Ju äldre jag blir desto mindre tror jag på att göra det mera komplicerat än vad det är... 

Självklart, det finns alltid en balans, saker att ta hänsyn till. 

Men innebär det att "obalansen" är fel? Inte nödvändigtvis. Vi är bara mindre vana vid den. 

Utan obalans skulle vi aldrig veta att balansen fanns, eller ens att vi kan sträva emot den.
Utan dagen och ljuset, ingen förmåga att uppfatta mörkret.

Enjoy Reverend Safire Rose



She Let Go
She let go. Without a thought or a word, she let go.
She let go of fear. She let go of the judgments.
She let go of the confluence of opinions swarming around her head.
She let go of the committee of indecision within her.
She let go of all the ‘right’ reasons. Wholly and completely,
without hesitation or worry, she just let go.
She didn’t ask anyone for advice. She didn’t read a
book on how to let go… She didn’t search the scriptures.
She just let go.
She let go of all of the memories that held her back.
She let go of all of the anxiety that kept her from moving forward.
She let go of the planning and all of the calculations about how to do it just right.
She didn’t promise to let go.
She didn’t journal about it.
She didn’t write the projected date in her day-timer.
She made no public announcement and put no ad in the paper.
She didn’t check the weather report or read her daily horoscope.
She just let go.
She didn’t analise whether she should let go.
She didn’t call her friends to discuss the matter.
She didn’t do a five-step Spiritual Mind Treatment.
She didn’t call the prayer line.
She didn’t utter one word. She just let go.
No one was around when it happened.
There was no applause or congratulations.
No one thanked her or praised her.
No one noticed a thing.
Like a leaf falling from a tree, she just let go.
There was no effort. There was no struggle.
It wasn’t good and it wasn’t bad.
It was what it was, and it is just that.
In the space of letting go, she let it all be.
A small smile came over her face.
A light breeze blew through her.
And the sun and the moon shone forevermore.
Here’s to giving ourselves the gift of letting go…
There’s only one guru ~ you.

Nymånen i Väduren 28/3-2017

Västerländska astrologer bryr sig alltså inte alls om att "vårt nyår" ligger den 31/12, nej, de håller på hanen helt till vårdagjämningen och då, då skjuter året fart.
Med Väduren, 1: huset, 1:a tecknet och egentligen kan man säga att här föds jaget, "jag är, tillblivelsen.
De flesta föds till denna världen med huvudet först, Väduren styr huvudet, vi börjar HÄR!  Håll detta i tanken då det förklarar mycket runt denna nymåne.

Allt som blir till föds ur tankens kraft, ur energi, ur "the divine spark" och Väduren är ett eld tecken, primal fire/uppstartens eld(lite klumpigt översatt men ändå..).
Se dig om ute! All kraft som lagrats under vintern, se tidigare blogg, inom fröet, inom dig, allt exploderar på en gång och helst av allt, vi hade velat ha allt färdigt NU. ALL SYSTEMS GO!

Nymånen blir till den 28/3 kl 4:56 på morgonen, 7 grader in i Vädurens tecken.
Solen och månen möts då här och aktiverar den kraftfulla Vädurs energin, eld, drive, passion och rörelse framåt.   Gradtalet ger oss också en önskan om att "skapa på ett nytt sätt", hitta på något nytt, hotta på oss lite.
Det nya får gärna vara sådär på gränsen, ja, du vet, när det virvlar till i magen för att man inte känner sig helt säker. Lyckas du med detta, ja, då utnyttjar du denna energin på ett ypperligt sätt.

Vi har sex planeter i Eld tecken vid denna nymåne, Solen, Månen, Venus (i retrograd), Uranus och Merkurius i Väduren, samt Saturnus i Skytten (ytterligare ett eldtecken).
I tillägg har vi Mars i jordnära, stabiliserande Oxen samt vi har kvar Månens södra nod (ingen planet men en punkt), Neptunus och Chiron i Fiskarnas tecken. Summerar man ytterligare lite ser man att 7 planeter ligger i sk Cardinal signs dvs de fyra som öppna/startar varje ny säsong: Väduren, Vågen, Kräftan och Stenbocken.
Inte så konstigt att man känner en viss drive framåt, eller hur? Men vad mer kan det innebära?

Väduren med sin eld energi får/har ofta en en maskulin prägel, krigaren medan Fiskarna är en feminin, inkluderande, vattenenergi.. The warrior versus The mystic.
Det finns astrologer som hävdar att denna tid (se dig om i världen) har kommit till för att vi skall leta efter och finna vår inre sanning samt våga leva efter den. På djupet.
All den här eld energin gör oss sannerligen modiga nog och efter lång tid av introspektion kan detta kännas som en befrielse, att faktiskt få agera och skrida till verket.

