Har du, kära läsare, dagar då du såsom jag idag vill allt?
Allt vill man hinna, projekten flyger som fåglar genom huvudet, man planerar, planerar om, fixar, donar, springer, sitter och går, på väg, på väg, på väg.. Färdiga saker far ur händerna och ersätts genast av nya oöppnade, oberarbetade saker.
Det är en underbar känsla! I vart fall hos mig, för det betyder att jag mår bra, har gott om energi, är inspirerad och har något mål, något att fästa blicken på.
Jag försökte fundera ut igår medans jag klättrade i fönstren och satte upp adventsstjärnorna- vad är det som triggar en dylik dag i mig men jag vet inte om jag kunde finna på något gott svar.
Förutom möjligen att man skulle kunna relatera dem tills dessa olika typer av faser, som jag pratat så många gånger om här på bloggen. Nej, nej, lugn, lugn, jag skall inte börja med dessa mina "käpphästar" igen men självklart, jag tror de spelar roll.
Annars är jag väl också en typisk oxe dvs jag bär drag av oxens tecken såsom ett kastmärke i pannan.. När jag jobbar så jobbar jag, jobbar, jobbar, jobbar och jobbar, låter inget stå i vägen och skulle det ändå göra det så flyttar jag bara bort det! Vips.
Sen har jag dagar av total passivitet, inget vill jag och att komma ur soffan är ett monumentalt jättekliv.. Problemet är som sagt, hur går man från den ena till den andra? Tips?
Men idag är en "jag vill allt dag"!! Jag vill färdigställa mitt efterarbete från dagar av jobb i Karlstad, packa mediciner, kolla journaler, arkivera. Jag vill hinna göra kursförberedelser, meditera/kanalisera ner lite material till den kursen som går av stapel i helgen.
Vill ta vagnen och tillsammans med Selma gå ut i snön, vandra till Ikea och köpa ljus, servetter och småprylar till Claire julkalender. Insåg igår kväll att jag vill ge min stora dotter en överraskning, en paketkalender. Hon har alltid önskat sig en men ingen haft och när jag fixade igår, letade juldukar etc hittade jag en gammal paketkalender som jag kan använda mig av.
Det är dock i sista momangen, det är ju December imorgon MEN JAG VILL!
Tills i eftermiddag står det en pepparkaksdeg i kylskåpet och väntar på att bli till ljuva kakor, tillsammans med mig och två härliga tjejer. Dessutom vill jag hinna pynta färdigt, laga en god middag, samtala och planer med min man innan det är dags att gå på kvällens träning. Det är näst sista gången innan jul och det gör mig gott, det ger energi tills imorgon.
Förutom det, jag vill ta en eftermiddagslur tillsammans med lillsnurvlan..Igår kväll fick jag tårar i ögonen då hennes händer, nära sömnens förlovade land, tvinnade mitt hår, lät det löpa mellan fingrarna, allt för att försäkra sig om min närhet. Jag såg mig själv som liten.
Under många, många år tvinnade jag min mors hår mellan mina fingrar då jag skulle sova.
Ser fram emot nästa stund av nära, nästa sovstund.
Nej, nu måste jag gå! Det får vara slutbloggat för den här månaden. Ses imorgon dvs i December! Måste ju bara hinna......
Minns ni boken "Mannen är från Mars, kvinnan från Venus"? Läste du den?
Om du gjorde det kanske du kan "översätta" vissa grejor för mig. Hur olika kan vi vara egentligen och varför lär vi oss aldrig?
Jag menar, vi åker ju inte till Dubai och pratar svenska eller norska för den delen heller, vi vet att vi måste anpassa oss. Varför då så svårt att anpassa oss till varandra?
"Varför blev hon så arg, rädd, förbannad? Jag menar jag åkte ju bara och jobbade med de förberedde henne för kejsarsnittet, jag hann ju tillbaka i tid!"
Ja, varför? Måntro, måntro... Kanske för att ni båda skulle få barn, pucko. För att bli förberedd för den operationen ensam är inget kul, speciellt inte eftersom där finns massor av par, gullegull.. Dessutom är det en stor operation, en bukoperation!
Du följde din mamma till hennes ryggoperation men då din kvinna skall ha barn, tja, då behöver du åka och jobba. Ursäkta men pucko är ett svagt uttryck!
Vi, vi dvs vi kvinnor diskuterade hur mycket han hade förträngt.. Pappa demens finns det?
Total meltdown?
Nästa snille.. " Fattar inte varför vårt förhållande tog slut, jag menar vi hade det ju så bra.
Jag jobbade visserligen mycket, hon pluggade och var mest hemma så jag menar, det var ju inte så mycket tid för oss. Hon visste ju hur mycket jag tyckte om henne hela tiden, vi pratade ofta. Det behövdes inte och nu, nu har hon plötsligt lämnat mig! Varför?"
Mmm, väldigt plötsligt! Eller hur?
Vid vidare frågeställning: sällan eller aldrig ett "jag älskar dig" eller "du är vacker" eller "jag tycker du är fin" eller vad katten som helst. Aldrig blommor, en liten kärleksgåva, ett samtal om hennes intressen, kort eller långt, nästan aldrig haft med sig henne till kompisarna.
Hallå... Vaddå plötsligt? Vaddå förstår inte?
Är det bara vi kvinnor som tycker att detta är onormalt?
Jag vet att det inte är så! Det finns män som ser detta i text och tycker det är stendumt! Ändå, ändå har de egna kommunikations problem med sina kärlekar, flickvännner och fruar.
Jag skulle kunna skriva hela dagen men exemplen tar sällan slut.. Måste det vara så?
Jag är ingen röd strumpa, jag tror på info men det räcker inte, vi måste närma oss varandra också.. Klarlägga och definiera? Kanske.. Har du andra förslag? Det är välkomna!
För många, många år sedan jobbade jag på en restaurang och pizzeria, jag var ung, grön, gick i skolan och behövde pengarna. Restaurangen drevs av en ung man och hans mamma, han var också grön på området men duktig med människor, hon, en gammal "ringräv", hade varit hovmästare på Berns salonger i Stockholm en gång i tiden.
Sålunda en tant med skinn på näsan!
En eftermiddag mitt i rusningen, mycket folk och kaos såg hon på mig och sa:
"Får jag ge dig ett tips?" Kort nickning från min sida och då fortsatte hon:
"Gå aldrig tomt! Det är alltid något som skall från det ena stället till det andra.. undvik därför att gå tomt! På det sättet spar du energi, tid och frustration!"
Jag testade det och det funkade för mig, den gången och sedan dess har det funnits med mig i flera lägen. När jag städar t ex och jag kan förstå om det ser extremt oorganiserat ut då jag verkar "plocka" på alla ställen samtidigt men det funkar faktiskt.
Sen är det ju också så att jag är en person som gillar att ha många järn i elden vilket ofta leder till att tiden är knapp då gäller det också att spara in på saker man kan.
Varför kommer detta upp nu? Varför skriver jag om det just idag?
Jo, för igår, när jag organiserade material inne i huvudet upptäckte jag att jag gjorde samma sak. Organiserade min yttre tillvaro på autopilot samtidigt som jag i huvud, medvetande och känsla organiserad materialet till nästa kurs.
En knapp halvtimme senare fick jag frågan om varför jag är så fascinerad över de "små egenheterna" i folks liv.. Tja, kanske för att de skiljer den ena från den andra. Kanske för att det är det som gör oss individuella.. Kanske för att jag är en nyfiken själ eller för att jag tror och tycker att man blir mer flexibel som människa genom detta.
Alla svar är tänkbara och antagligen ett hopkok av allt...
Jag vet en man som inte kan utöva sin sport utan att slicka på insidan av ett mycket privat träningsredskap för kroppens nedre regioner.. say no more!
Jag vet en kvinna som äter kanelbullar och frysta grönsaker direkt från frysen till frukost, för alla sover då och ingen ser henne.
En annan man äter vaniljbullar och läser tidningen då han är ledsen, inte så konstigt kanske, men han gör det helst i sängen.
Jag känner en mini-gris som varje morgon måste passera samma bänk på sin morgon promenad, för han bli ilsken av att inte få klia ryggen just där.
Jag vet en kvinna som lagar en viss sorts köttgryta, varje helg, för hon har bestämt sig för att hon skall laga den tills hon skapat den perfekta. Det går på femte året nu..
