Förväntan avblåst.

Vad är "sommaren"?
Sommaren är väl inte bara en evig sol från en klarblå himmel, eller?
Detta filosoferar jag på medan jag lyssnar på regndropparna som faller på tälttaket ovanför mig, stora, tunga, mjuka och känner tacksamhet för den milda natten, tacksamhet för att inget vatten läcker in.

Den delade känslan - känslan mellan vad vi förväntar oss och vad som sedan blir...
Just den känslan tror jag är det största krokbenet vi människor kan lägga för oss själva och samtidigt, vi behöver lite förväntan, vi behöver lite drömmar och önskningar.
Men måste vi vara så specifika? Så konkreta?

Om du ser den "magiska" tältturen framför dig, eller kajakpaddlingen, eller grillningen, måste du då lägga till den där solen? De där bara benen? Eller att det är vindstilla? Eller att alla är glada, lekfulla och sommaravslappnade?
Vi har alla planerat den "perfekta midsommaraftonen" eller nyårsafton och nästan aldrig lyckas vi återskapa bilden i praktiken.
Detta till trots har vi alla "magiska" minnen i vår kappsäck, oftast minnen från när det inte blev som det skulle..

Själv minns jag plötsligt en resa till "viktiga" kontakter i England där jag landade med en sjuhelvetes migrän, var sjuk i 36 timmar, innan jag på bambi ben letade mig ut i regnet. Allt för att komma bort från "skammen" att ha varit toalett ockupant under hela min vistelse hos dem.
I omgivningarna fann jag ett kafé, inhyst i en lada, möblerat med udda möbler från olika loppisar och på just detta kafé åt jag de godaste scoones jag smakat i mitt liv, fullt paket, med te, vispad grädde och hemlagad jordgubbssylt. 
Därefter återvände livsandarna och jag kunde vända på steken, genomföra mitt uppdrag och njuta tillvaron med ett leende.

Aldrig i min vildaste fantasi hade jag planerat eller sett framför mig att resan skulle arta sig på ett sådant sätt. Min relation till värdparet är och förblir den allra bästa.
De visade mig omsorg, tålamod och mycket kärlek under de där 36 timmarna, något som jag fortfarande blir varm i hjärtat av.

Alla har vi sådana historier i bagaget..
Besöket här eller där som inte "blev som det skulle", istället blev det helt annorlunda och ofta "bättre" än vad du kunnat räkna ut.
Semestern som slutade på ända och istället "fick liv någon annanstans", slut på kontroll, tillit påbörjad.
Såklart, detta gäller inte bara semestern. Det gäller ju livet i stort men att "öva sig lite" på semestern kan kanske vara en idé eller i vart fall smart.

"Vart har du varit då? Så brun som du är!" väste en irriterad bekant i munvinkeln.
Jag kände verkligen hur jag inte "orkade" gå in i vädersnacket ty jag visste att svaret skulle väcka missnöje, att jag "bara" varit hemma, det var för "otroligt".
Solen har varit här, mellan molnen, på morgonen, på eftermiddagen, vid havet, på berget...
Bara inte så långa stunder som förra året, bara inte lika varm och lika intensiv men på besök har den varit och jag har haft möjligheten att springa ut när den varit här. Njutit. Smält bort.
Varit tacksam.

Det finns ingen anledning att vältra sig i det där, bättre då att vältra sig i det som är..
Min sommar innebär en massa nytt, jag byter ut sak efter sak, händelse efter händelse och det känns fräscht.
I Lördags var jag på väg på långtur när jag filosoferade över glasögonens vara eller ikke vara.
Fickorna på jackan var nämligen inte av bästa kvalité för att förvara dem men så tänkte jag att, nåja, de är redan slitna, jag skall till optikern i höst, byta ut.
Halvvägs in i upptäcksfärden försvann glasögonen ur min ficka och när jag fann dem igen, tja, då var de trampade på, glasen på marken, bågen rätt skev.  De var tillräckligt hela att ta med hem, använda som extra brillor tills vidare men för dåliga för att ha resten av sommaren.

Sålunda blev det ett trevligt möte hos optikern igår, nya brillor beställda, fler än ett par också.
Allt gjort under denna sommar då allt skall bli nytt och skinande.
Vad väntar bak nästa hörn?
Det undrar jag lurigt, med ett leende och med förväntan bubblande, alltid kommer det något.

Njut din vecka. Lagom doser med släpphänthet, lagom doser med kontroll, låt passionen råda.
Live with passion & as always, Blessed you are.

Drömma i "listform"

"Det är helt otänkbart! Så kan man bara inte göra.." hon suckade irriterat och vickade på huvudet från sida till sida, som om hon försökte skaka ur tanken på "det vilda".
Själv stod jag bredvid, fattade noll, jag har gjort det hon pratar om många gånger, jag gillar det tom och visst går det!
Det handlade faktiskt inte om något världsomvälvande, det handlade om att gå på bio ensam.

Denna lilla episod fick mig att börja tänka på min egen önskelista och på min visionboard.
De är lite olika de två, fast egentligen handlar de om detsamma. 
Visionboarden handlar om livets stora rörelser och hänger på insidan av min garderobsdörr, allt för att jag skall se den varje dag, påminna mig om riktningen i livet, vad jag önskar mig.
På den har jag "hittills" bara prickat av några saker men ändå, jag är på gång.
Min senaste visionboard är också ganska ny så jag räknar med att ha den ett tag och det känns bra.

Är du nyfiken på projektet visionboard kan du bara googla det så kommer många olika idéer och tips upp men grunden är alltid densamma - ett stort vitt papper. Fyll sedan detta papper med allt du ser för dig och önskar skall komma till dig/manifesteras under en kommande, bestämd tidsperiod.
Du kan rita, klippa ur tidningar, skriva, göra precis vad du vill.. Bara det tilltalar dig.

Min önskelista är något annat. Det är mera som en "bucket list".
Uttrycket kommer från en amerikansk komedi, två döende män skapar en lista på ting de alltid önskat sig men inte hunnit med och nu skall de på den tiden de har kvar hinna med så många saker som möjligt. I filmen är den ena miljonär, vilket ju förståss hjälper när tiden är knapp.
Se gärna filmen, den är en "feel good" film och efteråt har de flesta en tendens att sätta sig ner och göra sin egen lista..
Vad vill du ha upplevt/gjort innan du inte längre kan/innan du dör/innan du -valfritt tillägg-?

Själv har jag haft en "Bucket list" ett tag, jobbat bra på att pricka av vissa saker och sen, sen har den fallit lite i glömska. Vardagen har tagit över, lite småbekymmer, lite lite geist..
Kommentaren ovan, en annons i tidningen väckte delar av lågan igen.
Annonsen var en helt vanlig annons för flygbolaget SAS där den annonserade att 160 länder finns att besöka - vart vill jag börja?
Dottern stirrade på mig över matbordet, en sekund senare sprack hennes leende ut och orden föll som pärlor:  Härligt mamma, då har vi ju ca 120 länder kvar, jippy, jippy. 

Ja, det kan man säga.
Fast jag drömmer om andra saker också.. Mycket mera jordnära saker.
Drömmer om, har lust att uppleva, smaka på, känna, äta, stryka emot kinden..
Dags att sätta sig med listan, fylla på lite, fundera på vilken jag har lust att jobba på att "uppfylla" först och samtidigt, hålla ögonen öppna i min vardag efter nya upplevelser, ny input.

Känner du att inspirationen kanske inte är på topp just nu?
Kolla in bucketlist. org på nätet, här kan du läsa om andra människors drömmar och kanske kan du hitta något här som även du har lust att genomföra. Det finns över tre miljoner drömmar registrerade just nu så säkert hittar du nåt..

Sent igår kväll, torsdag kväll, vandrade minsta dottern och jag längs kanten på en åker där det växte vete, vi höll ut våra händer och lät topparna på veteaxen smeka handens insida medan vi vandrade med ögonen stängda. Upplevelsen gav mersmak.
Vi jämförde med havreåkern som kommer efter och känslan var en helt annan, det gick att känna skillnaden.
Barn har inget behov av en gigantisk "bucketlist", de kan nöja sig med härliga, nära upplevelser.
Har du gjort alla sådana?

I grund och botten, det handlar om glädje och kvalité, livskvalité och att sitta och drömma skapar en härlig väv av nya tankar, magpirr och längtan.
Sånt som livet är vävt av.
Jag önskar dig en strålande helg, många nya saker på din önskelista, kittlande närvaro och ett STORT leende. God Helg!

Live with passion & as always, Blessed you are!
Namaste

Mörkret innan ljuset.

Cyclus betyder cirkel på latin och översätts ofta med period på svenska.
Känslan inom mig gillar inte ordet "period", känns kantigt och kalt, jag gillar cykel, runt, mjuk i kanterna och svävar runt, runt, runt som det spinnande hjulet.

En naturlig inre bild hos mig, en som funnit sedan jag var barn är en bild av en gammaldags sängfjäder.. Se här till höger.
Jag uppfattar världen lite så, måncykler, menstruationcykler, graviditetscykler, bearbetningscykler, rehabiliteringscykler, Yin/Yang cykel, Mayakalendern osv. Listan för mig är oändlig.

Månens cykel har blivit viktigare och viktigare för mig, känslomässigt och andligen.
När känslan kommer inom mig, tar tag och vill något jag inte helt kan sätta fingret på, ja, då är det oftast en god idé att kolla av månen. (I vart fall för min del..)
Det är inget "facit", ty det finns inte men ett sätt att använda energierna, förstå mig själv på djupet och komma vidare i livet.

Denna vecka börjar med en sk "avtagande måne" i Tvillingarnas tecken och med den inleds den
nästan fyra dygn långa period som kallas "mörkermåne". Månen syns inte från oss, den är dold, dess ljus kan inte uppfattas.
Denna tid har alltid används för att "loda på djupet", meditera, känna in, släppa, rensa och i tystnad kontemplera över det som gått och varit.
Allt det du inte önskar att ta med dig in i en ny måncykel bör du släppa nu, under dessa dagar.

Vår andliga kanal är ofta på topp under dessa dagar, intuitionen flödar friare än vanligt men vi kan också vara lite "sköra" så ta vara på dig! All typ av guidning/ inre vägledning är lättare att få till under denna period så be om svar i meditation och dröm. Pyssla om dig.

Det kan också vara så att du upplevde att förra veckan var tuff känslomässigt och det hänger lite i även denna vecka. Mars och Merkurius står kvar i Kräftans tecken och de skapar en spänning, en opposition till Pluto och detta gör att minnen/känslor dras upp och bearbetas.
Ytterligare en anledning till att ta extra vara på dig själv, släppa och rensa under dessa dagar av mörkermåne.

Torsdagen den 16/7 kl 03.22  får vi en nymåne i Kräftans tecken.
Den första lilla ljusglimten av den kommande månen syns på himlen och vi kan starta upp en ny cyklus. Jippy, ny dag, nya möjligheter.
Kräftan står för det inre, det innanför skalet, om du så vill så där kommer vi att hamna, i våra innersta känslor, i hemmet, i det jordnära men också det djupa.
Många astrologer hävdar att detta blir tiden då vi inte bara känner på våra känslor utan också blir "nästintill" tvingade att uttrycka dem till världen och svaret blir, ett inre lugn/fred i sinnet.

Det finns också de som hävdar, på ett mera esoteriskt plan, att denna måne påbörjar en period (en cyklus ;-)) som löper över sex månader och som arbetar med öppning av vårt känslomässiga hjärtchakra.
Andra säger att detta är starten på "Love is in the Air" sommaren...
Bara välj själv säger jag och med Solen, Merkurius, Mars och snart månen i Kräftan så kan det inte bli annat än känslomässigt starkt.

Kräftan handlar mer om känslor än om fakta, så meditera, ta fram papper och penna och friskriv efteråt. Vad kommer till dig?
Läs en härlig bok med mycket känslor i och låt dig dras med.

Utnyttja månenergin! Gör en ritual på Torsdag, bestämd dig för vad du vill ha med dig in i cyklen, den nya, den kommande..

Live with Passion & as always, Blessed you are!
Namaste, Maud

Full inbox..

Vissa dagar och tider kan den fulla "inboxen" stressa mig.
Mail väntar och ibland hastar det med svaren. Hur skall klienten fortsätta med sin behandling?
Vad göra med det sjuka barnet?

I tillägg ligger det en del appar och skräpar med "svar önskas" i sin respektive inbox och jösses, jag vill ju svara på dessa.. Vill och önskar.

Men i likhet med Alfons Åberg så "skall jag bara..." innan jag kommer till skott och får det till.
Livet! Det är bara det som händer på sidan om medan min inbox fyller sig själv.
Imorgon eftermiddag knackar "semestern" på dörren eller som min far brukade uttrycka det "byte av arbetsplats". 
Just detta året är det verkligen så, livet bara fortsätter någon annanstans och hösten står redan på min trappa och vill in, med ännu mer i inboxen i släptåg.

Firmorna, kollegorna, klienterna, blivande kurshållare och kursdeltagare.. Alla vill ha någon form av svar innan de går på ledigt och jag förstår dem. Detta är mitt levebröd, min passion och min önskan.
Men hur få det till rent praktiskt?
En assistent ligger i framtidens drömmar och skvalpar...Den som kan hjälpa mig sortera, i viktigt och oviktigt, den som kan dela glädje och sorg.
SCHHOOWSCH så har vi placerat den önskan i min vortex och jag glädjer mig till det kan bli verklighet och manifesterat.

Döm då om min förvåning när en känd kvinna lägger ut texten om att ha detta som automatiskt svar på just sin personliga email:  (översättningen är gjord av mig, inte ett officiellt citat)

"Hej, Jag lever mitt liv just nu, så låt mig bara få säga tack för att du skriver, och NEJ, till allt du eventuellt ber mig om/önskar av mig i detta mailet!
Jag kommer helt enkelt att kasta ditt mail utan att läsa det, allt pga att jag önskar att bibehålla min inbox och mitt liv någorlunda intakt. 
Eller så kommer jag att läsa det snabbt, med ett leende på mina läppar medan jag tänker goda, snälla tankar om dig. Eller om lyckans stjärna skiner ner på just dig, så kanske jag skriver några rader och ber dig hålla kontakten. 
Men allt detta satt till sidan, det är fortfarande ett NEJ till allt det du önskade/bad om i ditt mail, kära vän. Ha det bäst! "

Elizabeth Gilbert.  (Love, Eat and Pray)

Såklart menade hon ovanstående som ett skämt.
Såklart vet jag att jag inte är där, inte på långa vägar, jag vill att min inbox skall svämma över med roliga grejor men det måste få ta lite tid.
Att få tänka till, att få andas, att få sova på saken eller som japanerna så fint uttrycker det "Tid att konsultera din kudde!"
Hitta balansen som i allt annat..

Kanske bara ett kort och gott "Hej, jag är på semester. Svara när tid finnes men svarstiden varierar sålunda med livet.  Ge inte upp, luta dig tillbaka, andas och vet att svar kommer. 
Allt kommer när tiden är mogen. Njut sommaren. Kram. 

Bloggen tar inte semester.
Jag brukar snarare skriva mer "när jag är på en annan arbetsplats", idéerna och kreativiteten får en
fritt utlopp. Rapport om Astroläget kommer snart..
Jag önskar dig en strålande helg, njut det av sommaren du kan få till dig.
Och du, sätt email inboxen på vänt. Fyll livets inbox istället.

Live with passion & Blessed be.
Namaste!

 

Vända dagen

Igår var det fest och glam.
Yngsta prinsessan fyllde sex år och hon vet hur man drar en slipsten, hur man fixar ett party.
Det är lätt att dras med, känna lycka och glädje i stora mått och jag är så tacksam för det.
För den egenskapen hos henne, för att hon är hon med allt vad det innebär.

Idag är en tyngre dag. Idag är en dag med historik och laddning, en mindre positiv sådan och känslorna flyter som korkar härhemma. Äldsta dottern lider mest och hennes smärta och tyngd i situationen gör mig bedrövad och tungsint.

Då attraktionslagen är ett faktum för mig, och då jag valt att inte längre ägna mig åt drama eller ältande så behöver jag ändra mitt fokus, min utgångspunkt.
Jag fokuserar tacksamheten i stort och smått.. Allt i min närhet dammsugar jag efter denna känsla och ganska snart går det av sig själv.

"Jag är tacksam för den ändlösa ström av rent vatten som alltid finns i mitt hus, varmt vatten att värma, tvätt och skölja min kropp under, kallt vatten att rensa och nära mitt inre med. 
Jag är så glad för min livsglada frisör och hennes härliga tips på saker som gör mig och min värld skönare. Varje gång  jag rör vid flaskan i badrummet ser jag hennes leende och det ger mig ett leende inombords. 

Jag är så tacksam för att jag får gå till jobbet på morgonen, innan de flesta ens gått upp, gå dit på mina friska ben med min härliga kropp som sakta väcks ur nattens slummer. 
Jag andas in doften av alla sommarblommor, jasminens förföriska toner, rosens jordnära, en dröjande liljekonvalje i fjärran och lyckan över att leva just denna sommar, denna dag, denna stund fyller mitt bröst. 
Jag känner lycka och lugn, i nuet sker inget och gårdagen kan inte ta mig, tacksam för att den gått, tacksam för att den är överstånden. 
Bland lyckan och lugnet hittar jag leendet, tusen tack för det, förväntan inför det som komma skall men just nu, i detta nu, räcker det med det fulla glaset i min hand. 

Jag är på precis rätt plats, precis rätt för det jag behöver just nu och djupt inom mig hör jag tonerna av "Bibbidi bobbidi do", det kittlar i lugnt, det ruskar runt i mitt inre, skapar glädje och magi. 
De vuxna som samlas runt min dotter får mina tårar att rinna, tacksamheten att flöda över, så mycket klokskap, så mycket värme, så mycket kunskap och hjärtat känns som det skall sprängas. 
Med dottern gör jag en rolig mental bild, en scen ur Rambo (som superhjälten) men alla rollerna spelas av de vuxna, de kloka, av medlemmarna i "laget". 
Scenen blir till ett plåster, ett stort, varmt plåster och vi överträffar varandra i galna detaljer och skrattar tills tårarna rinner... Tacksam för lättnaden. 

Jag sänder en tacksamhetens tanke och en varm kram till den svenska polisen. Bäst i världen, kanske bäst på denna planeten - jag tänker inte jämföra. 
De är också superhjältar, i sin vardag och i mitt sinne, så tacksam för deras osjälviska backning, deras omtanke och hjälpsamhet. Hatten av och som sagt, stor kram. 

Värmen fyller mitt inre då jag placerar mig själv i cirkeln av vänner, ser ansikten upplysta i eldens sken, tillgivna, kärleksfulla, glada, busiga och inte minst,närvarande. Så mycket kärlek i varje cell, vem kan vara fattig då? 
Jag upplever pirrandet i utmaningen, den som väntar mig, sliter i mig och det dynamiska i att leva slår mig - inget står någonsin still. Inget blir någonsin färdigt, önskningarna, behoven, det dör aldrig eller det behöver i vart fall aldrig dö, om jag inte vill, om jag inte låter det. 
Tacksam för känslan av att ha en palett av känslor att välja mellan och att det står mig fritt att göra det. 
Tacksam för denna dynamiska känsla som kallas "livet"! 

Live with passion, practice gratitude & as always, Blessed you are! 
I kärlek,  Maud

 

 

Framtid, nutid, dåtid... I förväntans tecken.

"Allt du egentligen behöver göra är att sluta oro dig så mycket för framtiden och vända den oron till förväntning" - något sådant sa en kollega till mig för någon vecka sedan fast med lite andra ord.

Allt kommer till oss när vi behöver det, när vi är redo att höra...
Själv tog jag den hinten! Just då plågades jag av beslutsångest, ett stort beslut skall tas och framförallt, jag plågades av en framtida händelse, oro, ångest, rädsla, obekväm, allt på en gång.

Igår när jag landade på jobbet knatade stationsansvarig omkring från fönster till fönster, likt en huvudlös höna men i hans ögon fanns en längtan som det inte gick att missta sig på.
"Ähum.. Vad gör du?"  Jag kände mig lite som om jag såg rakt på någons hemlighet.
"2 timmar, 26 minuter till semester" svarade han, vände på huvudet och log brett innan han tillade:
"och hade någon jäkel kommit och sagt nu att jag får semester först i nästa vecka, tja, då hade det inte blivit nådigt!" 

Jag hämtade en kaffe till honom och till mig, vi slog oss ner för ett samtal, för att tillryggalägga några av hans "minuter"  tillsammans. Lätta bördan.
Samtalet vandrar som alltid lätt, från ditten till datten, när han plötsligt kommer tillbaka till temat.
"Men de säger ju... Att allt är bäst precis innan. Alltså detta är de bästa sekunderna, minuterna av semestern, precis INNAN den har börjat.  
Helt oöppnad ligger den där, full till bredden, alla minuterna, alla händelserna, alla blivande minnena, och inte nog med det, den har all min uppmärksamhet, all min glädje och all min längtan!"

SMACK! Den satt mitt i pannan på mig som ett, ja, jag tänkte skriva pannskott men det är så fult uttryck. Nåja, du fattar.

Jag är en rätt snabb person (på alla plan), jag är lösningsorienterad och resursstark, vilket gör att jag ofta tror mig förutse det som skall ske innan det sker och så fixar jag det, innan, under, och i värsta fall, lite efter.  Framtiden är då något som ofta skall... lagas, hanteras, ordnas med.
USCH, det där sved att skriva men lite så är det. Kontroll.
Lite tröst borde komma ur floskeln "jag vet, jag är inte ensam om det" men ju mer jag tänker på just den desto ledsnare blir jag. Många som gör just det där leder till så mycket stress, spänning och andra mindre önskade känslor.

Väl hemma, knappt inne på hallmattan möter jag tonårsdottern som har "angeläget" skrivet i pannan och ganska direkt frågar hon:
"Mamma, var är "chill-flaskan?" 
Chill är engelska och betyder lugna ner dig, slappna av och "chill-flaskan" är en flaska med "lugna ner dig örter" för barn.
Jag känner mig lätt förvirrad, chill nu?  Nästan fyrtio grader varmt ute, strålande sol, vatten i poolen, glass i frysen, läsk i kylen, frukt i korgen, nytt spel på PC:n (om man vill vara inne).. Kunde fortsätta här men vad är problemet?

"Jag har ferie ångest, jag räknar antalet förbrukade dagar och vad jag har gjort med dem... Åh, herregud, vad fort det går, det är snart skola igen, snart prov, snart...." 
Hon fortsätter en ändlös litania av ord och allt jag kan tänka är, vart är "chill-flaskan"? 
Nejdå, skämt åsido, vi satte oss i trädgården, vi diskuterade tid, vi diskuterade förväntning, vi plockade ner och ituv vart känslan kom ifrån och bäst av allt, vi jobbade på att ersätta den med en annan.

Polariteten här blir så tydlig..
Jag har grunnat denna sommar, kommit fram till att jag faktiskt lever mycket av tiden i en framtid som inte ens är sann, jag vet ju inget om den, mitt huvud bara hittar på.
Det jag missar då är närvaron i nuet, möjligheterna att faktiskt och på riktigt ta vara på de chanser som uppkommer när man är i nuet, i förväntan.

Hur många fantastiska ögonblick har du i din livs historia?
Sista skoldagen, första gången du cyklade själv, semestern i Italien, mötet med första kärleken, första kyssen...Jag kan fortsätta i evigheter men frågan kvarstår, blev något av dessa ögonblick såsom du föreställt dig i förväg?

Eller var du i ögonblicket för upptagen med att känna på skillnaden mellan bilden i ditt huvud och den verklighet som utspelar sig i detta nu? Många av våra mera irriterande och traumatiska ögonblick skapas just så...
Kvinnan som missar kyssen då hon hela tiden tänker "Herregud han skulle ju vara mörk och stilig"
och känslan av den, den går henne helt förbi. Magic is lost.

I min vardag idag jobbar jag på att stå i min förväntan...
Jag vet det kommer strax en semester... Jag vet det kommer ett kontrakt.. 
Jag känner draget av föredraget, samarbetet, kyssen, det nya taket, segern, bilen.. 
Det härliga magiska draget av "julklappar" jag ännu inte har öppnat, händelser jag inte vet något om, inte tänker grubbla över... Vi löser dem allteftersom, när vi kommer dit, när tid är.

I nuet är det sommar, varm, het, förförisk Skandinavisk sommar.
Kvällspromenader i korta kjolar, tjattrande fåglar i varje träd, blommor i praktfulla kläder, mjuk gräs, varm asfalt och ett svalkande hav.
Dagen bär inga bekymmer så varför skall jag?  
Det är lov, det är gott... Förväntan inför morgondagen, närvarande i nuet.

Live with passion & as always, Blessed be!
Namaste!

 

















 

Pang i planeten. Eller var det näsan?

