Olika typer av bränsle.

Vi har cyklat ca fyra mil då vi efter depå stoppet ser den berömda "mördar backen"! 
Den ringlar sig som en väsande orm upp emot skogsbrynet och jag försöker febrilt peppa mig själv med tanken - 80 höjdmeter - det är NADA! Det är zip! Det är ingenting! 
Där jag kommer ifrån är backar vardagsmat, Norge är sånt, upp, ned, upp, ned, upp, ned...

Oron för framväxel kommer in. Skall jag få i den? Komma ned på det "lilla hjulet"? Det verkar vara A & O annars är jag rätt "rökt". 
Min vapensyster och jag sätter oss upp, ser på varandra med en bister min - nu eller aldrig! 
Klättring påbörjad. Växeln går i... 

Mitt i backen en man, en man med en liknande cykel som vi, cykelskor... Han promenerar upp. 
ALDRIG. Jag tänker ALDRIG! 
Goa, härliga ungar mitt i backen, de hejar och tjoar, får mig att le och det hjälper en bit..

Vapensystern bakom mig börjar snacka om oviljan för denna typer av backar, om backträning. 
Jag berättar om en eftermiddag av just backträning och hon suckar tungt..
Precis i det ögonblicket ser jag krönet, en man i en orange och svart cykeltröja och han håller två cyklar medan han stoppar en banan i munnen. Polaren lättar sitt vatten i buskarna.. Elitåkare, "bisvärmare" - ja, det låter så när de visslar förbi. 
 "Bzzzzzzzzziiiiitttt...." Så är de borta. Till rasslet av sina växlar..

"Hur f..n orkar du?" ropar vapensystern bakom mig, som en fortsättning på sucken och nämnda konversation om backträning. 
"Det gör jag inte!!" gastar jag tillbaka och trampar de sista grymma metrarna upp. 
"Det gör jag INTE, jag stannar och SKRIKER!"

Elitåkaren, som hört hela konversationen, den skriks ju ut i luften av två hårt flåsande kvinnor... 
Han plockar bananen ur mun och LER.. Han ler inte bara med munnen, han ler med hela ansiktet! 
Ett ljuvligt stort varmt leende av igenkännande och jag, precis kommen över krönet, kan inte låta bli att spricka upp i ett jätteleende också. 

En sekund, kanske två ser vi på varandra och ler innan jag dras vidare av trampornas kraft. 
Lever på detta leende gör jag dock längre, mycket längre! 
Att se i någon annans ansikte ett uppriktigt delande, en glädje kan vara ett bränsle utan motstycke. 
En bränsle som tom kan driva en cyklist fram ett par mil.. Bara plocka upp minnet, njuta av det igen och igen. 

Miljön där alla delar samma mål, där alla fattar vad just du snackar om för att de vill detsamma -
är en form av lycka och lycka är bränsle. 

Hela Halv Vättern var för mig ett leende. Ett leende av härliga, sportiga, galna, omtänksamma människor! 
Som alltid finns det de som spottar och fräser... Men till skillnad från annars fattade jag varför! 
Dipen - kroppens små perioder av dip MEN den skall jag be att få komma tillbaka till i en annan blogg. 

Tack du okända från Linköpings cykel klubb! Tack för leendet, bränslet och för allt annat du gjorde för mig den dagen och tom nu. 
Keep smiling!  Alltid sprider du något... KRAM! 
 
 
 

Tusen och en ting, en siluett och en.. ifylld tenta!

Nackmusklerna sträcks. Jag skriver så tangenterna hoppar, tillåter mig inga stavfel, inga syftningsfel, hjärnan går på högvarv medan höger öga hela tiden håller koll på den klocka som tickar ner i höger hörn.  Ett tenta med många, långa utredningar och fast jag kan allt, eller kanske pga det så finns massor, massor att skriva...
Kling! Sändknappen går ner.. Dryga tio.. tio ynka minuter kvar till deadline.
En passerad deadline! En bra inlämnad tenta, en riktigt bra en..

Tystnaden sveper in över mig, datorn stannar av. Sommarlov... Märkliga tanke.
Huvudet har på slutet varit fullt av så mycket, så obeskrivligt mycket. Familjens och barnens aktiviteter har skötts med vänsterhanden medan jag drömt om meridianer, vaso konstriktioner, hemostaser, stick djup, Qi, blod  och gud vete allt. En ego tid och ändå en tid utan ego, utan egna behov!

