
Jag väntar, jag vet att det skall komma något men hon får bestämma.
"Jag berättade att jag hade sökt en annan skola till hösten, en annan än den jag tilldelats och att jag skall åka buss dit, den vanliga. Och då undrade han om det inte var farligt.
Varför skulle det vara det undrade jag och då svarade han "för du kan ju bli kidnappad".
ALLTSÅ.. Kidnappad? PÅ en buss i Bærum tillsammans med typ tjugo andra, alla med mobiltelefoner..
Pappa sa jag lugnt, detta är INTE 60 talet & det är Norge! Vi har alla mobiltelefoner och vi känner varandra"
"Okej!" snäll som jag är höll jag på smilbanden och fortsatte "och sen då?"
"Sen fortsatte han och undrade vad jag skulle göra om jag inte kom in på skolan jag sökt.
Då svarade jag att då söker jag en annan skola och då undrade han vad jag skulle göra om jag inte kom in på den. DAAAAHHH, då söker jag väl en annan skola då för på den jag tilldelats tänker jag verkligen inte gå på då går jag hellre i AFRIKA.
Vet du vad han undrade då? Jo, han undrade vad jag skulle göra om jag inte kom in på den skolan.
Alltså, när blev han Jacob i min klass liksom?
Varför då? Varför då? Varför då?
ARRGH, min far har ett hack i skivan och jag kommer på det NU. Tolv år senare liksom..."
Nu skrattar jag högt. Min blivande tonåring visar tydliga tecken på att vara en, just det, tonåring.
Men det bästa är ändå att höra henne analysera varför pappa säger och gör som han gör, långt borta i ett land långt farligare än hon är i, frustrerad över att kunna göra lite och överlämnad till sina rädslor och sin önskan om att beskydda.
Vi diskuterar länge om oro och hur vi vuxna hanterar den, vad vi väljer att göra med den i våra liv.
Så suckar hon, skrattet i halsen igen..
"Mamma har du läst historien om flickan som berättade för sin mormor över chatten att de skulle flytta. Mormor undrade då varför, varför och varför på allt hon sa tills, ja, vet du vad som hände?
"Nej" medger jag men anar.
"Plötsligt stod det "Denna brukaren har blockat dig" i datarutan hos mormor! Kanske blir det så?"
Flatskratt!
"Vill du veta vad han sa om tänderna sina.." Ny andhämtning. Nytt skratt.
Ja, det vill jag. Jag vill höra allt. Jag vill vara en del av hennes utforskande av världen... samtidigt känner jag som Robbie Williams i Go gentle då jag vet att hon är på väg ut i en vuxens värld. En värld rätt annorlunda än den jag upplevde.
You're gonna meet some strangers
Welcome to the zoo
Bitter disappointments
Except for one or two
Some of them are angry
Some of them are mean
Most of them are twisted
Few of them are clean
Welcome to the zoo
Bitter disappointments
Except for one or two
Some of them are angry
Some of them are mean
Most of them are twisted
Few of them are clean
Now when you go dancing with young men down at the disco
Just keep it simple
You don't have to kiss though
Just keep it simple
You don't have to kiss though
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar