Broder Jakob.

Mellan det fräsande ljudet från stekpannan hör jag brottstycken av en melodi, inte ord, inte ett instrument utan ett hummande, lallande läte men melodin går omisskänneligen igenom -

Broder Jakob.

Men vem är det som låter?

Försiktigt kikar vi ut i hallen och där, mitt på golvet, med ett upp och nedvänt nothäfte i knät sitter lilla Selma och nynnar...HMmmmmmHM, hmmmmmhmmmmm, Lalllala..Lallalla..

Nothäftet tillhör klarinettspelande stora syster och mycket riktigt, hon värmer upp med bl a Broder Jakob.. Varje gång!

Efter otaliga spelsessioner med syster, både hemma och på "speltimmen" så sitter tydligen melodin tryggt förankrat inom henne. Musiken har tagit plats i henne och jag ler.

Minns texterna jag kunde sjunga innan jag kunde prata i hela meningar. Kanske har hon ärvt något trots allt?

Kanske kombo av musik och arv kan skapa mer musik inom henne för musik lyfter själen.

Ett litet hopp från Fredag kväll till Söndag och första advent.

Vi vill gå på julmarknad men snön yr, det blåser ordentligt och blåser det ordentligt vid fjorden så blir det kallt.

Vi bestämmer oss för att trotsa vädret och gå ialla fall.

På med mycket kläder, ner med Selma i varmaste åkpåsen och så på med regnskyddet.

Då sitter hon som i en korv, inpackad i plast men hon är skyddad från vind och väder.

Vandringen går mellan försäljarna, det luktar julglögg, korv, elgburgare och brända mandlar.

Överallt hänger julpynt och varma kläder medans vinden viner snön in över alltsammans.

Jag blir orolig för att hon inte kan se där ner i vagnen, att hon inget upplever men en snabb titt bevisar motsatsen. Hon ler!

Så, plötsligt genom ljudet av människor, julmusik och väder hör jag denna melodi igen...

Min spelande vagn... Min sjungande ljuva älva..

Hhhmmmhmmm, hmnmmmhm.. Sover du? Sover du?

Tur att jag har öron, annars hade leendet gått runt.

Så ljuvligt med ett nytt sätt att visa glädje på!

Kram

Byta sinnestämning.

Jag skrev inte under veckan, såklart jag inte hann det!

En fantastisk fullmatad kurs, en riktigt bra lärare, trevliga, kunniga, roliga människor upptog hela min värld... och så hemkomst, landning, familj, ta-igen, advent, önskningar.

Huvudet är nu så fullt att jag nog måste ägna dagen åt att skriva och strukturera, på alla sätt och vis, sen kan jag agera igen.

Veckan har handlat om sinnet, om coaching, om hur vi tänker, om NLP, neurolingvistisk programmering. En del saker är långtifrån nya men aha-upplevelsen ligger i att utföra det hela, att känna in det, uppleva det i sig själv och andra.

Vad byter din sinnestämning? Känner du att du "äger ditt sinne"?

För det är faktiskt inte så tråkigt att du "bara" kan bestämma över ditt sinne, du "äger det", om du väljer att se det, om du tränar på det.

Den gamla klyschan "du bestämmer själv hur du vill må" kan låta så "foten-i-kläm,jajamensan-aktig" för mig ibland men allt handlar ju om balans.

Vaknar jag och är sur, riktigt sur och känner att jag vill vara sur, just idag, just nu, då är det faktiskt inget som stoppar mig. Mitt val, mitt liv. Alla känslor hör hemma i vårt spektra.

Vissa känslor väljer jag och du dock oftare än andra.. Funderat på varför?

Funderat på om dessa känslor tjänar dig eller stjälper dig?

Kanske framförallt - vart kommer de ifrån? När valde jag dem?

Oftast har vi inte valt! Vi bara glider in i dem, av gammal vana, för att vi tror att det måste vara så, för att det känns bekvämt.

Vad väljer du helst en Onsdagskväll hemma framför TV:n - de bekväma tofflorna eller de röda med stilettklack?

