Magiska meditation.

Arbetsmeditation..
Jag smakar lite på ordet och känner att det kanske egentligen inte är ett bra ord.
Reparation, djup dyk, förändring inifrån, själens rengöring.
Något måste man ju kalla det och i denna form av meditation sker det förändringar, stora sådana, bestående sådana och följaktligen krävs en insats.

Trots att jag väljer meditationsform, glider in för en insats i mitt inre hus så styr jag inte.
Ting förändrar sig i min inre värld, placeras om, tas bort, läggs till allteftersom jag växer, har önskemål, avslutar och grunnar.
Idag ligger fokus på att läka, tror jag, läka den envisa, envetna bacill som något av mina barn tagit med sig hem.

Guiden skakar på huvudet - redan gjort! Det har jag själv tagit hand om med hjälp av mina verktyg, mina jordiska. Ett leende runt mina läppar, kände det ju egentligen, men gott att höra trots allt.

Fokus ligger på andra ting..
Huset i förändring, ting från källaren har flyttats upp, hallen har byggts om och ljuset har släppts in.
Förbryllad, förvånad, förtrollad vandrar jag från rum till rum.
Mitt auditorium är klart! Vips! Utan att jag visste att det är så..
Kläderna i skåpet är utbytta.

Kontraktet på bordet. Jag läser nogsamt. Skriver under. Sätter sigill på, den gamla sorten, den gamla skolan.
Jag har förbundit mig.  Jag har fått ett avtal.
Skeppet som kommer in med okänd last, draken i fören. Vad bjuder den nästa gång jag reser förbi?
Reser inåt.

Det finns inga bilder i världen vackra nog till att illustrera det jag upplever i en meditation.
Kamerans lins är alltför klumpig till att uppfatta dylika nyanser.
Man får nöja sig med det på insidan. Flödet.

En dag skall jag skapa något för alla som vill meditera..
Från A till Ö, från vila till arbete, till glädje, till kunskap och till självinsikt.
Så svårt är det inte och värt det är det alltid.

Live with passion & Blessed be!

Ängeln.

Ängeln på trappsteget lutar sitt huvud i händerna, andas lugnt, ett spelande småleende längs läpparna. Än är det icke tid. 
Ty allt har sin tid, bitar av pussel måste på plats. Anpassning. 

Det är tolv månader mellan varje julafton. Det ger barnen tid att längta och oss vuxna tid att förfasa oss, planera och ångra.
En förälder är sällan en förälder mer än på papperet när barnet precis anlänt. Förälder blir man med vanan, efter en tid, med lite kunskap, lite erfarenhet, ett och annat felsteg.

Bönerna från oss människor är många, färgrika. Idag önskar vi oss hälsa, imorgon pengar och till helgen, tja, till helgen önskar vi oss kärleken.
Så ser vi ner på våra tomma händer, inget fick vi!
Ljudet av det prasslande änglavingarna går oss förbi då änglar skyndar hit och dit och prövar att lägga det landet vi själva valt.  Besvara våra böner.

Ängelns ögon vandrar. Närvarande, klara. 
Ingenting missas, ingenting är för litet, ingen detalj, inget hörn. 
Närvaro i vila. Väntan. En konst. 

Min önskan har gått från ospecifik till konkret. Änglarna är satta i verket. 
Önskan om att springa in i allt det nya är överväldigande.
Men vad skulle det ge?
Att landa på en byggarbetsplats? Att glömma mig själv igen och komma dit utan att ha ömsat skinn?

Nej, jag skall visa att jag växt, att läxan är förstådd, att jag lämnar det gamla där det gamla skall vara innan jag går in i det nya.
Änglarna skall få bygga färdigt. Jag skall kränga mig ur det gamla skinnet och låta det andra torka innan jag går vidare.  Avsaknad av tålamod gagnar ingen. Inte denna gången.

Ängeln ser upp på mig då jag slår mig ner intill. Nickar stilla. Ordlöst. 
Jag lägger mitt huvud i knäet och får en arm om mina skuldror till tröst. 
Vila, mitt barn, samla dina krafter. Tid att vandra, tid att vila. De är systrar på livet stig. 
Icke den ena utan den andra, icke den andra utan den ena, tvinnade i evighet. 

Att bryta en gammal vana tar fyra-sex veckor av daglig upprepning säger psykologerna.
Att bygga en kropp tålig nog att klara långa utmaningar såsom maraton, triathlon, tar några år, om man får vara skadefri.
Att få en utbildning tar tre-sex år, att "bli ett med sitt yrke" tar ett liv!