Såsom alltid, se på vart detta faller i din födelsekarta. Vilket hus träffar detta?
Vart är du redo att "flyga Solo"? Vara lite pionjär? Inom vilket område kan du få det att "virvla lite extra i magen" eller kanske bara en lite förändring per dag/veckan tills jobbet är gjort?
Valet är alltid ditt.

Uranus & Merkurius påverkar denna måne, så du, ta med dig något att skriva på eller spela in med.
Nya idéer kan skjuta upp som sticklingar ur jorden lite här och var så var beredd.
Mars i Oxen kommer att vilja agera på idéerna direkt och det är inte fel, såvida det inte gäller kärleken.  Nya kärlekar bör "hållas varma" dvs utan några fagra löften om evig kärlek och trohet fram till Venus vänder rätt 15/4. Sen är det dock fritt fram, om de håller måttet då.. ;-)

Venus i retrograd i Väduren... Aj,aj,aj, gudinnan är inte helt lycklig här men som jag skrev ovan, Väduren handlar om jag/jaget. I sin retrograd bana frågar hon dig bla: Vad ger dig glädje/ tillfredställelse/lycka? Hur är din inre relation med dig själv? Pysslat om dig själv på slutet? 
Hon vill helt enkelt att du återuppväcker din känsla för dig själv, men du, passa på extra denna veckan ty Fredagen den 31/3 kliver hon in i Fiskarna. Då blir det genast mera "allmängiltigt" och svårare att ta på.

Har du sett vad som sker den dagen man släpper kossorna på grönbete?
De skuttar runt, slänger med allt som sitter löst, studsar på gräset, stollar sig.. Lyckan är total och den går inte att ta miste på, våryran.
Lite sådan vill jag att du skall ta dig an denna måne, med barnslig iver, att livet är kul och kanske tom lite "vilt", var gränsen går, bestämmer du som alltid själv.

Mitt enda pekfinger är den "lilla emotionella baksmälla" som kommer redan några timmar efter månen, sådär på förmiddagen.. Då aktiveras ungefär samma känsla av "ofrihet" och restriktion som du upplevde i början på denna månad, faktiskt de första skälvande dagar. Ringer det en klocka?
Hursomhelst, dessa känslor är kraftigt uppförstorade när de kommer så agera inte på dem.
Om du nu kan skilja äpplen från päron i detta läget!

En tumregel kan vara kraftigt påkomna nya känslor, inte det du jobbat med inför denna månen är det varningstriangel på.
Då skulle jag dra öronen lite åt mig, andas en dag eller två (trots att detta är motstridigt till det jag skrivit ovan) och se tiden an.. Är dessa känslor kvar efter en paus, ja, då är det bara att köra då.

I summering ÄR detta en skönt kraftfull nymåne som jag verkligen rekommenderar att göra månritual till. Bestäm om ditt nya säsong, om vad våren skall innehålla, om det hus som månen påverkar.. Ja, om allt du har på hjärteroten och skrid så till verket.

Njut veckan, Njut den kittlande känslan i magen, Njut nymånen!
Live with Passion & as always, Blessed you are!

Ships on the horizon.

Tar man en resa genom min blogg kan man lätt se att jag haft en "mitt i livet kris" som varat i några år, tunga år, som långsamt förvandlats till rika år. 
Åren då jag fick möjlighet att mogna såsom druvan på sin gren, den som behöver de sista dagarna av extra sol, för att bli till en exceptionellt god årgång.

Det är tufft att hänga kvar på sin gren, att vänta på sin tid och otålig som jag är har jag många gånger skrikigt om examen. "Jag är REDO nu, come get me!"
Universums vackra nät av energier vet dock bättre, timing, den är inte bara min. Den tillhör även helheten, delarna, fragmenten och evigheten. 

När skriken upphörde, när jag förlikade mig med att "okej, ingen hämtar mig" då började skeppen komma in och med den känslan av lycka, förståelse och förväntan. 
Åh, jag kommer aldrig att underskatta känslan av "förväntan igen", VÄLKOMMEN tillbaka! 

Häromdagen fick jag ett fullt stipendium till en Masterclass som jag velat göra en god stund, gissa hur många gånger jag läste det brev. Kärlek är ett flöde, svårast är att fortsätta ge när man anser att man "har rätt till att få nu" men det funkar inte riktigt så. 
Vi är ALLTID värdiga, oavsett om vi kan känna det eller inte, och inget som kommer utifrån kan ge oss ett exakt värde ty vi är värdiga bortom alla pengar, alla gåvor, alla värderingar. 


När jag så i tacksamhet och känslan av lycka såg upp emot den soldränkta himlen, 
ja, då började också svaren komma. Ett här, ett där, pusslet blev synligt, inte färdigt men synlig. 

