Bearbetning...

I helgen har vi haft besök, ett sedan länge, länge planerat, efterlängtat besök!
Tack goa, fina C för all din hjälp, för din input och ditt bidrag till oss. Jag ser redan fram emot nästa gång.

Ser man det från utsidan har vi inte "agerat/gjort" så mycket. Vi har mest varit här hemma, samtalat, promenerat, ätit och myst...
Ändå kände jag igår att jag hade massor, massor att bearbeta igår men dagen tillät det inte riktigt.
Det var en fullsmockad Måndag så jag tar igen det idag. Idag är vi eftertänksamma härhemma, lugna, introspektiva och begrundande.

En av de första tankarna är att det är så sjukt mycket som händer hela tiden!!
Tänk att ett sådan här besök är planerat sedan flera månader tillbaka och spelrum bara finns inte!
Så är det för de flesta jag känner. Resor, besök, samtal är planerade sedan länge tillbaka.
Jag drömmer om lite mera spontanitet på det området. Kanske kan jag visualisera det?

Höstens besked börjar ramla in nu och det blir ännu tightare.
Vi börjar bli etablerade, saker faller på plats och kalendern ökar... Hmm.
Nej, nu skall jag marinera vidare och leta efter en fri kväll till lite målartid.
Wish me luck! KRAM

Öppna din mage på vid gavel...

Japanerna tror och anser att själens säte är i magen. Seppuku eller det mera vanliga namnet, Harakiri är ju den ärevördiga japanens sätt att ta livet av sig om han begått ett misstag eller på ett eller annat sätt förlorat ära och anseende.
Det är inte för inte som denna handling begås i just magen.
Kniven sätts in i magen dvs av offret själv, sedan inandas vederbörande en tiondels sekund innan kniven vrids/stöts emot vänster och klipper av kroppspulsådern.

Med andra ord frigör själen från kroppen och dess säte i magen.
På grund av detta är hela japanska språket nedlusat med ordspråk rörande magen..
Min personliga favorit är just "Öppna din mage på vid gavel" som betyder "du kan tala öppenhjärtligt med mig".
Öppna din själ, visa dig för mig precis såsom du är...

Är det en slump att detta stressade västerländska samhälle är fullt av mag/tarm åkommor?
Irriterade tarmar eller IBS som det stora samlingsnamnet numera är.. Mag och tarm cancer..
Allergier/immunförsvars störningar (kommer mycket från tarmen) och så vidare i all oändlighet.
Tänk om de har rätt, japanerna.. Bara tänk om! Hur ser våra själar ut då?
Hur har vi det?

Tror jag skall "öppna min mage på vid gavel idag", ringa en av mina vänenr och bara låta själen dansa en stund..
Trevlig helg & kram

Morgontrött & introspektiv.

Han ser på mig med ett öga öppet, det andra lämnar han kvar i sömnens land.
"Vaaaa, skojar du? Nu?" Djup suck så att jag inte på något vis kan missa exakt hur jobbig jag är.
Han reser sig sakta upp till sittande, sträcker på sig, gäspar, blinkar emot ljuset från fönstret, mumlar något ohörbart som för mig mest låter som gutturala stön eller möjligen ett"ooouuuuuuhhh".
Det ÄR mig han beklagar sig över, inte tu tal om saken...

Nya sträckningar, nya gäspningar och sen får jag en misstänksam blick innan han går emot trappan och ner. I hallen blir han sittande igen, som om han inte riktigt vet vart han skall.
Bandet på, kopplet likaså, dörren öppnas och han kliver sovande ut i den kalla luften, släpar sig ner för trappan, hittar gräsplätten och ställer sig att morgonkissa. Lääääänge...
Hur kan man inte ha bråttom om man är så kissnödig? undrar jag förvånat men jag har börjat lära mig hans små egenheter, vår käre vovve.

Han är den första hunden jag någonsin träffat som är gruvligt morgontrött och sålunda gärna sover till långt in på förmiddagen. När han väl sover blir det helst med benen upp efter en vägg och hela magen blottad. Favoritplatsen är hörnan i sovrummet och på natten rör han sig runt hörnet genom att förflytta tassarna efter väggen. Till alla andra i sovrummets stora förtret.
Han har en inbyggt så kallad "voice box" dvs han kan göra en uppsjö av ljud som låter som ord och samtal. Ljud för välbefinnande, ljud för lek, ljud för rädsla - kort sagt, en talande hund.

