Dragonfly Magic

söndag 18 november 2012

Vänskapens tecken?

Jag stänger till dörren till yttervärlden en liten stund.
Kryper in i filten, följer känslans flöde genom kroppen. Irritationen i maggropen..
Klumpen i halsen och öronsuset.
Jag tycker det är svårt med vänskap, speciellt nya vänskaper, att bygga, att lära känna, att hitta gemensamma nämnare och fallgropar. Svårt!

Idag är jag den ensamma glödlampan som lyser upp hallen...
Den som vickar fram och tillbaka i sin tråd och önskar sig en annan liten glödlampa att få hjälp av, hjälp att lysa upp det stora huset men ingen annan finns inom synhåll.
Långt är det, långt mellan glödlamporna.

Svårare blir det när energierna är låga...
Svårt blir det när schemat är pressat.
Svårt är det när det är långt mellan åsikterna och man inte längre vill dra lasset.
Göra, göra, göra...
Finnas till, finnas till, finnas till för andra men aldrig hitta stället att lösa in sin egen check på.

Att vara glödlampa, få betalt och beröm för att vara glödlampa men att aldrig riktigt kännas sig accepterad som vän.. Det är komplext.
Då kan vägen kännas riktigt tung.

Det får vara så.. Livets lott eller bara idag.. Spelar egentligen ingen roll.
Jag är mer än min känsla!
Just nu får det dock vara så.. den stund det tar.

En ensam glödlampas sken i kvällningen..
Ser hur långt ljuset tar en.. Namaste!

lördag 17 november 2012

Mitt sovande barn..

Ser på mitt sovande barn på soffan...
Drabbas av en våg av kärlek, ömhet och önskan att ta vara där.. För just DIG, min hjärtans kär.

Måtte jag bli en seg, sur, gammal kvinna som får se dig dansa i livets habrovinklar, krokar och krumbukter. Må jag få trösta dig, smeka ditt hår, skratta med dig och dricka din skål..

"Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så medans ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick
Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
Snart är den dagen här
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så
när det går så fort ändå..."

Magnus Uggla

Till båda mina prinsessor! Stor och liten..
Olika, lika, vackra, egensinniga, charmerande, arga, galna, glada, busiga, rödrosiga, snoriga, hickande, skvallrande, högljudda... Ljuva ungar.
I mitt hjärta och med min själ..
Jag älskar Er. KRAM

arför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå

Read more: http://artists.letssingit.com/magnus-uggla-lyrics-1-a-gangen-4xwfxc1#ixzz2CWV79H9f
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå

Read more: http://artists.letssingit.com/magnus-uggla-lyrics-1-a-gangen-4xwfxc1#ixzz2CWUDmBF8
LetsSingIt - Your favorite Music Community

söndag 11 november 2012

Dansa... Pausa...

Vaknar faktiskt ARG, riktigt heligt förbannad...
Förbannad på mitt ex, mitt barns pappa som inte gör rätt för sig, som inte tror att barnet behöver något alls och därför smiter från allt sitt ansvar. Mitt mått är rågat, min kopp rinner över och jag tänker söka laglig hjälp. Finns ingen oro, bara ilska och önskan om att få det löst.

Mina tankar vandrar en kort stund till min egen far medan jag brygger kaffe, lagar smörgåsar och packar presenter.
Han gillade aldrig riktigt detta med fars dag... gillade aldrig uppmärksamheten och ändå var det den han indirekt strävade efter i hela sitt liv!

"Panetoz kommer in och vi skapar kaos
Utmanar er alla till en afro bounce så baby
Dansa, pausa, dansa, pausa

Skiter i om du är tjock small fin eller ful
Den enda regeln är att du ska ha så jävla kul och du ska
Dansa, pausa, dansa, pausa"

Dagen får en annan rytm av musiken vid dagens första hundpromenad...
Jag funderar på det positiva, dra fokus tillbaka, bestämmer mig för att inte längre älta en del av problemet utan agera på dem redan idag.
Några mail.. Till stängda dörrar, det är ju trots allt Söndag men de ligger där och väntar imorgon bitti, väntar på den som läser dem, den som agerar, den som kan.

