Snö.

En vän till mig skapade häromdagen ett irriterat inlägg på Face book.

Hon bad alla att sluta klaga på snön eftersom man ändå inte kunde göra något åt det -

"Live with it"! Detta var hennes korta budskap.

Hon hade, sist jag tittade, nästa trettio kommentarer på detta.

Jösses, säger det något om laddningen?

Kära läsare, vart bor du?

Jag tror, förutom med några undantag, att du bor i ett nordiskt land.

Du som är undantaget, läs som kuriosa.

Att leva här i Skandinavien ÄR ett val! Det är det för nästan alla oss västerlänningar, ett val.

Vi kan sätta ner våra bopålar vart som helst så, är du kvar? Tråkigt för dig då. Ditt val!

"Jaaaamen, det är så myyyycccket snööööö nuuuu! Skapar sååådana prrrroooobleeeem!"

Kvack! Ursäkta ironin! Vilket kvalificerat dravel!

Jag är född och uppvuxen i Dalarna på 70-talet och jag minns när jag inte nådde att SE ÖVER snödrivorna på huvudvägen när jag skulle till lekis.. Läs, sex år!

Ett problem om man skall se sig om för att gå över vägen till busshållplatsen.

Jag minns hur vi åkte skidor nästan fram till min födelsedag i April vissa år och i vart fall på åkrar och ängar. Jag minns veckor av strumpbyxor och förfrusna kinder, under minus tjugo var inget konstigt.

SÅ, GET REAL!

Kalla, snöiga vintrar kommer och går.. Milda, snöfria vintrar kommer och går.

Livet går i cykler, som sig bör, som sig skall.

Men vinter, mörker, en viss varierad mängd snö, vissa temperaturskillnader - det tillhör häruppe.

Varför jag bryr mig?? Tja, antagligen därför att jag dras med i tjatet.

Att jag hör tjatet fast jag inte vill och fast jag försöker försvara mig.

Att jag undrar över om inte folk har annat att lägga sin tid på än att klaga över det självklara och förväntade.

Att jag marinerar över hur vi använder vår tid, vårt undermedvetna och vårt medvetna...

Jag märker inte alltid när jag klagar, vare sig högt eller tyst. Gör du?

Hur påverkar det andra??

I mitt stilla sinne undrar jag - kan man starta en positiv epidemi?

Kan man få oss alla att se vårt ansvar i fler saker och agera där samtidigt som vi släpper taget om allt det vi inte kan påverka? Är det möjligt?

Många har försökt, några har lyckat en bit.. Men en epidemi av positivism och ansvar?

Är det möjligt eller utopia?

Roar mig med lite hälsobringande snöskottning medans jag funderar. Kram

Jag skall bara...jag borde...

"Jag borde verkligen promenera till jobbet, de dagarna jag gör det är jag fräschare hela dagen!"

"Jag skall bara stryka tvätten först så skall jag ringa och boka tiden hos frissan sen."

"Jag borde verkligen inte äta en portion till men det var så gott så jag tar lite mer".

Är det bara jag som hör detta? Är det en tillfällighet att det är just nu eller är det eftertänksamheten efter nyårshelgen, nyårslöfterna eller kanske tom summeringen av förra året och livet?

Eller hör jag det för att jag själv är där - lägger upp målbilder, önskningar osv ut i eten.

Hur det än är så funderade jag över det igår. Hur kommer man åt det?

Själv har jag gjort många av ovanstående grejor på slutet.

En enkel ting är - jag sitter uppe för länge på kvällarna. Jag vill nämligen ha tid med min man.

Men blir det bra tid? Blir det den typen av tid jag vill ha?

Nej, inte riktigt! Jag är nämligen för trött egentligen, kvällstrött som jag nu är.

Sålunda blir morgonen efter också riktigt paj, jag sover för länge, får inte min tysta morgonstund och drabbas av känslan att morgonen ev tom dagen är förlorad.

Jag borde alltså gå och lägga mig!

Varför skall det vara så svårt?? Varför jag sitter uppe, det har jag redan förklarat men det fyller ju ändå inte. Varför då inte bryta banan? Hitta annan tid för maken och mig..

Jag lurar på varför jag låter hjärnan lura mig gång på gång och vad man kan göra åt dessa illusioner.

Tycker faktiskt riktigt illa om att lura mig själv så det är dags att sluta.

Dags att börja VILJA och ÖNSKA istället.

"Jag önskar vakna pigg, fräsch och utvilad om morgon, som jag gjorde förr!"

Ha en fridfull Söndag!

Förhandsgranskning

Perspektiv!

Hos läkaren bör man om man är osäker be om att få en andra åsikt, en sk second opinion.

Så borde det egentligen vara med de mesta här i livet...

Först ser man på det från sin egen horisont, sådär nära, nära, med känsla, inlevelse och allt annat som ingår när man skärskådar ett tema.

