Light attracts..

LIGHT!!!! 
"Light attracts light" påminner Betty Shine mig och jag kan nästan se hennes pekfinger under näsan på mig. Ja, jag vet. Hon är död men en så levande, livgivande och sträng gammal dams ande lever kvar långt efter det att hennes ljus vandrat över nejderna till den andra sidan. 

Låg energi betyder ofta att vi "rotar oss" bort bland negativa tankar och handlingar. I vart fall funkar det så för mig. I sociala medier ser jag samma sak hos andra... Kommentarer om "dagar jag ingenting vill", "idag är det dagen för alla de bittra", "jag sliter tung nu" osv, osv.  Själv använde jag orden "jag känner mig vissen" igår vilket var ett sk "understatement" dvs en rejäl underdrift. 


Tankarna vandrar då lätt till allt det jag inte kan. Allt det jag önskar men inte når. Alla begränsningar i livet och världen... Yes, I know. Helt galet men så funkar i vart fall jag och en del med mig. 
Tillåter jag mig att sjunka då, tja, då vet jag knappt vart botten är.. Så djupt kan det bli. 
Desperat griper jag efter några "fiskekrokar" jag känner till. Något som brukar dra mig uppåt.. 


En bra blogg - någon som skriver så jag blir glad... 
Mentorns hemsida - den med alla bra tipsen... 
En god väns nystartade hemsida - helt fantastisk! Fin, färgglad och just det GLAD.. 
Ett samtal med någon jag är glad i, ett samtal av delande. 
En stund av närhet.
Det är inte alltid det funkar, det medges, ibland ger det bara mera mat till det onda. Man fastnar i foten i kläm känslan och i sin egen litenhet vart man än letar. 
Då, ja, då, får man försöka att klappa sig själv på axeln för att man i vart fall har försökt. Bättre än inget, faktiskt. 


Chris McDonald (en av favvisarna) fick imorse fungera som påminnelse till något annat jag vet: 

"Tab for alt ikke lysten til at gå. Jeg går hver dag det daglige velbefindende til og går fra enhver sygdom. Jeg har gået mig mine bedste tanker til, og jeg kender ingen tanke så tung, at man jo ikke kan gå fra den” Søren Kierkegaard

Jag känner ingen tanke som inte är så tung att man inte kan gå ifrån den... Trevligt!! Den fungerar ju nästan alltid. 

Själv njöt jag av vardagens skratt alldeles nyss, på promenad med vovven. En pappa som rullade en tvillingvagn ner för berget, barnen i vagnen skrek av skatt när han, livfarligt åkte på skorna bakom vagnen, vilt hojtande och skrattande. En fångat ögonblick, en oväntad handling.. Lite komik. 

Då bestämde jag mig! Idag skall jag öka ljuset! Det räcker med mörker för en stund nu... 

Fram med drömdagboken! Jag skall tillåta mig en stund marinerande i drömmar innan jag måste ta tag i dagens alla måsten, allt som hänger över mig och skriker om att bli gjort. 

Höja energierna så jag har något att slösa med. 

Ljus attraherar ljus!! Nämligen... 

Kram

Tänkvärt!

När man ibland larvar framåt genom livet...
När man gör planer, ser dem bli ogiltiga, gör om och gör nytt...
När man undrar om man är den enda som sliter... 
Tja, då är det bra att påminna sig om kloka mäns kloka ord! 

Läser man den långsamt, tar man den verkligen in så blir "foten i kläm" känslan mindre. 
Respekt! ;-)

Ha en fortsatt god dag! KRAM

Den viktigaste!

Råden haglar överallt... "Gör såhär - förlora 20 kg på några veckor!"
"Köp dessa aktier - bli miljonär!"  "Träna med detta redskapet, bli ditt bästa jag!"
Ett fullständigt bombardemang av opersonliga råd ryckta ur sitt sammanhang, vi lyssnar, vi testar, vi testar igen. Naturligtvis hittar vi ett guldkorn då och då men oftast blir vi besvikna...
Vem kan man lita på? Eller som sången går "Vem skall jag tro på, tro på, tro på när jag är såhär?"

Prövat den klokaste av dem alla? Den som vet allt om dig? Den som sitter med alla kort, all erfarenhet?
Just det!! Jag menar - har du kollat vad du själv säger och tycker och tänker?

Först steget - vad kommer till dig rent intuitiv? Vad tänker du i olika situationer när du "överraskar dig själv" och innan oro, rädsla, glädje, funderingar och spöken tar över?
Känns det intuitivt rätt, ja, då är det oftast det och bär frukt. 