Allt detta tänker jag på medans jag promenerar och ser på honom...
På ett sätt är han dock sin matte lik, han piggnar till efter en stunds promenad, rörelse och då blir han ivrig, vill mer och blir mycket leksjuk.
Tur man känner igen något.
Trevlig Fredag! Kram

Författar favvis..

Ibland kan jag lääääängta efter skumbad i ord.. Såsom att läsa synonymordboken bara för att det är kul!
Eller gå omkring och säga "regnrock, regnrock, regnrock..." en halv dag och höra ordet förändras.
Jag kan lääääängta efter vackra poem, människor som skakar min värld.
Efter historier som får mig att hicka och hjärtat att skälva av förväntan!

Ett säkert kort varje gång är Mary Oliver... Här kommer en av mina favoriter.
Säkert har jag tryckt in den här på bloggen förut men det STRUNTAR jag i!!
Bloggen är min och JAG skriver vad jag vill.. SÅ HERE GOES!

The Journey

One day you finally knew
what you had to do, and began,
though the voices around you
kept shouting
their bad advice--
though the whole house
began to tremble
and you felt the old tug
at your ankles.
"Mend my life!"
each voice cried.
But you didn't stop.
You knew what you had to do,
though the wind pried
with its stiff fingers
at the very foundations,
though their melancholy
was terrible.
It was already late
enough, and a wild night,
and the road full of fallen
branches and stones.
But little by little,
as you left their voices behind,
the stars began to burn
through the sheets of clouds,
and there was a new voice
which you slowly
recognized as your own,
that kept you company
as you strode deeper and deeper
into the world,
determined to do
the only thing you could do--
determined to save
the only life you could save.

Mary Oliver

NJUTBART, VA?? KRAM

Enkelt, enklare, enklast?

Var gång jag rest i USA har det slutat på samma sätt - en rejält irriterad mage.
Jag har satt upp det på snabbmatskontot!
Visst, visst, jag har bott i familj många gånger men höjden av matlagning har ibland varit att hälla vatten eller mjölk i en kastrull och tillsätta ett pulver. Hon som gjorde det ansågs vara en bra "kock" och resten av kvällarna serverades vi "take-away".
Alla kunde på så sätt välja från den lokala menyn och alla fick det de ville plus att mamma fick "vila sig från matlagning" som det så fint hette.

Personlig såg jag bara matlagning en eller två gånger på alla mina resor i landet, alla veckorna...
Så, de senaste åren har jag oroligt stirrat ner i snabbköpens matfryser och undrat -
"kommer det att bli som i USA här?"
Mer och mer snabbmat... Ett tag såg det faktiskt ut så men nu har trenden vänt!

Hur jag skall förhålla mig till det jag nu ser, ja, det är det jag inte riktigt vet.
Det finns fördelar, det medges men också jättestora frågetecken i min skalle.
Vad jag pratar om? Jo, för några år sedan kom färdigplockad, rengjord sallad på påse...
Så kom "skalade morötter" eller babymorötter... delade äpplen på påse.. osv.
Först höjde många på ögonbrynen, sen fann man användningsområden för nykomlingarna.

I Norge översvämmas butikerna nu av nästa steg... Färdighackad eller skivad, om du heller vill ha det, lök, purjolök, paprika osv fint packat i snygga sterila plastförpackningar.
Svindyrt och enkelt! För tjocka plånböcker...
Fördelarna? Tja, bönderna, de driftiga, får äntligen betalt för sina grönisar...
Priset på purjo går t ex upp från 5,44 nok/kg för vanlig purjolök till 265 NOK/kg för skivad!!
Dags att köpa kniv och ge sig in och skära guld med täljkniv mao.

En annan fördel - norrmännen VILL fortfarande äta bra mat. De vill laga mat från grunden.
Eller är detta från grunden? Nåväl, man måste ha ett recept för att använda färdigskuren purjo eller i vart fall en tanke... eller?
Det är praktiskt på resor, på fjället, i tältet.. Man kan laga bra mat även utomhus och utan skärbräda med dessa produkter.

Ändå ryser jag lite när jag ser dem i butiken... Undrar stilla - skall det bli som med köttet?
Att barnen till slut inte vet hur en HEL; RIKTIG purjo ser ut utan de tror att dessa delarna återfinns direkt i jorden.
Det är ju faktiskt stor skillnad mellan en mjuk, smutsig, rosa gris och de sterila kotletter barnen kommer i kontakt med på varuhusen. Få idag klarar att plocka en höna, om deras liv hängde på det och det gör det faktiskt fortfarande i många delar av världen.
Skall vi nu få problem med att skala en lök eller än värre identifiera den i ett grönsaksland?

