Mars har kommit och i år får Mars stå som en brytpunkt.
Vi lämnade tunga säckar kvar i Februari, våra vänner flyttade på obestämd tid, vår värld tog ett skutt och ändrade sig. Vi tog farväl av flera olika oroshärdar, funderingar och sydde ihop det sista i Februaris sista skälvande minut. Saker som legat och grott länge har äntligen städats ut.
Massor av prylar från hemmet väntar utomhus, under bodens tak på nästa ryck, sista destination, soptippen.
Det har också öppnat sig nya dörrar... Förslag att bearbeta nu i Mars och tiden som kommer.
Vart leder vägen nu?
Första morgonen i Mars bjuder på stora singlande flingor av den mjukaste snö, de påminner mig om alla tårar jag grät igår, stora, mjuka medan jag frenetiskt städade ur bilen.
Tårar av lättnad, tårar av mod, det får bli såhär nu.
Mina händer skälvde när jag var färdig och det värkte längs Lungans meridian, sorg, förtvivlan som behövde komma ut.
Min egen coach tog mig hårt i nackskinnet under den veckan som passerade.
Kände mig lite som hunden hos de där som uppfostrar densamma genom att doppa nosen i det kiss som den lämnat på mattan. Som om hunden skulle fatta det, nåja, jag tog hinten, svårt att inte göra annat när din coach håller dig i nackskinnet och leder dig genom en snitslad bana av varningsflaggor.
"Du tar inte fel när du tänker, du känner inte in fel. Du bara måste stå för det också.."
Jasså, jaha ja, det är ganska många som inte skulle hålla med dig tänkte jag då och kände magen vända sig ut och in. Måste jag?
Ibland önskar jag att alla bara ville leva i mitt hjärtas färgglada "My little Pony" värld, där allt är ljust, glatt, där alla vill varandra väl och strävar emot fred, ro och kärlek.
Ändå vet jag att utmaningen är att leva och relatera till den värld som finns och genom det växer jag, det gamla vanliga litanian.
Jag är inte heller ensam om det, jag vet, Neale Donald Welsh påminde alla i dagens citat:
"We see, but we don't believe. We don't hear the truth in the sounds of silence!"
Lite att jobba med finns det alltid, dynamiken och livet pågår. Gud ske tack och pris.
Mars gäspar stort, ser på mig och undrar i vilken trådända jag har lust att börja..
Vart skall hon, människobarnet? Just idag, just nu..
Jo, det skall jag visa dig genom att nu fånga min Söndag, agera på de signaler min kropp gav mig imorse, på de löften min dotter och jag gav varandra innan vi somnade igår kväll.
Jag hoppas du följer med på resan, här på bloggen.. Det ligger en ny blogg om himlavalvet i pipeline, en om ett speciellt tarotkort, en om språk, ja, det saknas inte inspiration.
Då jag verkligen älskar champagne, den enda alkoholen som för tillfället verkar tilltala min kropp och själ, fastnade jag för den norska konstnärinnans ord:
Då en dörr stängs, öppna en flaska champagne så kan ett fönster att öppnas så man tar sig vidare!" Andemeningen är fin, fira avslutet, våga vara i det och se sedan framåt.
Allt detta till trots, jag är trött på att tala om avslut, hjärtinnerligt trött och jag tror faktiskt vi är färdiga med det på en stund. Lite småduttande i hörnen är kvar men i det stora hela är planen också att nu prata om nystart och vårens inspiration.
Vintermånaderna är trots allt förbi nu, låt oss åka på ett kälke, en skjärtlapp, en soppåse eller vad du nu har lust till, in i den gryende våren och framtiden.
Whooppidddooooooooooooooooooooooooo...
Nu skall jag gå och sjunga, vart skall du hitta passionen i din Söndag?
Live with Passion & Blessed Be!
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar