lördag 30 november 2013

Vakna till världen.


Tysta morgontankar.. 
Min morgon är helig tid. Tid till eftertanke, tacksamhet och närvaro. 
Tack för den natt som gått och för den vila jag fått! 
Tack för att jag fått ligga mjukt inbäddad i min älskade säng och lyssna till tystnaden. 
Sömnen har fattats mig några timmar, tankarna har vandrat men jag har tittat på dem, släppt, lyssnat vidare och accepterat. Allt är såsom det borde vara.  Vila har jag ändå fått. 

Tack för de klara stjärnorna som gnistrade på min himmel då jag hämtade morgonen fång med ved. 
De är som klarast innan morgon gryr, innan ljuset sprider sig, i det sista skälvande mörka sekunderna glimmar de till, sänder mig hälsning om vintertid, jul och fred. 
Tack för elden som nästan tänder sig själv. Tack för kaminen som sprider sitt rödflammiga ljus och sin hetta över kalla golv och fötter. 
Tack för glädjen att vara vid liv denna morgon. 

Tack för de värkande musklerna som låter mig veta att jag arbetade tillräckligt hårt igår och att de nu måste få andas en stund, fyllas med blod och tömmas igen. Tack för kroppens alla underbara mekanismer som går och går och går utan att jag gör annat än fyller på med energi och luft.
Tack för kaffet som sprider sin väldoft i näsa och gom, som värmer min mage och försiktigt knuffar mina stela leder och energi in i flödet. 
Tack för gröten och sylten, produkter från den rika jorden som fyller min Yin med energi och sprider leendet över mina läppar.  Den förbereder min inre jord för kommande behov. 

Tack för maten som fyller min matsäck. Så otroligt lyckligt lottade jag är att jag kan stå i kylskåpet och faktiskt "välja" vad jag önskar ta med mig. Ta den vackraste, saftigaste apelsin och skala den, stoppa i en låda, färdig att äta medan bilen snurrar och går. 
Bre min smörgås, lägga på det godaste jag vet och i tanken smaka av långt innan det når min mun. 
Tack för dubbel njutning!

Tack för att jag i detta tidevarv har ett jobb att gå till! 
Tack för att detta ansvar betros mig och för all glädje jag under dagen kommer att möta på min väg! 
Tack för lättheten i mina steg och i min ränsel när jag går att möta dagen. 
Tack för de leenden mina läppar och mitt hjärta kommer att dela ut och tack för alla de leendena och den kärlek som blir mig given. 

Tack för den outsägliga nåd det innebär att få vara med en dag till. 
En dag av nåd. En vardag i livet. En dag i processen som kallas livet. 
I AM! 

Live with passion & Blessed BE! 

måndag 18 november 2013

Gje meg handa di!


Livet går upp och ned.
Bra dagar. Mindre bra dagar.
Båda typer.

En mindre bra dag är min lott idag. Snart är den gjord och om hörnet väntar en bättre!
Ber en bön. Sänder en tanke.
Ringer en vän, ber om en hand... 

Gje meg handa di, ven, når det kveldar,
det blir mørkt og me treng ei hand.
La dei ljose og venlege tankar
fylgje oss inn i draumars land.
Lat varmen frå ein som er glad i deg
tenne stjerner i myrkaste natt.
 

Gje meg handa di, ven, når det kveldar,
det blir mørkt og me treng ei hand.

Varme tankar og hender som trøystar
er som sol over frosen jord.
 

Kjenne varmen frå ein som er nær deg
gjev langt meire enn store ord!
Lat varmen frå ein som er glad i deg
tenne stjerner i mørkaste natt!
Gje meg handa di, ven, når det kveldar,
det blir mørkt og me treng ei hand.


Å VÆRE STERK!
Å være sterk er ikke
å løpe raskest
å hoppe lengst eller løfte
tyngst.

Å være sterk er ikke
alltid å vinne
alltid å ha rett eller
alltid å vite best.

Å være sterk er å
se lyset når det er som mørkest
slåss for noe man tror på
selv om man ikke har
flere krefter igjen

se sannheten i øynene
selv om den er hard….


Orginal text: Down by the Salley Gardens. Norsk text: Sondre Bratland. 