Vi glider in i det vi är vana vid, bra eller dåligt och vi stannar där tills vi förstår att vi kan påminns om att vi kan göra annorlunda.

På Fredagens Skavlan såg jag en intervju med Elizabeth Gilbert, författarinnan till "Eat, Pray, love". Hon vände sig emot tanken att påverka sinnet, ifrågasatte positivismens "förtecken".

Hon såg på hur hon behandlats i USA när hon fick bröstcancer, hur man sagt till henne att om hon bara såg på sjukdomen som en gåva, som något positivt så skulle hon bli helad.

Detta är naturligtvis inte sant! Detta är en i ursprunget ypperlig tanke som gått "fel"...

Något unikt positivt som USA hade med sig som förvanskats och blivit till en klyscha, en slagdänga, tom och utan innehåll.

Nej, att påverka sinnet handlar om att vara sann. Alla känslor får plats och har lika berättigande, ingen mer, ingen mindre.

Valet ligger dock i min hand.

Jag kan välja sinnestämning när jag upptäckt att jag valt fel eller bara för att jag vill..

Jag kan också välja att behålla, om det tjänar mig.

Jag är min egen mästare och chef. Känns rätt gott, eller hur?

Annorlunda veckan.

Vardagen är här igen på ett sätt - borta är gäster, extra små utsvävningar, extra jobb.

Själv skall jag "rymma vardagen" under veckan, åka på kurs, träffa nya vänner & kollegor, sova på okänd ort, ta in ny info, stöta, blöta och förhoppningsvis fånga en och annan insikt.

Känns annorlunda och roligt, att åka bort på en vardag...

Att på allvar "ta tag i", förnya och samla helt ny kunskap till mitt företag, till mig.

Orolig för att sakna familjen men en natt med en kickbox sparkande ettåring rådde bot på den akuta saknaden.. Kan jag ens sova själv? Tänker i vart fall försöka!

Längtar efter min vän, henne jag inte haft tid att rå om öga emot öga på länge. En två-tre timmars biltur känns som en välkommen present.

Pirrig inför de andra, vilka är de? Vad kommer att komma ut av denna kurs och samkväm?

Datorn skall med! Hinner jag, orkar jag skall jag skriva, knyta ihop en annan gammal säck.

Läsa en annan väninnans material. Något jag lovat länge, tänkt på nästan var och varannan dag men inte hunnit - dags nu!

Kanske tom blogga, om internet finns och det borde det väl. I vart fall någonstans.

"Veckan kommer att vara över lika fort som du hinner säga kilivippen" sa jag till stora dottern igår kväll och fruktar att jag har rätt.

Sen är det dags för adventsstjärnor, ljustakar, glögg, vitmossa och allt det andra...

Samt mina längdskidor -jo, jag har suktat en hel helg, sett dem springa runt i lokala butiken i sina pjäxor. Till nästa helg är det min TUR! Bara så att ni vet.

Ha en bra vecka om vi inte ses förrän Fredag.. Du får väl sticka nosen inom sidan och kolla.

Gör du det? Kram

Fredagen - du önskar du slapp.

Har du mött på en Fredag du önskar du slapp?

Du vet.. Fredagen då du måste gå till tandläkaren. Fredagen - då du har sent möte på jobbet som dessutom drar över, utan varken middag eller dricka.

Fredagen - då oväntat och oönskat besök plötsligt står på dörren, mitt i en middag för två..

Det finns sådana helger, dagar och jag är allergisk emot dem.

I många år jobbade jag mycket på helgerna och insåg då att de är svåra att ersätta.

Du kan bestämma hur mycket du vill att på Onsdag och Torsdag har jag helg för jag jobbade i helgen. Den där helgkänslan infinner sig inte riktigt ändå.

Telefonen ringer från kontor där människor jobbar, posten kommer och tränger sig in,

allt är öppet, ingen kö i butiken och de på Systembolaget tittar snett på dig och nickar.

Inte för intet kommer reklam om Fredagar. Först var nog Kronfågel tror jag..

