Dags att erkänna.

Pass på! Erkännande på gång..
Jag kan inte leva utan Jif.
Där var det sagt, ute i eten för evig tid. Jag är totalt, fullständigt beroende av Jif Universalspray.
Minns inte längre om den heter Jif i Sverige men samma spray finns ty mitt beroende har varat i några år.

Den är säkert en miljöbov, jag har inte vågat kolla då mitt beroende sträcker sig så långt att jag inte längre vill eller vågar se sanningen i vitögat.
Klänger mig fast vid texten på baksidan - utan fosfater. Då har jag i vart fall en någorlunda ok ursäkt, sådär ifall att.
Det står tydligt på flaskan att den är för "fönster, blanka ytor och speglar", hmm, i sånt fall är det mycket blanka ytor hemma hos mig.

Länge använde jag den till att rengöra Mac skärmen, Tv skärmen och annat löst med också. Då satte familjens datakonsult P (som i punkt) och visade att det på samma baksida, ja, den där det står om avsaknaden av fosfater, där står det också "ikke bruk till LCD skärmar & PC).
Phhhffff, jag har tvättat Mac med den i tio år och det har gått bra.
Men, men, då samme konsult inköpte för ändamålet avsedd LCD/PC tvätt (han insåg väl tillbakafalls faran) så tvingades jag bryta en vana där och vackert acceptera fakta, den funkar inte till riktigt allt. 

Skåp, lådor, bänkytor, kakel, spishällen, insidan mikron, utsidan mikron, kylskåpet, kaffemaskinens utsida, bilens insida, cykeln, fläckar, leksaker, ja, faktiskt det mesta här hemma har fått sig en dusch av Jif och vissa av dessa saker, flera duschar per dag.
Jag utvecklar små gröna utslag på hela kroppen om jag måste torka spisen och inte har Jif hemma, så illa är det.

Spraya, torka, RENT. Inga märkliga kvarvarande beläggningar efter Jif sprayen, inga ränder, inga..
Det luktar också rent, det luktar Jif, inte starkt, inte länge men rent.
Visst, visst, som alla beroende funderar jag ju över dess sidoeffekter.. Är det verkligen "rent"?
Är det bra i långa loppet?
Men då jag inte är någon bacilljagare och fläckarna faktiskt försvinner så nöjer jag mig med det, den gör jobbet.

Nej, nu är abstinensen så stark att jag måste gå och spraya något.
Ha en strålande Fredag.
Live with Passion & Count your blessings.
Namaste. 

Gammalt idisslande.

Knappt hade jag slagit upp mina blå förrän jag visste det, jag är bättre!
Tankarna lekte som fjärilar i huvudet, nåden att kunna andas genom i vart fall en näsborre har infunnit sig.
Barnen tar hem influensan från skolan, hårt fysiskt arbete utomhus, i fukt, i regn, i lite blåst, med våta fötter, hopp ut och in ur en varm bil tog sin tull på Tisdagen.
Varje steg på rutten var en ansträngning, svetten rinnande på ryggen, ja, det förbättrar ju läget.
NOT!
Som gammal skidåkare vet man, svett = byt till torrt, kom dig i lä, helst fort som fan annars, ja, annars.. Och denna "annars" stod vid bildörren och väntade när jag kom till garaget, feber-full-stopp, gungande ben, rinnande men tät näsa, svullna körtlar m. m.

Fascinerad konstaterar jag trots denna tillfälliga sjuka att jag, enligt konstens alla regler, nått en bättre nivå av hälsa. Mina flunsor och förkylningar stannar numera i näsan, övre luftvägar, febern tillstöter och hurra, jag tillfrisknar.
Detta till trots att jag har sjukdom, har haft sedan barnsben som påverkar immunförsvaret och som jag aldrig, aldrig tar hänsyn till för jag glömmer den, vägrar minnas, vägrar se begränsningarna.
Under många tunga år har allt gått ner i mina lungor med bronkiter, halsont, slem, lunginflammationer och dess likar men som sagt, no more.

Anledningarna är många.
Träningen är en del av det, kroppen tränas i uthållighet, restitution och sålunda är den rätt med på noterna när något sker. En väldrillad armé vet vad som skall göras när fienden kommer.
Utomhus jobbet gör sitt till, jag har lärt och lär mig massor av fysiskt arbete. Min kropp och jag lär känna varandra på ett annat sätt och min mentala del får jag också drilla när det är tungt - vilka spärrar har jag som jag måste över?

Och här kan vi hålla på i dagar.. Göra lista över anledningar.
Ni som läst de senaste bloggarna vet också att jag just nu funderar, laborerar och ställer frågor runt mitt eget ätande. Något homeopaten i mig har gjort tidigare men på ett lite annorlunda sätt..
Vad är bra för mig? Vad känns när? Hur känns det och hur vill jag ha det?

"Mamma, jag älskar när du blir sådär förbannad" flinade tonåringen då jag höll ett brandtal emot en icke lika intresserad TV igår kväll (se där, första hinten om ett tillfrisknande).
"Jag hatar allt eller intet människor" väste jag fult mellan tänderna men insåg också att jag kan skriva under på det, närsomhelst, varsomhelst.
Cirkeln är 360 grader och jag anser att livet är likadant, i VARJE fråga. (Högg till lite nu men lev med det, ;-))
För Andersson är 4 grader rätt, för Svea 48 grader, för mig 172,5, för dig?
Komplicerat? Ja, kanske men också befriande.

Sanningen är också att om 172,5 grad är rätt idag, i en viss fråga så är det inte säkert att det var rätt för tio år sedan eller är rätt om situationen ändrar sig. 
"Det beror på" - är nog citatet jag oftast lever efter, situations anpassning, och för mig är det en självklarhet.

"Min kropp fungerar inte en dag utan gurkmeja" skrattade min bästa akupunkturlärare och många i klassen sprang och köpte. One-size doesn't fit all.
De flesta i åldersgruppen 0-30 behöver inte gurkmeja alls, varför skulle de? Ändå är det några i samma grupp som har positiva effekter på den - vad säger det dem?

Allt detta har ni hör mig säga förr, jag tuggar om som en gammal ko, och varje dag, precis varje dag möter jag på dessa "följ mitt kakrecept och allt blir bra-människorna".
Kanske inte behövde vara så illa, om det nästan inte alltid åtföljdes av en liten parentes i form av (och gör mig till din husgud och mästare). Sucka!

I skrivandets ögonblick, och säkert med en del snor på "hatthyllan", kan jag inte minnas vilken filosof eller profet som sa det men sanningen kvarstår - När någon påstår sig veta sanningen och hela sanningen, lägg benen på ryggen och spring så fort du kan åt andra hållet, gärna så långt du orkar". 
Det var min egen omskrivning.
Gå inte ifrån ditt inre ljus, din vetskap. Hör du inte så skapa plats, tid och tillfälle att lyssna.
Det skall bara övas, som alla andra muskler.
Testa, gör fel, skratta, utvärdera resultaten, pröva igen.. Bara 1000 sätt det inte fungerar på, än och därför närmare rätt lösning.

Imorgon skall jag njuta utomhusjobb igen, låta elementen härja med mig, se emot skogen, andas in den friska luften, samtala och le emot och med mina kunder.
Det blir bra, det blir gott.
Live with passion & Blessed be

 

En tur i minnet, en retur till annan station.

Mitt ex tog kontakt och behövde hjälp.
Han behöver pga en pågående tvist med en gammal partner kartlägga de delar av livet som berörde deras samarbete, delar som skedde för länge sedan, typ 15 år tillbaka i tiden.
En spännande, frustrerande resa i - hur var det nu? Vem sa? Vad gjordes? Vem betalade? Vem..och så vidare.

Min första tanke var "och herregud, jag minns ingenting av det där", tätt följt av -vad vill jag minnas av det där?
Men då mycket hänger på att få historien rätt och då jag tycker att den andra parten alltid behandlat mitt ex illa beslöt jag mig för att försöka skaka liv i minnets korridorer.
En tur på vinden, en tur bland gamla kvitton, broschyrer, vykort som jag sparat från olika resor och bestämt mig för att spara för att en dag, en dag kunna scrapbooka in alla mina minnen. (När jag blir pensionär kanske..;-)
Därefter gick turen till foton, album. Det som är bra med fysiska bilder är, om man har en kamera som jag hade, att de har datum på baksidan. YEAH. Hur skall det bli när mobiltelefonernas tidevarv tagit över helt? Hur många lagrar ens sina bilder på ett bra ställe när mobilen plötsligt drar sin sista suck? Hur daterar man dem?
Jag har ca 260 bilder i min mobil just nu, från sista året och en del av dem har jag svårt att tidsbestämma redan nu.. Vad blir det av detta?