Charmigt, galet, roligt - så länge det inte blir tvångsmässigt så tycker jag bara det är charmigt!
Det skiljer den ena från den andra.. Det skiljer dig från mig och oftast har vi ju fler en en sådan här liten egenhet. Jag tog den jag kom på först.
Jag skulle kunna lägga många fler till min lista men några vill jag faktisk bli av med, några är mina egna hemligheter. Har få sådana så jag vill spara.
Vilka är dina? Får de dig att le och vara stolt? Hoppas det!
Kram och njut en nyöppnad vecka!
En hård spark i min mage, armbågar som knuffar mig i bara en riktning, emot stupet,avgrunden. Det finns ingenstans att backa längre, jag har ryggen emot öppningen, händerna famlar efter något att hålla sig i men allt ger vika, ger efter eller bara finns där inte längre.
Djupa, gutterala ljud av förväntan, längtan..
En varm, lite sötaktig andedräkt emot min kind,
blöt blandning av saliv och spya på min hals, en hand som envis trevar innanför min behå..
Nej, det är inte en mardröm! Det är inte ens början på en rysare.
Det är början på en högtidsstund, en helt vanlig tråkig Novemberdag.
Ljuspunkten? Tja, det är Fredag, alla mår bra och vi har en oöppnad helg framför oss.
Samt hon, såklart! Goa, fina tjejen, som i sömnen puffar sin mamma emot sängkanten medans hon intensivt borrar sitt huvud emot mitt bröstben. Fatta någongång! TUTTE!
Hit med bröstet, mjölken.. Den lilla handen som snart kommer att själv öppna behån, det är jag säker på!
Så, i brist på aktion från hennes mamma öppnar hon sina blå ögon, blinkar någon sekund emot ljuset och sedan ler hon... Hon ler med hela ansiktet och solen kommer fram! Mitt i November och med ett tjilivipp, är det varm Juli i min själ!
Hon är en mysgurka på förmiddagarna. Gillar att ligga kvar och filosofera, prata lite, äta lite, sova lite, kramas lite, kort sagt, Fredags mys tidigt på dagen!
Jag tar mentala kort av henne, av oss, av hur det luktar bebis i rummet, av hennes leende när hon ser mig, av hennes vassa fingernaglar när hon undersöker mitt ansikte, av hennes ljud..
Tiden springer! Snart springer hon.. Jag vill fånga ögonblicken, de vi har tillsammans.
Plockar fram den begärliga liljekullen, bröstet och ser hennes lyckliga ögon när hon griper sig an frukosten. Regnet plaskar ner, det blåser kallt och här ligger vi, under duntäcket och kan inte annat. För att citera en berömd poet..
Idag skall vi inte göra annat, en dag av mindfulness, mitt i November.
Tack gode Gud för dagar som idag! Trevlig helg i närvarons tecken!
"I dessa tider av rädsla, den rädslan som kryper innanför skinnet, så måste man verkligen slita för att stanna i ljuset!" sa hon med en djup suck genom telefonen.
Hon, med sonen som föddes med ett stort hjärtfel, hon, som trots eller pga detta fightats med läkare i varje instans för att han skall slippa bli vaccinerad! Då hon i sitt hjärta och själ är övertygad om dess skadliga effekter.
Nej, detta är inte ytterligare ett blogg inlägg om vaccination!
Det finns redan så mycket info därute.. Detta är ett blogginlägg om hur man MOTAR RÄDSLAN och hjälper filifjonkan från igår vidare.
Lilla My får stå som symbol för det oemotståndliga, den orädda, en som flyttar positionerna framåt, en efter en som vore det ett spel, ett monopol eller Fia med knuff.
Egentligen finns det fem enkla regler för att leva, frodas och nå sitt mål.. Problemet är bara - man måste jobba! Utföra dem varje dag likt en idrottsman. Vilka de är?
Okej, vi kör dem en gång till!
1) "Mata" och stärk ditt mind (dvs din själv, ande, mentala process) med något värdefullt varje dag annars riskerar du att bli stående med all typ av ogräs som växer där!
