Leta nytt, leta rätt.. för mig!

Jag är upptagen av hälsa. Det är mitt jobb, mitt intresse, min passion och livsluft.
Till det hör att jag är upptagen av "individualitet", ett rätt negativt laddat ord men jag menar det i form av "att få skräddarsy min tillvaro så den passar mig, välja och välja om när behov finns".
Från mig, i mig, ur mig!
När valmöjligheterna är så många blir det lätt så att man blir stående och vela lite, väger för och emot, känner in och risken man tar är att man inte kommer någonstans alls. Positiva sidan av detta är, man blir intuitiv, flexibel, är dynamisk och alltid på väg, alltid öppen.
Alternativet är - köpa något färdigt. En åsikt, en väg, en måltid, ett val och så hålla sig till det, oavsett.

Jag väljer det första. "hellre lite velighet i hörnet än ett oflexibelt helvete!" Mitt eget citat.
Skämt åsido, som alla vet så kommer vi i situationer lite då och då när vi måste välja eller välja om och fokus riktas då emot det område där förändringen och valet skall till.
I mitt fall här och nu, mat.  Hmmmm.. Inte helt okomplicerat.

Min inre klocka signalerar behov av en förändring.
Vissa rutiner funkar bara inte längre, de ger tom symptom. Andra känns bara passé.
Det är inte gott, det känns inte bra i munnen, det smakar inte, kittlar inte sinnena och gud vet vad.
Fel, rätt och slätt och dags för omval.
Vad vill min kropp? Vad vill jag?

Lite råd får jag av att läsa på, se igenom gamla noteringar och anteckningar.
"Jaha ja, det var så ja. När kroppen reagerar med A kan man leta efter signaler i...... Då kan man äta......" Fakta. Tekniska termer. Så, pröva ut, testa en stund, en ganska lång stund faktiskt. Utvärdera.

Medan man gör detta så "faller man offer" för alla dessa färdiga koncept, dessa "följ mina regler till dessa punkter och du är EN.." Tamtamtaaaaaaa, trumvirvel, och så en tillhörighet.
De hippaste av hopparna just nu är LCHF och så 5:2 dieten. I Norge kör också regeringen med en "Minska saltet kampanj" så man bombarderas från alla håll. Vad blir kvar på min tallrik? I min mage och mitt system?

Kontentan blev - jag följer min egen melodi.
Jag prövar mig fram. Plockar bort det jag inte tål, först och främst, ersätter och skriver matdagbok.
Smakar, ser på färger, lägger upp, experimenterar.

Tar mig en tur till den ekologiska grönsakshandlaren. En njutning för mina sinnen.
Fulla lådor, klart markerade och jag får TA på allt. Sniffande, skrapande med fingernaglar, klämmande, beskådande tar jag mig fram, som en blodhund med en klar vittring.
Korgen fylls av dofter och färger.
Imponerad tar jag ner hans mango frukter från hyllan, andas in. De doftar som de på träden i Australien och sist jag handlade här smakade de så också. Väljer. Vrakar. Ser på nytt. Komponerar.

Framme i kassan kommenterar jag mangon, berättar om min upplevelse från sist, mina tankar om att köpa mango i Norden annars och att jag funderar på "HUR I h..vete han lyckas" där alla andra går bort sig.
Han ler, ler brett, tackar för komplimangen och rör vid grönsakerna i min korg med mjuk hand.
"Jag är uppvuxen i ett land där mango växer naturligt, jag vet hur de skall plockas när de är omogna och jag vet hur man får dem att mogna långsamt. 
Alla mina grönsaker och mina frukter är mina barn. Jag behandlar dem som det. Var och en av dem är sin egen individ och har sina egna önskningar och livsnödvändigheter. Jag?
Jag är bara deras tjänare, deras far, deras beskyddare". 

SÅ, skall en slipsten dras tänker jag när jag går ut ur butiken med mina fulla kassar av läckerheter.
Mat är kärlek och jag vill se min mat när jag handlar och jag vill handla av någon som han, en man som lever sin passion och som är villig att ge mig bästa möjliga vara.
Såklart vill jag stödja honom med mina inköp. Han stödjer ju mig.

Ett steg är avklarat och skall sättas i rutin. KLar att ta mig an nästa.
Live with passion & Blessed BE!
Namaste!

Backen är ilagd..Bläh!