Tillbaka till mina "arkeologiska utgrävningar" på vinden.
Så satt jag där, i myllret av flygbiljetter, bilder, broschyrer, visitkort, anteckningar, dagböcker och likt ett färgrikt garnnystan började trådar hänga ut.
"Javisstja, det var efter Frankrike resan... Jag firade min födelsedag där och fick den tallriken"  och så vidare och så vidare.
Jag vet att jag har pratat om meme tidigare här i bloggen, memes är mycket förenklat en sorts klädhängare för minnen. Vi hänger upp kostymen på en hängare och när vi får syn på den, inser att det är just den, ja, då hittar vi både kostymskjortan och slipsen på samma hängare. Ungefär så, och som sagt, väldigt förenklat.
Vid just detta tillfället kunde jag se dem glimma till i mitt inre, den ena efter den andra.

Så, till agerandet vid dator. I ett mail skrev jag ned alla de ting jag kommit på, blandat med frågor och öppna ändar. Det ledde till ytterligare minnen.
En stund senare kom svaret från exet. Han besvarade många av mina frågor, mindes andra saker än mig och i de trådändarna han gav mig fann jag ytterligare minnen och förståelse för minnen och saker jag trodde jag glömt eller aldrig vetat.
En sorts minnenas pingpong match.  Exet fick vad han behövde för att färdigställa sina dokument.

När jag var färdig öppnade jag hurtsen till mitt skrivbord, det sker ju dagligen, här ligger alla kontors attiraljer och småskräp men denna gången fann jag inte det utan min gamla visitkortspärm.
Alltså, den har legat där hela tiden men jag har inte "sett den". Nu såg jag den med all tydlig skärpa, öppnade den och reste vidare bland minnena..
Människor vars liv berört mitt, människor vars liv jag berört och där, mitt bland alla minnena, där fann jag poängen med hela grejen.
Den bara låg där och lyste som en diamant bland skräpet.

Erkänner gärna att jag log lite och förundrades än en gång över synkroniciteten i tingen skeende.
Idag har jag lärt mig att man minns mer än man tror, man behöver bara något/någon som "joggar" ens minne tills det blir varmt. Man minns olika ting också och det är bra, därför är det otroligt viktigt att dela händelser med dem man tycker om. Gärna live också, inte genom linsen på mobilen.
Nästa viktiga påminnelse var att minnet och livet är en väv, där det ena leder till det andra och alla trådar hänger ihop. Såklart, jag vet det men när jag tittade under lupp på en speciell tid i mitt liv, ett avgränsat kapitel så fann jag fler pusselbitar än jag trodde.
Kan rekommenderas faktiskt.

I natt har jag drömt om pusselbitar, drömt om att få dem att passa ihop.
DET skall jag bruka dagen till och så skall jag kika lite på det nyfunna, njuta min Söndag på ett litet annat sätt än jag trodde men njuta skall jag.
En ny vecka ligger framför oss, ta vara på den.
Live with passion and, may you always know how blessed you are!
Kram

"Nyttig choklad" eller rena kemilektionen?

Barn i Norge har med sin matpaket eller pakke som det heter här och vips, föräldrar har fått något nytt att tävla om - vem som lagar den nyttigaste, sundaste matpakken. För VEM DÅ?
Stor idé att fylla boxen med en massa saker som barnen kastar i närmaste soptunna så fort tillfälle ges, och tillfället finns alltid. Grovbröd, makrill i tomat, isbergssallad, paprika skivor - visst låter det som varje unges favvis lunch?

Eller så förlänger man det som sker hemma t ex en av dotterns väninnor skall banta och hennes matpakke innehåller varje dag ett stycke kall omelett. Enbart.
Detta skall fylla den bantande tillika växande trettonåringen mage, den skall också tillfredsställa hennes sinnen under dagen så att sug inte uppstår. En minimal skiva kall omelett?
Svårt att förstå att vägen varje dag går förbi kafeterian eller bensinstationen på vägen hem?