Kanske en "fluga"? Kanske inte... Den som lever får se...
Lycka till med grönsakshackandet!!

Dagsvända!

Klockan ringer en och en halv timma tidigare än normalt...
Ett trist, ointressant men nödvändigt jobb som måste göras. Ett harvande i en välllldiiiiigt gammal åker. Yaak!
Promenad till kaffebryggaren, brrrrrr, kalla golv. Är detta Maj?
Fryser i hela kroppen, finner tofflorna, får på kaffet, startar datorn...
Jösses, det snöar i delar av Sverige, förklarar kylan. Kikar emot kaminen.. nu eller sen?

Bestämmer mig för sen, hämtar kaffet, drar fram boxen med arbetet och börjar harva.
Hinner jag detta idag? Räcker min morgon och barnets sovstund till? Kan inte ha henne i denna härvan!
Då står barnet i dörren! Ca tre timmar tidigare än igår och alldeles föööööör tidigt.
Energin rinner ner på golvet!
Vad har jag lärt mig egentligen? Man skall aldrig planera som förälder, aldrig förutsätta.
Ändå gör man det var dag!

Ger upp! Förser båda barnen med frukost, stänger datorn.
Ber stora barnet passa medans jag går med hunden, vända energierna nu är ett MÅSTE!
Går ut. Försöker fokusera på det som är bra i mitt liv, på tacksamhet och nya vinklingar till mitt olösta arbete.
Det är då jag ser dem, ja, honom först... Han sitter i dikesrenen och stortjuter, i handen en liten fyrkantig väska med en superhjälte på.

Fem meter upp efter vägen står en ilsken mamma med sin portfölj i ena handen och en storebror i andra näven. Hon har slutat vädja, ögonen söker runt bland träden.
Gissa om jag känner igen mig?
Luke smyger upp, luktar försiktigt på lillkillen som tvärt slutar snyfta, lyfter handen och tar på Luke.
"Huundeeenn?"
"Japp, hunden heter Luke! Han är en valp. Vad heter du?"
"Ondre"
Jag gissar kvalificerat på "Sondre", betoningen ligger där.. Ny chansning!

"Vill du gå med Luke till barnehagen? Vi skall förbi där, förstår du.."
Han tuggar på läppen en sekund, sedan greppar han bandet och reser sig. Vi promenerar emot mamma och bror. Hon ljudar ett TACK genom luften, uppgivenheten har släppt.
Barnen babblar, vi vuxna säger ingenting men jag skickar en tacksamhetens tanke till att mina barn äter frukost i pyjamas än så länge.
Framme vid barnehagen får Luke en puss och en klapp innan Sondre lyckligt rusar in för att berätta om sin morgon och vi kan promenera hem.

Modern vänder i grinden, ler emot mig lite skyggt. Jag är en främling igen men hon säger till sist: "En sådan morgon! TACK!"
Tell me about it!! Jag vet det!
Tack vare en liten ilsken Sondre har dagen vänt! Njut din dag, snö eller ej!
KRAM

Ny månad, kvar i Valborg!

Igår var det Valborg i Sverige. Här i Norge firar vi det inte alls.
Detta till trots var jag nog andligen mer i Sverige än i Norge igår och då handlar det inte om Valborgsbrasor, skönsång, alldeles för kalla vårkläder - nej, det handlar om mamma.

Min mor skulle ha blivit pensionär igår, om hon fått leva, 65 år.
Det känns ofattbar att eftersom hon varit död i 24 år i Augusti.
Att min mamma som varit borta så länge fortfarande skulle ha varit så ung...
Som hon hade njutit sina barnbarn om hon varit här, hon som älskade och gav stora delar av sitt liv till barn. Men annars då? Hur hade livet sett ut, om hon varit här?

En annan tanke som slår mig oftare och oftare numera är datumet närmare sig med stormsteg - om några månader är jag äldre än min mor någonsin fick bli.
Jag? Som är mitt i livet... Som har tusen projekt kvar... Miljoner idéer om livet.
Det skrämmer och fascinerar i en galen blandning.
Peppar att ta vara på livet! Skrämmer när tiden inte räcker till. Vädjar till prioriteringens Gud...
Vad är viktigt för mig och de mina?
Livets värderingar!

Gratulerar med dagen, lilla mamma! Även om det blir dagen efter...
Vi var ju tillsammans hela dagen igår och den dagen var fin.
Ta vara på tiden och världen! Ha en bra dag! KRAM