TA KONTROLL över ditt fokus! Ett bra citat i sammanhanget brukar vara "Every day, stand guard at the door of your mind!" Vad är sant för dig?
Alla har olika fokus, viljor med det som sägs och görs, dolda och synbara planer och agendor. Vill du följa med i någon annans ström? Helt ok! Men se i vart fall till att strömmen går åt det håll du vill! Våga välja och mata sedan dig själv med sådant som stärker dig.
2) Stärk din fysiska styrka!! Låter det löjligt?
Ok, har du försökt lösa stora problem/funderingar när du är sjuk, t ex har ont i huvudet, har influensa eller liknande? Gick det bra?
Nej, just det! Vänta inte på "rätt" motionsform, rätt tränare.. Bara sätt igång!
Faktum är, att om man en endaste gång springer tills det smakar blod i munnen, sträcker sig emot den "omöjliga yoga positionen" och NÅR FRAM.. För det gör man! Så lär man sig att gränser är till för att spräckas och därmed utvidgas också medvetandet! Pröva!
3) Finn någon att se upp till! Hur gör hon/han? Vart började det? När vände det? Nära eller långt borta, känd eller okänd. Spelar ingen roll! Det ger dig något att tro på!
Hittar du ingen? Gå till punkt 1 - ta dig till biblioteket, låna självbiografier, läs.. Finn dig en ny hjälte! Många nya vägar har börjat med någon annans "tänk och mod". Låt dig inspireras!
4) GÖR EN PLAN! Men framförallt.. AGERA!! Du kan ha tusen planer i din dator, din Ipod, ditt sinne MEN vad spelar det för roll om du inte göra något med det?
Väntar på rätt tillfälle? Rätt tillfälle kommer INTE utan AGERANDE!
Sätt bollarna i rullning! Rätt bollar, fel bollar - vem bryr sig? Bara det rullar..
Kan du bedömma vilken boll som är rätt och fel innan det börjat rulla? Antagligen inte.
Så, sätt igång dem! Blir det fel? VÄLJ OM! Det är alltid din fria vilja att ändra närhelst du vill!
5) Ge näring till din själ! Tacksamhet för det du har.. se sig omkring, se på allt som faktiskt funkar, som är bra, som är kärleksfullt! Inse och var tacksam för det du är, det du har och det du har skapat redan! Återuppliva dig själv. Be, om det ligger för dig.
Meditera, om det känns bra. Ge - finn de som är mindre lyckligt lottade och ge till dem!
Ge dig ut och berör någon så att ditt liv får mening, känn att du gör skillnad och punkterna ovan blir så mycket lättare att uppnå!
Som LasseMajas detektivbyrå brukar säga:
"Nu kör vi! Vad har vi?"
Ut i ljuset...Vi ses!
Har du något tips?? Tips på hur man rätar upp en filifjonka?
Skall du kunna svara på denna fråga måste du veta vem och vad en filifjonka är så för att spara tid, låt oss ta Wikipedias förklaring som definition. Den ser ut enligt följande:
"Filifjonkan är en fiktiv karaktär i Tove Janssons berättelser om Mumindalen. Filifjonkan är en osäker men rakryggad figur i stort behov av bekräftelse. Tidigare eventuella traumatiska upplevelser tycks ha präglat hennes personlighet och därför är hon ganska skrämd och ångestfylld. Hon bor ensam i sitt perfekt städade och pyntade hus men längtar efter gemenskap och oordning. Kanske är det därför hon älskar att vara ute när det är storm. Att Filifjonkan är ärlig och sökande gör att hennes ångest inför livets osäkerhet blir allmängiltig och lätt att identifiera sig med."
Nå, har du några tips? Själv har jag funderat mycket över Kaj Pollacks bok " att välja glädje" och inser att den faktiskt kan vara ett motmedel emot dylika tendenser. Vem filifjonkan är? Jag själv, såklart, just nu, just i denna tid och denna situation har jag blivit till en liten filifjonka och vet du, jag märkte inte ens när det skedde.
Igår kväll spenderade jag nämligen timmar i sängen bredvid min sovande dotter, marinerandes på andras och mina egna påhittade problem.
Jag oroade mig, gjorde planer och mådde dåligt över sådant som inte ens skett, över sådant jag inte ens vet kommer att ske, över sånt som kanske inte ens är sant!! Allt i andan av en sann filifjonka!