Den andra väninnan är smal som ett spett men kontrollerar sin tillvaro genom mat, där åker hela lunch ner i närmsta soptunna UTOM de FYRA druvor hon äter till lunch.
Både föräldrarna har dagliga lektioner vid matbordet om vikten att äta sunt, äta fettsnålt, sockersnålt, kolhydratsnålt och ja, snålt. Vad är fram och vad är bak? Hon har funnit sin väg att äta snålt på lunchen. Är de ens medvetna om vad som händer

Min stora dotters matpakke innehåller det hon gillar, alltsomoftast i vart fall.
Äppelbitar, morot i stycken, sötpaprika (när vi har), druvor eller mandarinklyftor samt en smörgås med kalkon/skinka samt en med ost. Uppe på brukar jag toppa med en Crisp& cereals från Wasa knäcke. Den sista där är en av dotterns favoriter, rostade vetekärnor, mandel, hasselnötter, smaksatta med lite choklad och minimalt med kemiska tillsatser.
Jag är glad att hon gillar den då den ger den lilla extra "fyllnaden" till en mage som skall klara sig på innehållet i en box tills dagen är slut.

Nu är det antagligen slut på det!
Dotterns lärare dök förbi lunch rummet, kikade ner i matpakkarna och utbrast:
"Äter du sån där "nyttig choklad"? 
Varpå en fundersam dotter var tvungen att tänka sig om - vaddå nyttig choklad? Hon ställde också frågan och fick svaret:
"JA, Nutrilett...Är det en nutrilett bar du äter?"

ALLTSÅ... Nutrilett lika med "nyttig choklad"? Sen när då?
Ja, dessa barer innehåller mycket riktigt 14 st vitaminer och mineraler då de skall vara istället för mat för de som anser att de måste äta dem. Kemiska tillsatser, kemiskt tillverkade vitaminer som ersättning för t ex den naturliga E-vitamin som finns i mandel och nötter. Men dessa vill de fettjagande ju inte äta, de innehåller ju "livsfarligt" naturligt fett och det, det kan man ju inte ha något att göra med. SUUUUCK!

Kommentaren gjorde att dottern fick kommentarer om sin "osunda" matpakke, osund för att hon inte åt en Nutrilett bar utan en från Wasa knäcke med naturliga ingredienser.  Detta i tillägg till de kommentarer hon redan fått av de fettjagande, kolhydratjagande klasskamraterna om matpakkens storlek och innehåll. Det finns gränser för vad en trettonåring kan klara, hur vuxen hon än är.

Själv har jag bestämt mig för att via pennan ge mig in i debatten nu. På allvar.
Tröttheten och fegheten får ge vika för vreden och irritationen och lusten att förändra.
NÄR skall världen fatta att det inte finns någon one-size fits all?
När skall vi fatta att vi måste ta ansvar för vår hälsa helt individuellt?

Är du en vuxen människa mitt i livet som gillar Nutrilett och har lust att käka det under någon månad av ditt liv - go ahead. Sluta om du mår dåligt av det.
Har du käkat samma bar i ett år, hatar smaken och det verkar inte göra någon skillnad - dags att tänka om då kanske? Eller?
Vad är din känsla - är E-vitamin ur en hasselnöt lättare för kroppen att ta upp än en som är gjord i en maskin? Vad tror du? Vad känns?

I veckan håller Svenska dietisters Riksförbund ett seminarium under rubriken "Hur hanterar vi pålästa patienters krav?"
Gott så men vem håller i seminariet? Vem är ansvarig?
Jo, Unilever! Vem är Unilever? Jo, ett brittiskt-nederländskt företag och en av de främsta tillverkarna av b la mediciner, margarin och andra daglig varor.
Anledningen för att lägga det i Sverige just nu?
Jo, LCHF och ätandet av b la smör går upp just nu då många blivit trötta på tillika för pålästa för att äta skräpprodukter som margarin.
Detta måste man ta hand om. Detta måste stävjas.
En enda stor bluff! En ekonomisk förlust för denna jätte, om det får fortsätta så, att folk får kunskap, att folk har åsikter.

