onsdag 24 juni 2009

Samtalet.


Oron hade ristat djupa skärvor i själen, tröttheten satt sina tecken runt hennes ögon,
gråten hade fyllt natten och hjärtat låg nu utkastat på bordet..
Precis så blottat som bara ett hjärta kan bli när dess vakt och beskyddare inte längre orkar freda dess plats!
Vargtimmarna segade sig fram emot den tid då man kanske kan få lite stöd, då världen därute vaknat, då oron kanske kan bli besegrad, då ensamheten kan få på dörren..Hjärtat får en tillfälle väktare under några timmar tills den ordinarie återhämtat sig.

Telefonluren lyfts, numret slås, rösten i andra änden, den med kunskapen, väktarens ställföreträdare..
Sekunden senare, världen i kras..
"Du har ju en tid hos mig på torsdag.. Det blir väl bra!"
Resultatet av all väntan, trösten.. En tid, om 9 dagar.. Skulle det vara en oas i oron och smärtan?
Tystnad, oro och hjärtat på bordet igen..

Vad har hänt med världen undrar jag stilla.. Är det konstigt att man vill kliva av ibland?
Konstigt om man i stort och smått ibland blir en liten igelkott?

söndag 21 juni 2009

Världsbilden från en stol.


Graviditet brukar främst liknas vid puberteten och klimakteriet, liksom det som kommer "mitt-emellan", det som tillhör kvinnocykeln och dess hormoner. Allt detta är förvisso sant men samtidigt finns det så många andra sätt att se på det också, så många vinklingar..

Där stod jag, utanför husets framsida, uppflugen på en stol dvs jag stod på stolen, med en liten målarpensel i den ena och en stor i den andra, fasaden på framsidan skulle finfixas lite inför försäljningen. Nej, nej, nej, dra nu inte igång "ojojoj-valsen" innan du läst färdigt..
Jag HADE kollat färgen med vår underbart kompetenta fackhandlare här på ön = ofarlig.
Hade tom luktat på den för att veta att jag skulle klara av den. Dessutom är jag MYCKET medveten om att jag är gravid, maken likaså. Han har gjort sina små försök att få mig att åtminstone hålla mig på jorden dvs måla bara dit jag kan nå.
De som tror han lyckats kan ju sträcka upp en hand och sedan hålla den där.. Ni kommer få ont i armen.

Nåväl, nu stod jag plötsligt där på stolen och insåg att jag för första gången under midsommardagen kände mig riktigt rofylld, jag hade en arbetsuppgift, en som syns skillnad när man gör. Det var skönt och varmt emot väggen utan att på något sätt bli jobbigt.. Kort sagt, vi, magen och jag hade det gott!
Insikterna kom långsamt droppandes in hos mig..
Slutet på graviditeten är lite som att träna för att bli gammal!
Stödstrumporna hade åkt på tidigt under fm, medans man fortfarande kan få in fötterna i dem och gud så bekvämt det blev!

Varje gång jag flyttade stol kollade jag att den stod helt stadigt på marken, att alla fyra benen balanserade jämt, att jag hade någonstans förutom ryggstödet att hålla mig i när jag skulle upp och ner. Att målarpytsen stod på ett sådant avstånd att jag kunde doppa båda penslarna utan att kliva ner mellan varje drag.
Allt detta är normalt sätt så INTE jag. Jag är snabb och faktiskt, om jag får skryta lite, ganska rörlig. Jag hoppar upp och ner, kollar, hämtar och gillar farten och fläkten..
Det sistnämnda är nu helt borta, det bara går inte. Där stod jag på stolen med mina långsamma drag och njöt..
Som en långsam meditation, sektion för sektion av brädorna färdigställdes och inspekterade från marken gjorde jag inte förräns jag var nästan hundra procent på att jag skulle vara nöjd.
Inga surriga tankar om att färdigställa allt på en kvart, inga funderingar på vad jag skall göra sedan, bara en stilla tanke om att komma framåt bräda för bräda.