Sen, borde man i vart fall, försöka hitta en annan infallsvinkel.

Ibland se på det med lite humor, ibland med lite jävlaranamma, ibland undra över huruvida det kommer att ha betydelse "om hundra år i ett stenröse", ibland kanske helt sonika bara fråga någon annan om råd.

Vet man vad man själv tycker så är perspektiv bra!

Annars blir man kanske bortkollrad till att tro/veta något annat än det ursprungliga och det, det är något helt annat än perspektiv det!

Så, först och främst kolla med dig själv, sen är det fritt fram för allt det andra.

När du marinerat en stund på dina "vardagsproblem"...

Kolla in bloggen: http://nattgammalis.wordpress.com

Skriven av en herre med ALS, en progressiv elak sådan efter vad jag kan förstå.

Ger ett lite annorlunda perspektiv! Kram

Lite lack!

Akut "skriva av mig behov" har inträtt...

Idag flyttar en gammal kamrat till mig med hela familjen till Shanghai. Jobbet för honom dit, som det tidigare har gjort till så många andra platser här i världen.

Vi har redan synkat hur vi skall hålla kontakten, vilka medel som funkar bäst, hela vägen ner till tidsskillnaden.

Själv har jag flyttat till NORGE! Fast det känns som om det lika gärna kunde vara Shanghai.

Få är de som kollat exakt HUR billigt det är att ringa till Norge sålunda är de FÅ av alla de som sagt att de skall ringa som faktiskt ringer!

Vet ni att min tele2 kostar lika mycket i Sverige som i Norge trots att det är ett norskt abonnemang?

När jag ringer möts jag av samma klyscha:

"som jag har tänkt på dig, jag skulle ju ringa men du vet.."

Jo, den funkar. Första gången, andra gången och kanske tom tredje...Sen blir den bara patetisk.

Samma är det med alla de som skulle hälsa på oss här. De har om möjligt blivit ännu färre än de som ringer... Jag skriver om möjligt för de som ringer är så få att det känns som en löjlig formulering.

SÅÅÅÅÅ besviken! Men shit happens. Det man inte ser finns tydligen inte längre!

Hela världen håller på att bli autistisk, bara det man ser existerar...

Egoist, javisst!! Jag känner mig lite ego nu och avsäger mig allt dåligt samvete för kommunikation from NU. Detta är mitt löfte!

Kommunikationen är ju ändå TOTALT KASS.. So, what is the difference?

Mål och visioner!

Länge, länge har jag känt att jag "städat i gamla garderober" utan att förstå varför.

Harvat, harvat och harvat i åkrar som känts som om de borde ligga i träda eller kanske tom få växa igen eftersom de är så ofruktbara.

Känslan till trots, jag har fortsatt att harva, som letade jag efter en sedan länge bortglömd skatt eller dylikt.

Den senaste åkern - den har jag pratat en hel del om här på bloggen, min pappas död och utrensandet av mitt föräldrarhem. Bara att vara i den miljön, en miljö man valde att lämna för ca 20 år sedan kändes som att vara instängd i en garderob med förlagda, förfallna kläder och attiraljer.

Förtvivlat har jag ställt mig frågan - vad skall till för att jag skall komma vidare?

Vad fattas energimässigt och framförallt, när skall det lossna?

Som jag påpekade igår, jag tror inte något sker av en sk slump. Jag tror inte på slumpar!

Mer eller mindre fördelaktiga händelser, ja, men inte slumpar.

Mera fördelaktiga händelser uppkommer när vi försöker leva medvetet. Mindre fördelaktiga sker när vi bara låter valen glida vidare, bollar ansvaret över på någon annan, underlåter oss att göra val.

Livet är dock, enligt min tro och många gamla trossystem och religion uppdelat i sektioner.

Själv lutar jag åt tron att tiden är uppdelad i 28 års cykler.

7 år för planering/testning, 7 år av planering/växtstadiet, 7 år av skörd och 7 år av efterarbete.

Observera dock att jag sa att TIDEN är uppdelad i 28 år cyklar, inte ditt liv.

Sålunda kan du "komma till världen" mitt i skördecykeln och påbörja en helt ny cykel vid t ex 11 eller 9 eller när du nu kommer.

Det var detta "liljeholmens" som slog mig häromdagen.

En kort check, en diskussion med en invigd, klok kollega gav mig svaren jag suktat efter länge - min NYA 28 års cykel börjar nu.. Faktiskt precis i denna tid, i denna måncykel.

Den första cykel som jag "äger till fullo" dvs den första cykel som jag påbörjar medvetet och som jag kan påverka och styra och förhoppningsvis får se till slutet.

Den invigda kollegan avslöjade också att min andra intuitiva känsla är rätt -

detta är en cykel som skall ske i mångt och mycket UTE i världen. Den stora världen.