Så var det dags igen..
Merkurius retrograd. SUCK.
Det är som den "sämsta sortens middag", att bli bjuden på "fel saker", du ser den komma på mils avstånd och du kan inte göra mycket åt den.
Merkurius går i retrograd tre-fyra gånger per år och det innebär att om du ser på natthimlen så verkar Merkurius gå helt motsatt riktning till de andra stjärnorna.
Detta beror på att Merkurius i sin bana runt solen klarar av att göra ett fullt varv på 88 dagar istället för Jordens 365 dagar. Därför ser vi Merkurius både på vår sida solen, den verkar röra sig rakt framåt, så stoppar den upp och börjar gå bakåt (retrograd) innan den till sist, saktar ner igen och vänder framåt. Se förklarande teckning.

Den röda delen av pilarna ovan är den mest aktiva fasen, den som påverkar oss mest, om man ser det ur en astrologisk synvinkel.
Denna månad skedde det i Lördags den 4/10, intensiva dagar är den 5-8/10, så håller den sig i stabil retrograd mellan 9-21/10, innan det kommer en sista intensiv fas 22-24/10.Därefter, from den 25/10 vandrar planeten "rätt" igen.
I år har Merkurius passerat i retrograd i tre vattentecken, denna sista gång är det Skorpionens tur och vattentecken talar alltid om relationer, nära, kära och familj.

Merkurius kommer ur den romerska mytologin och är likställd med den grekiska (och kanske mera kända) Hermes. Han med de bevingade skorna, gudarnas budbärare och postman och den snabbaste av alla gudarna (likväl som den snabbaste planeten runt solen)
Namnet kommer från merx som betydde "handelsvara" eller idka handel.
Kommunikation, interagerande, medvetenhet, handel, IT och mycket annat som har att göra med rörelse kopplas till denna planeten. Kan du nu förstå varför det oroar mig när den går baklänges?

Tänk över din kommunikation fram tom den 25/10. Skriv helst inte på så många kontrakt och bindande handlingar, risken att något blir fel är stor.
Var övertydlig i dina nära relationer, fråga en extra gång, ställ kontrollfrågor och var på pass.
Säkerhetskopiera dina tekniska gizmos men bli inte förvånad om säkerhetskopian blir blank.
Told you so!

Merkurius i retrograd tvingar in oss i skuggsidorna av vår medvetenhet, intuitionen höjs och "tillfälligheterna" kan vara många och de kan föra oss än djupare.
Så, i Merkurius retrograd finns också stora möjligheter till växt men man får inte ha bråttom och helst, gör det på det gamla goda sättet. Ansikte emot ansikte. Dina email kanske aldrig når mottagaren.
Har du missat något under denna perioden dyker det upp runt den 25/10 igen, blir synligt och slår på trumman. DÅ kan du fixa det, inte förr och då är det gott om det inte är satt i sten såsom t ex ett kontrakt.

Själv jobbade jag ihärdigt på datorn idag. Skulle sända stora filer med viktig text när hela nätverket i huset plötsligt stängde ner sig. Mycket klurande och omstarter följde. Inget hjälpte.
Jag gav upp, startade TV:n och då, vips, allt gick igång.  Helt otänkbart sa familjens tekniska rotel misstänksamt i telefonen. Jojo sa jag och såg mig om...
Då gick strömmen. Borta i en halvtimme.
Direkt följt av ytterligare ett stopp i nätverket.   Behöver jag säga att det flesta av mina filer förblev kvar i min PC?
Jag väntar till på Torsdag, då har det lättat något och vi valsar på.

Pling i plong i mobilen. Märkligt ljud.
"Varning! Signalen från existerande nätverk är ostabil. Vill du justera?"
No shit, Sherlock! Nej, ingen idé.  Jag ger mig för idag.

Använd transiten till växt och introspektion.
Lyssna till ditt inre extra noga. Skratta åt det som går galet, det kommer igång av sig själv. 
Löp med Hermes över himla pellen och sålunda,
LIVE WITH PASSION & BLESSED BE!

 

Dags igen - j..kla rosa månad.

Oktober - utsedd till "Rosa bandet" månad och "vi som är emot cancer" människorna springer runt med den på rockslaget, inte helt olikt vilken fundamentalist som helt.
Igår, den fjärde Oktober, fick jag årets första "smocka" då en dam i försäljningsmodus anklagade mig för att vara "illojal" med mina medsystrar.
För att inte tala om då hon förstod att min mor avlidit för många år sedan i sviterna av bröst cancer,
då visste föraktet inga gränser och hennes råd om genetiska undersökningar och borttagning av mina egna bröst i förebyggande syfte haglade runt mina öron.
ENOUGH!