Inspirerad av insikten, maken och tiden lade jag dessutom ner i tid vilket gjorde att kroppen inte "led några komplikationer" vilket mycket väl kan hända när det "vanliga jaget" är i farten. Jag tänker då närmast på träningsvärk, små blesyrer och annat makemang.
Kvällen avslutades med filmen om Billy Buttons liv, något som också stärkte funderingarna på livets skiften och förändringar.
Hur vi relaterar till förändringar och det vi är handlar inte så mycket om saker och tings "faktiska tillstånd", om det nu finns något sådant.. Det vill säga:
Det handlar inte så mycket om hur vi har det, utan hur vi tar det! Hur vi handhar den situationer vi hamnar i..
"Ta tillfället i akt och sug märgen ur livet" som de säger i Döda poeters sällskap.
Varje tillfälle.. Nu åker stolen fram igen, dags för en stunds kontemplation!

lördag 20 juni 2009

Midsommardag..


Vaknar tidigt, regnets envisa trummande på altanens tak.. Mörka moln..
Skönt att kunna säga - det gör inget!
Uppvuxen i Dalarna har man år av tältsovande, majstångsresningar, blöta skor, kalla jackor, fuktigt hår, oro över mat, tillräckligt med öl, vin och snaps, bad i för kalla tjärnar, ved som envist vägrar brinna, fisk som inte vill nappa och ett antal huttrande tillställningar på altaner, balkonger och i öltält bakom sig.
Tack gode Gud för att det är över!! Tack till samme Gud för att trycket på och över detta också känns som det är över!

Igår firade vi en något annorlunda midsommar, starkast på bordet var makens enda öl annars drack samtliga runt bordet pärondryck och Coca-Cola. Bordet dignade av mat.
Mat som serverades inomhus, i ett varmt kök medans vädret fick göra vad det ville med allt därutanför.
Våra kurdiska grannar firar inte midsommar MEN de vet hur man firar...
Hemgjorda kebabgrillspett av nötkött, tomat, lök, kryddor som grillas över elden och sprider väldoft i hela kvarteret samtidigt som han, mannen i familjen, går loss på elden med fruns hårtork. Allt för att maximera värmen.
Han berättar att hemma säljs varje grill med en liten fläkt att upprätthålla farten på grillen med - hmm, kanske en affärsidé för våra breddgrader också.

Vår gigantiska skål med kyckling i marinad så nästan lite fjuttig ut och som min man uttryckte det "Man känner sig lite töntig, som "husvagn och träningsoverall" när man ser vad de har med sig.." Mmm, kunde faktiskt bara hålla med.
Stora sallader, orientaliskt tunnbröd, förföriska kurdistanska kryddor till kebaben blandades med grillad kyckling, pommes, sallad, tzatziki, bea-sås, lökdipp till en oigenkännlig mix av fantastisk mat.

Skratten, busen och historierna rullade mellan väggarna, information utbyttes, lustiga händelser ventilerades - man kan ha roligt utan sprit! Tänk om man fattat det för tjugo år sedan. Man kan också ha roligt över gränser, under gränser.. Man kan ha roligt utan epitetet midsommar!
Kurdisk varm efterrätt från ugnen blandades med rooibos te med hallon och blåbär - det internationella temat höll i sig, liksom värmen inombords under hela kvällen.

Jodå, maken fick sin snaps.. Fast han tog den något senare och bara en.. Kändes lite löjligt tyckte han, när alla andra höll sig till de alkoholfria varianterna.
Personligen tror jag inte han saknade den alls, inte mer än av gammal vanas skull - det skall ju vara så. Mig gör det inget, inget av det, var och en blir lycklig på sin fason.
För mig var det dock skönt att känna att vanedjuret i mig uppskattade situationen!
En midsommarafton att lägga till pärlorna, njuta av och ta fram långt, långt senare och värma sig vid! Carpe diem!

lördag 13 juni 2009

Insikter från en klient.



Det är underbart att följa andra människors processer, en av de stora fördelarna med att vara terapeut.. Man får ta del av någons inre tankar, något som berör själ och hjärta.
Häromdagen kom denna dikt via mail till mig från en klient, en klient som jobbar med sig själv och som hittat tillbaka till delar av sin kreativitet, sin diktskriving.. Hon reser och delar med sig!
Läs och njut!

"
Gräset är grönare på andra sidan,
jag har tagit mig igenom en snårskog och lämnat en färglös värd av is och halvmatta färger in i klara färger som blixtrar emot mig.
Där jag kom från fick inte färgerna leva. Nu öppnas en ny värd, en värld full av liv.