Dansandes fram på cykelvägen sjöng jag med i mina favoritlåtar då jag kände blickarna i ryggen, den äldre damens leende lekte i hela hennes ansikte. 
Jag pluggade ur lurarna för att be om ursäkt men hon hann före mig: 
"Nej, nej, fortsätt. Så härligt smittande det där var, vår i sinnet!"   
Precis, VÅR i sinnet, lycka i hjärtat. 

Lusten att ringa mamma finns där fortfarande. Lusten att dela lyckan, inte bara gråten. 
Under stjärnorna senare samma dag låter jag tårarna fall, lyckotårarna, och Petter får låna delar av orden till mig. 
"Glöm dom där och var den du vill va! Håll huvudet högt och TRO på dina val!  Jag är med dig i varje andetag!"
Sov gott nu så ses vi någon dag!

Njut låten & du, fortsätt flöda ur dig och av dig, det förtjänar du (och resten av oss). 
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love M

Min uppgift i världen...
Min plats i livet... Målet. Meningen.

Ibland tar det "en stund" att hitta den, en del nöjer sig med det de hittade och en del spenderar livet i jakten på det rätta.

Min pappa kunde många saker, han var en "Jake of all trades", som jag skrivit om här i bloggen tidigare och när han lärde mig saker var hans attityd att "man vet aldrig vad som är bra att lära sig".
I tillägg sa han alltid: När du gör något, pröva att göra det som ett proffs. 

I min tidiga ungdom sökte jag jobb på restaurang, jag var 13 år och fick egentligen knappt göra något men jag tjatade, sprang ärenden, gjorde mig själv till "en nyttig liten skit".
Det plågade mig inte, jag hade ju roligt...
Detta jobbet ledde till att jag vid 17 år sökte extra jobb på ett av kommunens äldreboenden, jobbet var som ekonomi biträde. Då jag lämnade chefens rum några timmar senare var jag anställd som kokerska över hela sommaren, med inköpsansvar. 
Min pappa skrattade så han trillade av stolen, jag kunde knappt koka gröt.

Med mammas kokbok från hushållsskolan i högsta hugg började jag leta recept.
De flesta var baserade på 4 personer... Hmm, gissa om jag fick köra med gångtabellen, vi skulle ju upp till mellan 130-175 personer var dag inkl de matlådor som kördes ut av hemtjänsten. 
Men vad skulle jag laga?
"Fråga de gamla"  sa pappa enkelt "de vet vad de vill käka!". 

Sagt och gjort, jag frågade de gamla, de blev glada, de hade åsikter och jag läste på, övade hemma, körde min gånger tabell och ibland, faktiskt ganska ofta, hade jag SÅN JÄVLA TUR att det nästan inte var sant.  Någon/något hjälpte mig i köket...
Tur som en nybörjare eller tur som en tokig!   
Glädjen över att lära, glädjen över att mästra, glädjen över att andra blev glada skapade ett momentum som hette duga.

Maten de gamla ville äta var basmat, rätt billig och jag räknade, snålade och till midsommar ställde jag till fest med allt som ingår i konceptet "midsommar" i Sverige. 
Jag ansökte om att få köpa in akvavit och vodka till snaps och fick JA, kommunen brydde sig inte, om jag hade pengarna och det hade jag.
Jubel, lycka och kramar!  Vilken fest det blev med solsken, med sång och senare med stjärnor och glam.

Några dagar senare jublade jag då jag öppnade lönekuvertet, jösses, det var skillnad att vara anställd på en restaurang i stan eller kommun anställd med ansvar. Mina vänner fick dåndimpen och jag var rikast i stan (kändes det som) och kunde ta körkort för sommarpengarna året efteråt.
Ändå, mitt mål var aldrig att bli kokerska eller jobba i kök.  Men mitt arbetsintyg därifrån får mig fortfarande att le och har gett mig många kommentarer genom åren.
Jag var rätt person på rätt plats, just där och då och jag ville vara en "nyttig liten skit", jag ville lära, ville vara mitt bästa jag!

Min CV ser ut lite så... En brokig historia av vitt skilda jobb och erfarenheter och visst, det pustas och stånkas när jag söker jobb men min attityd måste ändå vara "ge mig en chans. Jag gillar er, ni gillar mig, låt oss se hur det går!". 
Det är inte alla som är "mitt i prick" alltid, det ser och märker man på en gång. Men man märker när någon gör sitt bästa, när någon sträcker sig, när någon tänker "when nervous, focus on service!".  

Självklart är det allra, allra bäst när man känner att någon hittat sitt själsfokus,
sin mitt, och man kan njuta av att se denna personen spela ut alla sina toner, alla skiftningar i sin palett, all glädje som kommer av detta.
Men vägen dit? Behöver den vara ett enda långt ösregn? Eller kan det finnas något att hämta även i de små delarna?   Kan du vara ditt bästa jag även där? 
DET tror jag och jag tror tom att det är viktigt! För det ger energi, det ger goda vibbar, det ger möjligheter, synkronisitet, öppningar och inte minst, härliga minnen efteråt.  