"Livet blir livet blir vad du gör det till
Du kan leva helt vilt eller ta de chill
Hur du än lever ditt stå aldrig still
Låt inget hindra hindra du måste hinna
Vinna de bästa leva och försvinna
Livet är for kort för att låta tiden rinna
Hämta mina dina?
Sen pausa pausa pausa..."

Livet är en dans! En dans av dansa, pausa, fundera, byta riktning, vila, dansa, pausa, dansa, paus..
Rytmen är inte alltid ett enda flow men när den är det så är det magiskt.

Träningen blir dagens höjdare. En delad träning, två egna delar, en tillsammans med andra, en ensam, lika slitiga, lika ljuvliga... att få röra sig tillhör livets flöde. Liksom att få vila...
Dansa, Pausa... Dansa, pausa...

"Dansa i klubben dansa på gatan
Dansa i staden sedan lägg in den på laden?
Dansa fran botten för att nå toppen
Dansa för själen sinnen och kroppen
Dansa på scenen och dansa i publiken
Dansa för rappen
Dansa till lyriken
Dansarens drottning blir ej besviken
Dansa for banget?
Dansa till musiken
Dansa din dansa och då får du en chaaans"

Kvällens sista längre promenad med voven... Stjärnorna är tända på himla pällen.
Det har blivit kväll. Middagen är intagen, far i familjen är firad med tårta, muffins och underbar köttgryta..
Han har fått vin därtill.
Problemen falnar långsamt, det är en dag imorgon också, antagligen.
Andas in den friska luften, måtte det bli snö!!
Borta är morgonens ilska, vem orkar med den?

Några snabba danssteg.. Dansa, pausa... Nu är det dags igen, det är dags igen...
Ja, nu går vi in och lägger det på MAX igen.
Ha en trevlig start på veckan! KRAM

lördag 10 november 2012

Ett piskrapp!

Jag borde uttrycka mina åsikter i klartext lite oftare.
Att lyfta bort filtret, stå upp och vara KLAR med vart man står.
Försöka förstå är ibland klart överskattat, det finns nämligen inget att förstå!!
Vissa människor är rikspuckon.. Vissa har NOLL i IQ. Punkt!
Varför låtsas? Varför analysera?

Sveriges största rikspucko alla kategorier och den dummaste brud som Norden skådat heter
Katrin Zytomierska.

Hur? Jag bara undrar HUR fick denna kvinna ens en plats i eten?
Alex Schulman har trots allt visat sig vara "bildbar" och med ett viss EQ tillika IQ och det kanske bästa han någonsin gjort var att skilja sig från ovan nämnda människa. I verkligheten var det inte ens "gifta på riktigt", om man skall tro tidningarna, Alex var aldrig ordentligt skild.
Hursomhelst, grattis Alex!! Vilken kupp att bli av med den människan!
Usch, gör ont i munnen att säga hennes namn.

Att offentligt driva gäck och löje med en normal kvinnas utseende är osmakligt.
Eller som den rappa medicin reportern Anna Bäsén så fint uttryckte det:
"Kunskap är inte hennes starka sida.."
Var kan jag skriva under??
Vem vill se ut som Katrin? Tankarna går till en elak Batman skurk med målad, missbildad mun.. du kan säkert själv räkna ut vem.

Strunt samma! Min önskan här är...
Köp inte hennes kokbok!! Vem vill köpa en kokbok/bantningsbok av en som "inte har kunskap som sin starka sida"?
Läs inte denna kvinnas blogg! Annonsörerna springer för livet.. Gör detsamma. Läs en god bok istället, gå ut i naturen, ät ett äpple..
Köp kort på SATS, som vågat ställa en vanlig kvinna på sin reklambild och inte ett benrangel med taskig självbild och självsvält som livsändamål!

Usch och FY!! Dagens spya avklarad... Nu skall jag träna så jag mår bra, äta en god middag och sen springa ifrån benranglen på upploppet.
Ha en underbar SUND helg fri från falska löften. Följ ditt inre.
Namaste!

fredag 9 november 2012

Titten in i en annan värld..

