Gå en hård runda...

Igår blev jag verkligen satt i "tankeboxen" ordentligt gällande temat - Vem är det vi lyssnar på?
Med andra ord, något slog till mitt i mitt center, mitt i det som jag vill fokusera på och tycker är
viktigast av allt, förmågan att lyssna till oss själv.
Hur gör vi? Hur gör samhället? För att hjälpa till med att lära ut detta... Rätt lite kändes det som igår.

Först hörde jag historien om familjen som väger sig varje Söndag, HELA familjen, och deras uppgifter loggas så till en dator som så kopplas till deras FitBit's.
Detta skall då se till att var och en av dem vet EXAKT hur många steg/hur hög aktivitet de måste hålla varje dag för att hålla sig så slanka som de är, eller slankare.
Samma dator matas med recept på det de äter varje dag så att de kan justera aktiviteten...
Problemet nu var, tonårsdottern var redan sjuk plus hade drabbats av ätstörningar men familjen såg ingen anledning att ändra på sina vanor.

Hur de mådde? Tja, rätt ointressant egentligen, de var i vart fall inte feta.
Moder i familjen bekräftade också med glädje en annan skräck historia som håller på att drabba Norge. Mat i Norge skall markeras med hur lång tid den tar att förbränna, mao hur mycket du måste träna för att bli av med just det du håller i handen.
Detta skall hjälpa oss att.. vaddå? JO, hålla oss smala, slanka och likadana.
HURRA, eller?  Då kan du ju välja redan i matvarubutiken vad du kan och inte kan äta beroende på vad du moffade i dig timmarna innan.

Historien får ytterligare kraft när jag frågar tonåringarna i min omgivning vad de tycker om detta, vägningen och matmarkeringen.
Först förstår de inte frågan, vad menar jag? Vad är det jag undrar över?

Så översköljs jag av liknande historier, om klockor som ställs av föräldrar, om omöjligheten i att uppnå dessa mål, om löpturer på 5-6 varv runt hela skolbyggnaden på rasten utan att den jävla klockan rört sig mer än en halv procent.
Håll för öronen, kära läsare, men vad i helvete pågår här?

Knappt är jag nere för räkning förrän en kollega berättar om sin väninnan. Väninnan jobbar som psykolog och då och då möter hon på patienter där det måste bedömas om personen i fråga skall läggas in eller inte.  När detta sker måste hon ha en andra åsikt, en psykiatriker som sitter med och ger sin åsikt.   Häromdagen hände detta, de satt, hon och psykiatrikern och utvärderade en ung kvinna och när mötet var slut gick de till arbetsrummet.

Psykiatrikern kontrollerade genast sin PC, något som förbryllade min kompis väninna, som fortfarande var rörd och upptagen av det samtalet de hade varit igenom.
Så  hon frågade fint vad som skedde och fick så se ner i datorn.

Psykiatrikern kollade sin pulsklocka, kollade hur hon hade "känt sig" under mötet och klockan visade mycket tydligt pulstoppen under mötets mera spända del.
Sålunda visste hon att hon hade varit "stressad".

Pang, där gick jag ner för räkning igen!  Skall vi ha ett samhälle där folk vänder sig till en maskin för att få reda på hur "de har det"?
Vad säger egentligen pulsklockan om sakers tillstånd?  Vad med förmåga att känna in i ögonblicket?
Vad med att förstå sina egna signaler och kunna styra skutan MEDAN situationen pågår?

Många har talat om detta skifte, denna avgrund som snart skiljer den ena sidan från den andra.
Den teknikinspirerade, maskulina sidan med sin utveckling bort från människan och så den andra, med de mera feminina, lyssnande krafterna som vill in i människan, in i djupet och finna ett sätt att höra den egna tonen.

Jag äger själv en Pulsklocka, som jag uppskattar och använder. Jag använder den till träning, för att effektivt använda min tid och förbättra min PULS och kondis.
Men jag läser också forskningen som berättar vilket trubbigt instrument puls egentligen är och när jag gör det så ler jag oftast, ty kinesisk medicin har, flera pulsar på varje arm, på flera olika djup, kopplat till flera olika system.

I min grund blir jag ledsen och rädd, rädd för dessa sjukt ytliga val och vad det gör med många unga människor som, tyvärr, pga familjetillhörighet inte kan välja bort eller annorlunda.
Vem är herre och vem är tjänare i detta förhållandet?  Vem styr vem?
Okunskapen är ofta något som slår hårt men här är det också andra saker ute och går, starka krafter, krafter i samhället, krafter som kör över och krossar det sunda förnuftet och kunskapen.

Jag har rest mig upp nu, jag är inte längre "knockad" utan inspirerad och lite småförbannad, dags att bekänna färg! Dags att visa att det finns andra sätt att göra det på.
Kolla gärna din "maskin" MEN gör det EFTER du har kollat in med den viktigaste av alla, dig själv!

Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy

Välkommen till Nystarten!

Då har bloggen fått en liten vår make-up och jag hoppas du uppskattar det!

Jag har precis startat ett nytt Solår, dvs jag har haft födelsedag precis och påbörjar sålunda nya, fräscha energier enligt astrologins sätt att se på det hela.

Precis stick i stäv med alla goda råd som vi coacher brukar ge så har jag valt att starta upp helt nya cirklar för mig och mitt företagande på många olika plan samtidigt!

Jag har mina rutiga och randiga skäl till detta men jag hoppas också att det skall ge dig som läsare en fortsatt god läsupplevelse och kanske lite mera "bredd" på material och inlägg.

Om du inte tidigare haft anledning att bekanta dig med mitt företag så hoppas jag att du gör det nu.
Min websidas namn är: www. aquilaterapi.no.
Jag finns på Instagram med en helt ny sida: @aquilaterapi - som kommer att stötta både websidan och denna blogg.
Samt att jag finns på facebook under Aquila Terapi & Coaching samt på Youtube med kanalen "Mauds little hints", där jag kommer att lägga ut meditationer, övningar och andra roliga inspelningar.

Min inspiration och motivation är att ge goda verktyg till det egna arbetet, att ge tillbaka styrka, kraften och inspirationen till den enskilde individen.
Allas resa är individuell och det finns många verktyg mellan himmel och hav, jag önskar presentera några av dem tillika lära ut och tillhandahålla några av dem. 

Tack för att du valt att följa min blogg hittills och jag hoppas du hänger kvar ett tag till.
Välkommen att ge feedback, här eller någon annanstans. Ju fler kommentarer desto mer levande blir bloggen och det är ju det jag önskar och vill.

Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & JOY,  Maud

Avsluta en måncirkel till.

Imorgon, Fredag, kl 07:23 sker fullmånen i Skorpionens tecken och Solen står sålunda mitt emot, I Oxens tecken.

Många är förtjusta i denna månen, då den kommer som ett av de tydligaste vårtecknen som finns.
Den kommer nära Valborg och första Maj, nära Beltane, då vi sedan urminnes tider firar att fruktsamheten och glädjens tid är här, våren.

Andra tycker att denna måne är tuff, Skorpionen är ett djupt tecken, transformativt, intensivt. För denna hårt stickande "varelse" nöjer sig inte med halvmesyrer, allt eller inget, är modellen.
 Get in, all the way or get the fuck OUT! (Typ..)

Polariteten står mellan: 
Solen i Oxen - Jag värderar (vad är viktigt för mig? Vad vill jag äga, njuta av, behålla..) 
Månen i Skorpionen - Jag begär. (NU, nu och nu..Ge mig, hit med det!) 
Skorpionen är Plutostyrd, detta gör att denna fullmåne nu belyser och förstorar våra allra innersta känslor, ja kanske tom känslor och tankar vi inte sett förut. Känslospannet gäller dock ALLT, från glädje, lycka, förälskelse, hela vägen till skalans andra ände.