Skorna står klara, bara att börja vandra

Orden som kommer mot mig strömmar igenom min kropp och stannar på platser och sen ska de bearbetas.
Hur gör jag om jag inte vet vad jag ska göra med orden, om jag är ny på det här?
Vad är ditt och mitt, vad är sant. Den som inte vill väl, vet den om det?
Dina ord är dina och tillhör dig, inte mig.
Om jag inte tar emot orden så får du dem tillbaka, vad ska du göra då?

Tänk dig för vad du säger, gör mig inte illa mer!
Håll ditt illamående för dig själv!
Om du inte kan behandla mig väl så behandla mig inte alls.

Jag hoppas ni förstår, jag är ny på det här, som ett barn som ska lära sig att prata på riktigt från hjärtat.
Jag vill inte vara rädd längre, jag vill inte vara rädd för att få vara jag,
Om jag faller, kommer jag ta emot mig själv då.
Ja det kommer jag! Jag tänker inte överge och svika igen, jag gick på det en gång.

Gud, hjälp mig att kunna skilja på gott och ont!
Hjälp mig att kunna skilja på väl och illvilja så jag kan lägga min energi på det som är gott för mig istället för att mata det som inte mättas kan.
Hjälp mig så jag inte faller tillbaka!

Jag är ny på det här, jag ska ta en dag i taget.
Jag ska ta hand om mig själv!
Tack för att jag fått livet tillbaka!
Ödmjukhet och kärlek till alla som varit med mig på vägen!
Till er som inte gett upp, till dig som räckte ut din hand och inte släppte taget till dig finns inga ord som kan beskriva hur tacksam jag är.

Jag har säkert fler hinder som ska bearbetas.
Tiden kommer svara mig på hur jag kommer att hantera det. Det ska bli spännande att se vad som händer. Nu har jag resten av livet på mig att öva och när jag tar mitt sista andetag så hoppas jag att jag har lärt mig det jag skulle och igen ber jag dig gud att jag aldrig överger mig själv igen.
Hjälp mig att leva i sanning!
Jag vill stanna i landet där färgerna ler och leder min väg!
AV MALIN, JUNI 09

TACK MALIN! TACK FÖR DITT OSJÄLVISKA DELANDE!
Ser fram emot resten av din resa!

fredag 12 juni 2009

Nära..


"När jag blundar kan jag se dig, omgiven av ljus,
tätt intill mitt hjärta och i mitt hus.

Nära, kommer nära, kommer du..
Nära, kommer nära, kommer du..

När jag lyssnar,
hör jag tiden,
spåren på min väg,
känner hur jag närmar mig steg, för steg, för steg..

Du fanns med i det förfluta och för evigt finns du här.
Vart du än befinner dig så är du alltid där!
Nära, kommer nära, kommer du.
Nära, kommer nära, kommer DU!

onsdag 10 juni 2009

Mitt i en sväng...


Så var vi då där.. På den punkt där mitt liv tar en ny, en helt ny sväng.
Något gammalt avslutas, skolavslutningar, stundent, stora delen av graviditeten, rummet på jobbet.
Något nytt påbörjas.. Kontraktet på det nya huset skrevs igår, många detaljer som bredband, telefoni, möbler etc avhandlades och klarlades. Likväl som vissa åsikter i frågor rörande ovanstående, av båda sorter.
Jag åker skottspole mellan gammalt och nytt, mellan glädje och förtvivlan och i största allmänhet känner jag mig som om jag är mitt i en sväng.. Livet svänger.

Precis just då.. När jag behöver det bäst.. Tror jag, så ger livet och universum mig en kanondag!
En dag då de flesta av mina arbetsmässiga beslut från senare tid visar sig vara korrekta.
Då jag får ljuvlig feedback, många poletter, se glädjen i ögonen.. Riktigt, riktigt ha det bra på jobbet!
Glädjen spritter i min kropp, jag vet och känner att jag är rätt, att jag gör rätt och att folk förstår att använda det jag vill ge på bästa möjliga sätt.
Är detta universums sätt att ge mig energi för att jag skall orka igenom svängen??
Eller är det det nya livet efter svängen som börjar dra, visa sig, manifestera sig?
Kanske skulle tom denna dagen ha kommit ändå, med eller utan sväng?

