En överraskande överraskning

I den bitande, knarrande vinterkylan på väg till bussen funderar jag på nya saker, nya utmaningar, krydda till livet. Det saknas lite krydda här och där, ett stänk vitpeppar här, en dutt svart peppar där.

Bland annat vill jag ha in nya vänner och bekanta i mitt liv men det är svårt när man är ordentligt vuxen. Alla är upptagna, alla har så mycket att stå i hela tiden och cirklarna är rätt fasta.

Tankarna vandrar tillbaka till den "barngrupp" som Selma och jag blev tilldelade då vi flyttade hit.
Kan inte säga att jag orkade göra nåt av den.. Jag var för slut efter födsel, sjukdom och flytt.
De blev bifigurer i mitt galleri. Ändå var det några av dessa kvinnor som gjorde intryck på mig..
Ett exempel är T. Henne skulle jag gärna möta igen, nu, när jag är lite mera mig själv.

Döm om min förvåning då T gjort ett inlägg på det ökända FB samma eftermiddag.
Hon "erbjuder" lite krydda till livet genom ett "pay-it-forward" upplägg dvs genom att kommenterar hennes inlägg väljs 5 st ut till en överraskning som genomförs av henne.
Vad det kostar? Jo, att den som emottar överraskningen sedan ger 5 överraskningar till fem andra personer genom samma system. Ringar på vattnet av glädje!

HURRA tänkte jag, överraskning!! Det låter underbart!
I mitt fall fanns det ytterligare en bonus - jag får chansen att träffa T. KUL!!
Såklart man måste ta den chansen..  Inom mig LOG jag brett. Spänning.  Lite chilikrydda i livets fisksoppa.
Så, bonus nummer två - spekulerar i VILKA som skulle kommenterar min FB status först.
Vilka kommer jag att få glädja under året?  Träffa? Finna på något skoj med..Eller, om de bor på andra sidan jorden, finna på ett annat sätt att överraska.
Jag gnuggade händerna av förväntan.

Inlägget placerades på FB.. såååå... hände ingenting. Så hände ingenting...
Så, två stycken LIKE.. VA?? Förstår de inte texten?? Tillägg av mig. Förklaring.
Äntligen, M vågar kommentera, vågar ta chansen. En person jag räknade med skulle skriva och som jag glatt mig till att få träffa, gärna över en överraskning.
Så, en av de som tryckt LIKE... SÅÅÅÅ, tystnad.

Förvånat höjer jag på mina uppenbart naiva ögon - vad är problemet?
Oro över vad en överraskning måtte innehålla?? HALLÅ, det är en överraskning från MIG.
Har jag någonsin gjort något elakt medvetet? Står det "bus" istället för överraskning?
Eller beror det helt sonika på att folk inte orkar "pay-it forward"?

Det sista skrämmer mig mest! Om man inte orkar göra EN handling för EN person som man valt att ha som vän på FB då undrar jag varför man har den personen som vän på FB.
En överraskning kan handla om något så lite som ett uppmuntrande vykort, ett "duscha dig i kärlek och omtanke mail", en blomma på en helt vanlig Tisdag eller en bio check så att vederbörande kan ta sin kärlek och gå på bio.

Nästan varje gång jag kör min postbil träffar jag på snälla människor som gör bra saker för att hjälpa mig, ofta ser jag och interagerar med väluppfostrade snälla människor på min väg till och från skolan.
Varför kan vi då inte erbjuda kärlek till de som står oss närmast?
En kort titt på Ts sida får mig att inse att hon inte heller har "fyllt sin lott på 5". Skall kolla Ms också, om en stund.  

Jag känner mig lite förbryllad! Förbryllad och sorgsen.. Vill egentligen "sparka in en dörr" och fråga:
Vad är det frågan om?
Problemet är - vilken dörr då?   Vem frågar man om detta? Hur kommer man till rätta med det här?

Nu skall jag gå och marinera lite på överraskningar, till de tre som vågade.
Kanske välja ut någon helt apropå också.. Bara för att..
Jag fortsätter mitt sök efter krydda - med eller utan sällskap.
Live with passion och fånga veckan!  KRAM

Ändrad lins.