Godmorgon,

Har du varit uppe och genomfört din fullmåne ritual?
Smakat på dina önskningar och dina djupaste känslor? Eller har du bara irriterat dig över att du sovit dåligt, svettats och funderat...?

I går kväll somnade jag medvetet utan rullgardin och med fönstret vidöppet,
jag visste månen skulle visa sig då himlen var klar och ren och mycket riktigt klockan 01.16 vaknade jag med en tanke i huvudet "Inte mer av det nu.."
Mitt i blickfånget låg den gula osten, den klara skivan som jag så uppskattar att se och jag visste vad som jobbade inom mig.  Fullmånen är i Stenbocken och själva höjdpunkten stod kl 04.19 idag 2/7.


Vad vill du med ditt liv? Vad är din livsuppgift? Vad har du tänkt att ta dig an?
De är de stora frågorna som ligger och "trycker" i vibrationerna mellan planeterna just nu, inte bara pga av månen men den förstorar allt, gör alla känslor stora. Så när planetläget har ett visst upplägg så
förstorar en fullmåne detta, drar det emot oss på jorden, gör det synligt och kännbart.

Stenbocken styrs av Saturnus, den planet som även kallas för "den store fadern" eller "den stränge läromästaren".
Vi får in vibrationer om disciplin, om genomförande ty Saturnus släpper bara igenom till nästa nivå det som är färdigt att gå dit, färdigt att släppas ut i världen.
Gåvan blir, vi ser vad vi lärt, vi ser också vad som inte är färdigt, vad som kräver mera jobb.
Dessa energier ovan kan med fördel också användas vad det gäller beskydd, då ledtemat blir "hit men inte längre" (av vilket skäl den sedan än månne vara).

Många planeter tillika asteroider vandrar just nu en sk retrograd bana, det innebär att när vi ser på dem från jorden ser de ut som om de går baklänges. Astrologer anser att detta gör att teman fördjupas, att vi måste nedåt, inåt för att finna svaren och det känns just nu.
Solen i kräften (alla kräftor har ju födelsedag i dagarna), månen i Stenbocken - blir hemlivet/familjelivet(kräftan) och det offentliga livet, karriär, rykte och ansvar i den andra polen (Stenbocken).  Här ligger vi nu och "skvalpar", för att uttrycka sig lite mer i linje med solens energi.

Samtidigt bildar Neptunus, i Fiskarnas tecken en spänning till solen som kallas trigon och det kan leda till att du mitt i tanken om karriären och livsmålet plötsligt drabbas av tanken på kärleken.
Är kärleken belagd med villkor? Eller är den villkorslös? Hur och på vad märker du skillnaden?

Känns det lite "ödesmättat" när du rotar runt i detta med livsuppgift etc?
Ingen fara! Det är månens förstorande kraft.
Min anledning till att skriva om det är för att du skall använda det till din fördel, manifestera igenom det istället för att dras med in i otrygghet, rädsla och oro.

Fullmånen påverkar före och efter sin "peak", sin höjdpunkt.
Själv sprang jag med näsan "rakt in i" Saturnus stängda dörr redan på Måndags kvällen.
DET gjorde ont! Ont på riktigt!

"STÄNGT pga att vi är klara här! Inget mer att hämta" - stod det i eldbokstäver på den stängda dörren medan jag förtvivlat gnuggade min brutna näsa! (och min iskalla mage - vart tog magkänslan vägen?)
Jo, så kändes det... Har man ªhämtat sitt vatten" i samma källa under en lång tid blir man lite förvånad när man plötsligt kastar i hinken, och får upp, jord.
Inget vatten! Inte det man kom för.. slut, finito, empty, gone,done!

När jag summerade och funderade senare på kvällen insåg jag att känslan hade talat om för mig långt innan att detta var fallet, att inget mer fanns att hämta, att nästa steg låg där nu istället.
Men jag lyssnade inte, jag var upptagen med andra delar av livet än just karriär och livet i det officiella så jag gick till samma gamla brunn som alltid och så gick det som det gick.
Källan stängd, för alltid.

Så, tillåt dina djupa tankar.
Sätt dem på pränt, be om hjälp och tugga lite på någon ny del av livet.
Det smakar gott!
Ha en fin Torsdag därute och njut den magiska vädret!

Live with passion & as always, Blessed Be!