Slutet på en laddad historia.

Tomma gator, tomma hus, bilar i långa köer emot fjället...
Påsken har intagit Norge och när du läser detta är det en stund sedan jag skrev denna bloggen.
Så, om du undrar varför jag inte berör dags aktuella ämnen, tja, då har du ditt svar där även om jag sällan gör det till vardags.

Själv drar jag idag en stilla suck av lättnad..
Den sjunde kvadraturen mellan Pluto och Uranus är äntligen, äntligen över och den sk "Nya paradigmen" är här. Från 2012, närmare bestämt den 6/6 började dessa två opersonliga planeter sina sju spänningsaspekter, sju som i de sju strålarna, som i de sju chakrana. Nedifrån och uppåt, med finalen nu, 11-28/3.

Själva spänningen har funnits där hela perioden, problem åren, men dessa perioder på mellan en månad och två veckor har spänning varit extrem, kvadraturen aktiverad men NU, äntligen lägger Uranus i en högre växel. Bort från Plutos grepp och släpper oss att göra vad vi har lust med vår nyfunna kunskap.
Bekymmer, skarpa lägen och förändring har varit världens lott under denna perioden -
Vad vill världen ha ut av energierna? Vad vill vi?

Tycker du att jag överdriver? Kanske det, men det är inte många gånger i livet vi får uppleva så starka spänningar, så stora omvälvningar. Mellan Pluto och Uranus.. Kolla din kalender, se hur långsamt de går.
Makt är Plutos område, makt, kontroll, besatthet, psykologi, bland annat.
Uranus står för himlen, framtiden, nytänkandet, "Frihet, jämlikhet & broderskap" på det nya sättet är Uranus ideal. Men inte att förglömma, Uranus är ganska rationell, mindre känsla, mera renodlad "sanning".
Ser du dessa två i kombination är det lätt att förstå att man pratar om "paradigm skift", eller hur?

Det sista chakrat har nu fått sig en omgång och frågan är - vad sker nu?
Många människor har ändrat kosten under den här perioden, jag känner folk i Sverige som faktiskt myntat begreppet "Matrevolutionen" och som en direkt reflektion av Pluto, det har varit en besatthet.
Får pendeln chans att stanna på mitten nu? Kan vi ta hand om oss men också vara toleranta med oss själva?

Sättet vi brukar alla typer av media på har också förändrats under denna perioden.
De flesta har inte längre papperstidningar, nätet är vår bästa kompis och plattan är var mans egendom.

Den gamla goda TV:n är inte heller vad den var, veckoarkiv, möjlighet att se TV utan reklam till trots för att det är en reklamkanal, spola, se senare, se delar.. Allt i god takt och ton med den individuella Uranus och dess behov av att "få bestämma själv"

Små och stora krig, när och runt om, förvisso finns det alltid en mängd sådana men låt oss innerligen hoppas att spänningarna som nu avtar leder till att män som Putin känner sig mindre benägna att leta efter avtryckaren.  Låt oss pusta ut efter tre år av spänning och hoppas att världen långsamt gör detsamma.

Själv är jag oändligt trött på spänningen, på besattheten, makten och kontrollen som Pluto utövat över hela himlen.  Det händer fortfarande spännande saker däruppe bland annat har vi denna kommande vecka, närmare bestämt den 4/4 blir det fullmåne i Jungfruns tecken (12 grader in).
Samtidigt sker en total månförmörkelse (som tyvärr inte kan ses i Sverige) och denna fullmåne är en sk Blood moon, en röd fullmåne.

Solförmörkelse & månförmörkelser har av astrologer alltid ansetts som tidsmarkörer, de poängterar och pekar ut olika aspekter i tiden. Solförmörkelser har alltid ansetts vara för makthavare, ledarna i världen. Månförmörkelsen har handlat om förändringarna hos gemene man och de kollektiva känslor och strömningar som det medför.  Tiden mitt emellan, nu efter solförmörkelsen och innan den 4/4 har inneburit att det finns en massa saker vi inte sett utgången av ännu.
Månen ligger intill den norra noden, dit vi skall, vi är på väg emot Frid, harmoni och diplomati men för att kunna göra det behöver vi släppa det gamla och förlåta. 

Så, vad betyder det för dig?  Förvänta dig en upphettad Påskhelg! Solen vandrar genom Väduren, triggas av både Pluto och Uranus då dessa fortfarande ligger rätt nära varandra och denna fullmåne i tillägg. Passion, ladies and gentlemen, passion!

Men påminn dig själv, balans. Starka energier i rörelse som kräver att vi släpper på något gammalt, förlåter och får bättre harmoni samtidigt som passionen river och familjen sitter samman runt påskbordet. DET kan ge sin utmaning.
Planera därför in aktivt energiutsläpp under Påsken t ex träning men också tid att se inåt, meditation, yoga eller en skogtur med tid att andas.
Glöm in djur och barn, de behöver extra omtanke när det river i själen. 

Summa summarum - NU kan 2015 börja på riktigt!
Visa sitt charmerande, förändrade ansikte och ge oss den nystart vi behöver efter dessa åren.
Njut denna veckan, känn friheten i några dagars ledigt.

Bloggen lever och frodas, sköter sig själv när jag är borta... Njut den också.
Live with Passion & Blessed Be!
Namaste!

Musikval som formar en rocker

"Ursäkta mig.."  Hennes leende är lite blygt, nervöst stryker hon några svettiga hårslingor ur pannan innan hon vågar se på mig och fullfölja meningen.
"Ja.." Jag ler uppmuntrande. Vad vill en pingla som hon?

"Jag har letat efter den där låten, den där nummer 5 men jag hittar den ingenstans, inte på några listor och jag har kollat gymmets alla också.. Vilka är det?
Trodde det var bandet Fun.. först.."
Den söta förvirringen i hennes ögon, något irriterad över att inte ha löst gåtan, samtidigt bedjande och det är lätt för mig att välja den mjuka linjen.

"Kära du, jag förstår verkligen att du trodde det var Nate Ruess i Fun, få män har sådana pipor. 
Denna låten finner du inte på någon lista, snarare i dina föräldrars LP samling, om de nu har en sådan.  Låten kommer från en grupp som heter Queen, sångaren är Freddie Mercury och låten släpptes första gången 1979."  Jag känner att jag flinar från öra till öra när hennes ansikte skiftar mellan vitt och lila, det otroliga i det jag säger slår henne.

"1979..?" Hennes röst är en knapp utandning, rynkad näsa, mera funderingar.
"Har du aldrig tänkt på att mycket folk samlas bland frivikterna när vi kör just denna? Ganska många av det "lite äldre gardet" här?" 
" Jo men.." misstron lyser "du är ju inte såååå gammal?!"
Påstående eller fråga, jag tar inte åt mig, gulligt att se ljusen tändas i någons ögon.