Skolan har börjat och jag känner att jag tappat fokus!
De små orosmolnen, de lite större irritationsmolnen och lera av hopplöshet, funderingar och avsaknad av motivation.  Med dessa bakom linsen, alltså min egen vision av världen, travar jag med musiken skrikande i öronen till skolan.
Vad göra?  Vad är det för fel på mig?  Jag vill ju har slutprodukten! Faktakunskapen!
Men jag vill inte vara här. Hur galen kan man bli.. Den ekvationen går inte ihop.

"Du måste byta lins!" säger kollegan nyktert när jag framlägger mitt problem.
Visst, visst.. Den är självklar men frågan är bara hur!
"Gå hem och kolla in Shawn Anchor på TED. Han vet hur man "byter lins på riktigt". En av grundarna till den sk positiva psykologin och har skrivit boken "The happiness advantage."fyller kollegan i och tillägger snabbt"något vi dessutom tänkte ta i bruk på jobbet senare."

Knappa halvtimman senare har jag fyllts till bredden med nya ord och uttryck, jag har lärt mig om
den sk "Losada linjen".
Visst du att det behövs ca 3.1 positiva kommentarer/handlingar för att sudda ut EN negativ?
För att väga upp. Det är mycket detta som positiv psykologi handlar om och grundtanken är att, som vi alla vet, lyckan ligger in i omgivningen runt oss utan inom oss.
Kort sagt, hur vi kan få våra hjärna att processa den info vi emottar hela tiden från allt och alla.

Lyssnar man på Shawn Anchor (gör gärna det på Youtube) så känner man sanningen i det han säger.
Vi har lagt LYCKA som svaret när vi klarar våra mål men problemet är att vi hela tiden flyttar fram våra mål. Nästa tenta, bättre betyg, bättre sälj resultat osv osv och sålunda når vi aldrig LYCKAN utan den fortsätter att vara "därborta" i det otillgängliga och då kan hjärnan till slut inte ens pröva att omfamna känslan "Lycka".

Har vi istället "LYCKA" där vi står och går, skapar det, ser det, ja, då skapar hjärnan dopamin och dopamin i sin tur har två effekter på oss, den skapar mera lycka och den öppnar alla våra inlärnings center på vid gavel och vi presterar bättre och mer PGA att vi mår bättre.
Låter som en "win-win", eller vad tycker du?

Shawn Anchor som undersökt studenter på Harvard beskrev exakt det jag känner inom mig och har känt.  Glädjen över att "komma in på rätt grej" som sen förbyts i leda över konkurrens situationen, över arbetsbelastning, dead lines osv. Tydligen ett helt vanligt fenomen.
Dock verkar det finnas medicin. Tack & Pris.

Anchor presenterar några enkla tips att utföra 2 min/dag i 21 på varandra följande dagar.
Ett linsbyte!  Har du läst bloggen förut kan det hända att du sett några av dessa tidigare MEN de tåls säkert att upprepas.
Here goes:
3 tacksamma saker  - skriv ner tre nya ting du är tacksam för (lär hjärnan leta efter positiva saker.)
Journal  -- Namnge och beskriv en bra sak per dag.
Träna -- oklart hur länge men en stund varje dag. Lär hjärnan att det betyder nåt att genomföra.
Meditera - valfri tid men gärna minimun 20 min. Lär hjärnan att fokusera på en sak, en sak åt gången.
Random acts of kindness - hjälp någon i din närhet eller någon helt okänd. Spontant och uppriktigt. I början får du säkert "söka efter tillfällena" och jobba på ditt mod.

Sååå.. Dags att försöka.  Jag vill gärna ha mera dopamin och "HAPPINESS".
Ha en fin helg!  Live, as always, with passion och balansera upp allt neggo därute.

Tant issues. Eller varning?

Synar klänningen på web siten uppifrån och ner, drar en lättnadens suck och tänker:
"Den där hade suttit som en smäck..När jag var 25!"
Hoppar sen till när jag inser att det inte gör mig nåt, inget alls faktiskt.

Mina behov har ändrats.  Jodå, jag vet att jag skrev om detta förra året också men, som vi alla vet, saker aktiveras från tid till annan och nu är det dags igen.

Denna "vinter" har jag knappt tagit en enda promenad utan mina älskade "broddar".
En helt underbar, billig och fantastisk livförsäkring!
Svarta gummigrejor som sitter över mina skor och som jag med glädje klafsar omkring i. på jobbet, på träningen, på promenaden och till och från skolan.
På jobbet är de ett måste och där är det heller ingen "grej".  "Gubbarna" runt mig har alla "piggskor" då de vet att en postmans största utmaningen är väglaget så inga piggar betyder dumhet hos dem.
På träningen.. Samma grej. Alla har broddar, piggar, dubbar..
Med skolan är det dock värre. Ärtiga ungdomar spanar tvivlande emot mina fötter.
Gud så gott att vara "tant" då! Yes, känslan går inte in längre!  Har jag verkligen blivit tant?

"Fatta vilka schyssta bröst du fortfarande har om jag inte ens upptäckte att du är utan behå!"
säger väninnan glatt och låter komplimangen sjunka in. Jag har tvingats erkänna att jag går utan behå då jag är sjuk och den medför mera smärta. Bekvämligheten framför allt!
Att det sedan ledde till "Trevliga" komplimanger och glada tillrop, tja, det är en god bonus.
Valet var ändå enkelt..

Någonstans, långt inom mig, har det, utan min vetskap.. grott ett accepterande!
Ett accepterande av alla typer av förändringar som sker i livet.
Jämnmod! "Tillnyktring" - kallade jag det precis på telefon.
Viktiga saker är och förblir viktiga MEN jag inser också att de kan göras på många fler sätt än jag trodde och många av de sätten är bra.

"Tror du har börjat få till dina älskade och hatade T:n.." säger gode vännen och låter tankebubblan hänga. Han menar mina kära Tillit & Tålamod!
Har jag det?  Eller har jag bara blivit "tant"? Eller hör just de två ihop? 

Någon lade ut en vacker text häromdagen på Facebook.. En som handlade om att inte vänta med att sätta på sig den lila hatten utan ta på den tidigare och bry sig mindre om andra, mer om sig själv.
Okej! Utmaningen har landat!
Jag har officiellt from anno domini 2013 officiellt tagit på mig den "lila hatten" och jag glädjer mig!
Blir dessutom tillit och tålamod med på lasset, ja, men, så mycket bättre då!

Är träkojan redo, Lannelin?  Står skumpan på kylning?
Jag har bokat lianen. Nu kommer JAAAAGGG...

Live with passion (med ett utan lila hatt ;-)

Byta skinn, byta sinn?

"Vilka färger är det på FNs flagga?"  "Vilket år fick kvinnor rösträtt i Sverige?"
Långt borta hör jag frågorna hagla och jag hinner bara göra reflektionen - Va, duktiga de är! Innan jag faller in i min märkliga sömn.
De är ju ändå bara mellan 9-13 år.
Barnen spelar frågesport i våningen under mig och stämningen är hög.
Nyårsafton! Stämning, glädje, förväntan.¨

Själv ligger jag utslagen i ett rum, högt under taket, hemma hos käraste väninnan och kan inte göra annat. Kemikalierna härjar i min kropp och sedan dygnet tillbaka vill kroppen inte vara med, kriget är fullskaligt och inte ens det klarar jag av att bry mig om. Energin är väck!
Drömmarna kommer och går, bilderna, sensationerna och då och då känner jag händer från nära och kära som försöker ruska i mig men jag bara orkar inte! Orkar inte resa mig, orkar knappt prata.

Raketernas vinande ljud, explosionerna når mig i dimman...
Korta, fragmentariska funderingar runt vad som kan hjälpa mig, kanske en orm?
Dags att byta skinn! Dags att gå in i det nya året på riktigt.

På botten av brunnen finner jag de gamla drakarna, bläckfiskarna, de som snärjer mig med sin rädsla.
En ny batalj, en gammal fiende, gammal rädsla! DÖ! Dö, för i h...vete, en gång för alla. Så trött på er och ert "uppdykande" när något sker. Ser på dem medan svärdet viner..
Ser något nytt, hajar till, stoppar upp och precis som alltid, försvinner de likt troll när solen lyser på dem. Fighten slut! I vart fall för denna gången..

"Den som är sjuk har bara en önskan - att bli frisk!" suckade pappa när det var som värst.
Japp! Korrekt. Nästan..