Magen värkte, knöt sig, huvudet surrade, benen tappade blod.. och så finns det de som har mage att säga att kroppen inte reagerar på sinnet. Tillåt mig att le.
till sist somnade jag, med dottern i ett tight grepp, allt för att inte förlora henne och vaknade till en morgon då jag tänkte, på ren och skär svenska!
"Vad i helvete kom detta ifrån?"
Jag har mina aningar, jag känner "dess brevblåda" så egentligen är frågan retorisk och texten av upplysande karaktär.. Jag vill visa att även coacher har sina mörka stunder, att mediala inte alltid "ser runt hörn", att glada, positiva människor också kan fastna i geggans garn.
Vi är människor! Vi har våra små, små flaws, våra favorit orenheter och med dessa måste vi leva!
Jag har talat om detta tidigare, om månfaser, om tider av reflektion och lärande och ändå, ändå, nästan var dag höra jag någon som talar om sig själv i nedsättande termer.
"att jag aldrig lär mig.." "tänk om jag bara kunde.."
Sådan är jag med!! Make no mistake! Men vi mår så mycket bättre om vi accepterar denna sidan, ger den lite kärlek och sedan långsamt och med oändligt tålamod försöker förändra den.
Ibland bara garva åt den, klappa den på huvudet och säga "sådan är jag!"..
En vän inspirerade mig till denna sida då hon i ett mail berättade om en incident av rädsla, en släng av hypokondri blandad med kunskap och ett stort mått kärlek till självet. Inlägget slutade med ett konstaterande "sådan är jag, vad det nu kan vara värt.."
MM, sådan är hon och nu vet du hur jag kan ha det, en kväll då jag är för trött, då jag är för sjuk, då jag känner mig ensam, då guarden är nere, problemen för odefinerade och lösningarna för få!
Alla är sådana, kan du älska din filifjonka inom dig? Kan du lära känna henne?
Vilket tips har du till henne för att lugna, trösta och vända på hennes problem?
Kram "wherever you are"!
"I kärlek och krig är allt tillåtet" heter det så fint.
Man borde kanske även ha lagt till "och då man är kissnödig!", för visst är det så?
Eller låter jag oromantisk nu?
Det var inte min mening, det bara känns så om man precis varit utsatt för en sådan situation.
Man påminns om andra tillfällen då naturbehoven gjort sig skrikande påminda och man tvingats lösa sin prekära olägenhet på det ena eller det andra sättet.
Häromdagen lade jag försiktigt lilla dottern i vagnen och gick ut för att göra ärenden och gå promenad samt hämta den stora prinsessan på skolan.
Vi löste våra ärenden snabbt och när sista dörren slog igen bakom oss insåg jag plötsligt, med min sovande Selma i vagnen och med snön virvlande runt öronen.....
Jag är kissnödig!!!!
En snabb blick runt mig bekräftade vad jag egentligen redan visste - ängar, ängar, bostadshus och dessutom placerad mitt på en mindre höjd.
Varför jag inte gick tillbaka in? Jo, därför att det sista som damen som stängde dörren efter mig på hotellet sa var: "Nu skall jag låsa, skall bli skönt att jobba ifred idag!"
Kändes inte som läge att ringa på och låna toan då hon redan låst upp en gång idag enbart för mig.
Sålunda rullade jag min vagn nerför backen, mer och mer medveten om vad nöden krävde - jag måste kissa NU! I vart fall innan det är dags att gå till skolan om 40 minuter..
Nästa insikt - vart gömmer man en mörkgrön vagn, modell BRIO och JÄTTESTOR plus att den är iförd ett svart regnskydd som får den att se ut som ett mindre tält?
Man kan ju inte direkt parkera den vid sidan av vägen, älga in i skogen för att kissa - det skulle ju vara som att be om besök i skogen eller i vagnen. Jag menar, vem lämnar en barnvagn utan uppsikt mitt på landsvägen?
Sålunda rullade jag, eller trillade som det kallades i Norge, runt med vagnen längs vägarna och letade efter en avtagsväg, en stig eller någon uppfart som var tillräckligt stor att rymma en vagn, en kissnödig kvinna i svartbrunt regnställ alltmedans snön fullkomligt vräkt ner över skog och äng.
Behöver jag säga att VARJE gång jag fann något värt namnet så stannade en bil, promenerade en människa med hund förbi eller något liknande.
Till slut fann jag den.. stigen som såg ut som tagen ur en sagobok, bred, täckt med vackra höstlöv såsom en matta och klart bred nog att klara en vagn med terränghjul.
Jag vandrade in på den, snön upphörde att yra, vinden mojnade något och jag stod mitt i ett för mig okänt naturvårdsområde! Vackra träd omgav mig, höjder på alla sidor, en porlande älv vars existens jag bara anat tidigare.. och där, mitt i skogen, hade någon byggt ett trissebo.
Eller ett dass om du så föredrar. Ett utedass med hjärta på dörren och allt.
Behöver jag säga att jag brukade faciliteterna väl?
Jag skänkte en tacksamhetens tanke till alla hurtiga norrmän som rör sig i skog och mark bittidag likväl som sent och som då vill ha det lite bekvämt på tur.
I vagnen låg en numera vaken bebis, stillastående vagn betyder oftast vaken bebis, men denna gången stirrade hon storögt emot himlen. De få snöflingor som singlade emot marken härinne under skogens mjuka filt fascinerade henne och när en flinga landade precis under hennes öga visste förvåningen inga gränser.
För en sekund tvekade hon, sen log hon stort.. Första flingan, årets första vinterdag, hennes första möte - allt i en magisk skog!
Hit kom vi tack vare att "nöden inte har någon lag"! Flera upptäckter kommer säkert..
Trevlig helg!
"Det varar bara i 6 månader. Varför skall man då ta det?" sa väninnan och såklart pratade vi om influensa vaccinet. Ja, varför då kan man undra?
Nästa sekund, brevet från skolan, vaccinet fungerar i 10 år. Nytt hmmm - vaddå? Vilket är det 6 månader eller 10 år?
Några frågor ställda till en person i "ledande ställning" gällande vaccin, frågan blir ännu mera luddig och svaret slutar på "tja, vi vet inte riktigt!"
ÄNTLIGEN, det låter i vart fall logisk, om än lite luddigt!
Är det egentligen någon som "vet" någonting överhuvudtaget eller är sanningen en grå sörja, allt beroende på vartifrån man ser det?
Detta är min far främsta irritations moment gällande mig och min person - jag svara nämligen oftast så: "Det beror på!"
För det gör det nu nästan alltid... Beror på om bilen höll, om bajsblöjan kom i tid, om alla var glada, om pengarna räcker osv, osv.
Allt har och är beroende av faktorer, medspelare, förutsättningar osv, ingen absolut sanning finns i min värld. Det är väl därför jag blev homeopat!
Ändå stör det mig ibland.. Jag som lär mig (tom på universitetet) att se till källorna, kontrollera informationen emot någon sort värdeskala, tvingas inse att sanningen verkar precis som skönheten ligga i betraktarens/användarens hand.
En bra artikel föll i min hand häromdagen, en artikel skriven av en amerikansk läkare och handlade om vaccin och svininfluensa. Jag mailade den bara till min man då jag blev belagd med distribueringsförbud, den var ännu inte publiserad.
Väl hemkommen från jobbet frågade jag honom vad han tyckte, han svarade att han tyckte det liknade pajkastning. Det förvånade mig grymt, jag tyckte ju själv artikel var bra så jag frågade mera om vad och varför han tyckte detta.
Det visade sig då att han läst en artikel skriven i Australien med nästan samma argument fast FÖR vaccinering och vaccin. Därav känslan av pajkastning, att inte veta något TROTS att man läst.
EN fransk politiker sa en gång: "Landsföräderi är oftast bara en frågan om tidpunkt".
Med detta menade han att sanningen förändras från tid till annan liksom monarker, stadsskick, sanningar, lösningar och åsikter..
Man får försöka komma ihåg detta när man läser allt som kommer ut i det sk informationssamhället. Sen får man använda intuitionen till att välja, den har nämligen ingen egen vinning och därför ett bra redskap.
Lycka till därute bland all info! Drukna inte!