Så denna fullmånens uppgift blir att få sig att se på dina känslor och dina värderingar.
Vad är det som stämmer in? Vart bör du göra små justeringar för att nå dina drömmars mål?
Eftersom Mars går i retrograd är det många som påpekar och belyser vikten av "sacred time", alltså egentid för att leta i själens skåp och lådor, meditera och lyssna inåt.
Att våga vara modig brukar också hjälpa när "Skorpionen är ute och går", det är sällan önskan om att du skall vara någon "dussinvara" som dyker upp.
Nej, här kommer själens innersta hemligheter ut och energierna kräver att du bekänner färg, vågar vara du.  Du - med allt inkluderat!

När jag tänker på Fullmånen i Skorpionen tänker jag alltid på Zen ordspråket:
"May we exist like the lotus, at ease, in the muddy waters of life"
Det är DU med allt inkluderat, både det accepterade och det mera svårsmälta, du är inte den ena utan det andra.
Besöket i underjorden - finns det andra som säger, avklädd och naken skall du stå där innan du kan återfödas som ditt nya själv, i vårens skrud.

Flera asteroider påverkar det här planet ställningarna, Black Moon Lilith ligger extremt nära denna fullmåne och gör denna fullmåne ändå mer fokuserad på instinkterna, samtidigt som man känner att det sker ändå mer bakom kulisserna.
Merkurius har en spänningsaspekt till Vesta, något som stärker denna tråden om "heligt, inre arbete". Vilka av universums "lagar" är viktiga för dig? Vad vill du lyda under?  
Juno, ligger också i Skorpionen under fullmånen och stannar där tills i November men just denna fullmåne triggar/påverkar även Juno. Juno står för partnerskap, äktenskap och nära, tighta relationer.
Vad händer där för dig? 

Det är en fullmåne, en som påverkar ordentligt men exakt HUR,ja, det vet bara du.
Se på ditt horoskop!  Vad har du runt 2 grader (+-5 grader ) i Skorpionens tecken? Samt i Oxens tecken.. Det kommer att påverka dig, då känner du av månen starkare hos det som berörs. 
Kontrollera också vilket hus Skorpionen resp Oxen faller i, exakt vad husen handlar om kan du slå upp på nätet. 

Njut månen i Skorpionen! Låt den ta dig framåt. Låt den loda dig in i vatten du aldrig besökt tidigare.
Live with Passion & as always, Blessed you are! 
Love & JOY. 

Den vilda.

"Jag öppnade bildörren, lät skogens ljud strömma emot mig och det råder inga tvivel längre våren är verkligen här!  Greppar hundkopplet, vandrar runt och öppnar luckan till Luke. 

Han vädrar i vinden, svansen är med, kroppen ivrig och det blixtrar till i hans ögon - stor skogen. 

Just idag har jag känt att det är dags, dags att kolla upp det längre spåret, det som letar sig över bergsryggen och in i en helt annan del av min favoritskog. 
Här ligger snön ofta länge, skuggiga dalar, mycket gammal granskog, gör att det tar tid innan solens strålar når hit in. Men när det väl får torka upp är det magiskt! 
Stigarna är många, flora och fauna är rik och jag kan vandra i timmar utan att möta på en själ, jag kan insupa skogens själ utan att bli störd och det är ofta ett mål i sig. 

Vi vandrar längs stigen som leder oss uppåt, uppåt. 
Mitt öga registrerar "Equisetum" eller fröken Åkerfräkens första nyfikna huvud som sticker upp, jag påminns om min gamla önskan om att få göra egen medicin. 
En flyktig dröm, tiden räcker inte till just nu. Dessutom finns det andra som gör det så bra. 

Luke är i paradiset. Han älskar denna turen. När jag parkerar vid skogens rand vet han redan, vet att det vankas tid i skogen, vet att den tiden är lång, kanske en evighet för ett hundsinne. 
Nosen ligger platt emot marken, stoppen är många, vinterns dofter skall sorteras och jag skrattar gott, jasså, jaha, ja, fem månaders tidningar att läsa, Luke, DET kan ta tid. 

Men så, en bit upp i skogen förändras hans beteende plötsligt. 
Han kommer upp vid min sida, stryker emot mitt ben, hans blick fångar min och pipandet är inte att ta miste på. Jag ser mig förvånat omkring. 
"Jag vill inte, jag vill inte" säger hans kroppsspråk och gång på gång gör han tvära kast på stigen. 
Jag korrigerar irriterat med kopplet, pratar med honom, grälar lite. 
"Var inte en sån himla mes! Kom igen nu, det är inte ens mörkt ännu. Matte passar på dig!"

Luke är inte enig! Jag får gärna vara hur sur jag vill, han vet vad han tycker och han vill inte. 
Vi smågrälar lite, mitt fokus försvinner från skogen, går till honom - vad vill han? Varför? 
Det är då jag ser upp och DÄR, där mitt på stig står hon. Så stolt, så feminin att jag måste säga hon... 
Lodjuret! 

Hennes smidiga gestalt, hennes tydligt fokuserade ögon, som om jag kom på henne mitt i det otänkbara, överraskad men inte förvånad. Nog vet hon att hon är i människoland. 

Jag glömmer kameran i fickan, jag glömmer hunden (som numera gömt sig bakom mina ben med sina 40 kilo) och jag känner att jag nästan inte andas. 
Respekt, inte rädsla far igenom mig, hon har inget hotfullt i sig. I den sekunden..

Någon klappar i händerna bakom mig, förtrollningen är bruten och med två snabba rörelser är hon borta ur mitt synfält. 
Den äldre terränglöpande mannen bakom mig stannar, frågar om jag är ok, påpekar att "hon" inte  är farlig men att hon visar sig ibland. Så flåsar han vidare genom skogen.

Själv står jag trollbunden och andas...
Lodjuret - väktaren av magisk kunskap, universums hemligheter, ett av söderdjuren har gjort mig den äran ikväll.  Jag tackar dig och lovar att aldrig nämna dina hemligheter! And so it is... 

Och du, om du ser någon trollbunden i skogen.. Var så snäll, klappa inte i händerna! 
Men fråga gärna försynt om hjälp önskas, om inte, glid vidare! 
Ha en strålande dag! 

Live with Passion & as always, Blessed you are! 
Love 

Tillbaka blick..

Min tonårstid fylldes av heavy metal, tung rock och en del annat matnyttigt.

Heroes - back in the days..

Konserter var det många av, både de jag fick åka till och de jag inte fick för mor och far, åkte gjorde jag ändå (oftast).



Från en liten ort i Dalarna, till de stora städerna.. Idag ser jag på min femtonåring och får frossa vid tanken, men det gick.
Fantastiska Ozzy Osbourne har jag haft förmånen att se vid flera tillfällen och Lita Ford, som skrivit texten till låten här nedan, var en ikon för mig.
Detta är egentligen "deras låt", deras duett tillsammans.

Så, när jag häromdagen får kontakt med en gammal kompis från den tiden, vi har inte träffats på 30 år. Ja, då är detta det första B skickar till mig.. "Här, lyssna! Fantastisk cover!"
Jag tvekar. En sekund. Men kan B så kan jag.
Sittandes bakom datorn låter jag detta par gripa tag i mig... I closed my eyes.. But not forever. 
Not yet! Not in a million years!

Ta gott emot Todd Hoffman, en man som bestämde sig för att pröva sin passion. Att prova att sjunga trots att världen skrattade åt honom, sa att han borde håll sig till sitt.
Jag tackar honom, en pipa till att njuta av, en lycklig man. Den sköna damen heter Heidi Grisham och gör även hon ett super jobb. Enjoy!
Som jag brukar säga, Live with passion & as always, Blessed you are! 
Njut veckan!  

Nytt format, ny start!

 

 DJUP inandning!

Veckan som kommer nu är INTENSIV, så intensiv att jag hissnar vid tanken och inte riktigt vet hur jag skall tolka alla motstridiga signaler. 

Idag går Mars in i en retrograd bana, den hackar sin väg tillbaka genom Skytten och så in i Skorpionen. Direkt går Mars först igen den 29/6 och tillbaka där han är nu, ja, det är han inte förrän i slutet av Augusti. Inte konstigt att det mullrar i världen, tänk jordbävningar, tänk bråk, hetta men inom oss är detta en tid för eftertanke. Inte helt olikt att spola tillbaka och redigera en film! 

Saturnus och Jupiter går redan retrograd och imorgon 18/4 påbörjar Pluto sin bana i retrograd. Även om just denna aspekt skapar finfina aspekter till Jupiter så är det ändå en retrograd. 

Mars skapar, från idag och tom slutet på April, en spänning emot en av de sk Royal Stars of Persia, just denna heter Antares.  Detta brukar innebär, hmm, bråk, eller i vart fall en del ändringar i styrsystemet (läs ledarna) hos länder/kulturer. Speciellt peak på detta är den 25/4 då också månen är involverad. 

Den 22/4 kommer en fullmåne i Skorpionens tecken. Ett intensivt tecken (som vi berört tidigare).  Samtidigt gör Venus en konjunction till både Pluto & Uranus (19-23/4). Alla känslor som redan är STORA blir STÖRRE. 

Jag återkommer med en fullmåne rapport, såsom alltid, måste bara smälta Mars lite först. ;-) 

Detta är också sista veckan denna blogg är en "privat blogg" för mig, Maud. Den kommer från nästa Söndag, då jag startar ett nytt solår, att gå in i formen att vara en arbetsblogg. 

Jag tror inte det kommer att påverka Er, kära läsare, särskilt mycket. 

Kanske något mindre med personliga kommentarer från mig, mera kunskap, guidning och vägledning samt flera referenser till min hemsida och andra medier.   

Jag hoppas ni väljer att fortsätta att resa med mig, att vi kan utvecklas tillsammans och få större utbyte av varandra. 

Livet tar små krumsprång ibland och en lustig tillfällighet är, denna förändring kommer i samband med mitt ett tusende blogg inlägg här. 

Det kan väl vara värt att fira med en uppfräschning och samtidigt, jag går in i mitt nya solår. HURRA!

Igår fyllde jag på med info hos N.K.S, Norske Kvinners Sanitetsforening, en härlig heldag med massa av ny forskning, gammal visdom och massa människokärlek. 

En av de saker jag gärna tog till mig var "nyttan av att vara lite otålig ibland", något jag jobbat för att få bort hela mitt liv. Igår fick det dock MASSOR av härlig plats. 

Så, jag bjuder på dikten härnedan, en kärleksförklaring till otåligheten. 

Live with Passion & as always, Blessed you are!

Love & Joy

Vær utålmodig menneske

"Langsomt blir allting til.
Skapelsen varer evig.
Mørket blir lys og lyset ild,
og mennesket våknet en dag og sa:
Jeg vil.

Langsomt blir allting til.
Langsomt seiler vår jord mot en ukjent havn.
Ingen kan måle vår fremtid, og ingen kan gi den navn. Men dette vet vi, at vi er med på å skape
det evige livet, skape det ondt eller godt.

Vi vil ikke tape.
Vi vil ikke miste den ilden vi engang har fått.
Mange var veiene. Det bar galt av sted.
Styrken ble makt, og makten vold. Og mennesker
trampet hverandre ned.
Men alltid var drømmen den aller ytterste virkelighet.
Langsomt blir allting til.
Det haster, det haster. Det kan gå galt igjen.
Hva er det vi vil?
Drømmer og utopier sier de kloke menn.
De som er kalde av hjertet. Hør ikke på dem lenger!

Livet er ikke bare hus og mat og penger.
Vi er bestandig på vei, bestandig et stykke lenger,
alltid på vei mot menneskehetens seir eller nederlag.

Det haster, det haster i dag!
Vær utålmodig, menneske! Sett dine egne spor!
Det gjelder vårt evige, korte liv. Det gjelder vår jord!"

 

Inger Hagerup 1947

Att mötas!

Alla de stora "gör det"...
Anthony Robbins gör det alltid!
Dalai Lama gör det (trots att han inte behöver).
Wayne Dyer var expert på det.

Kungen har erkänt att han gör det för det lugnar nerverna.
Kloka Torkild Sköld gör det och min gamla homeopat mentor på skolan gjorde det alltid.
Det var faktiskt han, min mentor, som förklarade för mig att det var enda sättet för honom att "orka jobba med stora grupper".

Ju större grupper, ju större teman, desto större anledning att ha möjlighet att energi "scanna" alla först.  Bara en kortis, bara sådär och det ger så mycket.

Häromveckan började jag fundera över det då det skedde på yngsta dotterns skola.
Den unga lärarvikarien valde, till barnens förvåning, att både göra det då de kom och gick. 
Jag noterade det tacksamt men förbryllat och tog mig tid att lyssna in lite - vad tyckte barnen?

"Jag känner att hon ser mig, sådär.. PÅ ordentlig!" sa C.
"Hon vill veta hur jag har det och det är ok, jag får ju veta hur hon har det också!" sa A
"Det känns lite annorlunda.. Men bra annorlunda" sa K och sög på tänderna.
"Det kittlar i HELA kroppen" sa M.
Min dotter funderade länge innan hon svarade:
"Det är väl så det borde vara. En bra start och så vet jag när jag får gå hem..(tydligt avslut tänkte mor)". 

Denna veckan såg jag en annan lärarstudent göra samma sak med den klassen hon jobbar i.
Nyfikenheten tog överhanden och jag ställde en hög med öppna frågor.
Hon log milt och berättade att det lärs ut på Lärarhögskolan här i Oslo, som ett bra sätt att se barnen på, att just få till det där naturliga bandet.   Men när hon var klar med det tillade hon av bara farten:

"Men för mig är det naturligt, det görs naturligt ALLTID i den kulturen jag kommer ifrån. Man vill komma i kontakt med handens chakran, för att läsa av varandras energier, för att koppla ihop, skapa connection från själ till själ." 
MUMS! Kunde inte ha sagt det bättre och vackrare själv...

Själv vill jag också gärna komma i kontakt med handens chakran, ju nervösare, desto mera viktigt.
Ett klassiskt gammaldags handslag gör det för mig.
Jag blir glad och berörd även om jag gärna tar emot en kram efteråt eller samtidigt, kombon hålla i handen och krama med andra armen.

"Jag kommer med öppen hand" -var uttrycket i Havamal och man syftade då på ärliga intentioner samt att man kom utan vapen.
Bor säkert en gammal urmänniska i mig trots allt.
LEVE handslaget!

Ha en strålande Aprilhelg!
Whatever you do, LIVE with PASSION & Blessed you are!
Love & Joy

 

Ditt livs syfte på fem minuter.

Det händer MYCKET nu...
Så mycket att det blir lite tyst här på bloggen, det sker till tider, tyvärr. 

Jag hoppade över nymånen, fast jag hade så mycket att säga Er men jag lovar att jag är tillbaka till den härliga fullmånen i Skorpionen. ;-)

Själv väntar jag på min födelsedag nu och befinner mig i det som kanske skulle kunna kallas "årets mörkermåne", andlig omstrukturering, inhämtande av information, kort och gott, "städandet inför festen". 
Årets fest!