Dikten härnedan dök upp som ett "brottstycke" i mitt minne då jag häromdagen sprang rakt in i armarna på en person som inte var helt bekväm med det jobbet hon hade blivit satt att göra.
Ändå, eller kanske pga detta, sträckte hon sig till trädtopparna och gjorde en helt fantastisk insats.
Hon gjorde min dag, tack vare detta, och jag är så tacksam för det!

Njut dikten!
Live with Passion & as always, Blessed You are!  


It you can’t be a pine on the top of the hill,
Be a scrub in the valley – but be
The best little scrub by the side of the rill;
Be a bush, if you can’t be a tree.
If you can’t be a bush, be a bit of the grass,
And some highway happier make;
If you can’t be a muskie, then just be a bass-
But the liveliest bass in the lake!
We can’t all be captains, we’ve got to be crew,
There’s something for all of us here.
There’s big work to do and there’s lesser to do
And the task we must do is the near.
If you can’t be a highway, then just be a trail,
If you can’t be the sun, be a star;
It isn’t by size that you win or you fail-
Be the best of whatever you are!         "Douglas Malloch"

Håll...mitt hjärta! Håll min space!

Barnet på skolgården gråter hejdlöst, de två vuxna vid hennes sida ser lite uppgivet på varandra, stryker hennes rygg och så kommer säger den ena: 

"Det är över nu i vart fall och det gick ju bra!"
Flickan snörvlar till, blicken är tom och oförstående, antalet tårar ökar dramatiskt.. Vaddå bra?
Det gjorde ju ONT, riktigt ONT! 

Sekunden senare möter en ung assistent upp, hon har en bekymrad rynka mellan ögonen och utan att ta notis om de vuxna sjunker hon ner på knä, ser på barnet och frågar: 
"E, jag förstod att du fått en boll i huvudet. Shit, det gör så jävla ont. Något jag kan göra för att du skall känna dig bättre?"
Flickan snörvlar till, en sekund, kanske två, så nickar hon stilla och faller i den unga kvinnans armar. Kram. En mjuk omfamning, ett försiktigt samtal, en hand som gnuggar en ömmande tinning och gråten upphör nästan omedelbart. Ersätts av mötet, den utsträckta handen... 

Situationen för mig, som åskådare på håll, blir lite mer intressant då jag vet att en av de vuxna som "inte nådde fram" är E's kontaktlärare och en annan lärare hon möter dagligen. 
Assistenten, som jobbar i en helt annan del av skolan, är nästintill okänd för henne. 

När jag går därifrån värker det till i bröstryggen, tårarna trycker på och jag stannar till en sekund då jag satt mig i bilen. Varför berörde episoden just idag?
Kanske för att känslan av att "bara vilja dela" med någon, utan att denna någon behöver, skall eller måste agera, är så stor... "Något jag kan göra för att du skall ha det bättre?"

PÅ jobbet kommer folk och vet att jag (eller den de möter) har betalt för att lyssna på deras smärta och oftast, de önskar lindring eller bot. Men, titt och tätt, finns det ingen lindring att få, utom mötet, utom samtalet, utom vänligheten i att stilla sitta vid varandras sida och se åt samma håll.
En klapp, en kram, en nick i samförstånd och få "tömma" något av det som trycker...

Bland vänner och familj kan det vara både bättre och sämre.
De vet oftast vad de skall göra för att "pigga upp en" och de gör det MEN de känner också ens svaga punkter och käpphästar. Risken med det sista är att man bemöts med "då var vi där igen" när man går in i det man önskar ta upp eller få lufta.

"Det finns liksom ingen som kan ta emot sorgen, min sorg" sa en ung kvinna till mig för bara någon dag sedan. Sorgen var ett återkommande psysiskt problem som påverkade hennes vardag.
Rent fysiskt var hon gott omhändertagen av sin läkare men funderingar på varför hon drabbats, hur det påverkade hennes vardag och sorgen över de förändringar som det hade medfört. DEN biten hade fallit mellan stolarna...
"Det gick ju bra" & "det är över nu", ja, de funkar bara inte på den sorgen, eller frustrationen, eller förtvivlan, eller maktlösheten...Ja, jag kan fortsätta. Nej, den vill bli mött, den vill bli hörd och den vill... Det "den vill" är högst individuellt och det bör få vara så.

Senare på kvällen sitter jag på kurs. Ämnet är inte obekant men formen är ny, funderingarna många.
Osäkerheten nyper lite här och lite där.
Läraren är lugn, tydlig, många års erfarenhet, många tricks i rockärmen och han för oss med beslutsam hand mot ett mål, alla kan, alla skall i mål.