Spelar ingen roll!! Jag tänker njuta och känna tacksamhet. EN kanondag!
Måtte det komma fler och måtte jag komma ihåg denna lärdom imorgon, när svängen fortsätter. God tur!

söndag 7 juni 2009

Meddelanden från en hemlig värld.


"Semlan är MIN!" Hennes mjuka hår leker över min numera mycket gravida mage där jag halvligger på soffan, kämpandes med en bekväm ställning.
Inom mig småler jag och tänker att de kanske har rätt, alla de som kommunicerar med en annan värld och som säger att min dotter har starka band till den lilla filur som växer i min mage.
Inte mig emot! Jag vill bara att vi alla skall vara lyckliga, avspända och närvarande..
Min stora prinsessa behöver mer än någon annan i denna familjen känslan av länkar och samhörighet, hon är i det skeendet i livet då det är a och o.

"Mmmhhmm, okej och vad gjorde du sedan då?" Hennes öra emot min mage, hennes mun blåser varm luft emot huden då hon svarar och jag känner Selmas sprattel till svar.
Kan man kalla det "trevägskommunikation"? Selma på sin insida, min kropp emellan och dottern på utsidan..Meddelanden från en "hemlig" och sluten värld.
Ändå är kommunikationen och viljan till sådan inte att ta miste på.

"Vad säger hon då, hjärtat?" Kan inte låta bli att undra.
"Jag frågade vad hon har gjort alldeles nyss.." Dotterns ansikte lyser.
Sovit tänker den mentalt oflexibla mamman som skumpat runt en stund, inte känt nåt från magen och vis av erfarenheten (tror hon) vet att Selma sover gott då.
"Hon säger att hon gick på bio! Det var så tråkigt därinne... Sen så gick hon på MacDonalds och åt en naturell hambugare, pommes och en Cola".
"Hmm, fick hon ingen efterrätt?" (Selma reagerar på glass i alla former)
"Jodå, glass såklart. Hon gillar glass.. Nej, nu går jag ut. Puss Selma, ses sen!"
Hon skuttar på lätta fötter emot altanens ingång..

Kvar ligger jag och ler, Selma reagerar mycket på bions höga ljud, MacDonalds verkar få oss båda att må dåligt medans glass har motsatt effekt. Såklart har dottern hört delar av detta från mig men ändå, önskan om kommunikation är inte att ta fel på.
Och jag..? Inte konstigt att jag är STOOORR, jag har ju både biosalong och MacDonalds inbyggt. Det ni!! Undrar om jag måste skatta för den verksamheten?
Skulle inte förvåna ett dugg... Trevlig Söndag!

lördag 6 juni 2009

Lego eller duplobitar?


För dig som inte haft barn på ett tag eller som helt enkelt aldrig intresserat dig för leksaker så kan jag säga - lego är de små byggklossarna, finns ända ner i minimini format. Duplo är den stora varianten, stora bitar för små barns händer, händer utan alltför fininställd motorik. Så slipper begreppen förvirra dig under vidare läsning.

Det är ingen nyhet att jag ser livet som ett pussel! Ett pussel som man hittar på vinden, hundratusentals bitar och så ingen bild på framsidan.
Driven av nyfikenhet, vilja, upptäckaranda börjar man långsamt pussla ändå, kanske lägger man till en början kantbitar, kanske finner man delar av ett motiv som anas mer än faktiskt ses. Sen blir det svårare..och samtidigt lättare.

En del av ett klientmöte börjar oftast så, man delar legobitarna, de små bitarna som man gemensamt hittar.. Böjda över pusslet söker man tillsammans efter det som verkar stämma in, sen är det upp till klienten, den enskilde att sätta biten på plats, acceptera att den hör hemma där den gör. Ibland en, ibland två, ibland ännu fler kan rasa ner samtidigt och kommer en, tja, då följer oftast de andra likt ett mindre snöskred. Det brukar så fint kallas för process.