Mina gåvor har alltid gjort att jag har "vetat innan", känt på mig innan och agerat på det jag känt.
För tidigt. För snabbt. Hamnat i otakt med verkligheten.
Fått vänta på bussen i ensamhet i en halvtimma. Bränt krutet innan slaget stått.
No more. Klokare än så numera.

Sätter mig upp. Ängeln ler. Vi flätar samman händerna. 
Vi ser emot den nedgående solen. Det kvällas. 
Imorgon gryr en annan dag, steg läggs till steg, sten till sten. 
Morgondagens arbetsuppgifter ligger klara, det är nog. 
Vad helgen bringar med sig kommer till helgen. Tids nog... 
Förbli i lugnet, veta att det ändå sker, bit för bit och långsamt. 
Stilla din brokiga själ. Tiden är din. 

Live with passion & Blessed be!

 

Sommar tankar..

Medan hjulen sjunger mjukt emot underlaget, den gröna färgen på marken nästan sticker mig i ögonen och solen jobbar sin väg över himla pällen kontemplerar jag över tingens tillstånd..
När kroppen är trött får själen mera plats.. I vart fall är det så för mig.

Den ljuva sommaren är här!
Återhämtningens tidevarv.. Det jag strävat efter att nå under många månader, nästan snubblat på mållinjen, kravlat mig upp igen, struttat i mål, fått en liten uppmuntran.. Som tack för "tapperhet i strid" - jag småler. Vardagen kan kännas så ibland, som man borde få medalj för just det.
"Jag tar det ända in i kaklet, hela vägen hem..." sjunger Petter och jag nickar.
Mmmm, ända in kaklet har det verkligen varit. Man får sår på näsan av det, blåtira, ont i käken men stoltheten är inte att ta miste på och det är Petters ledstjärna. Jag vet.  Jag känner den"brevlådan", den känslan mycket, mycket väl..

Sommaren som alltid skall innehålla så mycket men vad är prio för mig?
Just i år... Prio för mig i år är att följa flödet, sänka mig i älvens svala vatten och flyta med!
Handen som håller mig under ryggen är stark och tillitsfull, min guide, han får vara åran. 
Han vet! Han har kunskapen och planen.

Två veckors sommarjobb var det jag fick, till trots för att jag var lovad mycket, mycket mer.
Sålunda skall jag göra något annat med min sommar, något som ger livet färg och mening.
Vid min sida vandrar tysta historier med huvudena nedböjda, i förväntan, i väntan - kanske skall jag låta dem tala? Skriva om det jag lovat? Addera, dra ifrån, ändra, justera.

London & Brighton, redan nästa helg. Mitt älskade England, jag skall njuta vårt återseende.
Vansbro simningen - det kalla vattnet, de många kropparna, de galna samtalen och min underbara vapensyster, om än kort, kort, kort, är det en upplevelse att ta med sig.
Förberedelserna inför höstens Lidingö lopp kräver många ljuva timmar i terrängen bland buskar, bär och djur. Varje tur innebär nya upplevelser, nya platser att utforska.

Några timmar till spännande akupunktur teorier, några timmar till uppsluppen lek med min vildaste fyraåring...
Många timmar vid och i havet - det är en innerlig önskan från själens djup.
Väntan vid ett vatten.

Den har också kommit, örnen. I meditationsbildens klaraste ögonblick seglade den in..
Jag trodde den skulle, på örnars vis, attackera mitt ansikte men istället landade den precis framför mitt ansikte, rätade ut sina vingar, inspekterade mig och slog sig till ro.
Det avgjorde saken. Min firma, som kommer nu, kommer att behålla sin Aquila någonstans.

Tankarna på sommaren fyller mig med djupaste ro och ändå vet jag att processen kör hårt nu.
The Angel of Celebration har dykt upp både titt och tätt på slutet!
Ja, jag firar och glädjer mig, i djupaste tacksamhet, över allt som sker nu!
Livet har varit djupa dalar och låga berg, nu har den trenden vänt och dalarna blir mindre djupa, bergen högre och andningen orkar ner i magen igen.
Tack för det!

Live with passion & Blessed be!
Njut Söndagen! KRAM

Smaka mera!

Djupt inne i mitt huvud känner jag hur det blir stiltje..
Jag lyssnar på henne när hon stakar sig, läser innantill, byter ut ord, meningar, harklar sig, allt medan ansiktsfärgen blir rödare och rödare.
Vad som sker i det ögonblicket vet jag inte...  Samlad information ligger i klara tankeboxar inne i skallen och så vips, munnen och hjärtat i kombination börjar att skapa broar mellan tankeboxarna.