När han kommer till mig väljer jag en omvänd taktik, jag beskriver snabbt vad jag tror jag är bra på, vad jag vet jag klarar och så, så pekar jag ut det jag inte tror att jag mästrar, ja, faktiskt, det jag inte ens vill ge mig på. Han betraktar mig lugnt, så gör han en inbjudande gest med handen och säger enkelt:  "Försök! Jag sitter här.. Går det åt skogen tar vi det därifrån".

Jag känner mig som om jag blir "uppbjuden" på ett imaginärt dansgolv...
Han håller platsen till mig, han GÖR absolut ingenting, han bara håller, håller rent, håller mig under armarna (rent energimässigt) och inte ett ord växlas. Jag litar på honom, på hans insyn, på hans reflexer och genom detta vågar jag sträcka mig ut på grenen.
Såklart går det bra! Han nickar uppmuntrande, bekräftande och så säger han:
"Så, vilka av dina starka sidor använde du? Vad hände med det "dåliga/osäkra"? 

När kursen är klar vill jag inte gå hem, miljön är så tillåtande. Men jag vet att detta kan jag först och främst göra med mig själv, tillåta mig själv att "hålla mitt eget utrymme". 
Stanna i det som händer, andas, vara närvarande, tillåta alla känslor och så, våga utforska vad som kommer efteråt. Allt är tillåtet, känslorna och upplevelserna först, så kommer önskningarna, viljan och agerandet.  Det är olika från gång till gång, det behöver tid, tillit och tålamod.
Alla de fruktade T:erna men det går.. Ett steg i taget.

Ibland är det dock skönt när en annan människa förstår att "hålla utrymmet" till dig och du vet väl hur ordspråket går, var den förändringen du vill se i världen. 
Hopp ut i det! Ta skuttet och var den människan som håller någon annans utrymme och hittar du nån som håller ditt, håll fast vid den människan och berätta hur värdefullt det är.

Låt oss mötas i empati och medkänsla!
Ha en strålande helg.

Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy, M

Fullmåne i Jungfrun 12/3

Ju intensivare det är mellan de olika planeterna och tecknen inom astrologins värld, desto flera "tolkningar" far omkring på websidor och sociala media.

Såklart, vill jag säga, för vi är ju olika individer, vi känner av olika aspekter av energierna och vårt system tolkar utifrån vår egen existerande energinivå.

Är du den minsta smula intresserad? Och det antar jag att du är då du läser denna text, ja, då vill jag följa Tom "Kaypacha" Lescher fotspår och uppmana dig:
Se på ditt eget! Känn in vad det betyder för dig och ta inte allt för "god fisk". 
Bara du (och de du väljer att ge det till) har koll på din karta, just din unika vägledare så följ den.

Den 12/3 kl 15.54 har vi en fullmåne på 22 grader i Jungfruns tecken.

För dig som ev sparar dina ny & fullmåne ritualer så kan det vara smart att gå tillbaka och se vad du skrev runt nymånen i September 2016. Detta var en månförmörkelse och en nymåne och den period sluts nu via denna fullmåne.

Vid tiden för denna fullmåne har vi, fortfarande, den sk "Pisces pile" alltså många tunga spelar i Fiskarnas tecken dvs Solen (22 grader, alltid samma som fullmånen), Neptunus (12 grader, fiskarnas styrare), Södra noden (2 grader), Chiron (24 grader) och Merkurius (27 grader).
WOW, man kan lätt förstå uttrycket "Fiskarnas hög", eller hur?

Vatten, vatten, "stan" är full av vatten... Intuition, drömmar, andliga behov, kreativitet, vara en del av alltet - allt detta seglar upp med så mycket fokus/energi från Fiskarnas sfär.
Vad har du jobbat med de sista två veckorna i Februari? Vad har varit på tapeten för dig?
Relationer? Känslor? Gammal smärta? Olika former av beroende?(jodå, Fiskarna styr detta också).

Fullmånen i Jungfrun tar sig nu en "tur" med dessa känsliga, inre "rörelser" och hon pekar med hela handen när hon lägger ut hur du, steg för steg, kan ta dig vidare med dessa känslor/behov/rörelser.
Jungfrun är ett jordtecken, närande, vårdande, helande och fixande... Jungfrun handlar om det vardagliga, det praktiska, och det är mycket konkret information som kommer fram här.
22 grader är dessutom numret för "The master builder".
Så, vilka sår vill du verkligen läka ut och släppa nu? Vad känner du dig färdig med och har lust att ge till "jorden" (tänk ritual, begravning, ge bort för läkning)?