Igår hade jag nöjet att resa med en klient som slitit hårt med sina legobitar, hittat många och satt ihop den inbördes och nu, nu ville hon få in dem i pusslet. Det var då jag plötsligt såg det framför mig, javisst, vi gör så ibland också.. Vi hittar bitar utanför själva pusselramen som hör ihop och när vi gör det sammanfogar vi dem "på sidan om", de blir stora segment som vi sedan kan infoga i pusslet. Dessa bitar täcker "större arealer" och när de stoppas in, tja, då blir stor områden klara för oss på samma gång, som att lägga Duplo.

Barn verka också lägga Duplo.. I vart fall de jag känner fast de lägger på två olika sätt, det första följer modellen ovan dvs de jobbar med ett tema i taget liksom utanför pusslet och sedan tjilivipp så funkar det plötsligt även i helheten.
Eller så går de rakt in i Duplobiten.. Här menar jag att barnet som t ex är ledsen för att mormor åkt hem till sitt projicerar ut sin ledsamhet på den trasiga nallen då detta är mer konkret, nära och lättförståeligt men samtidigt ett bra sätt att bearbeta känslan.
Det är lätt som förälder att tro att de "rymmer från problemet", att de inte förstår..
Så är det oftast inte, de sätter ihop Duplobiten fast inifrån.

Det är skönt tycker jag, att inte inte bara finns en väg. Att det finns många alternativ till att lösa pusslet på och var och en blir ju lycklig på sin fason.
Duplo eller lego - välj det som du tycker passar dig bäst.
Som alltid, lev i din passion!


tisdag 2 juni 2009

Glömmer bort..titt och tätt!


Har jag redan fått mamma demens..? Nja, kanske eller så är det precis såhär det är.
Titt och tätt glömmer jag bort saker jag vet om mig själv, sånt som jag lärt mig om mig och av mig genom åren.
Tuff dag igår, tuff natt, tuff morgon.. Vill inte börja dagen, ifrågasätter mina arbetsuppgifter, känner mig "tvungen" att göra vissa saker trots att de i mångt och mycket är mina val.
Knölar, sölar, gnäller och piper inom mig, usch, fy, jobbigt, jobbigt..
Tar mig över tröskeln, "tvingar mig att börja"........

VIPS! Magi! Jag kan ju.. Det här funkar ju! Jösses, det här är ju kul! Jag gillar ju detta!
Nu minns jag varför jag valde att göra så! Lycka, tillfredställelse, frid..
Är du också sådan? Sådan att du glömmer?

Jag gillar morgonen! Gillar att skriva om morgonen, fånga min dag, få en stunds eftertänksamhet innan larmet.. Det glömmer jag ibland.. också!

Händer över min dotters hår, händer på min mage, leendet men tårarna som når ögonen, kommentaren "Lyckliga du, som har så fina barn! Jag valde bort det, gjorde jag.."
Tacksamhet! Hur många dagar har jag glömt bort min stund av stilla ro och tacksamhet?
Till förmån för vad? Till förmån för vem?

Javisst, det är mänskligt att glömma! Men jag vill inte glömma det som är som livsluften för mig.. Det som får mig att ha balans, kärlek och glädje i mitt liv.
Jag vill ha det inskrivet i almanackan tillsammans med tandläkartider, servicetider för bilen och annat trams.. Ha det inskrivet tills jag lärt mig att göra det per automatik!
Godnatt "whereever you are"!

Månfaser.


Att få oss alla att erkänna att livet går i cykler brukar inte vara svårt.
Svårare då att få oss att tycka om den sidan av oss som är "mindre charmig"!
Se där! Redan i det uttrycket finns en laddning.

En av mina favorit poeter David Whyte brukar likna det vid månens faser och lite skämtsamt säga:
"Tänk om vi lyssnade på oss själva, hörde hur fånigt det låter att vi inte kan acceptera delar av vår skuggsida! Det är ungefär lika fånigt som att säga - jag tänker inte komma ut under den delen av månaden då månen är borta eller i nedan!
Jag kommer bara ut när månen belyser mig FULLT, när jag syns i all min gloria.."

Nästintill allt i dagens samhälle är skapat på dessa odemokratiska, ouppnåeliga grundvalar.
Bah, säger du kanske nu, det är väl ändå inte riktigt sant.
Jasså, men vilken arbetsplats tycker att det är ok att du har en riktigt dålig dag?
Vilken arbetsgivare säger: "Det är ok att du inte är på topp idag, att du inte maxpresterade.
Jag ser att du är i en period av reflektion och eftertanke. Det kommer jag att ha nytta av i det långa loppet!"

Ändå är dessa perioder, korta likväl som långa, absolut nödvändiga!
Vi kvinnor har dem tom "inbyggda"! Runt 7 dagar varje månad menstruerar vi, med allt vad det innebär för oss, fysiskt likväl som psykiskt.
Tid för känslor, tid att känna in kroppen, tid att rensas och renas, tid att vila och förbereda oss inför nästa klättring upp emot nästa maxprestation, nästa rusningstid i livets ekorrhjul.
Kan man prestera sitt allra bästa om man inte hunnit se efter vad som gick mindre bra förra gången? Kan man tom prestera bättre utan att problemet är åtgärdat, "bara" belyst?

Jag tror det nämligen! För allt behöver inte fixas, allt behöver inte vara "helt", putsat och perfekt!
I många gamla kulturer och religioner tror man att därinne, bland våra skuggor, våra sämsta sidor, våra illa dolda skavanker - därinne ligger också vår oskuldsfullhet, vår koppling till gudomen, gnistan till vår själ!
Den har gömt sig där för att vi skall orka gå in i skuggsidan, för att vi skall se att den inte är så farlig. Den är av oss, för oss, arbetar med oss tom - om den bara har vår tillåtelse!

Dags att skriva under.. Dags att anamma skuggsidan..
Dags att bli hel, en måne med all delar av processen!


måndag 1 juni 2009

Livets järnvägsstation.


Jag kisar emot ljuset utanför dörren till vårdcentralen, försöker vänja mina ögon vid solens sommarstrålar. I tallen ovanför mitt huvud pågår ett gräl, eller i vart fall låter det så, det är ett evinnerligt tjattrande, pipande och väsen.
När mina ögon vant sig något lägger jag handen som skydd emot solen, böjer nacken bakåt och ser en fågelmamma i full "diskussion" med fyra förhoppningsvis glada, mycket tjattriga ungar.
Hjälp, är ni kläckta redan.. Kommer jag på mig själv med att tänka innan jag inser att det faktiskt är Juni, just idag börjar faktiskt sommarens först "riktiga" månad.
Naturens barnkammare är i full gång, mycket skall hinnas med..

Tankfull går jag till bilen och inser att även vi nu går in i ett tidevarv av "ankomster" - de ligger slag vid slag nu och jag kommer att stå på "Livets järnvägsstation" mest hela sommaren.
Ta emot, välkomna, krama på, resa tillsammans med, dela upplevelser och såklart, som med alla möten finns det även en viss mängd avsked..
Kommer något nytt måste något gammalt försvinna -sådan är universumslagar.
Ankomster ger avgångar, avgångar bäddar för något nytt, ankomster.

Idag kommer min väninnas baby, det blir startskottet, faktum är att jag väntar precis i detta nu på ett plingande sms. Välkommen Lille Skutt! Vi ser fram emot vad du är för en filur och personlighet.
Veckan som kommer - ankomster tillika avslut för tenta och kurs. Sucka! Lite bit i underläppen blir det..
Fredag - adjö till element från det förflutna. Ankomst - behövs något repareras under helgen?
Nästa vecka - ankomst svärföräldrar, nykläckt student och en dotter med skolavslutning, HURRA en hel epok och en hel termin är slut. Vad innebär denna ankomst?
Sen kommer sista flyttrycket - papper som behövs för nya landet, inskrivning, nya personnummer, ny skola och allt som behövs för att hjulen skall snurra.
Tätt följt av försäljningen av huset, flytten till det nya, anpassning, omställning, nya möten på stationen.. Kommer jag ens att känna igen "dem" som jag skall plocka upp?

Där någonstans kommer också vår efterlängtade älskling.. En ny själ och familjemedlem.
"Men mamma, vi vet ju inte ens vem hon är" uttryckte min dotter häromdagen.
Nej, just det.. Nytt möte på stationen!! Den själen tror jag dock inte att jag har något problem att identifiera.
Många tåg på stationen, många aktiva spår samtidigt!
Det blir en upptagen sommar på min station!
Med en glass i handen och med solbrillorna på tänker jag njuta av allt!
Åka med så långt det går.. Nyfiket njuta! Välkommen sommar!