Logiskt blir det! Logiskt, klart, redigt..
Broarna mellan mina boxar blir roliga inlägg, lite sarkastiska, lite "aha-uppvaknande", jag matas av leendena, nickningar från publiken, huvudläraren som ler brett.
Min auto pilot har kickat in!
Min entertainer.

Det var länge sedan jag höll kurs nu, eller föredrag, det finns helt enkelt inte tid till det.
Men detta är som att cykla, det är en del av mig.. Är fakta boxarna på plats är jag det också.
Show. Lärande.  Skratt och spänning.. Jag får till det!
När vi tystnat reser sig min huvudlärare och säger:
"Gott att äntligen få se dig i ditt rätta element. Inte lätt att sitta här när du hör hemma där"
Hon pekar på platsen bakom katedern.

Nickningar, tyst mummel. K som utbrister "Du fick tom forskningen att låta rolig".
Jag har svårt att ta till mig - men det är ju inte jag som gör.. det är ju...
Ja, vad är det?

När jag åker hem rinner tårarna.. Som om jag träffat en gammal vän och först när vi ses inser jag -
Herregud, vad jag saknat dig!
Föreläsaren, läraren och entertainern i mig har sovit länge.
DETTA smakade mer.  Nu vill jag ut där igen! Ut och bli stött och blött.

JÄKLARS. detta var SKOJ!
Live with passion & Blessed be!

Ty dagen är du, ljuset är du..

"När jag blir gammal skall jag klä mig i lila och en röd hatt som har helt fel färg och inte passar mig, och jag skall låta pensionen gå till konjak, finhandskar  och sandaler av satäng, och säga att vi inte har råd med smör. 

Jag skall sätta på på trottoaren när jag är trött och glufsa i mig gratisprover i alla butikerna och rycka i nödbromsarna, 
dra med käppen längs staketen och kompensera för min ungdoms måttfullhet. 
Jag skall gå ut i morgontofflorna i regnet och plocka blommor i andra människors rabatter och lära mig spotta!.."  Jenny Joseph.

NEJ!! Vad tråkigt det låter!
Jag har INTE tid att eller LUST att vänta tills jag blir gammal..
Inte heller har jag lust att ta "sjukledigt". Jag tar FRISK ledigt! Väljer friskledighet!

När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
likt ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt, en festlig dag –
då sträcker jag full av växande jubel
Öppna famnen mot stundande dag –
ty dagen är du
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!
Av Karin Boye (1900-1941)

Vad väljer du?

Live with passion & blessed be

Den övergivna konsten..

"Archangel Asmodel & Jophiel, come to my assistance.
 Lead me down the path of patience so that what is rightfully mine finally can come to me, find me, embrace me, stay with me. 
Your Inspiration adds peace and calm to my life. Amen"

Tålamod...
Att genom månfaserna vänta..
Vänta på att frukterna på trädet skall mogna. 
Att bebisen i magen skall få från ägg till foster till nyfödd. 
Att vänta på rätt sekund att säga något viktigt.

Hela existensen väntar egentligen på något viktigt och trots detta är det snudd på en övergiven konst.
Samhällets lösningsorienterad tillvaro behärskar den inte, inte heller produktiviteten eller marknads krafternas "mecka" - där går det fort, fort, fort.
Jag är heller inte bra på tålamod, den har ni hört förr...
Vi har glömt bort hur man gör när man väntar på något, nu, när vi kan äta semlor året om, färska jordgubbar från februari, åka skidor i tunnlar på sommaren och allt annat i den vägen.

Snart är graviditeten det enda vi hittills inte kan skynda på..och kanske, ibland döden..
Det är en förlust för mänskligheten. 

Sandkornet placerat i ostronet, den långsamma bakningen till pärla. Inte sömnigt, inte likgiltigt, ty det gäller att vara redo när det sker, det betydelsefulla, det man väntat på. 
Jag har aldrig tänkt på att tålamodets tidevarv är ett tidevarv fyllt av mystik, en tid av spänd förväntan. Inte helt olikt timmarna för gryningen. En tid då det enda vettiga att göra är att vänta.

I tystnad och i väntan växer något inom dig säger Zen traditionen och hänvisar till att detta är ditt sanna väsen. Så en dag tar ditt sanna väsen ett språng och blir till en flamma, hela personligheten splittras och man blir till en ny människa.
Denna människa är den som känner livets eviga flöden!