Södra noden, 2 grader i Fiskarna, skvallrar tom om att vi kan få läkning för gamla karmiska sår, om vi vågar se djup ner i vår själs brunn och så, ge det vidare för läkning.
Har du saknat mod och energi tidigare? Tja, även detta får sig ett ordentligt påfyll nu då Mars har vandrat in i Oxen (ett jordtecken till) och här kommer uppmaningen "Sätt fart nu! Skita ner dig lite, händerna i myllan.. vad vill vi få gjort?". 

Månen formar en kvadratur till Saturnus i Skytten (27 grader) och detta kan ge känslan av att du "står vid ett vägskäl nu men kan inte välja". 
Förvänta dig INTE detta just nu!  Du får inte "hela vägen" och den "rätta känslan" presenterad just nu, det bara går inte.  När det är så här mycket vatten och vågor, ja, då måste du göra "vatten till din kompass" och följa din magkänsla och det du får till dig instinktivt.
Våga känna in och rör dig så i den riktningen!  Vägen skapas medan du går på den, steg för steg, men börjar du inte gå, ja, då skapas inget. SÅ, framåt med "slutna" ögon, se med det inre ögat.

Pluto befinner sig i Stenbocken och skapar en sk trine till den här månen.
Detta kan ge impulser att förändra på jobbet, i dina vardagsrutiner eller/och visa dig nya/konkreta sätt att använda dina energier på i din vardag. Kanske du tom funderar över en helt ny karriär?
Eller pröva något du aldrig prövat förut?  Förutsättningarna är gynnsamma för det och det kan ligga i direkt relation till det vi pratade om först, nya saker leder till läkning av gamla sår.

Vilket hus påverkar detta hos dig? Har du några planeter i närheten?
Vad har varit på tapeten inom dig en stund nu, ältats, vänts och vridits på?

Personligen tycker jag denna energien är "vacker", den bär med sig massor av "The spiritual warrioress". Ja, jag väljer att använda den inte helt accepterade feminina formen av warrior då jag känner denna energin som feminin.
Den har en otrolig inre, tydlig styrka, väldigt grundad och praktiskt och samtidigt, fokus ligger på inre styrka, kunskap om det undermedvetna och vetskap om självet. Vetskapen om att vi är något mer än vår kropp... En sorts uppkoppling till det oändliga självet.

Det känns så förutbestämt att denna rensning kommer nu, en initiering för det som komma skall, en städning. Se det gärna som en vårstädning! Så, brukar du inte hänfalla åt ritualer eller "släpp"vill jag rekommendera dig att tänka om, bara för denna gången, och ta chansen.
Använd naturen! Gå ut, bränn dina nedskrivna tankar, sprid askan för vinden eller gräv ner den i snön. Ge den till jorden och känn dess rening.
Du kommer att känna skillnaden.

Njut denna fantastiska måne och tiden runt den!
Låt mig gärna veta hur du upplevde det!
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love, Maud

På väg ner i underjorden.

Har du blickat upp på himlen den senaste tiden? Sett det klara ljuset som liksom kommer emot dig inte långt ifrån den plats där solen just gick ned?

Har du trott, i vart fall en eller annan gång, att du sett ett ankommande flygplan eller kanske en väderballong? Men senare insett att ljuset ligger fast och att det faktiskt är Aftonstjärnans ljus du beskådat.

Venus är Aftonstjärnan men nu har planetens "retrograd" bana börjat och hennes, gudinnans vandring genom underjorden, har påbörjats. 40 dagar är hennes vandring plus en sk shadowperiod, lite före, lite efter. 
Så, när hon återvänder kommer hon tillbaka som "Morgonstjärnan" eller gryningstjärnan, pånyttfödd, rensad med sitt klara ljus. 
Det är rätt förståeligt att detta har fascinerad människor genom århundraden.

När Syndafloden kom och sköljde bort allt regnade det i 40 dagar & 40 nätter enligt Bibeln.
Fastlagstiden, alltså tiden som ledde upp emot Påsken, var (och är delvis fortfarande) 40 dagar i kyrkokalendern. Ramadan, fastemånaden, är också alltid 40 dagar.. Tror ni hajar nu, vart jag vill med detta. Det finns årtal och cykler som fascinerat människan så länge vi haft förmågan att analysera och observera och Venus cykler är en sådan ting.

Kan man säga att något som går i retrograd en gång var 18 månad är en skräll?
Nej, men man kan säga att det är i vart fall ovanligare än Merkurius som sticker iväg 3-4 gånger bakåt på ett år, att Venus faktiskt bara går retrograd i fem tecken (planeten byter alltså inte), det är en personlig planet dvs den påverkar oss, vårt horoskop, våra energi pga att den ligger så nära oss.