Imorgon ÄR en annan dag! En annan välsignad dag.
LIVE WITH PASSION & BLESSED BE


onsdag 13 november 2013

Herregud.. mitt skrivbord är fullt!

När jag klev på crosstrainern sent igår kväll undrade jag i mitt stilla sinne vart dagen flög.
Hade varit hemma med liten på grund av stökig natt och vi båda vaknade för slitna till dagen som kom och ändå, ändå hann vi göra massor. Massor.
Jag räknar upp sakerna inom mig medan jag låter benen pumpa och så "ser" jag på listan av saker "jag önskar att jag hade hunnit" och inser att den är lika lång. Minst.

Det är så mycket jag vill! Så mycket jag önskar ta reda på..
Så mycket spännande därute att som jag vill delta i att jag har svårt att välja.
Det är en av mina två stora akilleshälar, jag har svårt att välja av allt spännande.
I min hylla står det böcker som jag vill "läsa om" - hur i hela friden skall det gå till?
Hinner ju inte ens läsa de böcker jag önskar och hela tiden rinner det in nytt.

Senast idag fick jag nos på en bok som heter "For the sender" av AlexWoodard.  För att inte tala om Anita Moorjani´s bok "Dying to be me" som jag väntat på i evigheters evigheter att få läsa.
Något att önska i julklapp tror jag.. och läsa/lyssna till när sommaren är här.
Det är TVÅ av alla de bokönskningar som ligger på min lista som bockas av uppifrån i form av inköp/presenter och fylls på nedifrån av nya böcker..

Har funderat på att återvinna några av mina böcker men fastnar på - hur gör man sig av med gamla kompisar?  Studenten i mig drägglar också över skönlitteratur i alla dess former..
Ljuva frossa, du väntar mig den dagen utbildningen är över.
Eller så blir det som alla andra studenter i akupunktur säger, de har aldrig läst så mycket akupunktur litteratur som efter det att utbildningen är klar. ;-)

Jag önskar skriva i timmar, när anden blåser sin "inspirare" in i min själ, in i mitt hjärta men i dagsläget blir det stulna stunder av nåd. Ett kort stopp mellan två bussar på livets station.
Ingen helhet.
Istället skriver jag på projektplan inför bachelor och här hopar sig problemet igen - vad välja?
Många saker är superintressanta men stoppas av avsaknaden av material.
Jag vet vad jag vill och ändå inte.  Längtar efter att få dyka in i något material på djupet, fördjupa mig, tugga på pennan, klura, knota, bli sur, fundera igen och slutligen, lösa gåtan.

Jag önskar mig STORA tuggor åt gången, tid att frossa och njuta.
Livet blir istället en påse med smågodis, först en röd suris (en timme sjukdomslära), en bit choklad (skriva en blogg), en lakrits (jobba med projektplan), en cola flaska (läsa två kapitel i en bok för att finna info om något som dök upp under meditation), en klubba med apelsinsmak (städa av golven, tvätta av badrummet), en Marianne karamell (En timmes styrketräning)..
Livet på en pinne.

Samtidigt en oerhörd tacksamhet över min egen inre bredd. Över att livet är rikt och fullt av härliga mirakel och överflöd.. Må det aldrig sluta.
Nej, nu håller min "bit choklad" på att ta slut, tillbaka till projektplan och ett mail.
Sen är det kväll igen och en dag till läggs till handlingarna.
"I AM resourceful" "I AM LOVE"  " I AM full of appreciation"

LIVE WITH PASSION & Blessed BE!



lördag 9 november 2013

Jag behöver MAT!

"Såsom du skottar ur dig, vad skottar du in då?"  Den gamle lägger huvud försiktigt på sned.
Hans kroppsspråk alena berättar att det är något lurt på gång. Jag tillåter mig att tänka till och så svarar jag sanningsenligt:
"Tja du, just nu är det inte mycket. Det mesta är dessutom av dålig kvalité. 
Jag beter mig så när jag är sjuk, måste vara inne för mycket, känner mig begränsad och så vidare. Min cirklar blir allt trängre.. Tyvärr!"

Han smackar på underläppen, skakar långsamt på huvudet och så lägger han tyst till:
"Nej, det går ju inte och den där ursäkten om att du varit sjuk. Den, ja, den får du.....omstrukturera!"
Vi fortsätter vårt kaffedrickande, samtalet ligger kvar där och flyter emellan oss och jag hinner som vanligt tänka allt emellan himmel och jord. Men mest av allt undrar jag - är det en ursäkt?