"Andas..Vänta.. Det kommer närmare. Stilla dig. Stilla dig. Låt bitarna i pusslet ramla runt dig. 
Låt dem dansa, låt dem falla, finna sin plats, klicka in.. 
Plattan är där, färdig och gjuten. Allt hör samman. Cirkel är sluten. 
Kliv upp, kliv in, se dig omkring. Allt du skapat finns här. Välkommen!"

Live with passion! Blessed be! 

 

Problem med kvalité!

"Om den känslan inte existerade inom dig, hur skulle du känna dig då? Vad skulle du göra?"

Jag kände hur jag spetsade öronen - den frågan är bekant - från en annan tid, en källa som jag lagt lite på hyllan under min pluggtid.

Mannen som fått frågan letar  inom sig, så lyser han upp och lägger ut texten om vad och hur han skulle bete sig då. Hennes ögon ler.
 Hon har gett honom tillbaka kraften, hon har fått honom, med EN mening att se bortom begränsningen som han har accepterat som sin sanning och vidare.
Med varsamma händer leder hon honom vidare - vad av det han just sagt är egentligen möjligt respektive omöjligt? Vad har han undersökt och hur?
Ny förvirring, ärliga svar och en pollett som trillar ner..

Leende vänder jag på klacken. Tack universum för påminnelsen!
Mitt jobb som coach är VIKTIGT och det är jag bra på, egentligen, till vardags..
Varför glömmer jag det? I min "studentkappa" verkar jag tappa en del av min erfarenhet, min identitet och integrering av det ena i det andra har inte varit aktuellt förrän nu.
Orkar inte banna mig själv, ingen poäng i det men när den nya kunskapen nu börjar smälta så måste den in i det gamla - pusslet måste bli en helhet. Den nykläckta akupunktören behöver smälta samman med den erfarna homeopaten, coachen och medmänniskan.
De två måste ingå allians, äktenskap och samarbeta.

"Jag måste göra det jag är bra på! Det jag kan bäst.."sa jag till en arbetskamrat tidigare på dagen.
Han log, nickade, höll med och sa sedan att det var därför han jobbade i posten. Det är det han kan bäst, det system han känner, det sättet han kan ge service till omvärlden på. Och.. Ja, han gör det bra. Han är verkligen bäst på det. Min levande encyklopedi i postens alla vindlingar.

Av allt det vi tror "begränsar oss" är 80% psykologi. 80%..
Resten är ca 15% avsaknad av kunskap i något eller flera viktiga ämnen (vilket begränsar möjligheten att utvärdera) och slutligen knappa 5 % saker "bortom" vår kontroll t ex om en eller annan lag ändras, om regeringen höjer skatten osv.
Det innebär rent krasst att 95% eller strax över KAN vi faktiskt göra något åt!! Påverka.

Först och främst, det vet varje coach, gäller det att identifiera - VAD är det outtalade antagande som jag tror på?  Det som begränsar mig...
Henry Ford sa: "Whether you think you can or you can't, you are right!"
När det outtalade antagandet är funnet så gäller det att ställa den magiska frågan - är detta antagande sant?
Oftast, tyvärr alltför ofta, är det inte sant, inte ens i närheten. Men det kan såklart också vara så att detta behövs undersökas, tas reda på, se på från olika håll innan man kan svara på den frågan.
Det märkliga sker då, såsom med spökena i garderoben, poooff, problemet upplöses ty sanningen framträder när man ser på det från ett annat håll.

Livet kommer alltid att innehålla utmaningar! Det ÄR fakta.
Ju mer vi önskar oss av livet, desto större utmaningar!  Skall det få hindra växt?
Eller skall vi tro att man kan höja sig med utmaningarna?  Såklart!!
Istället för att önska oss en resa genom livet utan utmaningar, bara med smidig seglats över livets hav - kanske vi istället kan önska oss "problem med bättre kvalité"?
Har jag blivit galen? Nejdå, inte mer än vanligt.

Att inte ha kunder är t ex ett problem för många små företag, som leder till sorg, nedläggning osv.
En problem med bättre kvalité är att ha så många kunder att man inte vet hur man skall möta efterfrågan, vart man skall stoppa dem alla.
Visst är det angenämare att tänka på problem nummer två än att stå fast på ettan?
Så, till din bästa vän, till din make/maka, till dig själv - önska dig problem av "bättre kvalité" och kom dig vidare i livet!

Komihåg - livet är ett spirituellt spel! Get going!
Live with passion and Blessed be!