Igår jobbade jag vardag på mitt extra knäck...
Att jobba vardagar på Posten är en helt annan sak än att jobba helg typ dubbla mängden post och A reklam.. Samt att nu närmare vi oss jul. Det syns också på kuvert, på mängden erbjudanden, på de små presenter som vissa företagare har en tendens att trycka ner i kuvert.

Det är ett glatt gäng med "goa gubbar" som samlas i garaget på morgonen, laddar sina bilar, skrattar lite, klagar lite, drar på sig ställen och drar.. Ut på sin rutt.
Igår var det dock "morgon möte".. Något jag sällan får vara med på så jag lyssnade spänt på de olika teman som togs upp.
Till min förvåning var de mycket upprörda över - kvalitén på pannlampor.

Här måste jag medge att jag log.. på insidan.. Såg framför mig en postman irra fram genom dimman med en andra klassens pannlampa med sin post på armen.
Ja, faktum är att det kanske faktiskt tom syntes på utsidan, min förvåning och min munterhet.
Nåja, alla har vi våra issues tänkte jag och skakade det av mig. Finns liksom annat att tänka på när man är ny på jobb såsom apparater, koder, rätt adress, väglag, listor, nycklar, ja, you name it.

Dryga 8 timmar senare.. Då klockan tickade emot stängningstid, då huvudet värkte som om det innehöll minst ett trumset då flinade jag INTE längre. Jag hade gett min högra hand för en riktigt bra, stark PANNLAMPA. Med posten på ena armen, laddad till max, med mobilens lampa i andra försökte jag med kuverten i munnen läsa adressen. Hur det gick?
Svaret är enkelt! Det gick INTE..

Med gråten i halsen prövade jag stå under gatlamporna och visst, det hjälper men man kan inte flytta på postlådorna och leverera utan att se adress och namn, tja, det får man inte.
En vänlig kollegas försiktiga röst i andra ändan fick det att brista, tårarna sprutade...
Ensam under en gatlampa.

Jag älskar mitt jobb! Det är underbart att vara ute hela dagen, se dagen förändras, tala med underbara människor, fundera på livet, sjunga till radion, stressa, äga min tid...
Nu vet jag också att jobbet förändras med säsongen! En nyttig erfarenhet....

OCH... Nästa gång tar jag med min egen pannlampa!! Ifall den på jobbet är undermålig.
RESPEKT till alla på alla jobb. Vi vet så lite om varandras världar så låt oss vara snälla emot varandra därute!
Ha en god helg! KRAM

onsdag 7 november 2012

En slingrig, ensam stig.

Tänk så märkligt - på slutet har jag ofta drabbats av känslan att jag har skrivit bloggar som sen inte finns på papper.
Detta beror på många olika ting.. Att jag skriver dem i huvudet. Att jag formulerar tankar för mig själv men har sedan inte tid att sätta dem i pränt förrän de ersätts av nästa fundering från min horisont. Att jag upptas av "vissa saker" bara för att jag är jag, mina issues, mina teman och käpphästar.
Det där sista kan ibland kännas lite tokigt, som att man ältar tillsammans med Er i skrift men å andra sidan - det står er fritt att läsa eller låta bli. Fri luft.. Som barnen sa förr.

Jag har alltid prövats i livets skola om huruvida jag är "sann" emot mig själv eller ej.
Om jag står upp för den jag är och vandrar en väg som inte alltid är beträdd av så många..
Jag är inte unik, det var inte så jag menade, eller förresten, det är jag ju, såklart! Men det är ju alla andra också! Skillnaden är att jag tydligen måste uttrycka på vilket sätt jag ÄR unik på, högt, tydligt och klart... Annars får jag smäll! Smäll av universum.. PÅ fingrarna.

Vägen jag måste gå har många kröka och krumbukter och det är sällan jag ser runt nästa hörn.
Djupt, innerligt och ärligt önskar jag någon att hålla i handen när "tornadon går", när det kryper i skinnet för att det känns som någon finns därute i mörkret. Men.. Nix pix!
Det finns ingen att hålla i handen! Ingen som vill, kan och önskar gå vägen med mig!