Lugnt och still.. Jodå, faktiskt, jag klarade det. Ty människor skall inte straffas för att de är oliktänkande, eller i värsta fall, inte tänkt alls själva eller brytt sig om att ta reda på fakta.
Dumhet är inte straffbart, fortfarande, men det är ack så irriterande.
Prackar de på mig sin åsikt anser jag dock att de skall lyssna på min också, an eye for an eye.
HELA BLOGGEN är som alltid, MIN ÅSIKT, vill du läsa vidare, varsågod. Annars, logga ut. 

Vi är många som är "emot cancer" eller rättare sagt, de flesta intresserade har fattat att man är "med sin cancer" (inte emot). Att ha cancer innebär att det redan rasar ett krig i kroppen, kroppens balanserade styrkor är i krig emot de "kropps egna" styrkor som gjort upplopp och hotar dess existens med sin aktivitet. Det SISTA kroppen behöver är ett till krig, alltså att den sjuke sätter igång och "kriga" emot sin egen kropp, skicka signaler om svek etc. Istället behöver de balanserade styrkorna mera balans, tilltro, uppbackning och kärlek i sin kamp och det får de genom att man går med sin cancer. Fråga på vilken cancer klinik som helst.

NBCAM - National breast cancer awareness month -  med rosa bandet som symbol kommer från USA och har AstraZeneca som huvudsponsor.  Visste du det?
Zeneca delen av företaget ägs av Imperial Chemical Industries som likt namnet indikerar producerar industriella kemikalier, bekämpningsmedel av alla sorter och polyvinyl som är bevisat cancerframkallande och speciellt då bröstcancer. Fler och fler bevis kommer in om koppling mellan framförallt bekämpningsmedel och cancer.  Antagligen har vi bara sett toppen på isberget. Än.

I andra änden av repet har läkemedelsföretaget AstraZeneca länge marknadsfört produkten "Tamoxifen" även såld under namet "Nolvadex" som ett preparat för efterbehandling av cancer.  Denna medicin blockerar östrogenet och kallas därför ett "Anti-östrogen" då dess uppgift är att strypa östrogen tillförseln till de tumörer som är beroende av dem.
Den lilla "bi-effekten" blir då cancer i livmoder, lever, mage och tarm eftersom dessa är beroende av östrogen för sin "dagliga drift" men de får heller ingenting då östrogenet är blockerat.
Lite elak måste jag bli här, Astra har ju mediciner emot dessa cancersjukdomarna också så vad gör det. Eller?

I USA har företaget insett att man missat en bit av behandlingen, själva uppehållet på sjukhuset med allt vad det medför av tillägg och kostnader för patienten.
Därför äger AstraZeneca numera även Salick Health Care, en kedja med cancerkliniker över hela USA. Så, blev cirkeln rund..

Jag är inte nojjig, inte dum, inte paranoid.
Men jag är inte med på att strålning och cytostatika skall vara huvudbehandlingsmetoder vid sidan av mediciner. Jag är heller inte med på att ALLA forsknings skall styras av de stora läkemedelsbolagen som bara vill pröva nya kemikalier och som har råd att skicka in en armé av advokater och forskare varje gång det finns pengar att hämta.
Jag är också väl medveten om att AstraZeneca inte valt att "fronta" här i Norden, vi är för få, för liten del av marknaden och här har man fått många andra företag att gå i bräschen för kampanjen.
Säkert vill de alla gott, säkert har de bästa intentionerna men fokus på människan försvinner.
Förebyggande åtgärder är också en helt okänd medspelare för dessa kampanjer.

Det talas ofattbart lite om bra kosthåll, goda fetter/fettsyror, bioidentiska hormoner och annan egen behandling.  Fokus på att sätta individen och den individuella sjukdomshistorien i blickpunkten tillhör fortfarande ovanligheterna och man måste vara otroligt stark för att bryta sig ur trenden när sjukvården trycker på.
Jag vill INTE ha det ena eller det andra! Jag vill ha BÅDE OCH.
Man kan både ha och äta kakan. Sjuka skall kunna få välja cytostatika OCH t ex alternativ efterbehandling utan att bli hotade eller förödmjukade.
Forskning skall leta vitt, brett och förbehållslöst efter nya lösningar, INTE få betalt för att bevisa det de vill bevisa. Det är oetiskt, omoraliskt och KORKAT! 