"Tja, passerat fyrtio, halvvägs till femtio faktiskt!"
"WHAT? Men då var ju du.."
"Just det, jag var 9 år när låten släpptes men den tillhör min tonårstid och Queens musik är en skatt, en skatt för alla åldrar!"
"Då är det antagligen samma med låt 9?" Nya tvivel i ögon.
"Yes, my darling..Iron Maiden, 1990" Denna gången håller jag inte tillbaka något av mitt leende medan jag packar mina saker.

"Men... Jag lyssnar ju inte på sånt" Hon knyter om hästsvansen som för att fundera.
"Tydligen gör du det och du till och med gillar det! I vart fall till träningen och musik är som mat, man får vara glad i många olika sorters mat. Det finns inga lagar och regler för det, bara smaklökar och kärlek!" 

En man i sextio åren passerar bakom mig, klappar mig på axel och nickar.
"Härligt med lite riktig musik här emellanåt. Tack för det!"
Min unga väninnan vänder sig också emot utgången men så kommer hon på något:
"Hittar jag dessa på Wimp?"
"Det gör du! Och fler därtill.. Jag använder mig av Wimp. Vill du att jag lägger ut listan?"
Ett blygt "ja tack" innan hon försvinner med något att fundera på.

Att välja musik är faktiskt som att välja mat, det måste kännas rätt till den man skall servera, till ändamålet, till stämningen, till det sug som behövs tillfredsställas.
Jag är en rocker i själ och hjärta, en rocker som sjungit dansband, som älskar folkvisor, pop, hiphop, reggae, ja, som äter allt men i olika grad.

Mycket ny musik kommer till mig genom träning, träningskamrater, utbildningen, passen och genom radions skval när jag jobbar extra.
Ibland en text, ibland en slinga, ibland en känsla som lodar djupt.
Musik är passion, i många olika former..

Vilken låt hon frågade efter?
Såklart kan jag inte motstå att dela en Freddie med dig här nedan nu när helgen knackar på.
Live with passion, lots of passion & as always, Blessed BE!
Love, M

Från skal till hus i dynamisk rörelse.

Varje steg i vår utveckling, varje steg när vi gå framåt ger oss pusselbitar, pusselbitarna blir till bilder, 

bilderna till förståelse av vår egen natur. 

Styrkta och stärkta blir vi av detta, framåtskridande. Ändå är den viktigaste delen att minnas - 

vi var lika bra innan vi började vår resa som vi är efter transformationen. 

Vad är viktigaste - larven eller fjärilen? Kan du välja? 

Kan du inte älska och uppskatta larven faller alltid kärlek till fjärilen lite platt, en bit saknas och när 

sedan fjärilen inte längre orkar flyga, då är du tillbaka på ruta ett. 

Detta sker alltid ty allt skall genom tidens tand. 

I vår resa framåt, i vårt samlande av pusselbitarna har vi lärt oss att göra listor, pro och con, fördelar och nackdelar och så har vi lärt att därifrån kommer vi vidare. 

Den mentala konstruktion är som grundstolparna i bygget av skyskrapan, de där stålbalkarna du ser när du blickar upp emot skalet av det som en gång skall bli. De håller en bit men de skapar inget hus, de är ett skal, en ankring men de ger ingen värme,  ingen inre värme att låta hjärtat tina emot. 

Om du ser bakåt, framåt eller nu spelar ingen roll, det är fortfarande skalet, ett viktigt skelett men inte mer, inte mindre. 

Skelettet måste kläs med känslan, upplevelsen, närvaron.. Vilka signaler fick du då? Vad upplevde du? Vad sa du till dig själv? 

Och kanske främst, vem sa vad?

Du är byggherren! 

Du väljer material, tapeter, lister, och du kan välja vad du vill ta med dig från egot, vad du vill ta med dig från själen.. Allt är lov. 

Här är vi många som bygger, bygger om, bygger till och bygger om igen men alla byggnader ser egentligen ganska lika ut. 

Varför blir det så? Fallgroparna är också detsamma, vi väljer fjärilen framför larven. Skäms över det vi var eller eventuellt, det vi en dag kommer att bli. 

Vi stirrar oss blinda på pro och con, vilar i det intellektuella och bor i ett skal. 

Eller vi klär insidan av huset men låter egot springa iväg med oss, man måste ha kakel i badrummet, MAN BARA MÅSTE annars blir det fuktskador och så vidare. Rädsla, fruktan och gammal skåpmat. 

Till sist den stora grejen...

Vi måste visa upp vår byggnad, den måste ut i ljuset, vi skall leva i den.

Med andra ord, vi skall testa denna nya del, teori, sida av oss själva i den ganska hårda verkligheten och då tvekar vi.. Speciellt om insidan av huset inte känns helt som vårt eget.

Istället bygger vi om igen, med den bästa av intentioner men fulla av självbedrägeri. Pusselbitarna är ju på plats, vi måste våga prova dem! 

Jag möter detta dagligen, i kliniksammanhang, bland vänner, inom mig. 

"Ja, jag vet, jag har det så och så och så och sen behöver jag gör det och det och sen är det klart!"

Ofta är det en mental struktur, ibland behövs insidan kläs om med känslan och lite tålamod. 

"Ja, okej du har det men vad känner du inför det? Behövs det "klinker i badrummet" eller är du fan av badrumsmatta"?"

Klädda tankar förankrade i känslan får stärka upp skelettet, kanske leda till fler ändringar.

Skönt är det också att då och då se någon som bara hoppar.. 

Kastar sig ut och bjuder in alla i det nya samtidigt som de skiter högaktningsfullt i egot skrikande 

och andras åsikter. 

Det är mycket som sker då, när pusselbitarna sätts på plats och det nya inträder. 

Det är svårt att förnya, i och med, andras nöje och missnöje, men rörelsen framåt behöver det.   

Frustration är en bra motor för förändring, ett gott gammaldags -

"Nej, nu får det banne mig vara nog!" 

Svagheten med frustration är att få andra känslor får plats så det är lätt att hoppa i galen tunna. 

Lätt att förhasta sig, lätt att glömma bort kärleken till både larven och fjärilen. 

Men som en katalysator för förändring av tanke, närsynt beskådande av känsla är den perfekt. 

Personligen njuter jag av känslan när jag burit pusselbitarna länge, inrett mitt hus med omsorg och eftertanke, vandrat genom det hela flera gånger och känt mig rätt nöjd. 

Så kommer ögonblicket.. Jag skall öppna dörrarna, pröva, visa, agera och skräcken sätter in, egot skriker ut sin vrede och sin rädsla men själen klarar att klappa den på huvudet. 

Kanske inte så lugnt som jag önskat men ändå, den håller på sitt och så

fritt fall en sekund innan universum svarar.

Sekunden där, innan bekräftelsen kommit och man vet att man landat ÄR vad förändringen och förnyelse handlar om. 

Tarotlekens "The fool", narren, dåren som hoppar ut i det okända utan att

ha fakta, utan att egentligen veta i ordets vanligaste bemärkelse. 

Denna historia går om och om igen, både här och inom oss, tills vi förstår, tills vi lär oss. 

Allt finns med oss på livets vind, allt skall vi acceptera och känna kärlek och respekt för men inte allt kan stå framme samtidigt. Livet blir så krampat då.