Läser du det du själv skriver? Om du säger att du inte skriver så bedrar du dig. Läs dina sms, din Face book wall, dina mail, din blogg, dina arbets memon... Allt ger dig en insikt om vad du tänker när du tror att du är "medveten och tänker". Se på ordval, inlägg, placering och känslan mellan orden.
Hur har du det egentligen? Vad tänker du? 

Tillfälliga ord, meningar och formuleringar finns inte (i vart fall inte i min värld) - de speglar dig och som sådana har de värde.
En fin lärare och författare som jag känner läser bara sina texter efter ett halvår. Kan han så gör han gärna detsamma med sina föreläsnings noteringar - allt för att minska risken för "tillfälliga känslor", toppar och dalar.  För honom är det självklart att man "syns" genom sin text men kanske inte alltid med det man vill... Det man vill dela, i detta nu, i detta andetag, i just detta forum.

Jag har själv titta på min blogg många gånger och hur sorgligt det än är, när man ser sin livskris i text så ser jag också mina styrkor, delar av min svarta humor och då vet jag att det är kvar.
I sanningen finns helheten, guldkornen...

Önskan med denna blogg är inget annat än att påminna någon därute om detta fina verktyg. Om att öka tilliten och tillförsikten till den egna klokheten. 
Bara du vet allt om dig och jag önskar dig all lycka till med att bruka den insikten på bästa möjliga sätt.  Ha en bra Söndag!  

A "whiskey tango foxtrot" ögonblick..

Det känns så fult ibland att säga det på något annat sätt...även om wtf invaderar sms, mail och andra media numera.  Så jag snor en replik från en gammal film.
Den menige vrålar i radion: "Sorry sir! But sir... This is a whiskey tango foxtrot moment!"
Senare hörde jag det brukas av fina damer på min kurs på Manhattan.
För dig som inte är med på tåget... ett what-the-fuck ögonblick (ett enkelt "vad i helvete ögonblick" sagt på ett finare sätt).

Jag klarar inte att vara vuxen med det i detta nu!
Vuxen med att jag måste släppa ett av mig uppsatt mål och jag vet inte vart jag skall vända mig med det.  Min sänka visare tydligt och klart att kroppen inte kvittar sig med min infektion och sålunda har jag träningsförbud.  Hot om starka mediciner hänger i luften igen, tom att åka in och få det via injektion diskuterades.  Jag förstår orden... hajar...

Så snackar någon om det.. skidåkningen, träningen, vallningen, skorna, värken och jag brister i gråt.
Jag reder mig inte.
Det är som ett öppet, varande j..vl sår och känslan av att min kropp sviker mig (igen!) är som en böld av smärta. Drama?   Ja, antagligen men så känns det.
Det blir ett whiskey tango foxtrot varje gång. Jag pallar det inte, finner inte en väg...

Har tagit till en mentor, bett någon om hjälp, fått ett ja och när han sen kommer med papper, förslag och peppning funderar jag allvarligt på att slå in näsbenet på honom och alla runt omkring. Flyr rummet, gråter ut på toa.. J..vl skit. Inte först gången heller...

Pling i telefonen, påminnelse om det jag inte kan, om det jag inget annat än vill men kan inte, kan inte, kan inte, kan inte, kan inte......
"Du som är så duktig, du kan göra det en annan gång, du kan göra det sen.." 
Dritt och dra!   Jag vill inte sen. Vem säger att det ens finns ett sen? Det enda jag har är nuet och det suger fett just nu, detta nu, i nu. Som sagt, ingen vuxen inom synhåll här!

Det "sjoggar" ute när mina tårar faller tungt.. Vilka i ordningen har jag glömt och ja, jag skriver mitt i natten, som vanligt när wtf fångat mig i fällan.
Yin-sidan av oss alla, skuggan som faller tung, mår bäst på natten hos mig. Inte så märkligt "hon" är starkast då, den livgivande, den närande, den reflekterande.

Tårarna verkar aldrig ha ett slut, brunnen sinar aldrig.
Imorgon - nya face att sätta på, nya situationer att "tvingas in i".. Nya beslut att ta.
Har några timmar till där jag inte behöver konfronteras med det onda igen.  Det är som när kärleken tar slut, man vill inte se vederbörande, inte höra rösten, inte se grejor som hör till, inte prata om...
Bara för att det gör ont.  Bara för att det skapar ännu ett "whiskey tango foxtrot" ögonblick.

Vill stilla i mitt - jag vill inte... Morgondagen kommer ändå.

Kram

Målbilder

Kroppen skriker för full hals. Jag stoppar fingrarna i öronen och lalla frenetiskt.
Hör inte, vill inte höra..
Vännerna drar i mina ärmar, pekar med hela handen, ropar, förklarar och viskar...
Händerna för ansiktet, rycker loss mina armar.. Vill inte se.

Proverna talar sitt språk, en bitter smak i munnen. Jag spottar ut, vägrar svälja.
Vägrar... såsom ett envist barn.

Så, en blixt från klar himmel. En tanke formas..
Något kan formas om, något kan ändras. Tid kan köpas, motivationen kan klaras.
Handlar egentligen bara om tillräcklig med blod till min syrefattiga hjärna för att begripa.
Eller som militärerna säger på klarspråk - TÄNK OM, TÄNK RÄTT!

Nygamla mål kan formas. Glädje bubblar...
Jag kan höra, jag kan se, jag kan erkänna och ändå, ändå behålla mitt älskade mål.
Tom tagga upp det lite. Krydda det... smakar mums!  ;-)

"You wanna rumble in my jungle
I'll take you on
Stampede your rumpa
And send you home
 
You wanna rumble in space
I put my laser on stun
And on tha north pole I'll ice you son

You wanna thrilla in Manilla
You'll be killer bee stung
Wanna taste of vanilla
Better watch your tongue

'Cause I'll hammer your toe
Like a pediatrician
Saw you in half
Like I'm a magician
 
Tear you down
Like I'm in demolition
Count you out
Like a mathematician

I'm so very hot that when I rob your mansion
You ain't call the cops, you call the firestation"

* Länge leve bruden som kan sätta mål för sig själv.. och andra! ;-) ROBYN!

Omsluta sig själv.

Har du, liksom jag, egenskaper du är mindre stolt över? Kanske tom egenskaper som du med åren, kommentarerna, händelserna och tiden lärt dig att dölja, tycka till om, förtränga, förakta?
Det finns många graderingar på den skalan...
Slutet på min vecka har handlat om detta, dessa egenskaperna och det känns som om det är hög tid att "köra en vända till" med dem. Kontrollera om de "ınne ur kylan" så att jag kan vara hel.

I grund och botten tror jag nämligen det... Att det är sättet att bli och vara hel på.
Integrera och acceptera alla sidor av sig själv, lära sig att hantera, kontrollera lika mycket som älska de sidor man själv helst vill vända ryggen till.  Alla spöken blir mindre när man drar fram dem i ljuset - det vet tom Alfons Åberg. ;-)

Delar av mitt sätt att undervisa på har alltid varit kontroversiellt för mig.  Jag vet att för att få människor att lyssna måste man fånga deras intresse likväl som man måste skapa bilder, metaforer och information som de kommer ihåg när de kommer hem.
Till detta har jag samlat på mig många verktyg genom åren...
Att flytta människor ur deras bekvämlighets zon ingår i de verktygen.  Skall de "lära om", "tänka om" så måste det skapas plats till det, nya banor och detta har jag oftast medvetet gjort genom att chockera lite och genom humor..

Får man människor att dra efter andan och kanske, kanske förfäras ett ögonblick, ja, då skapar man en väg in..  Detta är inte "uttänkt" hos mig. Det kommer naturligt, är sålunda en del av mig.
Inom homeopatin behövdes detta för att ta med mig eleverna ut till medlets yttersta kant dvs de tydligaste egenskaperna och sen in emot mitten, mera subtila signaler.
Allt detta gjordes för att de skulle se skillnaderna annars hade allt blivit grå-grå-grå vilket de flesta också tyckt var det bästa med min undervisning. Det blev aldrig grå-grå-grå och otydligt.

Vad är problemet om folk gillade det undrar du nu. Ja, inte alla gillade de...
Vissa kunde inte följa och det berörde mig alltid illa. Jag vill ju att alla skall vara med på tåget, att alla skall förstå. Ogillande emot något som stod mig så nära fick mig att börja undra om det var rätt sätt.
Rätt sätt att undervisa på..Observera dock att det stod 85-15 mellan gilla och ogilla.
Ändå ställde jag den delen av mig i kylan - var den rätt? Var den fel?