Egna fysiska utmaningar, nära förestående... Inte tränat så mycket jag borde men ändå, ändå mycket mer än på en del år. Nya saker, nya tankar, nya charmiga insikter.
Kroppen står inte still. Den har inte stagnerat... Den pratar, berättar, upplever och önskar sig.
Elektrolyter i min egen kropp, karbon i cykelskor, kombi-trampor, våtdräkternas tjocklekar... Proppat med info, med upplevelser.
Är detta bara min tid eller är det allas vår "vår"? Jag tänker på den prunkande, sköna, förfärligt bedrägliga snabba tid som vi är inne i, just nu, i detta nu. Inte ens vår längre förresten... Försommar!!

Träffade en god vän och kollega i Oslo för någon helg sen. Djupa samtal om att vara närvarande i livet, i mindfullness. Hon har precis i dagarna avslutat sin Master i just det ämnet och vi har bollat en del ting genom åren... Påminnelser om vikten av att det känns rätt, påminnelser om framtiden.
Dagen efter satte en annan vän och jag oss under de blommande lindarna, såg upp på dem, talade om deras skönhet, deras doft, deras bidrag till helheten... Galenskap?
Nej, effekten av en annan tenta och det djupa behovet av att rota sig. Komma ner från hjärnan och bara var i nuet.  

Klasskompisar, nya vänner, gamla vänner, tom familjen, alla får bekänna färg under en sådan här tenta period!  Gott att veta vart man har sina kära! Ändå har jag nått ett nygammalt djup under denna period, hittat tillbaka till något av mig själv som jag en gång hade, innan min livskris, innan "hålet"...
"Hon", den nya delen är mig inte helt obekant MEN hon har också massa nya, annorlunda insikter och känslor hon vill prova.
Jag ser henne för mitt inre öga såsom en siluett, en älva på en myr i någon gammal målning av John Bauer.  Känner henne gott och samtidigt, längtar efter att lära känna henne mer.. Den nya, den annorlunda. Me like... Jag gillar henne!

Sjukt tacksam för allt jag fått under denna tiden... Nya bekantskaper, nya erfarenheter, fått djupna, fått bekräftelser, ny kunskap, fått tid, fått möjligheter.
Några dagars planering nu.. lite återhämtning... en utmaning...

Sommaren innehåller många delmoment, en del processer, en del skratt...
Eller som favorit Mauro säger:
"Så låt det vila, låt det gå...ring inte mig! Jag är inte här! 
Jag har hyrt hus ut på Tynningö, hela Juli blir jag där.
Lämnar mobilen hemma, tar med mig papper och penna, 
Jag skall skriva texter och några brev... Sen får vi se!

Varje dag är som att börja om... Tiden ett skenande tåg.
Vi går barfota genom livet utan karta och kompass och det är bara att fortsätta gå... 
Hur svårt det än kan vara... LEV, Lev nu!  Med öppna ögon i varje andetag..!"

Kommer att blogga massor. Huvudet är sprängfullt. Lusten att leva likaså...
Såååååå... Håll i hatten. Puss på dig.

Just idag...

Just idag värker det i hjärtat av tröttheten. Tenta nummer två imorgon.
Maj är här med sin tjocka kalender.
Knutar som måste lösas upp men som jag tappat tron och intresset för... Känns så hopplöst.

Nya bollar kastas på mig och jag får bara lust att SMASHA tillbaka.
Faktum är att det är det jag gör.. Orkar inte ödsla tid på seriespel.
Varför vara en teamspelare bland alla andra individualister?  Så, jag följer min lag en stund...
Då hittar jag Kent Anderssons vackra dikt!  Vill dela... Varsågod!
Teamplayer i själ och hjärta - bara lite sliten för dagen! PUSS ;-)

Vi går alla omkring med en vinge
Som vi inte kan flyga med
Som blir till en börda för oss
Som vi måste smyga med
Vi hade nog alla kunnat flyga
Om inte alla självutnämnda vicevärdar
Poliser, skolmästare
Och alla dom praktiska, taktiska
Nitiska , kritiska
Anemiska, akademiska
Felfinnarna med pekpinnarna
Hade sagt: ”Du kan väl inte flyga”!
 
Håll dig på marken din envingade jävel!
Och drömmer du ens om att våga
Med ett enda vingslag
Prova din flygförmåga
Så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
En dröm, en längtan, en sång
Tänk om våra vingar finge
Flyga tillsammans en gång!
 

Om du ser en vinge
Flaxa över taken
Ska du inte springa hem
Och bli nervös
Du ska bara stanna
Och begrunda saken
Och sen tänka:
Där är en som sluppit lös!

Inför tentan..

Veckor av läsning... En allastäders närvarande känsla av "galenskap".
Kamelen som skall genom nyckelhålet. Hela året på tre bräden..
Det är då man börjar drömma sig bort...
Nickelback får sätta ord på något... (nåja ;-))

"I'm through with standing in line to clubs we'll never get in
It's like the bottom of the ninth And I'm never gonna win
This life hasn't turned out quite the way I want it to be
(Så... Säg mig... vad önskar du dig??)