Det blir fullt i våra hus.

I förrgår var det min tur att gråta av glädje då jag öppnade nya rum i mitt hus, föll fritt en stund och så, universums tydliga svar. 

I går såg jag det i ögonen på en kund, när hon föll fritt, när universum svarade och hon landade på trygg mark. 

Vi båda konkluderade samma sak, okej, detta uppdraget färdigt, härligt! 

Och nu?

Som Elisabeth Gillbert säger - OMWARDS. 

Dags för nästa akt, nästa rum, nästa förändring. 

Grattis till ditt dynamiska liv! 

Live with passion & as always, Blessed Be! 

Aloha!

 

Klart för summering?

Vinteravslutning..

Morgon med stjärnor, kallt, klart och dagen bringar sol från en himmel i klaraste blå, hård snö.
Över tiotusen åkare tar sig över fjället från Tingstajorden på Rena till Skidstadion på Lillehammer, 54 kilometer i härligast fjällterräng och med 3,5 kilo i ryggsäcken.

Årets lopp bjöd på allt det där en härlig säsongsavslutning kan göra, rekord på herrsidan, ljuvlig segrarinna på damsidan, blå swix före, en kronprins på skidor, en 91 åring som gör sitt 39 lopp,  idel glada ansikten. Kort sagt, en perfekt dag att ha i minnet under det kommande årets inte lika
förtrollande idrottsdagar.
Skidorna på hyllan, ny säsong är här!

Eller inte?
Söndagen, den aviserade "slapp och slö" Söndagen bjuder på vinterväder.
Mjuka, stora flingor singlar ner, täcker fur, gran och de vårblommor som envist stuckit upp sina små "snutar" (nos på norska).
Påsken ligger och trycker på, butikerna fylls med de gula ullbollarna, påskliljorna, men jag tänker inte skriva om den norska påsken, total stängningen, flykten från stan, påskekrim och påskelamm..
 Det gjorde jag förra året, nej, i år tänker jag delta med liv och lust!
Med andra ord, en vecka till MUCK!

Dotterns påskkalender är snart ifylld till sista ruta, 5 dagar är det, sen 10 dagars härlig vinterferie och påskfirande.
Alla drömmer om att fånga övergången mellan vinter och vår, att få ladda batterierna, skrämmas lite av påskekrim, sitta i solen emot en vägg och dricka afterski pilsner.. Livet i övergångens tid.

Kanske mår jag extra bra såhär på våren då jag är ett vårbarn filosoferar jag
Mina regnbyxor avger en omisskännelig lukt av Fredagens öppna eld på klipporna när de mjuka snöflingorna träffar dem. Jag tänker att precis såhär är våren, lite regn, en sol som letar sig fram, nya snöväder, lite mera regn, man blir inte riktigt klok på det och det tror jag inte man skall heller. 
Lika lite som man skall bli klok på vårbarn, vi byter också skepnad ibland och kanske kan det tom var så att vi gillar det?!

Denna vecka har sprungit fram, det gör också våren, tillhör elementet träd, livskraft, den gröna färgen, aktivitet och yang.
Solförmörkelsen i Fredags var helt magisk, grädde på moset till resten av veckan men länge såg det ut som vi inte skulle få se den alls. Kanske lyfte det det hela lite extra?

All aktivitet bryts fint av med den härliga meditationsutmaningen som pågår, skapar nya vindlingar i mitt sinne samt ger nya verktyg att utforska och bruka.
Hittar du inte länken? Den jag skrev om i förra bloggen, skriv en rad härnere eller kontakta mig privat så skickar jag en invite.
Ge dig själv en härlig inre vårrengöring, starta fräscht.

Sankt Franciskus av Assisi's bön eller om du så vill, mantra, passar bra i denna årstid och i alla skeende just nu:
"Lord, make me an instrument of your peace!"

Njut Söndagen, som alltid, fyll den med din passion!
Starta veckan starkt, sen är det bara att hålla i...
Live with passion & Blessed Be!
Namaste!

 

Vårdagjämning.

Vårdagjämningen är här!
Faktum är att när du läser denna bloggen så har vårdagjämningen redan varit..

Ja, jag vet, de flesta av oss fokuserar på en dag men det är en speciell tidpunkt och faktum är att den just detta året är 20/3 kl 23.45. I vår tids zon, I Sverige, I Norge.. Om du bryr dig, om du undrar, om du är petimeter.

Enlig den gamla bondepraktikan gick rimmet, året är 1753 "Gregorii tid, natt och dag är lika vid". 
Vad menades med detta?
Jo, vårdagjämningen inföll då den 12/3, på Gregorius dagen och faktum är, dag och natt är inte lika långa på själva vårdagjämningen. Detta sker några nätter innan så på själva vårdagjämningen har våren redan tagit över - HURRA!

Vi samlas ikväll, håller en enkel ceremoni, tänder eld, sjunger, grillar och umgås.
Plus att vi lovat varandra att ge oss tid till lite ritual, till att faktiskt ta emot våren och vara tacksamma för det vi har innan vi ger oss in i den nya dagen. Helgens utmaning.

Vi skall inte springa barfota runt huset dock, det gjorde man förr, man använde det dels för att man trodde att man på så sätt blev av med loppor och löss men också för att få en varm och snabbt ankommande vår.

20/3 får stå som vårdagjämning fram till skottåret 2048, sen flyttas det till den 19/3 - kul va?
Tänk så mycket fakta du inte visste du saknade.
Nu undrar du om jag tänker gå vidare in på Solförmörkelse, öppnandet av den sjunde porten i medvetandet och så vidare, det andra, allt det andra spännande som sker på himlen just nu..
SÅKLART, jag skall det, om en liten strax... Men just nu har jag inte helt tid, det sker för mycket.

Tålamod! Det kommer en slapp, slö och sov Söndag, som jag redan aviserat i en tidigare blogg och då skall jag skriva ner allt mitt huvud tänkte på härförleden. 
Jag bjuder dig på en av mina favorit stämmor nedan, Mr David Coverdale men fånga också gärna texten, om du kan, om du orkar.

"But I still pray for tomorrow, 
all my hopes, my dreams. Don't fade away, Don't fade away!"
Passa på, fira Vårdagjämning imorgon också, kanske tom på Söndag. DET är den värd!
Live with Passion & as always, Blessed BE. 
Namaste!

Utdöende beteende eller personligt varumärke?

Deepak Chopra & Oprah Winfreys fantastiska drive "The 21-day meditation experience" är igång.
Har du missat det?
Ännu är det tid, det är tredje dagen idag Onsdag och du kan lyssna upp till fem dagar bakåt.

Riktigt visa människor har en märklig förmåga att ge något till alla, på alla nivåer, till synes utan ansträngning och Mr Chopra är just en sådan, vis man, värd att följa och hösta kunskap hos.
Häromdagen påminde han om att det ibland är just svårt att hitta passionen, det man brinner för, målet men att man då faktiskt kan fokusera på det man upprörs över.

Det man upprörs över är, enligt honom, den andra sidan av passion, kronans baksida.
Att uppröras över något innebär att man inte är neutral, det har en laddning, en ganska stark sådan och man får lust att förändra...

Häromdagen upptäckte jag att jag lärt en bekant till mig att se vårt samarbete som, just det, ett samarbete, ett givande och tagande. Detta har jag lärt honom enbart genom att helt enkelt säga - ja, jag tar det! Tack för det!
Plötsligt insåg han, antar jag iskallt, att han erbjuder mig att göra något som han behöver få gjort, jag accepterar, alltså, jag gör honom en tjänst. Det blir ju gjort.
När den polletten trillade ner började han svara - tack för det! Härligt, flott osv när vi skapar våra överenskommelser. Båda nöjda.
Allt detta har skett "ordlöst", bara med intentionen från mig att klart visa att jag accepterar och glad för erbjudandet.

Vad vill jag med detta?
Jo, veckan har bjudit på funderingar runt vad vill jag vara i relationer till andra - kort sagt, vad är mitt varumärke? Kändes som det var dags att se över vissa saker, damma av, utvärdera.

Mitt i dessa funderingar kom först ett mail...
Ett högst privat mail, från min skola och gick ut av misstag till skolans ALLA nuvarande och tidigare elever pga att den som skrev det inte kände till data systemets funktion.
Mailet var av den arten att det gav mig en ordentlig chock, jag trodde ju i några minuter att själva innehållet var adresserat till just mig, vad skulle jag annars tro? 
Jag blev rädd, arg, fundersam, allt på samma gång men då något ändå inte stämde skickade jag omgående ett svar till skolan och bad dem förklara sig.
Svaret blev - bortse från mailet, "jag visste inte systemet fungerade så, den det berör blir kontaktad privat etc, etc".

Kvar satt jag med bultande hjärta och en TYDLIG frustration.. Så, jag skrev "Ursäkta - heter det!" och mailade det. Ny respons = samma som ovan, man förstod att alla vi som kontaktats blev chockade men som sagt, systemfel, bladdibladdibladdiblaaaaaaa. 
Vad hände med "ursäkta"? Vad hände med "Förlåt, vi gjorde ett misstag".
Varför i hela friden skall det vara så svårt? Oss människor emellan... Mellan företag och privat person?  Mellan myndighetsperson och privat person?
Så kan var och en välja vad man vill göra sen men ursäkten, den kan man väl ändå få?! 

Strax därefter hittade jag en artikel utlagt på Facebook, ja, nu vet inte jag om jag är särskilt känslig men Facebook kan ibland röra om lite väl i grytan..
Just denna artikel handlade om "Busschaufförens dag!" och det käcka konceptet var:
"Fira busschaufförernas dag med att säga HEJ! till din busschaufför idag". WHAT?
Nytt haksläpp..  Säger inte folk "Hej!" till sin busschaufför VARJE DAG? Eller varje gång man går på?  Är inte det vanligt folkvett, hyfs, fason och skick?

Vad sker efter "busschaufförens dag"? Kan jag, som alltid säger nåt, kan jag sluta då och låtsas som jag aldrig ens sett dem?  För att inte tala om det jag lär mina barn, att säga hej, godmorgon, godkväll eller nåt när man kommer in i ett rum, i en buss, i en bil...

Senare på kvällen, nya haksläpp.
Alla terapeuter har klienter de inte når, klienter de inte förstår sig på, klienter de måste skicka vidare. Frustrerande men inget man tar ut på klienten.
Denna speciella terapeut, denna kväll, hade kläckt:
"Kanske livet inte är för alla?"

ÄHUUMMM; säkert filosofiskt menat, säkert bara en tanke.. MEN detta sades till en självmords benägen person efter ganska många terapi sessioner.
Ett försök till provokation? Kanske men någonstans går gränsen!
Vad i hela h..vete tänkte just denna psykiatriker? För det var en sådan..
Det går bortom mig och det gör mig UPPRÖRD!

Visst kan jag hålla mina gränser och ändå vara smidig med andra?
Visst finns det "vanligt folkvett" även i de mest komplicerade situationer?

Samtidigt, man kan inte vara vän med alla och man kan inte göra alla till lags men en gyllene medelväg, visst finns den?

Oändligt trött på en värld där "mina gränser", mitt egenvärde och vad jag eventuellt kan sträcka mig till att göra för andra knappast ens passerar näsroten ibland.
Personligen saknar jag små, små ord av vardagsomtanke "Tack!", "Varsågod!" "Ingen orsak",
"Jag beklagar!" "Vänligen..."  för att nämna de allra vanligaste.
Dotterns spanska läxor dansar i mitt sinne "Önskar Ni påfyllning, damen/frun/fröken?"

En liten fjäder av respekt och omtanke i en vardagshatten...
Skall man verkligen behöva leta efter det?
Vem är det lättast att ge det till -nära & kära eller främlingar?  Jag tror att den gungan kan svinga åt båda hållen, ibland den ena, ibland den andra.

Vad vill du ha i just DITT varumärke? Din personliga eller ditt företags?
Är det statiskt, det vill säga, samma alltid eller beror det på?

Följ din passion eller gör som Mr Chopra säger "följ det som upprör dig" och finn passionen där.
Vad du än gör,

Live with Passion & Blessed BE!
Namaste!

Sköna "Stick av" Söndag!

Aaaahhhhhh, halsont, oj, oj, oj, skall rösten hålla?
Nästa sekund är det glömt, Marit växlar upp och inget i världen, inte ens halsen kan hindra mig från att vråla... JAAAAA, magi.
En tår, eller var det tre? Gott att leva. Vilken fantastisk idrottskvinna, vilken strålande dag.

Kollen brølet, ja, alltså vrålet i Holenkollen under alla typer av skidtävlingar kan knappast mäta sig med något i världen.
Skidfestivalen här i Mars är något de flesta väntat på hela året, sparat till, räknat med och drömt om.
En del kommer redan på Onsdagen, sover i tält i marka, eldar, grillar, festar, dansar, ser på idrott, umgås under både sol och stjärnor.  Helheten gör grejen.
Biljetterna ligger på mellan hundralappen och upp till en femhundring men det tycker de flesta är småpotatis, speciellt en helg som denna, vår i luften, härlig varm sol och massor av idrottsstjärnor i varje buske. 

Att jag är förälskad i alla de fantastiska frilufts områden som finns runt Oslo, det har du, kära läsare, redan förstått och juvelen i den kronan är just området runt Holmenkollen/Frognersetern.
Här är aktivitet året runt och allt du önskar dig finns att tillgå, tom känslan ensamhet och en helt betagande utsikt är närvarande i detta andningshål så nära huvudstad.
Ensamhet är det faktiskt lite ont om runt Kollen just denna helg men för all del, Vestmarka håller "öppet som vanligt" och där är allt fritt, om du föredrar.

Fylla Söndagarna med lust och önskningar.
Sköna Söndag, Stilla Söndag, Sinnliga Söndag, Stön Söndag, Stick Söndag, Städ Söndag, Syndiga Söndag  - vad triggar dig?
Den behöver inte vara den "tappade" dagen, veckan sista, den tråkiga dörrstängaren och inget är så tråkigt som Söndags ångest, i vilken tid lever du då?
Har du ångest för det du gjorde igår? Eller ångest för det du skall imorgon? Båda är lika illa och inget av det är Söndagens fel.

Alla dagarna i veckan räknas, alla känslor lika så.
Min Söndag denna veckan är en "stick av Söndag"!
Stick av på norska betyder DRA!  Det är inte så att det är "Stick av Söndag" av någon särskild anledning, jag bara känner för det...
Jag har slutat vänta på bussen som aldrig kommer, jag tar tåget.
Jag tar inte längre stafettpinnen i stafetter jag inte vill delta i, går inte in i diskussioner jag inte vill vara i. Det finns annat att göra, platser att vara, upplevelser att delta i, leva kort sagt.

Enough said! Jag måste vila rösten, harkla den tillbaka på plats.
Guld, silver och brons där de hör hemma, hos vinterns giganter. En härlig vårvinterdag till har passerat.
Nästa Söndag vet jag redan blir en "Slappa, Sova, Stilla Söndag" men det beror inte på Söndagen utan på innehållet i "Laddad, lagrad, larmande Lördag", vidare rapport kommer!

Nu skall jag välja musik..
Återkommer till det i en annan blogg men tills dess, njut nedanstående herrar.
Live with passion & Blessed Be! Plus ha en knall start på veckan! 

Svindlande ögonblick.

"Latter.. setter fart på blodet, utvider brystet, oppildner nervene, fjerner spindelvevet fra hjernen og gir hele systemet en rensende rehabilitering"
      Anonym ur boken "Mindfullness med kveldsmeditasjoner" av Amy Dean

En av de finaste böckerna jag äger är just denna "Mindfullness med kveldmeditasjoner",  på Engelska heter den "Nightlights - a book of nighttime meditations". 
Den finns i en utgåva redan från 1986, min översättning till norska är från 2013.

Till varje kväll finns en sida, en sida av mjuka, närvarande tankar att somna till, att vila i eller börja nästa dag med. Texten ovan är från boken, texten under är min egen.

Just nu är en förunderlig tid, skiljelinjen mellan vinter och vår, som att stå på den magiska tröskeln och se in i det nya, fräscha rummet. Kanske också se sig lite över axeln. tacka för det som varit, ta med sig ögonblicksbilderna in i det nya.

Lycka - att vandra samma sträcka varje morgon, se ljuset hitta tillbaka allt tidigare för varje dag som går, se färgerna på himmelen och igen. höra fåglarna kvittra i första ljusningen. 
Lycka - att säga till någon att man känner sig lite sliten, har lite huvudvärk och se denna någon ljudlöst, ordlöst välja att göra lite mer, kliva in lite extra, lätta din börda utan stora åthävor, pukor och trumpeter. 

Lycka - att hör kamraten viska "YEEESS!" när de hör att man kommit på deras team, glädjen i hjärtat att känna att man bidrar och uppskattas för det. 

Lycka - att få veta att en seriefigur faktiskt bär ens namn och att någon tagit sig tid att undersöka det. 

Lycka - att känna att man ärligt och uppriktigt skiter i vissa saker, kan lämna den lögnaktiga tanken och kompanjonen känslan i soptunnan och gå vidare. 


Lycka - att strunta i att man har finskorna på sig och hoppa loss med barnet i vattenpölar och lera, till allas förtjusning och glad skrik.

Lycka - att stoppa en godis i munnen, för att sekunden senare höra något så roligt att man sprutar tuggat gummigodis över halva världen. 

Lycka - att höra läraren förklara något på ett helt nytt sätt och då inse att man fattat allt riktigt hela tiden, och tom kan sätta det samman med något annat. 
Lycka - att inse att man andas djupt ner i magen, stressar av och kroppen svarar gott på det.

Lycka - att se en ensam hästhov kämpa en ojämn kamp emot en snödriva, med vetskapen, våren och hästhoven kommer att vinna. 
Lycka - att glida fram över mjuk snö, känna solen värma nacken och vara otrolig glad för en fantastisk säsong med så många upplevelser. 

Lycka - att känna en hand som fångar din nacke, drar dig in, drar dig nära. 
Lycka - att vandra under stjärnorna, höra frosten frasa runt skorna och ändå känna sig varm inombords. 

Lycka - att lyssna till barnets lek i rummet intill, pratet, skratten.
Lycka och glädje, Lycka och skrattet, barn av samma familj och nära syster med passionen. 

Vad bringar ut passionen i dig?
Live with passion & Blessed be!
Ha en strålande helg!

Vem hittar?

Chefen river sig irriterat i huvudet, bläddrar igenom Posten, ser upp på mig i vantro och kopplar ner samtalet han hade i luren. Sekunden senare utbrister han:
"Alltså... Jag fattar inte detta här. Den här vägen, just DEN HÄR vägen är det alltid strul med. 
Killen som gick här i Lördags hade tom problem med att hitta in på området och antalet postlådor han klarade att pricka är typ 20%" 
Han suckar, bläddrar en gång till, ser långt på mig och fortsätter:
"Jag klarar inte ens av att bråka på honom, en bra kille, gör det mesta riktigt bra men det här vägen. 
Jag har själv kört den, flera gånger och man har känslan av att postlådorna flyttar sig, byter plats och färg inbördes och att folk där flyttar och flyttar in, utan att de hamnar på våra listor!"

Jag funderar en stund. Själv har jag sorterat post till just denna vägen flera gånger och jag har problem med att hitta den tom i sorteringen. Har blivit tvungen att skapa mig ett mantra, ett mantra som går: "G...bakken flyttar sig aldrig!"  och då, vips, är den där den alltid är.
När dessa tankar flyter genom min hjärna, hinner munnen före och jag utbrister:
"AHA, en transit väg!"
Min chef tappar hakan, spärrar upp ögonen och sätter sig ner innan han frågar:
"Vaddå, "transitväg"? 

Medges! Jag kände mig lite dum men har man sagt A får man säga B.
Jag förklarar om de två gångerna jag bott i en sk transit lägenhet. Det var min andliga lärare och mentor som myntade begreppet och det innebär att denna lägenhet har energierna av att vara en
tillfällig fristad för bostadslösa, folk på väg någon annanstans, olyckliga, snabbtänkta, ja, kort sagt, folk i transit.
Den andra av dessa två lägenheter köpte jag faktiskt med tanke att bli boende där en god stund.
Jag gillade området, behövde själs ro och så vidare men väl inne i lägenheten tappade jag lusten att göra något med den. Tankarna på att flytta kröp liksom ut ur väggarna och snart, väldigt snart var jag på väg därifrån mot mitt öde, mitt nästa steg. I transit.

Kanske är detta en transitväg?
Knappt har jag hunnit uttrycka orden förrän jag upptäcker att vi samlat en liten åhörarskara och när jag nu tystnat tar en av "de gamla" över.  Han berättar om en annan väg, en väg som är precis såsom G..bakken där han själv brukade gå under många år och aldrig kände igen sig.
Det fanns gånger då han var tvungen att kolla skyltarna för att veta att han var på rätt väg och det sker INTE för en postman med inbyggd GPS.
Åtskilliga är de historierna om folk som inte får in post på dessa vägar, själv sorterade jag in post från i Lördags idag till just den vägen. Post som aldrig hittade fram då den relativt garvade och kunniga postmannen helt enkelt bara inte hittade fram.
 Vad tänker de som bor där? Vet de om det? Vad känner de?

Personligen får jag lust att undersöka sådana här saker vidare.
Detta är verkligen något för typ program i stil med "Andarnas makt" eller så åker jag bara ut och försöker själv. Bara för kul..
Tankarna fortsätter - att allt är energi, det vet vi ju så om det finns "transitlägenheter" och "transitvägar" eller i vart fall i våra funderingar. Vad mer finns det?

Vad kan folk uppfatta och känna?
Vad upprepar sig gång på gång på vissa områden och vem ser mönstren? Och ännu mera intressant - vad kan bryta dem? Om de nu skall brytas.

Jag vet inte om jag har rätt!
Men var enig om att det är rätt lustigt, att en viss väg kan skapa såpass mycket förvirring för alla som tar sig in där för att göra ett jobb i form av att hitta rätt postlåda och rätt familj.

Det gamla roliga uttrycket "DU vet jag känner din postlåda!" dyker osökt upp i mitt medvetande här.
Vem känner postlådan här?

Energier är min passion, som du märker, och jag älskar att de infiltrerar vårt liv överallt.
I allt och ingenting.
Har du funderat över och levt i din passion idag? Förhoppningsvis har du flera, balans är också en nyckel. Men tills vidare...
Live with passion &Blessed Be!
Namaste!  

En superhjältes cape

Att handla med ädelstenar, obearbetade sådana är en helt egen yrkeskår och precis som de flesta yrkeskårer har dessa män och kvinnor sina "tricks of the trade", sin speciella kunskap.
Ädelstenar säljs flera stycken åt gången, i små grupper och man betalar ett enhetligt pris för hela gruppen.

En man som spenderat större delen av sitt liv i den här branschen berättar att i gruppen finns det alltid några vackra, unika och speciella stenar. Säljarens intention är att köpare skall bli så betagen av just dessa att han köper hela gruppen utan att se speciellt noga på de andra stenarna.

Har man dock, som han, mycket erfarenhet så vänder man på det, man koncentrerar sig helt och fullt på de små, "fula" stenarna med fel och funderar över - vad kan jag göra med dessa? Kan jag leva med dessa stenarna och att ha varit den som köpte dem?
Med fina stenar, en bra stenar kan man alltid göra mycket, det är vad man kan göra med de små och kantslitna som är tricket.  Sättet att bli rik på.

Vore det inte lysande om vi funderade igenom våra relationer, kanske främst våra kärleksrelationer på det sättet? Jag tror de flesta, undertecknad inkluderat, blir fascinerad, bländad och förförd av de "stora stenarna" när vi möter någon.
Vänder vi på det, ser på småstenarna, de röda flaggorna redan från början - kan vi då skapa något bättre, en större acceptans för varandra i en relation?  Jag tror det!

Om du nu tror att jag säger att vi skall börja relationen med att fokusera på vad vi saknar så, läs igen, eller kommentera nedan så skall jag förklara på ett annat sätt.
Nej, jag säger egentligen att vi skall fokusera på vad vi har, vad vi ser i personen men på HELHETEN, inte vända det blinda ögat emot det som är "mindre bra" utan känna in huruvida det är kompatibelt med oss eller ej.

Relationer kommer i så många olika förpackningar, de flesta av dem är dock av sorten "purposeful".
Översättningen här orsakar lite huvudbry, meningsfull, hmm nja, avsiktlig, hmm igen, blanda dem.
Alltså en relation som är till för och som skapades för att fylla ett syfte, t ex lära ut någon speciellt, jobba på en egenskap, göra en viss period ihop, starta ett företag, tom för att ett barn skall bli fött osv.
När avsikten med relationen är fullgjord är relationen också över, egentligen. Känns det igen?

Det är då vi människor igen går emot oss själva, vi vill att kärleken skall vara för evigt, vi vill ha en livslång kamratskap och kärlek och orden "vi har separerat" är som glasbitar att skära oss på, om och om och om igen. Som om vi plötsligt blivit "halva" när kärleken tog slut, eller som om vi nu är en mindre version av oss själva bara för att vi inte är i en relation.  Alltså, låter vi bli, vi försöker och försöker och försöker och energin blir mindre, mindre och mindre. Meningen och intentionen är ju klar, över, och kan inte göras om igen.

Sanningen är egentligen, när intentionen/meningen är över har vi fått med oss en bit, vi har blivit en "uppgraderad" version av oss själva.
När vi kan övertyga oss själva om detta istället för ovanstående, ja, då minskar vi smärtan.
Det är nu en gång så att det är inte själva känslan som smärtar oss, det är de historier vi berättar för oss själva om vad som skett som skapar smärtan.
Om förslaget blir att istället för att prata om "vad vi separerats ifrån" så väljer vi att tala om vad som gjort oss hela "Vi har fullbordat vår del". "Vi har blivit fullständiga, helade, fullkomliga" med/från varandra.

Funderar ett ögonblick på att skriva orden "Vi är färdiga med varandra" som såklart skulle kunnat vara en variant här ovan men för mig är de orden förknippad med ilska, bitterhet så jag låter dem vara.  Ordvalet spelar mindre roll, låt det passa dig men vad med att vända på tanken?
Har du klarat att vända på tanken nu och ångrar att du inte gjort den tidigare?

Ta då fram papper och penna, gå igenom dina kärleksrelationer från förr, skriv ner så tydligt och klart du kan vad du känner och upplever att syftet med relationen var, fyll så i alla saker som du lärde, fick ut av det, tog till dig och helade inom dig. Skriv eller säg högt, beroende på vart du är:
"Jag uppskattar, ärar och lovprisar min(a)meningsfulla relationer. Vi är helade/fullkomliga/fullbordade". 
På detta sätt kan du lättare se din egen uppgradering och förhoppningsvis, lätta på sorgen från de skärvor du skurit dig på när du övertygade dig själv om din ensamhet och dina "felval".

Allt detta funderade jag över igår när jag samtalade med en klient som bär sin "superhjältes cape", en kompetent, duktig, gladlynt företagsledare, en kvinna med en massa självförtroende och tåga.
Under capen döljer hon sina sår, sin sargade tro om att "kärleken" inte är för henne, att hon på något sätt valt bort det i själens lotteri, det ena för det andra.
Att för henne, liksom för så många andra, få definiera sina relationer, känna på känslan att ha blivit "en uppgraderad version" för varje gång, istället för ett felsteg var en lättnad!

