad behöver jag verkligen och vad "bara begär jag"?

Är detta en bra plats för mig att vara på? Är detta den relation jag vill ha? 
Skall jag kliva in djupare, fördjupas i detta jag gör/är/känner eller är det dags att dra mig ur? 
Denna typer av frågor dyker upp och Skorpionen nöjer sig inte med några halvmesyrer, SVARA och svara ärligt så att det sedan finns bara en väg, UPPÅT!

Men observera, det handlar absolut inte bara om dina relationer, agerande med/emot andra, det handlar också i högsta grad om - vad du tycker/anser om dig själv och hur du har det nu.
Pluto är Skorpionens styrande planet och förr i tiden kopplades det ihop med Hades, härskaren i underjorden då kanske du kan förstå vart du måste gå för att få svaren på just dina frågor.

Våga och vinn säger denna månen i Skorpionen och du kan känna hur livslusten hugger tag i dig, du vill agera, du känner inte för detta längre, inte vara kvar i underjorden utan upp i ljuset.
Så låt dig ledas till lösningen på dina problem i denna veckostart men minns också att människor kan vara lite"taggiga" under måndagen.
Det kan finnas chans för negativa tankar, förseningar, kommunikationssvårigheter och rätt grundlös kritik under måndagen, här ligger Saturnus i direkt opposition till Merkurius plus fullmånen och det blir lite kaka på kaka.
Ta det inte så personligt (lättare sagt än gjort) och låt fokus ligga på, imorgon är en annan dag! 

Internet och böcker är fulla med fullmåne ritualer, om du har lust att utnyttja energierna.
Om inte, kan det ändå inte vara gott att veta vad som ligger där?
Det tycker i vart fall jag och jag känner att det pirrar lite, både på gott och ont inom mig.
För mig personligen sker det mycket imorgon, stora händelser och nystart och jag undrar lite hur mycket av detta jag kommer att känna av.
Jag får köra mitt favorit mantra.. "Med kroppen emot jorden och blicken i det eviga blå..."

Ha en passionerad Söndag och en knallstart på veckan!
Live with Passion and as always, Blessed Be!
Namaste!

Mina kommande 45 år.

De senaste sex dagarna har fokus varit på att jag klivit över tröskeln,
tröskel till mina bästa år, mina bästa kommande 45 år.
Sen jag var en liten pilt, sen jag lärde mig att tolka tecken har jag vetat - livet blir bättre vad det lider.
I vart fall i mitt fall, i vart fall om man ser till informationen given.
"The ending of an era, the turning of a page.."

Maj har klivit in nu, Måndag går startskottet och jag känner mig nyfiken och klar.
Till och med på natten kommer bearbetningen.
Jag drömmer om busshållplatsen, om resan jag inte vill göra och istället dyker en av mina musikidoler upp. 
En man som levt igenom så mycket, en man som lever varje dag med sitt bagage och som hanterar det. Han har byggt sitt liv från att bara ha handlat om musiken till att bli ett träd med många starka grenar, varje gren symboliserar en del av honom, en av hans passioner.

I drömmen vandrar vi tillsammans genom de olika sakerna vi gillar att göra, som vi känner passion för, vi vänder och vrider, vi diskuterar och drömmen är lika klar som dagen.
Mitt i drömmen uttrycker jag "Men jag bär på så mycket bagage, hur skulle jag kunna?"
Han ler, puffar mig lätt och säger "Vad är ditt bagage i jämförelse med mitt? Jag klarar det!"
Vår summering är, man får göra fel, man få leva ändå, man får försöka igen och drömmarna är öppna.  Fri luft!

I slutet av drömmen äter vi middag hemma hos honom, jag träffar hans familj, självklarhet, omsorg, delande av en gyllene stund.
När jag vaknar är drömmen och budskapet klinkande klart - mina kommande 45 år.

Men en sak ser jag inte, den gåvan får jag av en vän, senare på dagen, över telefon. Jag berättar om min dröm, hon lyssnar, vi diskuterar detaljer och innebörd.
Så säger hon plötsligt "Ja, han har ju många aspekter som liknar dig, den sångaren, en manlig del av dig!"

Tack Marie! De orden satte mig på spåren av ytterligare en dimension av min dröm.
Jag såg den inte, så upptagen att tolka budskapet, därav dubbelt tack till dig.
Som ett gummiband alltid måste tillbaka till sin ursprungsposition, som vattnet alltid rinner tillbaka till källan så känner jag mig dragen in i det nya.
Det faller på plats!

Marie, som delat denna diskussion, som fyllt på med viktig info gav mig idag också låten nedan, en skön låt som hon associerar med det vi samtalat om i det sista.
"I think I'll take a moment to celebrate my age...", precis så är det, come so far, let it continue. 
Ordagrant känner jag inte igen mig i texten men andemeningen är skön och tilltalande.

Njut Tim McGraw (finns en del att njuta där!)
Njut att Maj öppnat sig i all sin prakt och världen därute är prunkande grön och det är lätt att bygga nya grenar till ditt passionsträd.
Vilka önskningar har du satt till sidan på slutet? Vad gör du för lite av?

Live with passion & As always, Blessed Be!