I smärta och vånda har jag kontemplerat detta i många år.. Vilselett mig själv.
Önskat, bett och ägnat mig åt hoppet.
Men efter passerings kravet idag (jodå, jag klarade mig)insåg jag att skall jag vandra vägen vidare så måste jag behålla energin till mig själv. Fokusera på rörelsen framåt.
Skjuta lite "hopp" och önskningar till sidan och leva i det som är.

Finns det någon därute som orkat reflektera och som är genuint helt nöjd med vägen, sin egen väg?
Det tror jag inte. Jag tror delar av att vara människa är att önska sig andra saker än de som ligger på ens livsväg men då glömmer vi och tappar bort de saker vi i grunden vet. Det som ligger i vår själ.

Därför blir en del av oss stående, beundrande vackra blommor vid sidan av stigen, ja, eller vi kanske tom kliver av stigen, blir sittande eller strosar bort från det vi innerst inne vet...

Guiden uppmanar mig till vidare rörelse.. Ta mig framåt.
Visa mig. Erkänna.. Okej, okej, jag skall, jag skall.
Det är inte alltid lätt men det är min väg.
Namaste.

torsdag 1 november 2012

Livet är en skattkista!

"If you imagine it, you can achieve it,

if you can dream it, you can become it!"

På mitt skrivbord sedan många år står en pyramid med örnar på och vid pyramidens bas står:
IMAGINE...med stora breda bokstäver och så, på den fjärde sidan denna text ovan.
Det handlar om livs inställning. Det handlar om att skapa "flow"!

I grund och botten tror jag vi alla föds med detta, en inbyggd radar som vi alla följer MEN så "sker livet" och vi kanske tappar delar av den.. Det blir i vart fall inte lika självklart längre.
Man får påminna sig, kanske tom lära om.. Lära att hoppas, slappna av, önska sig, tro på att man skall få osv IGEN och på nytt.

Dock finns det ingen regel utan ett undantag..
Det har glatt mig, det lilla "undantaget"! Jag har träffat en människa som inte drabbats av denna sjuka som samhället verkar dyvla på oss under uppväxt åren, någon som vandrar runt på denna planet och lever som om livet vore en skattkista! En underbar stor kista med ljuvligheter att bara ÖSA ur...

Det är ingen "foten i kläm jajamensan - människa"! Inte heller en hopplöst babblande idiot.
Nej, det är en balanserad, fungerande människa med en mycket god utbildning, ett bra jobb, en funktionell familj. Kort sagt, en helt vanlig människa men med en helt outstanding attityd.

Blicken möter en, nyfiket, glatt, plirande och den förblir sådan oavsett vad som händer. Kommer det skit, en skopa ovett, rena dumheter tja, då bemöts detta med ett stort brett leende och något avväpnande eller mitt-i-prick men det stannar aldrig. Det löses där och då och sen går personen i fråga vidare.. På nya äventyr, emot bättre jaktmarker. För det finns det nämligen alltid...

Samtalar man så kan man diskutera om vad som är fel men aldrig länge. Denna person hittar alltid något handfast att hålla i, något man kan säga, göra eller bara vara i.. Enkelt, konkret och ibland skrämmande enkelt. Oftast kryddas också denna situation, hur svår den än är med ett skratt, ett bus, en oväntad vinkel.. och då kommer lösningarna.

Uppfostrad av två föräldrar som alltid berättat att allt är möjligt, inget är omöjligt!
Sky is the limit... Stegen verkar oändlig för denna person och jag ser fascinerat på, varje gång lär jag nåt nytt, snappar upp nåt, får med mig ett skratt och en känsla av närvaro.
Lite som att stå emot väggen och mjukt kyssas av den första vårsolen!!

Jag ser andra bli som jag i denna persons närvaro.. Som en positiv spindelväv som breder ut sig och allt jag vet är att - DET FUNKAR.
Jag vill också bli sådan... En vardags hjälte.

Dags att "drömma lite!" Sov gott därute och LIVE WITH PASSION!
KRAM