Det finns såklart flera varianter av kärleksrelationer, men denna "meningsfulla", den som skall fylla en uppgift är trots allt den vanligaste, svåraste tillika mycket givande och förtjänar därför uppmärksamheten idag. 
Klienten kunde efter sessionen ta med sig nya övertygelser, nya affirmationer och nya böner.

Mitt väntrum i dagsläget! ;-)

Ja, hon var lite skeptisk till biten om att be men då jag förklarade att be involverar att agera på och ta ansvar för vad som kommer till en, då var spelplanen en annan.
"Pray is partner with action" - glöm aldrig det! Men DET är en helt annan blogg! ;-)

Hennes superhjälte cape glömde hon i mitt kapprum, sår behöver luft och ljus för att läka, kvinnor behöver ibland få vara, just det, kvinnor, feminina och precis så urstarka som de egentligen är.

Den får hänga där..
Påminna mig och andra som kommer om att vi är alla superhjältar med eller utan cape!
Live with passion & Blessed Be!
Namaste!

OBS! Känner inte till/rekommenderar inte sidan ovan men önskade själva texten!

 

The world.

Symbolism - är fascinerande, mångfacetterat och lite av en "vågmästare".
När man ser vissa symboler är det inte helt självklart om de betyder det ena eller det andra, eller till och med, en av de femton olika betydelserna. Kul är det i vart fall, tycker jag och tarot leken är en ofta en källa till inspiration för mig. Ett kort som kommer upp ofta väcker min nyfikenhet, jag ser extra mycket och länge på det olika bilderna på kortet, klurar på symbolerna.

"The world" är ett sådant kort som kommit upp mycket på slutet för mig.  I min lek, Hermann Haindl's lek heter den The Universe, i andra lekar kallas den "Coming home" så även där, varianter finns. 
Men då det inte är särskilt troligt att så många av er sitter där med Haindl's lek så väljer jag att fokusera på den klassiska bilden av "The world".  Du ser den här till höger ovan.
Vad är det först du tänker på? Börjar du inuti, i mitten eller helt ute på kanterna?

Om vi börjar upptill, numret: 21 - det är lika för alla tarotlekar.
Vad är 21 för dig? Spelar du Black Jack så vet du, vinst, triumf. 
Nummer 21 är den sista i "The Major Arcana", de klädda korten, om du så vill.
2 ( översteprästinnan) + 1 (Magikern) = Ljus och mörker, båda sidor av oss.
3 = kortet för kejsarinnan (The empress).

Här slutar "Narrens" resa (The fool, kort nummer 0) och förhoppningsvis har han lärt sig alla stegen och kan nu skörda frukterna och så börjar en annan resa, nytt tema. Kort sagt, resan inom den andliga/emotionella utvecklingen. En charmerande man skrev om detta kortet" Det är helt normalt att känna sig "lite platt" när man är i den situationen att detta kortet kommer upp, ändstationen liksom, läxan lärd, inget mer att hämta!". 
Ja, det är ett sätt att se på "The World", men bör man inte njuta segerns sötma lite också? Innan man biter i nästa uppdrag?

I hörnen ser du, en oxe, ett lejon, en örn och en man.. Kan du gissa?
Såklart, riktigt, de fyra fasta tecknen inom astrologin - Lejonet, Oxen, Vattumannen och Skorpionen, Eld, jord, vatten och Luft.  Örnen är en gammal symbol för Skorpionens tecken, ganska självklar om man tänker att det har att göra med luft.  Allt sker här, transformationen är genomförd, ändstation, tåget stoppar, allt ligger där färdigt.

Runt kvinna är en krans av lagerblad, de blad som ges till
vinnaren för att påminna honom om att även om seger lever en stund så lever han för evigt. Igen, man bör fira sin seger men jobba på att integrera den och inte "visa upp den för att vinna aktning".

Formen på lagerkransen är en oval, eller om man skall tro de invigda, en Vesica Piscis.
Denna formen uppkommer när två cirklar är placerade bredvid varandra och går lite omlott, precis som på himlavalvet vid en Sol förmörkelse. Slå det gärna på Google, bilder förklarar bättre än text.
Symbolismen säger att dessa två cirklar, den ena Gud, den andra människan, och tillsammans symboliserar de bron/länken mellan det ena och det andra, föreningen.
Andra säger att denna bild också är en kopia av evighetsormen, Ouroboros.  Välj det som passar dig!

Den dansande damen.. Jämför gärna med kortet 12, bakvända 21, som är den hängde.
Här har damen benen korsade andra vägen i jämförelse med honom, han är stilla, hon är rörlig, aktiv, dansar - väntans tid är förbi, hon har gjort sin läxa, färdig.
I sina händer håller hon också två stavar, eller som min dotter sa när hon såg kortet.. "Se mamma, tanten håller två trollstavar!"  Tja, är man dotter av en modern häxa, så är man, man har sett en trollstav förr liksom. ;-)
Denna damen har sannerligen börjat att manifestera och det är bara att trolla på -
världen vid hennes fötter.

Att få trumf kortet, The world, är ett härligt kort att få.
I detta ögonblicket är du närvarande, i detta ögonblicket är du, mindfullness och du är fri att skapa, göra vad du vill inom det ämnet du frågat om. Målet är nått.
För den som är lite negativ kan detta kortet peka ut att många små delmål är gjorda och sålunda är man närmare det stora målet än man kanske först trodde. HURRA!

Tarotleken är en fascinerande resa i symboler och bilder, förklarar den inre resan och reser med oss, om vi bara låter den.
Ta ett kort, se på det, fundera och meditera. Vad betyder det för dig?
Vilka symboler kan du finna?  Det kan hjälpa dig på din resa att tolka dig själv.
Ha en riktigt god helg!
Live with passion & Blessed BE!

  

 

Energier i svängning..

TRRYYCKKK... Men hallå, vad är det som sker? 
Energierna är massiva just nu, själv känner jag det lite som om huvudet skall spricka, det bara håller inte mera känningar och spänningar.

Några av er var med mig, läste om den nymåne som föddes den 19/2, fascinerades över att den föddes nästintill mellan två tecken, de sista skälvande graderna av Vattumannen och så, fullbordan i Fiskarnas tecken.

Imorgon är det dags för fullmåne igen, denna gång i Jungfruns tecken och den inträffar här kl 19:06.
Varje fullmåne är ju en fullbordan av det som skedde vid nymåne, alltså en den månen vi sågs födas den 19/2. Hur kan du då använda dig av en fullmåne i Jungfruns tecken?

Jungfrun är praktisk, ett jordtecken och det handlar om vardag, om rutiner, om hälsa men också om behov, vanor och rutiner.
Samtidigt står solen i Fiskarna, drömmar, visioner, vårt andliga medvetande.
Det stora och det lilla på något sätt, micro och makro - hur passar din vardag in i din stora vision?