Jag vet att LCHF inte är svaret för alla.  Men kemiskt avfall är sällan svaret för någon, när det kommer till frågan om födoämnen. Där finns det alltid bättre naturliga alternativ.
Det gäller bara att pröva sig fram.

Jag kommer inte att snö in i matträsket, det finns flera viktiga element i att leva.
Men jag tar mig en omgång med det. Ogillar det.
Ogillar när folk kastar ruttna tomater på mig men så får det bli, detta är helt ur spår.

Ha en strålande god mathelg. Lägg passion i din mat som i allt annat.
Live with passion and Blessed be!
Kram

Sången dom spelar när filmen är slut

En vecka som berört..

En vecka som är svår att ta på.

"Sen blev det vardagar som bara kom och gick, 

inte anade de att de var livet som de fick. 

Och alla nätterna som bara regnade bort, fram emot gryningen hördes en vilsen fagott..."



Svensk visskatt när den är som bäst, en ung Peter LeMarc med alla de djupa tankarna.

Fånga vardagarna. Fylla dem med livet. Se dem. 

Njut honom denna Söndag! Ta dig tid. Se hela.. hur corny du än tycker den är. 

Live with passion & Blessed be!

Komplimanger - i stort och smått.

"Bra där! Det där klarade du galant. Tryck lite mer på baksidan bara så går den igenom. Du tänker HELT rätt"

Dottern ler med hela ansiktet, tungan spelar i munnen och knappen glider genom hålet och på plats. Just den tröjan är extra svår, drar ihop sig i tvätten men hon mästrar det nu.
Tålamodet ökar och mångdubblas, i takt med komplimangerna.

Man kommer längre med lock än med pock sa mamma alltid när jag var liten och rådde mig att använda den tekniken på gårdens djur.
Jag är dålig på det.  Faktum är att jag är riktigt dålig på att ge komplimanger och speciellt irriterande är det när jag vet att jag "inne i huvudet" ofta tänker dem många gånger om.
Ofta handlar det om samma personer, samma situationer och då tankarna visslar förbi för hundrade gången i ordningen och ändå inte släpps ut. Vad fattas då?

Jag tycker vi vuxna är dåliga på det över lag, att uppskatta varandra. Inte som ett försvar till mig själv ty jag SKALL bättra mig, helt klart, därav bloggen.
Komplimanger kan lätt bli "fåniga", kan missförstås, kan... Ja, kan vaddå?
De kan också göra någons dag, rädda en riktigt sunkig dag upp ur mörkret och eländet och återställa en gnista av glädje. Hopp. Omtanke. Kan man inte ta risken då?
Kan en gång av tio få bli lite fel utan att man slutar..? Eller?

Som Coach har man som huvuduppgift att plocka fram det bästa hos sin klient, belysa och förstärka.
Det HAR en magisk effekt.
Det finns mycket mera energi att jobba på små brister och svagheter om man känner att man "i det stora hela faktiskt är jävligt rätt!". Vad gör det små vägguppen då?

Efter många år som egen företagare och student, där man själv alltid vet att man kunde göra många saker mycket bättre, efter dessa år har jag nu plötsligt chef, chefer och arbetskamrater.
Då är det fantastiskt att få lite ros. Att tillåta sig själv att likt hunden, få bli kliad bakom öronen en stund, kliad av en skön, välkommen komplimang.
Många av gubbarna på mitt jobb är inga lentungade försäljartyper med väloljade munnar men å andra sidan, deras komplimanger är inte körda på alla och allt hela tiden. Det känns gott.

Att en tidig morgon få höra att - "det är gott att se att någon här brukar huvudet till något annat än att hänga öronen på!" kan låta som musik, om man är ovan och om man ser vem den kommer ifrån.
Att få höra att man gör skillnad, att få tillönskan om en trevlig dag, en klapp på axeln, en invitation till en rökpaus man själv inte ens tänker ta - det gör skillnad.

Själv har jag under två dagar tagits hand om av kontorets bitch och musa. Efter 27 år på jobb,med ett munläder som får tyst på de flesta män i hennes hårda tillvaro är de få som vågar gå emot henne.
Hon har visat mig vänlighet, tålamod, omtanke som en mor och likt en sådan har hon vårdat min spirande nyfikenhet men också osäkerhet under dessa dagar. Hon har nätverkat som en kvinna, frågat om min familj, lyssnat och delat med sig av sitt.
Sin yrkeskunskap, sina trick har hon villigt gett till mig som vore det en självklarhet.