I Torsdags mötte jag min like.. Den som speglar dessa egenskaper hos mig.
Jag har träffat honom förut, sett honom i aktion men just detta ämne triggade tydligen något i honom...
Med värme i hjärtat såg jag delar av mig själv i manlig form.
Såg hur han "puttade upp dörrar" hos folk, slog in fönster och åsikter med samma varma hand.
Chockad och lycklig såg jag på... Såg igen, det funkar ju!

Många akupunktörer är rädda att punktera en lunga. Det är nästan det värsta som kan hända med våra nålar och trots att vår punktlärare har sagt att med varsamhet, kunskap och medvetenhet så sker det inte. Detta till trots ligger "ängslan tung" hos många..
G ställer sig då framför klassen och uttrycker:
"Ja, vaddå då?? En punkterad lunga? Ingen match! Jag har punkterat massor med lungor av misstag på jobbet. Det sker när man jobbar med stora nålar.. Det låter "psssssyyysssshh" och då vet man att det skitit sig och man måste agera..." Stort flin.

Folk drar efter andan.. Förfäran sprider sig. En PUNKTERAD Lunga!
Nytt flin från G, huvudskakning.. "Jamen, om detta nu ändå skulle ske.. Om du skulle vara så borta i huvudet på jobbet att du kör in en nål mer än 1,5 cm utan att tänka på det (ve och fasa ;-)) så kan du i vart fall komma ihåg en sak.  DRA UT NÅLEN IGEN. Lyssna efter ljudet. Säg sedan till patienten: Oops, jag tror jag måste skicka dig till akuten så de får röntga dig. Med detta ger du skulden på den läkaren som inte läser röntgen bilden rätt och du står fri från skuld.. Det gör du i vart fall i samma ögonblick som du skickar patienter till röntgen. Alla gör fel ibland men med ditt handlande visar du att du förstår vad du gör och antagligen behåller du både ditt rykte och patienten. " 
Nya djupa, förfärade inandningar...

Då drar han upp tröjan, blottar sina magra revben och säger:
"Hämta en akupunkturnål och testa på mig då. Det är inte hela världen!!"
Förfärad klass, chockade kamrater..
En flinande G blinkar till mig och jag lutar mig tillbaka i stolen.
I have met my match!! Jag har sett det funka.. Anti-rädsla och vakna-från-din-illusion pillret.
Dags att damma av min gamla egenskap, vara stolt över den... Den är en del av mig!
Trevlig Söndag!

Okej.. En gång till...

"This one goes out to the man who mines for miracles
This one goes out to the ones in need
This one goes out to the sinner and the cynical
This ain't about no apology...

This one's about anyone who does it differently
This one's about the one who cusses and spits
This ain't about our livin' in a fantasy
This ain't about givin' up or givin' in


We weren't born to follow
Come on and get up off your knees
When life is a bitter pill to swallow
You gotta hold on to what you believe

Believe that the sun will shine tomorrow
And that your saints and sinners bleed
We weren't born to follow
You gotta stand up for what you believe..."   Bon Jovi "We were not born to follow". 


Nej, PRECIS!!
Vi är inga nickedockor! Nickedockor vinner inga Nobel pris. Nickedockor ändrar inte världen.

Möter du någon på livets stig som inte fattar vad du säger.. Sätt dem ned och tala med dem.
Funkar inte det heller? Vet du.. Ibland är det deras problem!!  Hursomhelst det kan omöjligt bara vara ditt.. Get up off your knees!!

"This road was paved by the hopeless and the hungry
This road was paved by the winds of change
Walking beside the guilty and the innocent
How will you raise your hand when they call your name?"

Jag är så trött på att prata ihjäl med för folk som gör narr av vad jag säger, sättet jag säger det på.
Så jävla trött... I AM the one who cusses and spits!
Och ja, jag blir narrad och förminskad för att jag blir förbannad också.


Men vet ni... Jag är glad när jag fortfarande orkar bli förbannad. Att bli förbannad innebär att man fortsatt hoppas på förändring, att man tror man kan förändra.  Bakom förändringen ligger oftast sorg.. Men det finns de som inte tror på det heller. Jösses!
Det är dock inte mitt problem. 

Jag går hand i hand med både skulden och oskulden varje dag.. Balanserar och väger.
Vad gör de som dömer?
Innan de sätter sig ner vid samma bord och möter mig på samma villkor, tja, innan dess har jag bara ett budskap till dem - fingret och dammet från mina skor....
Because this ain't about no apology...!!
Amen!