I want a brand new house on an episode of Cribs
And a bathroom I can play baseball in and a king size tub big enough
For ten plus me

(Vad menar du...? Ni är ju bara fyra!! )

I'll need a credit card that's got no limit and a big black jet with a bedroom in it
Gonna join the mile high club at thirty-seven thousand feet

(Been there, done that!! )

I want a new tour bus full of old guitars,  my own star on Hollywood Boulevard
Somewhere between Cher and James Dean is fine for me
(Jasså... bara det... Fixar vi, vet du..  Så hur skall detta gå till då? )

I'm gonna trade this life for fortune and fame
I'd even cut my hair and change my name

'Cause we all just wanna be big rockstars and live in hilltop houses driving fifteen cars
The girls come easy and the drugs come cheap
We'll all stay skinny 'cause we just won't eat
(Ja, det är ju verkligen en dröm! NOT)

And we'll hang out in the coolest bars in the VIP with the movie stars
Every good gold digger's gonna wind up there
Every Playboy bunny with her bleach blond hair
Hey hey I wanna be a rockstar


I wanna be great like Elvis without the tassels
Hire eight body guards that love to beat up assholes 
Sign a couple autographs so I can eat my meals for free
(Bättre att få laga sin egen mat. Nyttigare också..)

I'm gonna dress my ass with the latest fashion
Get a front door key to the Playboy mansion
Gonna date a centerfold that loves to blow my money for me
(Man skall komma in i det senaste modet också..)

I'm gonna trade this life for fortune and fame
I'd even cut my hair and change my name

Hey hey I wanna be a rockstar

I'm gonna sing those songs that offend the censors
Gonna pop my pills from a pez dispenser
(den enda censorn vi kommer att uppröra är den som skall rätta tentan..)


I'm gonna trade this life for fortune and fame... I´ll even cut my hair...
(OK; då går vi till frissan då!!!)  ;-)

**Lite oseriös förmiddags bus... Allt för att locka fram skrattet, leendet och mera energi.
Ha en fortsatt mycket oseriös dag!! KRAM

Att möta sig själv i dörren...

Önskar du nu få en blogg om deja-vu?
Nej, tyvärr inte idag! Det kanske kommer så småningom då det är ett spännande tema men inte idag...

Nej, idag funderar jag på "repetativt beteende" dvs något som man gör länge, ofta och mycket.
Det blir så när man t ex sitter med stora mängder info som skall in på kort tid.
Eller när man ser till andra saker man vill förändra eller lära in typ förlora vikt, springa milen, lära in psalmboken, förstå skatteverkets regler, ja, vad vet väl jag. Utmaningar.

Det tar sin början i en önskan eller en längtan.
Läs bilden bredvid - "a simple plan".
Något som ser enkelt ut på papper. En plan, en tanke på genomföranden.

Så påbörjar man - full av entusiasm...
Och man kör, och man kör, och man kör och så inser man - vart blev det av lusten?
Orken? Vad var det nu jag ville? Skulle det vara så häääärrr många uppförsbackar?

Det gäller att hitta sätt att motivera sig! Att komma ihåg varför man började och så hänga in helt till slutet, till belöningen..
Vi har alla gjort "Måndags starten" och förlorat.. Dvs börjat om på en Måndag, igen och igen och igen.
Helt normalt, helt mänskligt!

Jag har tragglat runt i ett material nu i dryga två veckor. Det är material för hela året.
En vecka till tenta och jag repeterar nu och känner konstant som om jag möter mig själv i dörren.
Gör samma fel, för trött för att se något nytt, allt känns knastertorrt! Tråkigt..
Kikar med längtansfulla blickar på allt annat runt mig.
Tentor kommer igen men tanken på att möta detta materialet i denna formen igen är allt annat än lockande. Jag SKALL igenom dörren, nu, direkt, på en gång..

Sätter mig ner och visualiserar känslan när jag håller i nålen.. När qi rör sig..
När patienten ler av det som sker. Påminnelsen om varför jag gör detta! Målet!

När det gäller de fysiska målen är det ibland svårare. Hur mäter man och vem kollar?
Jag själv, såklart. Jag tävlar ju emot mig.
Trots detta lever jag i en värld med andra och hur bra jag än tränar finns det alltid de som kan mer, tränar bättre, längre och mera intensivt. För gammal för elitidrott som jag nu en gång är..
"En dag utan träning är en förlorad dag!" - säger vännen min.

Jag är inte där. Men det kryper närmre... Det kryper i skinnet.
Vill mer, vill se resultaten, vill ha tiden.. Men då går ju den andra ekvationen ihop, den med tragglet ovan. Livspusslet!

It is serious! Det är ju mitt liv, mina mål.
Ändå är det ju ett val bakom, en önskan, en längtan... De måste vara med på tåget annars fattas bensinen. Enkelt och greit..(som de säger här!)

Dags att köra! Se mig själv i dörren... Ge mig själv en high-five och ett leende!
Jäklars vad jag är bra! Sticking to the plan!!!!
Kram på dig, vart du än är! 

Humor.

"Jag skrattar ihjäl mig!! Du är ju rolig, ju..." säger hon och viker ihop sig på gräset, håller sig för magen och pustar vilt.
Förnöjd lutar jag mig tillbaka emot stenen, känner hur leenden spelar i munvinkeln.. Det är ljuvligt att se någon skratta så och ännu ljuvligare när man inser att man faktiskt är orsaken till munterheten.
Spjuvern i mig vädrar morgonluft!

Har svårt att förstå varför jag vänt på detta med humor...
Jag har humorn tillgänglig när jag mår bra numera, med dem jag känner mig trygg. Då är leendet och de lite "på gränsen kommentarerna" lätta att hitta och vardags komiken gör sitt inträde.
Alla har en spjuver inom sig! Det är jag övertygad om men min kanske är lite extra... skarp?
Lite politiskt "okorrekt" ibland? Är det därför den sidan ibland gömmer sig?

"Använd din slagfärdighet, din humor och dess angränsande syster "ironin" när du skall väcka folk, få dem ur deras "comfort zone"! Det behövs!! Skall man förändras måste man ur sin trygga zon, sitt skal..." säger min mentor med eftertryck.
Javisst! Enkelt uttryck men svårt att efterleva. I vart fall för mig...

När jag borde bruka humorn som mest, det vill säga, när jag är otrygg, när jag behöver göra just ovanstående eller när jag känner att någon inte förstår mig, tja, då verkar den fattas mig.
Den fattas mig till den grad att jag glömmer bort att den är en del av mig... En stor del faktiskt.

Är en otrygg spjuver en "dålig spjuver"?
Eller är det helt enkelt så simpelt att "han" slutar komma fram om saker för många gånger faller i oplogad jord...?

Lite yrvaket ser jag mig omkring i min "verklighet" för dagen och inser att jag samlat på mig en del "spjuvrar" i min närmaste omgivning numera.
Både av slaget "practical jokers" och mera "verbala spjuvrar"...
Ser framför mig gamla tiders "narr" med sin "narrmössa" när jag skriver "spjuver" och leendet letar sig fram...

Jag uppskattar dem och det de speglar i mig...
Precis som dåtidens narr ser spjuvern många saker i tillvaron men väljer kanske att hantera det på ett annat sätt än de flesta andra.  Det betyder inte att det är mindre seriöst eller att det är otryggt.
Faktum är att de oftast har ett varmt och gott hjärta, spjuvrarna, och kärleksfulla, medvetna handlingar följer oftast i deras kölvatten.

Jag lovar och svär (högtidligen, här och nu) att jobba på spjuvern inom mig (på dess eget sätt) och att ge uppskattning till alla de runt mig som bjuder på denna gåva.
Världen vore mycket bättre med flera "Skalle Per hopp"!!
ELLER?

Note to self..

Plötsligt tar energierna helt slut.
Det trötta tar fatt i mig, läxorna, tentaplugget, funderingarna runt alla de vanliga måstena, för att inte tala om allt det olösta..
Första tanke - att ta tag i böckerna, att fortsätta harva min plogade åker MEN även en harv behöver energi.

Ser upp, ser en liten notering från en vän..
Fungerar som ett "note to self" dvs en liten självpåminnelse...
"Husk å ta vare på deg sjelv!"
Står i slutet på ett litet sms som påminner mig om saker om mig själv som jag ibland tappar greppet om.
Precis som energierna.. ;-)

"We'll sit on the front porch, the sun can warm my feet
You can drink you coffee with sugar and cream
I'll drink my decaf herbal tea
 
Pretend we're perfect strangers and that we never met...
My how you remind me of a man I used to sleep with
that's a face I'd never forget
You can be Henry Miler and I'll be Anais Nin
 
Except this time it'll be even better,
We'll stay together in the end

Put the phone machine on hold
Leave the dishes in the sink
do not answer the door!!"

Bokat och klart!! Dags att fylla på...
Dagen imorgon är min och det gör mig kapabel att njuta nuet. 
Att sjunka in i det jag måste... 


Ta hand om dig! Skriv små "notes to self" - man vet aldrig när man behöver en påminnelse.
Njut våren! Maj är här!
KRAM