Den dagen "de rosa" pratar lika mycket om individualitet, brett utbud, friskvård och egenvård som de gör om "sjukdom, kriget inombords och mediciner" DÅ, då skall jag med glädje och stolthet köpa deras rosa band. Men faktum är, jag hoppas de byter färg och att de ifrågasätter mer innan.
Som jag sa till en känd homeopat en gång då han talade om vad jag skulle tycka om vissa saker -
I'm not a trained monkey.  Och så kommer det att förbli.. Till trots för det spott och spe jag förvånat får utstå varje gång.

Det är inte bara jag som tänker såhär. Läs på.
Det finns många artiklar därute  t ex:
http://www.whale.to/a/lanphier1.html

Läs, tänk, ta ett eget beslut.
Live with Passion & Blessed be.
Namaste.

En av mina hjältar.

 



Dr David Burns är en av mina hjältar. Här gör han ett kort TEDxReno talk.

Rekommenderar hans böcker och hans tekniker varmt.

En man som lever som han lär!

Enjoy!

Touch av "mörker"

Ensamheten...
Tystnaden.
Det är mörkt nu. Ett citat från en annan blogg: 
"Jag känner mig helt säker i skogen på kvällen, jag menar, herregud, vem skulle annars röra sig här förutom en träningsnerd?"
 Ja, vem skulle?

Kvällen är ljum, lätta regndroppar träffar mitt ansikte och jag inser att delar av mörkret har att göra med den molniga himlen.
Det är inte sant men det känns som om hösten klev in under dagen, som om första Oktober verkligen innehöll något form av gräns.

Näsan rinner.. Det har den inte gjort på en stund under utomhusrörelse, fukten är tillbaka och den letar sig in.
Känner mig "tung ikväll", tung och ensam. Märkligt egentligen för min dag har varit väldigt bra, många fina upplevelser med mina tjejer, många skratt, en del krångel som alltid då en femåring och en trettonåring skall komma överens om vad som är skoj.
Ferie. Ledighet. Lite går vi varandra på nerverna och det ledde till behovet att vara ensam, trodde jag, behovet av skogen.

Jag ser upp på det vackra färggranna trädet, inser att de ljust gula löven faktiskt hjälper till att göra omgivningen lite ljusare.  Allt det välbekanta finns härute, precis som på dagen, men ändå uppfattar mina sinnen det annorlunda.  Framförallt hörseln förstärks, jag hör mer än på dagen, hjärnan jobbar mer med att identifiera ljuden.

Jag kan inte skaka känslan av otillräcklighet, av ensamhet och stagnation.
Duschen fungerar heller inte så till sist sätter jag mig på sängen och tänker:
Vad det än är, låt det vara så! 
En replik som finns i en av mina favorit meditationer och mer tillåtande än så kan man knappast vara.

En kopp örtte, en stunds reflektion, våga vara med min ensamhet, den kommer inte att döda mig. Det bara känns så.. Vad vill den? Hur ser den ut?
Imorgon är en annan dag och nya ess dyker upp ur ärmen.

Jag önskar dig en god natt, vart du än är.
Imorgon - Live with passion & Blessed Be.

September revision.

"Opinions are like assholes, everyone has one but my own should be constantly and carefully examined at all times" Tin Minchin.

På Septembers sista dag ligger månen i sk void (tomrum, onåbar) och då jag mer och mer inser att jag är starkt påverkad av månens inverkningar (alltså inte fullmånen, utan astrologiskt) prövar jag att inte göra alltför mycket idag. Allt som sker idag skall ändå verifieras och kontrolleras senare.
Bättre då att ägna dagen åt studier, åt reflektion och samtal.

September har varit månaden då inte så mycket har hänt om man ser på min omgivning från ett världsligt perspektiv men inlärningen har varit fin.
Jag har tagit till mig ny kunskap, nytt fält och fått så otroligt mycket "food for thoughts" på det sättet.
Outsägligt spännande att likt Mr Minchins åsikt ovan, pröva och ompröva mina egna åsikter och kunskaper så länge jag lever. Livet är dynamiskt.