Idag ansåg jag att nu måste jag ta bladet från munnen, tacka ordentligt.
Hennes ögon var stora som tefat och efter en halvminut fylldes de av tårar. Ovanan.
Ovanan att få komplimanger för det man gör, för den man är.
Jag är glad att jag gjorde det. Även om det kändes lite bakvänt men det kom ur mitt hjärta och varje ord var sant.

Det fick mig att undra när jag gick hem. Är det så lite vi vet om varandra?
Så lite vi ser?
Jag skall bli bättre på detta, att plocka fram ljuspunkterna, uttrycka dem och ge ros och komplimang. PÅ direkten.
Ha en strålande fortsättning på Oktobers sista andetag.

Live with Passion & Blessed be.
Namaste!

En knuff i sidan.

Tidigt på morgonen idag hade jag en plan.
En kristall klar utarbetad plan om hur dagen skulle se ut. När barnen var levererade till respektive ställe skulle jag ta tag i den mängd med administrativa uppgifter som svämmar över mitt skrivbord.
Tidsmarginalen var knapp då det skall firas FN dagen på dagis kl 15.15 och jag skall hämta tonåring innan dess. Bara att "ge gas och köra hårt" med andra ord..

Pling! En liten app.
Ett meddelande om att jag skall få en länk tillsänt mig, en länk till en website med "fina texter" som avsändaren anser bör tilltala mig. Okej, fine, hinner det senare.
Mailet faller in i boxen och jag läser förstrött adressen på länken.. WHAT? Min hemsida. Min gamla.
Hemsidan finns fortfarande men är uppsagd till sista December, något som den som sände appen inte vet.

Fundersam kliar jag mig i pannan. Har gått och grunnat en stund på en ny hemsida, att jobba med texter till den till trots för att jag inte har någon klinik ännu och så vidare.
Är detta ett tecken?

Varsamt öppnar jag den gamla hemsidan och börjar läsa, först försiktigt och återhållsamt så med stigande iver. Hittar länken till den "gamla arbetsbloggen". Den som jag inte längre vet hur jag skall få tillgång till men det ger sig väl vad det lider..
Känslor spinner igång, arbetstankar, funderingar kring vad jag vill.
Jag läser, läser och läser.  Letar efter öppningar att öppna den gamla bloggen på. Söker i min nuvarande blogg, fastnar i texter, vad var det?

Inlägg läggs till inlägg. Jag läser om Selma, om lilla Claire, om pappas sjukdom och död.
Om mina kurser, om mina tankar, om min syn på mig själv.
Tårarna faller först sakta, så svämmar de över, fyller lungor, hjärta och bröst..
Jag är mitt skrivande och förmedlande. Jag är mest i samklang med min själ när jag får, fritt och utan förbehåll, låta orden dansa över pappret.
Eller när jag får föreläsa framför publik och väva med orden, inspirationen och närvaron.

Längtan sliter i bröstet bland tårarna.
För mycket tid har gått åt till att skapa texter såsom andra vill ha dem, tentamina till skolan med kriterier, arbetsansökningar, brev som skall "falla i smaken", kommunikation som skall hållas på ytan, på en "civiliserad nivå". Vad nu det är.

Jag passar nog inte helt in i epitetet "civiliserad", vid närmare eftertanke, jag strävar inte ditåt heller.
Vild & Vacker. På mitt sätt.
Det rycker i insidan, rebellen stiger ut och ruskar av sig dammet.
"Det var fan på tiden" väser hon irriterad mellan tänderna medan hon slänger med håret och blänger på mig.
Sorry, you are right! Jag HAR försummat dig, igen och igen. 

Dags att vässa tänderna.. Sorry, pennorna och skrida till verket.
Om du som jag, i vardagen, tappar bort din passion - se till att ha nära och kära som påminner dig om vart du lagt den. Det är med den som med glasögonen, när man blivit van, låter man det gärna ligga och skräpa vart som helst och så får man leta och leta och leta.

Live with passion & Blessed Be!
Kram