Dags för mig att visa vem jag är, vad jag står för och tror på PÅ ALLVAR..

Kul? Jo.. och lite skrämmande. Nytt blod, äntligen!!

Men städningen fortsätter i en annan form, ett tag till.

Nu skall här nämligen väljas - vad är bärkraftigt och livskraftigt?

Vad måste slängas bort, väljas undan och sörjas så att det nya får plats?

En spännande, skräckinjagande och nödvändig process. För skörda, ja, det vill jag ju om 14 år!

Dags då att välja frön och groddar att slå ner i jorden.

Låt målen klarna!

Vad man önskar sig..

För mig är det en realitet, att vi påverkar våra liv med önskningar och böner.

När jag säger detta, påpekar det i olika sammanhang så möts jag av varierande reaktion.

Svårast för folk i allmänhet, de som aldrig tänkt tanken, är tanken på att de ev kan påverka STORA saker såsom världsläget, religion, politik eller varför inte, vädret?

"Gud/kraften kan väl inte ta hänsyn till bara min åsikt..vad skulle det blir för väder då?"

Nej, såklart! Det är inte som i Adam Sandler filmen där han ensam har herraväldet genom en Tv controller. Men DIN TANKE påverkar! Var så säker!

Tillsammans med miljön, valet av platsen du bor på osv, osv.

I mångt och mycket är det du som styr, mer än du tror, fast kanske inte riktigt på det sätt du tror alla gånger.

Tankarna på allt du "inte vill ha" skapar ett sorts energihål, ett svart hål, och runt dess kanter vibrerar bara en energi. Energin av det du INTE vill ha, för det är ju det du tänker på. Eller hur? Försök att vända på det!! Tänk på det du VILL ha istället så får önskan luft under vingarna.

Själv har jag önskat mig SNÖ, SNÖ och mera SNÖ... Skogarna runt oss har nämligen inte haft tillräcklig med snö för att jag skall kunna ta mig fram i långfärdsspåret och det är ju a och o under vintern. I vart fall för en snöidiot som jag.

Gissa om jag hoppat jämnfota när jag hört alla som önskat sig "ingen mera snö"!!

Du tror väl inte jag upplyser dem?? Heheheheh.

Nej, nu helgar ändamålen medlen - jag får min snö!

Precis i detta nu har det snöat i snart 36 timmar.. Snön ligger i djupa drivor.

Jippy! Om några timmar kommer det att finnas spår. Min vinter är gjord!

Så, snälla, börja nu inte önska vårblommor, ren backe och gräs riktigt ännu. Låt mig leka någon vecka, jag tröttnar till slut.. Jag lovar!!

God tur!

Såsom grisen..

... i vart fall den lyckligaste av dem har vi alla nu överlevt jul och nyårshelgerna!

God fortsättning till dig! Hur känns det?

Likt en fjäril i sin kokong låg jag och funderade över detta långt innan makens klocka ringde.

Jag liksom hänger över kanten till sängen inlindad i mitt täcke eftersom dottern sover sin skönhetssömn MITT I min säng. Har funderat på att ta in sovsäcken, hänga den på sidan av sängen och sålunda få ännu mera plats. Kan bergsklättrarna så borde ju jag kunna, inte sant?

Igår sa A att hon inte tyckte att året börjat på ett bra sätt, lite segt liksom, lite "olycksbådande", ja, ja, inget allvarligt men lite slow, sådär.

När hon sa det så kände jag igen det. Först tänkte jag att det kan knappast vara från i år men så insåg jag att det gäller nog de flesta år. Uppbyggnaden emot jul, nyår är ju ENORM.

Stressen, julklapparna, firandet, maten, alkoholen - är det så undra på att man är lite däst när den där dagen kommer?? Nyårsdagen!

Därtill lägg - ett nytt år - nya energier. Alla tankar på det nya, alla önskningar.

Personligen bävar jag för de kommande veckorna på gymmet. Alla som skall förverkliga sina önskningar men det är bara att hålla i, om några veckor har det lugnat sig igen.

Kanske är det därför nyår ligger där det ligger?

Mitt i den mörkaste av årstider då det finns tid att kontemplera och planera.

Du kan ju inte stoppa frön i jorden nu men du kan så i tanken... Påbörja ditt tillväxtår med en plan.

Vad vill du ha i din åker i år? Vad skall växa där?

Vad har du tid till? Det tar mera tid att odla fina druvor än det gör att odla fram korn.

Men är du nöjd med korn? Drömmer du om mer...?

Det finns fortfarande tid att inventera, förändra tankarna på årets skörd.

Bruka delar av den mjuka, inbäddade, mörka tiden till att fundera över vad du önskar, vart du kommer ifrån och vart du skall sen!

Lycka till och kramar från kokongen!