Likt en välvillig gammal ödla med tentaklerna ute tar han snart till orda igen:
"Du är ju smartare än så, du sköna. När du blir gammal kan du inte klarna hjärnan genom att tömma kroppen. Vart skall du fly då? Rullstolsrally?  Hans ögon gnistrar.
"Nej, men jag kan ju faktiskt meditera också. Sitta och resa i mina inre världar. Det gör jag ju ändå varje dag!"

"Riktigt!" Han kliar hakspetsen,tar en ny slurk av kaffet och så fortsätter han.
"Det är därför jag blir orolig när jag förstår att du lyssnar alltför mycket på "pladdret", alla de där tankarna som inte är du.. Speciellt som du själv sa, när du är sjuk, nere, blir indragen och allt vad det nu måtte vara!"
Mitt hjärta värms av omtanken och jag klappar hans hand, reflexerna är det inget fel på och han fångar min hand i ett nafs.
"Inte sitta här och oroa dig för mig! Jag vet att tanken inte är jag. Om tanke vore jag skulle jag ju inte kunna observera mina tankar, eller hur?  Jag är något mer än det, en själ, eller i vart fall är det vad jag kallar det!"

"Riktigt, riktigt. Men du glömmer det ibland... När livet blir för hektiskt. Dock tror jag att ditt hektiska liv knappt ens har börjat så du må lära dig att göra detta medan du kör full stopp. 
Har du någonsin prövat att bara luta dig tillbaka? Bort från larmet, bort från egot? 
Folk jag känner kallar det för "seat of self". Din inre länstol.." 

Jag ser ner på våra sammantvinnade händer.. Det snabba livet. Snart är det min tur och det är så mycket jag vill än, så mycket jag önskar.
"Hmm, jag har hört bland annat Michael Singer tala om "the seat of self" men jag är dålig på att praktisera det. Det tillsammans med grundningen vore säkert en vinnande kombination.." 
"Jag är ju, som du vet, dålig på att meditera men mitt eget inre säte har jag blivit bättre och bättre på med åren och det är min räddnings planka nu när sjukdomen tar kraften min."

Jag lovar att pröva! Precis som jag lovar att distansera mig, via mitt inre säte, från det och de som "äter upp min mat".
Jag lovar att inte släppa cirklarna när livet är för tufft och jag lovar att "äta det bästa" genom att fylla på med skönhet, ärlighet och renhet.
Jag har lovat den gamle att "skotta in" massor av påfyll till mig själv i form av BRA MAT såsom konst, sinnliga upplevelser, kärlek, skratt, närvaro... 
I mitt inre har jag "blivit med" en mörkgrön länstol i ett sliskigt gammaldags tyg men jösses, SÅ BEKVÄM DEN ÄR!

Tacksam för ytterligare en dag i tidernas ström..
En dag närmare målet.  En dag fylld av bra mat och lätta tankar.
Live with passion & Blessed BE!
 


fredag 8 november 2013

Göra om en cirkel.

En ny stressig period i livet, en grupp examen under pågående bronkit, funderingar i livet i övrigt, oron för dottern och den nya perioden hon går in i.
Japp, korrekt, ibland går jag rakt in i min "120 poängs examen i oro".
DET är alltid en dålig idé!

Kombinationen stress, sjukdom och avsaknaden av träning bringar mig ur den balans jag är van att ha.
Min stress och mitt grubblande behöver "på gott kinesiskt manér"balanseras upp med fysiska övningar, få vara i kroppen, sjunka ner, släppa på spänningarna.

Alltså prövar jag begränsa stressen genom att närma mig problemet på ett annat sätt.
Jag sjukskriver mig, tar prover av lungorna och så sätter jag mig ner, hemma i tystnaden och mediterar... De flesta dagar mediterar jag runt halvtimmen men dessa långa meditationerna står ofta tillbaka pga tidsbrist.
Under meditationen upptäcker jag att den vänstra sidan av huvudet, axeln, armen, ja, faktiskt nästan hela vägen ner har dragit sig samman. Liksom krympt..

Låter säkert märkligare än vad det är men som homeopat vet jag att vi alla har starkare och svagare sidor i vår kropp och min vänstra sida "bråkar ofta" med mig men riktigt såhär sammandragen brukar den inte vara.
Jag fyller på med ljus, expanderar, öppnar, lossar och efter meditationen känner jag mig mera hel.
Kanske det var bara det?

På kvällen har jag energi att plugga lite punkter, sätter också några nålar på mig själv längs en meridian som jag vet jag behöver stärka och medan jag sitter där - Kabang - min gamla "kompis" migränen dyker upp men den har fått på sig "nya kläder".
I sängen konstaterar jag att jag har "bubblor" på insidan, det liksom ploppar och far omkring på alla möjliga ställen, i magen, i musklerna, i lungorna.
Halva jag är rädd, halva jag är fascinerad över kombinationen meditation (för jag är övertygad om att den är startpunkten) och självbehandlingen med nålarna.

Natten och dagen idag har jag spenderat utan piller.. Mest för att jag inte ville missa någonting av det som sker och för att det är så annorlunda.
Det är inget fel att ta smärtstillande. Jag har gjort det massor i mitt liv MEN jag vet också att det tillför "kyla" till min mage, mitt system och just nu vill jag spara det. Lugna det.
Att leva med smärta är inte världens ände men det kräver ett val. Denna gången väljer jag att vara i det.

Jag ser att jag måste kliva av min "kurs i oro", jag ser att jag måste finna ett sätt att ersätta träning då jag är sjuk..
Livet är ju det, cirklar som går runt med en massiv förbättringspotential.
Faktum är att jag inte är ledsen för det. Det är genom detta som jag finner nya vägar, nya stigar och ett nytt levene.
Imorgon är en annan dag.. och det är helg. HURRA.

Livet with passion and Blessed be.


lördag 2 november 2013

Stigen framåt..

Idag låg det skärvor av is vid strandkanten när jag blickade ut över vattnet,
röken stod som en kvast ur min mun. Minusgraderna är här.
En tuff vecka har snart passerat.
Funderingarna runt vilken väg som leder framåt har invaderat mitt sinne.

Jag kan se vägen klart när jag sluter ögonen i meditation, en väg som slingrar sig sakta över berget medan dimman omsluter den.  Det är inte så att jag tvekar att gå!
Tvärtom! Jag vill gärna gå..  Att gå framåt kräver dock beslut eller gör det inte?

Det är en stund sedan jag passerade den punkten där jag insåg att livet inte är oändligt, att skall man hinna och kunna göra saker bör man passa på innan man blir för gammal, för skör, för sjuk, eller kanske tom för ointresserad.
I studiernas tidevarv är man tidvis upptagen med vad och hur man skall integrera det som sker efteråt men också, av hur pengar, eller avsaknad på detsamma skall räcka till allt på listan.

I mitt inre vet jag redan, pensionär kommer jag aldrig att bli.
I vart fall inte pensionär som i overksamt njutande av livets efterrätt. Det är inte för mig.
Vad mer är där att utforska?

Började ett nytt jobb för dryga året sedan, i en ny koncern, något jag aldrig gjort tidigare.
En ny utbildning är snart klar, en ny firma är startad.
Vidare, vidare... Jag strävar framåt.  Likt en blodhund har jag näsan i marken - vilka pusselbitar saknar jag?  Vad är det mer jag önskar mig?

Balans. Ömhet. Lite skratt...
Ett tryggare nätverk.  Plats att skapa. 
Jodå, jag har lite pejling. Frågan är bara - hur skapar man flera av dessa delar?
Hur finner man rätt pusselbitar? 
Det är vad jag funderat på idag, igår.. och antagligen imorgon.

Det sker saker på insidan hela tiden. Det finns en helt ny typ av, hmmm, tillit.
Jag har äntligen hittat fragment av den svårtillgängliga "tilliten".
Kvar är att släppa ytterligare på kontrollen och låta tilliten få än mera plats.
Det är därför jag frågar - man måste ta beslut för att komma framåt? Eller måste man inte?

Kan man hänga där, be om det man önskar sig, se sig om, ha tillit... Kan man det enbart?
Nej, det vet vi också. Gud hjälper den som hjälper sig själv, tillsammans med allt det ovan.
Just idag är frågan bara - hur och när?

Live with passion & Blessed be.