Denna månad har också handlat om att definiera mig själv utifrån min passion och vad jag önskar.
Hur lätt är det inte att kritisera, veta vad man inte tycker om, inte är enig med osv, svårare då att vända på steken och ändå är det just den "vända steken" som gör livet värt att leva.
Vill jag bli ihågkommen som "hon som inte gillade Söndags bilister" eller vill jag bli ihågkommen för hon som älskade spirituella samtal?  Lätt val!
Fokus i prio.

En tidig morgon såg jag ett norskt program som heter "Lykke skolen". En god vän hade medverkat som konsulterade fysiolog och jag ville kolla in resultatet.
Vår Tv har numera finessen som heter "vecko bibliotek", all TV som visas finns lagrad under veckan och du kan se om vad du vill, när du vill.
Så, mitt i natten såg jag denna episod och vid dess slut log jag brett, alla övningar i programmet var övningar jag själv har haft på mina kurser. Kvinnan som ledde programmet tog sig också tid att förklara varför just dessa övningar var utvalda, vilka vetenskapliga bevis som numera fanns för ditten och datten. Otroligt inspirerande och glädjande för mig.
En bekräftelse på det jag redan känt och en puff att våga gå vidare.
Trust your assshole, but do continue to examine it carefully!   Det skall finnas en balans i det!

Balans.. Ordet som kommer tillbaka i så många former.
På gymmet talas det mycket om "kvalitet på träningen", att träna bra, på god nivå för resultat men samtidigt, inte spendera för mycket tid på träning, inte slita och så vidare.
Ordet "övertränad" är på uppgång, symptomen definierade och kartlagda. Kinesen suckar tungt och viskar: Yin brist. Avsaknad av mål, otillräcklig näring(läs Light produkter), vardags stress, dålig sömn, ofokuserad träning baserad på press, press, press..
Vad skall till för en vändning? Är pendeln ute fullt ännu?

Mobiltelefonen blir mer och mer "skuldbelagd".
Ett norskt mobilföretag har nå reklam med en kvinna som i frågande ton säger:
"Att vara på lekparken med sina barn och ha pappaledigt är ett privilegium men du, du står väl inte och kollar jobb mail? Det är bra med telefon men lägg bort den emellanåt. Är du på lekparken så är du på lekparken.." Typ.  Nåt sånt. Ett mobilföretag.
Nej, jag skojar inte och det finns alternativ på denna. Balans.
Där vet jag redan, pendeln har slagit fullt och fler och fler VET vad man använder "flygplans läget" till.  Personen du söker har tyvärr slagit av telefonen eller är upptagen i annat möte - säger rösten här i Norge.  Bra det!

Jag avslutade September igår med att klippa lösa trådar.
Stor rensning i garderoben, tre plastpåsar till sopstationen, två papperspåsar modell gigant till klädinsamlingen. Ut med det gamla. Färdig.
Studenten har inte uppgraderat mycket de senaste åren, det gör inget, det kommer nya tider nu.
För mitt inre såg jag vad jag vill fylla på med och det kändes gott. Frigörelse av energi.

Bokhyllan åkte med i samma sväng. Det smärtar mer.  Att göra sig av med kassettböcker gjorde ont.
Många av dem har glatt mig många gånger men... kassett.. Jag har en kassettspelare kvar och den sjunger på sista versen, den är gigant stor, kan inte flyttas och sålunda kan jag bara lyssna i kök och här på kontoret. Det blir inte av. Kassetter blir gamla, nöts ut.
Vips, två frigjorda fyllor. Omplacering av andra böcker. Energi i flöde.

När jag tänker på det vet jag nu vad jag skall göra med dagen, åka till soptippen, såklart.
Dumpa allt det jag städade ut igår och lite annat.
Garaget är ju ändå överbelamrat med någon annans saker så då kan ju jag i vart fall slänga mitt.
Skapa spelrum, frihet och energi på gott manér, enligt mitt huvud och mitt eget asshole, sorry, åsikt.

Oktober - starkt lysande knackar på dörren.
Enligt Doreen Virtues förutsägelser för detta året, som hittills varit korrekta. är detta månaden av NYSTART. Att verkligen släppa taget om distraktionerna och gå efter det som är viktigt.
Det känns rätt och riktigt.

Ha en strålande sista Septemberdag med eller utan sol men LIVE WITH PASSION.
You are, as always, looked after so BLESSED BE!

Delad verktygslåda, dubbel glädje.