"På Torsdag äts det ärtsoppa, på Lördag är det fest men Fredag är ändå den dagen som är bäst..trallalallallalal.."

Däremellan några andra och just nu slagdängan (här i Norge lite annorlunda än i Sverige.)

"Nu är det slut på veckan det är dags för Fredags mys, ingen Kims, ingen kost..

Det skall bli Fredagsmys, om det så är det sista jag gör.."

Själv skall jag vända på konceptet och skita i Fredagen.

Inget Fredagsmys, om det så är det sista jag gör. Träning, lite jobb, middag och sen bums i säng. Så borde Fredagen var över sen.. Jag tappade den nämligen redan igår.

Har plockat upp för många Fredagar ur rännstenen under hösten så denna skiter jag i.

Orkar helt enkelt inte böja mig och plocka upp.

Måndagen borde komma med sina förlösande armar snart nog och då åker jag på kurs.

En hel vecka. Skall bli skoj.

Ha en fin veckoända, ni som funnit en.. Kram

Nu ger jag upp...

DET ÄR november!!

Oavsett vad jag försöker inbilla mig.

Min hatmånad, eller nästan i varje fall. Men vart tog den vägen?

Den brukar ju vara grå, svart, kall, ogästvänlig och lååååång men jag insåg idag - den är snart slut.

Kanske försvann den pga snön, kanske pga resan till varmare nejder, kanske pga att jag var så upptagen. Är det det som är nyckeln till en kort och smärtfri November?

Men VINTER ÄR DET! Hur jag än vänder på det..

Så, nu har jag laddat. Nya vinterskor, riktiga! Inga smäckra kvinnoklackar här inte utan grova, pälsbeklädda saker från Caterpillar. Sådana som det gärna får bli minus 25 i.. Men som man inte gärna klampar runt i fina gallerior med.

Jag bryr mig inte ens om att gömma dem i jeansen. Varför skulle jag?

Det står ändå "tant" i pannan och inget kan rädda mig. Eller kanske byggnadsarbetare..?

Vad vet jag?!

Idag kompletterade jag vintergarderoben med en jacka. En RIKTIG jacka..

Se bilden ovan! En norsk skapelse från Sweet protection i finaste dun och alla bekvämligheter för total värmebehållning. Jag HATAR att frysa!

Den skall klara alla typer av fjällturer så jag borde vara varm.

Villar jag bort mig kan man alltid se mig på 500 meter.. Lime green heter färgen.

När jag gick hem njöt jag av att inte känna vinden, att inte hacka tänder utan inbusad i min dunvärld le åt vädret..

Kom snö, kom vind, kom kyla.. Jag är beredd och faktiskt, längtar lite efter vintern!

Ha det!

Då och nu.

De ivriga små fingrarna drar, sliter och pillar och DÄR, badrumsskåpet ger med sig.

Jag hör henne rota, vänder mig om..Nej, jag är inte mer än ett halvt steg bort, ett fåfängt försök att sätta på mig lite smink. Finns det något därinne som hon kan göra sig illa på?

Hårband faller på golvet, gamla läppstift, askar till smycken och så..

I ögonvrån ser jag henne ta upp glashjärtat, smyckesskrinet jag fick av mamma när jag fyllde fjorton. Det isar till, måtte hon inte...

I nästa sekund slänger hon det i badrummets kakelplattor, flisorna av skrinet yr omkring oss och hennes mun förvandlas till en förvånad strut.."Va, vad hände??"

Jag lyfter henne ur skärvorna, hon har inga skärsår. Placerar henne i hallen säkerhet, hämtar dammsugaren...

Ett minne är borta, en tingest är utstädad, en kär klenod, en sak.

Väninnan och jag har talat under morgonen om tiden, den undflyende saken.

Om hur det påverkar oss, om ålder, om saker och hur dessa hjälper oss framåt eller håller oss kvar. Samma gäller för ting, på ett sätt. En historia, en energi, ett flöde och en hjälp för minnet.