Eller som Tony Robbins skulle ha uttryckt det, fast på Engelska, hur planerar du att göra om din vardag så att du kommer närmare de drömmar och visioner du har?
How to close the gap!
Chiron (den sårade healern) och Neptunus dansar också över himlen just nu, utövar sitt inflytande på oss.  Vår önskan om att helas, vårt andliga medvetande.. Mycket på gång, mycket vilja.

Mars rider genom Väduren(sin hemmaarena, sitt eget tecken), något som pågår mellan 19/2 (den berömda nymånen) och 31/3.
Inget kan stoppa denna energi, het, självsäker och detta eldar under våra kaminer, vi vill vidare, vi vill IN I FRAMTIDEN.. Inte leva i mellanmjölkens land, det är inget mellanmjölkigt med denna transit i Mars, allt eller inget.  Lite eld har ingen dött av men ett varningens finger, se över dina beslut trots allt. Kontrollera att hjärnan är påkopplad innan du ansluter munnen. 
Drive är bra men undvik att bli hänsynslös och aggressiv.

Venus ansluter Mars i Vädurens tecken och här kan det faktiskt bli så mycket eld att man undrar om det skall självantända.. Vad du gör, se till att det inte är du!

De finns astrologer som kallar denna veckan (och veckan innan och efter) för the week of madness.
Detta baserar sig på de heta, intensiva energierna och uppmaningen är - håll fokus, håll fokus, håll fokus för Guds skull.
Använd din inre observatör, se på världen, känn in, agera.
Sitt i ditt hjärtchakra, var med, medveten.

Tom Lesher använder uttrycket: Döda inte draken (energierna), låt den inte heller svälja dig utan tämj den! Lär den arbeta för dig! 

Solen i fiskarna, likväl som Månen i Jungfrun handlar om att städa ur och Jungfrun handlar ju om det jordnära, hemma och ditt. Kanske fixa inför våren? Uppdatera garderoben? Möblerna?
Att påbörja nya tilltag med hälsan t ex fasta, rensa, köpa vitaminer etc ligger också bra till nu.
Du kan också bokföra, sortera papper, fotografier, fixa telefonböcker, register eller vad du nu ligger efter med, sånt som Jungfrun älskar kan gå riktigt fint nu, till och med för den mest oorganiserade.
Matsmältningssystemet är styrt av Jungfrun och renlig som hon är finns det risk för bekymmer här också, men samtidigt, stor förbättringspotential.

Personligen längtar jag först och främst till imorgon kväll, min önskan till dig är, pröva att utnyttja fullmåne under kvällen och natten. Den innehåller så mycket energi och kommunikation med de andra sfärerna är lättare än vanligt, fråga och du skall få svar.
Fokusera på att manifestera, fokusera på det du vill ha ty det är ju vad 2015 handlar om.
Åren som var problematiska är nu bakom oss, året för att manifestera, året vi alla väntat på är här mer än någonsin och med vårdagjämningen om hörnet, är det bara att hoppa på och njuta färden.

Så, känner du trycket, luta dig tillbaka och jämför önskan och verklighet och använd sedan Mars energin till att agera. MEN DU, glöm inte att njuta också, det ligger alltid en viss charm i galenskapen.
Live with passion & Blessed BE!
Love

Februari adjö! Hallå Mars!

Idag tillät jag mig tysta morgontankar, tillät kroppen att tala stilla till mig, uttrycka sina signaler, berätta och klaga.
Mars har kommit och i år får Mars stå som en brytpunkt.

Vi lämnade tunga säckar kvar i Februari, våra vänner flyttade på obestämd tid, vår värld tog ett skutt och ändrade sig.  Vi tog farväl av flera olika oroshärdar, funderingar och sydde ihop det sista i Februaris sista skälvande minut. Saker som legat och grott länge har äntligen städats ut.
Massor av prylar från hemmet väntar utomhus, under bodens tak på nästa ryck, sista destination, soptippen.

Det har också öppnat sig nya dörrar... Förslag att bearbeta nu i Mars och tiden som kommer.
Vart leder vägen nu?

Första morgonen i Mars bjuder på stora singlande flingor av den mjukaste snö, de påminner mig om alla tårar jag grät igår, stora, mjuka medan jag frenetiskt städade ur bilen.
Tårar av lättnad, tårar av mod, det får bli såhär nu.
Mina händer skälvde när jag var färdig och det värkte längs Lungans meridian, sorg, förtvivlan som behövde komma ut.

Min egen coach tog mig hårt i nackskinnet under den veckan som passerade.
Kände mig lite som hunden hos de där som uppfostrar densamma genom att doppa nosen i det kiss som den lämnat på mattan. Som om hunden skulle fatta det, nåja, jag tog hinten, svårt att inte göra annat när din coach håller dig i nackskinnet och leder dig genom en snitslad bana av varningsflaggor.
"Du tar inte fel när du tänker, du känner inte in fel. Du bara måste stå för det också.."

Jasså, jaha ja, det är ganska många som inte skulle hålla med dig tänkte jag då och kände magen vända sig ut och in. Måste jag?
Ibland önskar jag att alla bara ville leva i mitt hjärtas färgglada "My little Pony" värld, där allt är ljust, glatt, där alla vill varandra väl och strävar emot fred, ro och kärlek.
Ändå vet jag att utmaningen är att leva och relatera till den värld som finns och genom det växer jag, det gamla vanliga litanian.

Jag är inte heller ensam om det, jag vet, Neale Donald Welsh påminde alla i dagens citat:
"We see, but we don't believe. We don't hear the truth in the sounds of silence!"
Lite att jobba med finns det alltid, dynamiken och livet pågår. Gud ske tack och pris.  
  
Mars gäspar stort, ser på mig och undrar i vilken trådända jag har lust att börja..
Vart skall hon, människobarnet? Just idag, just nu..
Jo, det skall jag visa dig genom att nu fånga min Söndag, agera på de signaler min kropp gav mig imorse, på de löften min dotter och jag gav varandra innan vi somnade igår kväll.

Jag hoppas du följer med på resan, här på bloggen.. Det ligger en ny blogg om himlavalvet i pipeline, en om ett speciellt tarotkort, en om språk, ja, det saknas inte inspiration.

Då jag verkligen älskar champagne, den enda alkoholen som för tillfället verkar tilltala min kropp och själ, fastnade jag för den norska konstnärinnans ord:  
Då en dörr stängs, öppna en flaska champagne så kan ett fönster att öppnas så man tar sig vidare!" 
Andemeningen är fin, fira avslutet, våga vara i det och se sedan framåt.

Allt detta till trots, jag är trött på att tala om avslut, hjärtinnerligt trött och jag tror faktiskt vi är färdiga med det på en stund. Lite småduttande i hörnen är kvar men i det stora hela är planen också att nu prata om nystart och vårens inspiration.
Vintermånaderna är trots allt förbi nu, låt oss åka på ett kälke, en skjärtlapp, en soppåse eller vad du nu har lust till, in i den gryende våren och framtiden.
Whooppidddooooooooooooooooooooooooo...

Nu skall jag gå och sjunga, vart skall du hitta passionen i din Söndag?
Live with Passion & Blessed Be!
Namaste!