Venus går retrograd i Tvillingarna, från Stenbocken och bak till tidiga grader av Vattumannen, Lejonet till tidiga grader av Jungfrun, Väduren och Vågen (in i Skorpionen).
Vän av ordning påpekar nu säkert att detta är inte fem tecken utan 8 stycken och ja, rent tekniskt, planeten surrar lite i gränslandet mellan två tecken ibland.. Men det en så liten touch att det oftast knappt känns, märks, räknas..
På grund av dessa retrograder i "bara fem tecken" så har Venus fått tilldelat den fem-uddade stjärnan omsluten av en cirkel som en av sina "symboler".  En kraftfull symbol med mycket mening.

Inbromsningen inför tiden i underjorden påbörjades alltså den 31/1, själva retrograd perioden inleddes nu den 4/3 vid 13 grader i Vädurens tecken och så "backar" Venus helt bak, in några grader i Fiskarnas sista del, direkt vänder Gudinnan igen den 15/4.
Därefter tar det ett litet tag innan hon är helt upp i varv igen MEN intensiteten lättar dag för dag efter detta datumet, 18/5 är hon uppe i full hastighet igen. 
Vart faller detta i din egen karta?  Vart får du denna "re-tid" med Venus?

Re-view, re-vision, re-decorate, re-think... Allt detta du lärt dig om Merkurius retrograder kan du egentligen använda dig av gällande Venus retrograd, du bara ändrar fokus lite.
Venus handlar, såklart, om kärleken, förälskelse, relationer, det kvinnliga, känslor,det sköna, konstnärskap, gudinnan.
Men Venus handlar också om värderingar, vad vi värderar, uppskattar, lägger vikt vid, den handlar om pengar, kvalité, skönhet.  Det som förskönar, förenklar, det ljuva livet.

Huvudfokus kommer alltså att ligga på det hus där retrograden sker i ditt horoskop, du kommer att se på relationer där, gå tillbaka över och läka/förstå sådant som du kanske hastat över eller bara inte hunnit bli färdig med. Venus hjälper dig att peka ut dessa "hjärtats angelägenheter".
I likhet med andra retrograder kan gammal "skåpmat" komma upp. Det är inte helt ovanligt att en oavslutad relation från förr dyker upp och sätter spinn i huvudet på folk.
Skall det rensas eller är det en andra chans? Det är ofta frågan då.
Tja, det kan bara du och ditt hjärta avgöra. 

Att inleda en ny romans eller vänskap under Venus retrograd har alltid ansetts som "mindre lämpligt" då en sådan relation nästan alltid har något som ligger i det "fördolda", något som redan blir svårt att ta sig ur eller som är direkt olämpligt för dig.

Ta det varligt bara. Du behöver inte avvisa all form av "ny" mänsklig kontakt under den här perioden, bara ta det LUGNT! Extra lugnt.
Gift dig inte! Lova inte trohet och evig lydnad. Sätt dig inte i "långvarigt" klister..
Typ måla inte om köket i 70tals retrostil för risken är att du fattar noll och ingenting när April kommer. "Vem i hela h...vete har så här dålig smak?".
Köp inga antikviteter eller dyrgripar, det finns alltid dolda aspekter i detta då Venus är retrograd.

Men gå på date, ha kul, fundera över vad som ger dig glädje, njutning och skönhet.
Vad fyller ditt hjärta, din sensualitet, din passion till bredden?
Vad behöver läka och vilka kapitel kan du nu stänga? 

Mycket påverkas av det "hus" som är involverat hos just dig.

Själv har jag "drabbats" av rejäla flashbacks denna perioden och kunskapen till trots tog det en bit in i Februari innan jag fattade vad det handlade om.
Jag har Venus vandrandes fram och tillbaka över två hus men också över Chiron, the wounded Healer plus att jag är Oxe, flera planeter i Oxen, så denna transit påverkar mig extra då Venus är min styrare.

Under hösten/vinter har jag jobbat med "min röst i världen" på olika sätt, alltifrån mitt "röstorgan" rent fysiskt alltså mina stämband, min hals/nacke, min röst, Oxens achilleshäl men också att "tala med mitt hjärtas röst". Hur och vart jag väljer att visa mig och vara tydlig i världen tillika sann emot mig själv.   Vecka 8-9 dök riktigt gammal skåpmat upp, från 29-30 år tillbaka, jodå, du läste rätt och den vuxna delen i mig kunde nu ta sig en ny runda med dessa saker på en helt ny nivå.

På själva "retro Lördagen" den 4/3 var jag på föreläsning där många av dessa bitarna aktiverades igen och jag gjorde "mitt hjärtas röst hörd". Betalningen var... Direkt aktivering av en rejäl halsfluss med feber.  En direkt kopia av det som hände, just det, ofta för 29-30 år sedan men då hände det ofta, nästan var annan månad.
Detta fattade jag på Lördagsnatten då bitar av gammalt talg lossnade från mina tonsiller, banorna aktiverades igen men på ett nytt sätt och jag kunde gråta över läkningen i då och nu.  
Behöver jag säga att jag är tacksam för retrograden även om jag fattar att den är långtifrån över?
Oändligt skönt med islossning och det är "gott-ont" men lönen för mödan låter inte vänta på sig.

Vart är du i processen? Vad sker med dig?
Let me know! Och du..
Live with Passion and as always, Blessed You Are!
Love, M

Vara

Sorg. Sorgsenhet. En stilla, tom känsla av...
Ah, denna välbekanta känsla av att hitta det ruttna äpplet i fruktkorgen, igen.
Att se och tom inse att man tagit ytterligare en vända i "spiralen" och denna gången, tack och pris, igenkännandet kommer snabbare.. Oh, yes, du igen!
SÅ kommer slaget, det förväntade och man tappar luften för ett ögonblick.
Vetskapen, sorgen...

Mitt val är ofta att inte sörja öppet. Varför?
Jag orkar inte alltid med alla "lösningar" som presenteras mig, alla floskler, alla ord.
Känslan får inte plats i röran, människorna får inte plats och jag hör inte mitt hjärtas ton, så svag i det läget, så lågmäld, så.. ensam.
Klart jag vill ha sällskap. Sorgen är ofta tom, förlamande och stagnerad..
Men få klarar att vara i den och få får plats inom dessa ramar.

Precis som det är skillnad mellan "att söka efter lycka och att följa din glädje", precis likadant tror jag att det är med sorgen. Skillnaden mellan att aktivt vara i den och att älta den, mala den, jobba på den och försöka bli kvitt den eller att följa den, gå den till mötes, låta den bli klar.
I mitt jobb är det ofta så.. De som kommer vill "vara färdiga med sorgen", vill få verktyg, vill få vända och vrida och ofta passar det, sorgen är liksom "mogen".
Processen har haft sin gång, punkten är nådd, arbetet kan börja men ibland är det inte alls så, ibland är sorgen akut, våldsam, utåtagerande. En kart, en ofärdig frukt på sitt träd.
Då skall den inte plockas, inte ryckas i, bara ges uppmärksamhet och gåvan av att få existera, herregud så mycket som behöver "gåvan av att bara få existera". 

I bön och meditation ger jag min sorg till mina änglar, till mitt team, jag ger den genom mina kupade händer, här, varsågod, min osminkade sorg.  Samtidigt fyller den min kropp och tillåts att existera, det smärtar, det gör "gott-ont" och ofta händer det inte mer än att den mildras en grad eller två.
Ting tar tid!

Väninnan ryckte envist i tarotkorten häromsistens... Hon sökte svar. Lindring till sina bekymmer.
Frustrerad och irriterad uttryckte hon när korten låg på bordet, detta fattade hon ingenting av, vad var detta för svar?
Vad var frågan undrade jag stilla och fick en mycket elegant och välformulerad fråga till svar.
"Orkade du fokusera på den då du drog korten? Orkade du vara i frågans energi?"var min följdfråga.

Sådan är ofta konversationen mellan andevärlden och självet, ja, tom mellan själen och jaget, ett omgång med frågor, en omgång med emotioner, skakas väl. Vi far upp, ner, hit och dit medan vi frågar och frågor i en ändlös monolog. Svaret tiger stilla, väntar på sin tid och plats.
När vi tystnar lyssnar den uppmärksamt, väntar på att vi skall "sätta igång igen" och så, när tystnaden kvarstår yppas svaret.

Att vara i sorgen är... Tja, saknar ord här. En känsla eller snarare en palett av känslor och genom varandet så vet jag att klarheten kommer.  Ju äldre jag blivit desto säkrare har jag blivit i vetskapen att detta är verktyget för mig, inte botemedlet, men helandet.
Sorgen behöver inte "botas", den behöver få vara.  Min tro är att allting har sin egen unika utveckling och denna "utveckling" har även sin specialvariant i var och en av oss.
Individuell utveckling med individuell anpassning. Unik. Sånt är universum.

Någon sa en gång att sorgen alltid kommer i storlek extra large.
Jag är inte enig, som du förstår av ovan skrivna mening, men jag förstår vart han kom ifrån.
Sorgen a la extra large är liksom den som har förkörsrätt, den som alla kan förstå men få kan relatera till.  Men sorgen är så mycket mer, så svår att greppa att tvålen i badkaret försvinner som ett skämt.
Sorgen kan vara så mycket mer, så oändligt mycket mera.

Ikväll gråter mitt inre, stilla, frigörande och från sin djupaste källa..
Hur det än är.. Låt det få vara så. "Vi" sitter med varandra medan spänningen långsamt släpper.
Jag är en varelse, en human being, varande. Inte en human doing, görande.
Stilla varande... Sorgen och jag, hand i hand.

Imorgon är en annan dag.
Namaste & as always, blessed you are.