Vid tolvslaget sitter jag upp.. Ser raketerna på riktigt. Formulerar en klar tanke och just den tanken handlar om - hur få mig frisk igen snabbt!
Den leder också ut på några andra vägar, vägar jag kryper in på direkt. Här handlar det inte om nyårslöften längre! Här handlar det om livet & hälsan!
Vi byter skinn många gånger under livet, ibland också sinn. Så, ett par gånger är det dags att byta både skinn och sinn...

När jag nu några dagar senare, ytterligare några bakslag och kullerbyttor senare, ser tillbaka på denna dagen ser jag vägskälet, känner att jag nu kan sakta promenera vidare på den väg jag kröp in på då.
Energi koppen i min hand fylls med ett stadigt droppande och dess syster, envisheten, har satt sig och dinglat med benen på kanten.
Det tar tid! Rom byggs inte på en dag men det är en fantastisk, storslagen plats när den är färdig!
Varför skulle jag nöja mig med mindre?

Armarna är uppkavlade! Dags att jobba.
Ha en levande, briljant och nyfiken Lördag!
Live with passion!

Begränsningar & val.

Har du små "val" som du gör dagligen TROTS att du vet att du borde välja annorlunda?
Står du kanske vid fruktdisken och tänker att du "borde köpa ekologiskt" och så går du ändå hem med det "vanliga" äpplet eftersom det var tre kronor billigare? Tre kronor du egentligen hade.
Eller stressas du i kön på caféet och hamnar med din kaffekopp och standard kanelbulle gång efter gång FAST du alltid velat pröva deras mollusker? (Ja, sådana ätbara, fyllda med havre.)

Skulle någon fråga dig du skulle du naturligtvis säga att du "valt efter din fria vilja", att du är flexibel att göra som du vill och det är helt sant!
Men sant är också att vi människor är vanedjur! Vanan ger en viss trygghet, en viss glädje.
Vanan går "fort", ger sällan eller aldrig överraskningar, trevliga eller obehagliga. Kort och gott, man vet vad man har men inte vad man får!

Funderingarna uppkommer när man känner att man "borde välja om"men inte får det gjort eller/och när man plötsligt sätts i en situation där man inte längre kan göra som man brukar, vägen stängs och man bara MÅSTE ta en ny rutt, välja en ny rutin.

Detta är extra spännande nu i detta nya år.
I tecknen runt det nya året står en utmaning som består i att släppa gammal trygghet, sånt som stått för "vana", trygghet, välkänt osv för oss under en tid och kasta oss ut på helt nya stigar.
Nya värden skall fastsättas och då måste de gamla falla. Såklart!
Men vad är "gammal trygghet"?

Själv fick jag använda December månad och starten på detta år till att "hands on" dvs mycket påtagligt och konkret möta detta.
Trygghet kan ligga i en så enkel sak som att finna det märket man "brukar" köpa på affären.
Vad händer när det inte finns där? Blir kakan lika bra då?

Eller som i mitt fall - hur botar man sin "vanliga huvudvärk" när man inte får använda sina "vanliga tabletter"?
Hur får man morgonen att bli densamma när man måste ändra på alla rutiner? Plocka bort mycket man "brukade hålla på med"? Byta ut men emot vad?
Nya rutiner och hjulspår tar tid! Ett tips - pröva nya rutiner innan du "måste" av en eller annan anledning!  Det är mycket roligare att "frivilligt" köpa ett annat märke än att "bli tvungen".
Om du förstår min metafor...

Jag är ett vanedjur som de flesta andra, flexibel på vissa plan, otroligt inpiskad och inpinkad i mina revir på andra. Rätt normal tror jag.
Mina nya hjulspår syns nu i snön.. Jag börjar fatta. Börjar "gilla läget".
Tror att jag förstår vart detta skall leda och jag ser nya "värden" glimta bakom hörnet. 

Livet är ibland en oerhört tuff skola med stora läxor MEN belöningarna är också bättre än i skolan och känslan av att vara tillfreds vid väl uträttat värv är underbart!
Jag är inte där är! Och nej, jag är långt ifrån färdig... Det glimmar runt hörnet dock. Jag kan se det...
DET glädjer mig!!!!

Vilka begränsningar och säkerheter tullar du på detta år? Vad utmanas du i?
Vad du än gör... LIVE WITH PASSSION!

Gott nytt år!

Låt oss tillsammans öppna ett magiskt 2013!

Låt oss fokusera på allt det goda i världen! Se oss själva och andra "med det friska ögat"!

Ha en fantastisk magisk nyårs kväll och vakna till den dag som gryr med tillförsikt, förväntan och glädje i hjärtat!

Tack för uppmärksamheten under året som gått. Jag glädjer mig till ett nytt år av mera skrivande, mera närvaro, skratt och jubel.

GOTT NYTT 2013!!

Live, as always, with passion!
KRAMAR, Maud

Som nattfjärilen dras till ljuset...

I årets elfte timme skulle jag vilja skriva en blogg om hopp och glädje.
En blogg om allt det vackra, om allt det vi har att vara tacksamma för som omger oss, i som har förmånen att leva i den mest bekväma av tider.
Allt det där finns inom mig, all den känslan av tacksamhet och glädje men dagen idag verkar inte vara den rätta att uttrycka det på.

I stället funderar jag över hur turbulent tiden är och hur många som genomgår stenhårda processer.
Helgerna är ju alltid sådan, teman och issues, bubblar upp, gamla sår rivs hål på och, tack och lov, vissa läker ut. "Behandlingen" kan dock kännas minst sagt, omild emellanåt.

Ett känt medium gick igår ut och berättade om en sk stalker som gjort fruktansvärt kränkande saker emot henne via officiella kanaler. Hon vågade stå upp, namnge, polisanmäla och berätta öppet.
Heder åt henne! Hon ger mod och röst till alla de som utsätts för dessa "ljusletare".

En "ljusletare" är för mig någon som mår riktigt dåligt, kanske tom så dåligt att de inte längre själva vet vad de gör, säger, behöver,ja, faktiskt tom vart de är.  Likt flugor som surrar de runt, runt, runt i jakt på ett ljus som kan jaga bort de mörker som hotar att övermanna dem både inombords och utifrån. När de finner det ljuset i form av någon som mår bra/bättre, som hjälp dem tidigare, som arbetar inom hälso/sjukvårds sektorn eller som bara i allmänhet är öppen, tillgänglig och energirik, ja, då suger de sig fast, håller i, dricker och äter av den tillgängliga energin med alla medel som finns.

"Ljusletaren" brukar först försöka "bli vän med" den som bär ljuset, komma nära, få dricka av ljuset men hur mycket som än blir tillgänglig är det aldrig nog. Det är som en slang som fyller havet med vatten, havet bara sväljer, sväljer och sväljer och blir aldrig mätt.
När mättnads känslan lyser med sin frånvaro så blir "ljusletaren" provokativ, ifrågasättande, allt för att öka uppmärksamheten och tillgången på ljus och slutligen, dock ej alltid, direkt otrevlig, obehaglig och elak. Mörkret dyker upp trots tillgången på ljus.

De flesta energiarbetare, terapeuter och hälso personal känner dessa "ljusletare" under många olika namn. "Ljusletare" är mitt personliga namn på dem.
 Ser framför mig nattfjärilens dans runt den livsfarliga lågan där attraktionen, farligheten och föraktet går hand i hand, tätt, tätt.

Jag har försökt styra undan dem en tid, jag har brukat min intuition och jag är i en del av livet där jag gör andra ting utom att vara terapeut så det har varit rätt enkelt.
Nu är jag dock där igen. Även om jag hoppas att det inte blir så "våldsamt" denna gången..
Jag hoppas att personen ifråga finner ljus någon annanstans i tillvaron, att bärgningen kan komma från annan plats än min hamn.

Jag delar gärna min lyktas ljus medan jag själv går framåt men jag är inte villig " att låna bort den helt"!
Vi skall vara rädd om vårt egna ljus! Ta hand om, vårda och portionera ut.

Så - ta hand om ditt ljus! Vårda din egen lyktas glans!
Allt du behöver finns inom dig själv och du är på precis rätt plats på din resa, oavsett hur det känns, potentialen och öppningarna finns hos dig!
Eller som Rumi uttrycker det i en av sina verser:
"If you start to walk out on the way, the way appears!" 

Gott Nytt År & Live with passion!