Stora mängder kunskap "rinner genom" mitt system nu och skall bearbetas.
Jag jobbar med min mentor, jag jobbar som mentor åt en annan. Lära ut, bli lärd - båda aspekterna ger massor av ny kunskap, impulser, idéer och infallsvinklar.

På Amazon finns över 150000 böcker listade under kategorin "Life purpose" dvs vad är ditt  livs syfte, ditt livs kall, din mojo, det som får dina klockor att ticka.
Vi vill alla ha den, vetskapen om vad uppgiften är och trots alla dessa böcker är det många som famlar i blindo.

Sokrates påstås ha sagt de välkända orden:
"The Unexamined Life is not worth living."
Det är sant och riktigt men vad med att tillbringa hela sitt liv med "the exmination"?

Kanske borde det finnas någon som säger att, NU, nu är tiden ute! Dags att agera på det du lärt. 
Men det finns det alltså inte och sålunda kan sökandet efter livets mening fortsätta, tills livet rinner ut. Var det verkligen DET som var meningen?

 En klok kollega lade fram sin helt egna hypotes häromveckan, ja, hypotesen var inte helt hennes egen men vem bryr sig? Blandning mellan kommentar i böcker och hennes egna kunnande hade lett henne hit.

Att den sk mitt-livs-krisen skulle ha att göra med våra tidigare liv, det vill säga, att vi numera lever längre än någonsin i historien, nästintill 2 liv, faktiskt. I lång, lång tid har jorden varit en så svår plats att leva på att man fått 20-30 år på sig och sedan har man tvingats hem, till basstationen, för laddning innan en ny runda. 
Idag lever vi ett liv fram till ca 40, sen funderar vi över vad vi gjort och många byter spår. Vi har tid med ett "liv till" innan vi drar oss hemåt.  En hypotes värd att begrunda.

Svara på dessa frågor:
1) Vem är jag?
2) Vad gör/sysslar du med?
3) Det du sysslar med - vem gör du det åt/för?
4) Vad önskar de? De som du gör detta åt.  Vad får de av dig?
5) Hur ändras de pga det du tillför/gör åt dem?

Gör nu inte detta mera komplicerat än det det behöver vara!! Det tar max 5 min att svara enkelt på dessa frågorna.
1) Kalle.   2) Jag är bagare. 3)Alla hungriga som passerar mitt bageri. 4) De önskar något som gör dem mätta, som ger dem näring och energi och tilltalar ögat.
5) De blir glad, energirika och kan gå tillbaka till det de gör/kan bäst.

Typ så.. Där!
Där har du en god riktning på ditt livsändamål. Bara två frågor är fokuserade på dig, varav en endast består av ett ord. Resten fokuserar på vad du kan bidraga med, sätta färg på världen med! 

Nästa gång du presenterar dig, nästa gång någon frågar vad  du gör, ja, då kombinerar du ihop 2 och 4.
"Jo, jag är bagare och jag gör folk glada, energirika och ser till att de har ork och glädje att göra det som de vill, önskar och kan bäst!"
Den meningen är sann, den pekar dig i rätt riktning (dit du skall, inte dit du kom ifrån) och den leder automatiskt till följdfrågor och en intressantare diskussion. 
DET är värt att agera på, inte bara marinera på.

Jag önskar dig som alltid en strålande vecka, massor av inspiration och ny kunskap!

Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & JOY

Ett delat äpple

Avrunda Mars.

Igår kom känslan så starkt, dags att avrunda den gångna månaden, dags att sortera igenom och organisera det inre kontoret.
 En av mina favoritplatser utomhus är nu tillgänglig igen, snön har smält bort, vattnet har öppnat sig och jag kan sitta bland stenar, mossa och pinnar igen. Glädje och tacksamhet.

När jag ställer in mitt fokus, försöker göra min överblick så objektiv så möjligt, ja, då ser jag världen som väldigt delad mitt itu.  Såsom ett äpple har klyvts (jo, jag väljer den böjningen) i två delar och masken i äpplet försöker bestämma vilken del han skall följa, på samma sätt letar människor efter sin halva.  Vart passar jag in?

Hos barnen på skolgården... Hälften i nya blanka gymnastikskor, hälften kvar i vinterns cherox.
Föräldrar som antingen väljer att fokusera på den lera som är kvar på skolgården, eller på de torra fläckar som långsamt brer ut sig.
 En pappa konstaterar torrt: "Nåja, våren är oundviklig nu. Den är ju här! Men han möts genast med..
"April är april, betyder aprilväder. DET är knappast vår!"
 Mikrokosmos och makrokosmos, hand i hand, händer i det lilla, händer i det stora.

En stressad, buisness-like dam hämtar på flygplatsen, hon rasslar irriterat med armbanden medan hon på trippande klackar lotsar genom folkhavet. En, två, tre, femton riktigt dyra märken är synliga runt hennes person och uppenbarelse. Stenhårda klackar emot ett blankt golv.
Tunga väskor lastas i en Mercedes, fyra gånger får de lastas om, på hennes initiativ, de duger inte, det passar inte. Till slut har hon kontroll och färden går ut i den hissnande trafiken.

Det är aggressivt, det är intensivt, rädslan sprider sig i bilen. Detta känns inte okej. Trafiken följer inte hennes plan, planet som landade följde inte hennes plan, den som borde kört denna bilen följde inte hennes plan.. Livet är ett schema.
Ganska snart sker det.. En rondell, svängen blir för snäv, bilar för nära, hastigheten för hög, märkliga ljud... Detta ingår inte heller i hennes plan men bilen tvingar henne att stanna på en okänd avtagsväg.
Trasigt däck, ingen kunskap, bara motstånd... Taxi och bärgare rings.

Taxin kommer först, chauffören har hittat trots den märkliga förklaringen, trots den underliga adressen. Lugnt vandrar han fram, tar i hand, ser i ögon, frågar om människors skador, ser sen på bil och konstaterar det oundvikliga, skadan är skedd, bärgare behövs.
Väskor lastas om, lugnt och metodiskt, vem vill sitta var? Vem vill prata? Vem vill inte?

Lite kaotiskt i trafiken idag, det är ju helgdag, resdag men vi tar det som det kommer.
Alternativ rutt blir till sightseeing, blir till diskussioner om närvaro, blir till skratt och resan blir till målet. Målet - är där på ett killevipp.
Varsågod, en liten gåva. Njut min Cd. Det letas i påsar och väskor, se här, något gott på vägen.
En kram, en klapp på en kind, en tillönskan om en god dag och flödet är åter!

Behövs båda? I det "delade äpplet".. Eller kan den ena leda helt till målet?

Kaypatcha påminner oss denna vecka om att livet är som en "obstacle course"dvs en hinderbana, en hinderbana som aldrig tar slut. Den dagen den tar slut eller vi inte vill ta oss an nästa utmaning, då är detta livet slut.
Själv älskar jag studsmattorna, lianerna och bockarna i hinderbanan, det kittlar så gott i magen. Borde jag inte välja fler av dem då?

Det är faktiskt en rätt okej tid, att vara mellan vinter och vår, att vara mellan lera och torra fläckar, att njuta skeendet, se vad det leder till.  Kittlande känsla av vad som komma skall...
Jag vet vilken del jag tillhör men jag dras ibland in i den andra delen, mer och mer sällan, men ändå, det sker. Det är ok. I hinderbanan finns också delar som jag inte gillar men som jag ibland måste förbi.

Våren innebär att det strax är födelsedag, nytt solår, nytt påfyll.
Det är välkommet men då bör jag också tillåta mig att vara i källaren nu, i det sista huset i zodiaken, därav reflektionerna och boksluten.
Jag önskar dig en härlig helg med sprakande livslust och massor av önskningar.

Live with passion and as always, Blessed you are!
Love & JOY

Mother Earth & Father Sky