Hela min ungdomstid klagade vi över att livet inte har någon instruktionsbok,
ingen manual du kan leva efter. Det har jag berättat förr, här och på andra platser, men det är en tanke som ofta kommer tillbaka i mig.
Igår väste någon i min närhet en otrevlig kommentar om sin döda mor, en kommentar som baserade sig på "Ja,ja, hon var ju en bondes dotter så vad kan man förvänta sig?"
Just i detta fallet blev jag inte förvånad, negativiteten ligger som en slöja runt personen men ändock, kan man döma så hårt?
Själv spenderade jag också min barndom med människor som "bara försökte att få till sin egen värld", inte särskilt intresserade av de djupare dykningarna i psyket, de ville bara "få till det", livspusslet.
Bönder och kroppsarbetare var de dessutom och stolta över det. liksom jag är, jag lärde mig mycket av det livet.

En annan utväg för mig kunde ha varit att säga att allt skulle ha varit annorlunda om jag fått växa upp med min mor, om hon hade varit med, styrt mig, väglett mig, upplyst mig.
Den gubben går INTE! Min mor kunde ha gjort vägen enklare genom att ge upplysningar, genom att berätta enkla saker för mig, tipsat mig men så mycket mer hade det knappast blivit.
Hon hade sin resa, jag har min och mitt intresse för "de inre trädgårdarna" är enormt i jämförelse.  

Med detta sagt, medger jag att jag framför min äldsta dotter jag lagt min palett av verktyg, min verktygslåda. Tanken är kristallklart - varför skall hon lägga pengar på en egen skiftnyckel på Biltema när jag har en hon kan låna, få eller kopiera och göra till sin egen?
Många är de gångerna jag har förklarat att vägarna till lycka, balans är många, att jag bara ger henne mitt axplock och att hon skall pröva sig fram, finna det som är hennes eget.
Tacksamt ser jag att hon följer det rådet! Hon blandar och ger, testar, vrakar och förkastar, prövar igen, systematiserar.
I detta är vi sällan eniga. Mina favoriter är inte hennes, hon hittar nya vinklar på de verktyg jag känner sämst och utveckling sker hos båda. Magi.

Mitt i allt ringer en vän. En vuxen vän.
Hon har problem med sina (lika vuxna) föräldrar, deras sätt att hantera livet och hon har bestämt sig för att hon har rätt att ställa krav, att hon har rätt att "få som hon vill" oavsett sina föräldrars önskan.
Nu ringer hon mest för att hon vill ha min välsignelse. Hon vill höra att hon gör rätt, att hennes smärta är berättigad, att hennes krav är rimliga.
Lång är den stunden jag tuggar på tänderna och kindernas insida. Hennes smärta skär genom kroppen på mig MEN jag känner att detta kan jag inte "tysta ner", inte hålla med om ty jag är inte enig.
Vi tar diskussionen. Till slut ser hon min poäng, hon inser att man kan ha en önskan om vad ens föräldrar skall göra i vissa situationer men man kan inte "hota" sig till deras "lydnad". Likväl som hon inser att hennes smärta måste hanteras av henne.  Tungt samtal men en bra början på något nytt.

Vid middagen frågar dottern om vem som ringde.
Jag säger inte vem, jag plockar bort detaljerna men jag beskriver scenariot i korta drag.
Dottern ser ner i tallriken, skakar på axlarna och viskar:
"Äsch, mamma, hon har så ont, hon känner sig så sviken men det hon gör emot sina föräldrar är inte rätt. Man kan uttrycka sin önskan, man kan förklara men man kan inte kräva."  Förklaringen av vad hon ser kommer vidare och vidare i den tonarten.

Så kommer en utläggning om vad man ev skulle kunna göra för att lossa på smärtan.

När tårarna rinner till tar jag tallriken och går ut i köket.
Jag är otroligt stolt över hennes tänk, hennes sätt att kunna vara empatisk och samtidigt hålla huvudet klart. De kognitiva verktygen som jag själv inte helt kommit till tals med förrän de senaste åren på allvar, de tilltalar henne och funkar i hennes händer.
Det sker mycket i livet men jag känner mig glad och trygg i att jag gör mitt allra bästa för att skicka ut en ung dam i världen med bästa möjliga egna verktygslåda.
Jag glädjer mig att resa vidare och se vad hon tar sig till härnäst, äventyret väntar runt hörnet.

Njut Fredagen. Fånga dagen.
Live with passion, and as always, Blessed Be!