Min väckerklocka har varit med i över 10 år, fast den är digital, ställer sig själv efter radiosignalen i Frankfurt. Aldrig något problem med tidsändringarna där.

När jag ser den förflyttas jag, i minnet, tillbaka till det sovrummet där den stod när den var ny.

Energi..

I köket står pappas sista flaska med diskmedel. Han hamstrade, min far. Var det bra pris så var det. Jag tittar på den, ser droppe efter droppe försvinna och snart kommer jag att kasta den.

Nej, jag har inga planer på att spara den, konservera den men jag tänker på det.

Att den är den sista!

En bra författare skrev en gång att om man hade den sista skärvan av en servis som gått i kras eller kanske tom en hel kopp så skulle man spara den. Använda den till att trigga minnet.

Det hjälper till att minnas servisen såsom den var, i sin glans dagar.

Jag känner att för min del har han både rätt och fel. Det beror som vanligt på...

Ibland skall man spara för minnet är kärt men det kan också hända att minnet bär sig själv.

Det viktiga blir kvar!

Ibland skall man definitivt slänga, låta tiden ha sig gång.

Hur skall annars allt nytt någonsin kunna få en plats bland all bråte?

Gammalt ut, nytt in! Det är så det funkar.

Undrar vad som kommer ersätta mitt smyckesskrin?

För minnet kan inget utsudda!

Ha en fin dag!

Energier i rörelse.

Oj, idag eller kanske snarare på morgonnatten vaknar jag med huvudet FULLT av tankar - de senaste dagarnas resa, händelser under dagen, funderingar sedan länge, känslor och massa annat.

Det första som väckte mig var nog ett ljud och så kom tanken på mailet från igår så var kedjan igång. Mailet, det borde inte ens nå mig..

Det handlade om en klient, någon som känner sig pressad, någon som måste "bita tillbaka" för att orka. Jag marinerar på svaret, hittar inte orden där på natten, de skall ju inte komma då, de skall komma sedan - när jag svarar.

Ja, ja, jag vet det också. Man skall inte läsa mail när man inte har tid att svara, bättre då att vänta tills man kan svara direkt.

Därifrån reser jag tillbaka till resan...

Älskar att flyga! Ser flygplansvingens vibrerande, känner suget i magen - frihet, frihet.

Plan betyder frihet för mig och ofta god sömn.

Irlands gröna ängar, jodå, de är gröna nu med. Golfströmmens inverkan. De färgade dörrarna, de slitna husen. Att jag var irländare i mitt tidigare liv är det ingen som helst tvekan om!

Leendet går runt när jag hör "You, fecking eiiiitttt.." - hur fult det än är så ler jag inombords.

Tiden med maken går inte att mäta i pengar. Att få tid att bara vara, oavsett vad vi gör, att hinna känna in, att hinna öppna.

Lång lunch på fin italiensk restaurang som aldrig sett röken av irländskt öl, massor av god öl på puben, långa simturen i poolen, mysstunder.

Mina färger kommer tillbaka, det har fattats mig, i bilder, i drömmar, i känslorna.

De svävar emot mig, väver sig in, värmer bilderna, gör mig mera levande.

Artikeln i tidningen, den om sorgen efter någon.. Orden som låter lite väl dramatiska men som svetsar sig in, har betydelse för mig, i översättning:

"Sorgen är som en operation, utförd på allmän plats, utan bedövning"

Mmm, delar av mig förstår vad hon menar, delar smärtan..

Den röda linjen på golvet i ankomsthallen, väntan på bagaget, smärtan som fyller mig, det onda, buren..

Hemkomsten, barnen, glädjen, de varma händerna.

Dagen igår använde jag till att landa hemma, städa, fixa, göra energierna hemma till mitt.

En gammal lärare till mig berättade det en gång, att hon efter varje resa använder dagen efter för att städa ur hemma, för att komma hem i energierna.

Det gjorde jag igår och det kändes sååå bra, landning, jordning, grundning, ordning, HEMMA.

Så, nu är det dags för mailen.. Håll i hatten så åker vi.

PUSS