Förberedelser för nymåne.

Välkommen in till mörkermåne tiden!
3-4 dagar innan nymånen dyker upp på himlen har vi det som kallas mörkermåne tiden, den tid som skall användas att fundera över vilka frön du önskar plantera då månen blir ny.

Vilka löften vill du avge? Vad skall denna kommande 30 dagars period innehålla för dig?
Och du, denna gången bör du använda tiden väl!! Den nymåne som kommer nu borrar sig "till benet" och du kan lägga planer/plantera frö för en mycket längre period än "bara" 30 dagar.
Vad med att se på nästa 10 års period?  Behöver du dina dagar av mörkermåne extra mycket nu?

Själva nymånen infaller den 30 Oktober kl 18.39 hos oss och den infaller 7 grader och 44 minuter in i Skorpionens tecken.  Denna nymåne är en sk Black moon, så kallas nymånen när vi har två nymånar inom samma månad och då vi hade en i början av Oktober är detta vår nymåne nummer 2.

Black moon's har rykte om sig att vara ockulta generellt sätt och en sådan i Skorpionens tecken ansågs/anses vara den mäktigaste. Skorpionen har haft två styrare genom historien, först Mars och så Pluto, båda katalysatorer för omvälvningar, transformation, krig, styrka men också, de djupa frågorna, intuition, mediumskap och kreativitet.
Den berömda slöjan mellan världarna är väldigt tunn under Oktober, det vet vi sedan förut, och detta öppnar ytterligare upp den "vägen att kommunicera".(En trine med Neptunus & South node of the moon)

Så, tänk på vad du gör! Har du lust att ta fram woodoo dockan eller kitteln och koka ihop en förbannelse, tänk igen.  Planeterna talar sitt tydliga språk, vi har en kvadratur vid den sk midheaven och den belönar genast den som lägger fullt fokus på sig själv, maximera din egen potential, plantera dina egna frön.
Tona in och skapa (speciellt musik), ta en titt DJUPT inom dig själv, gå in i mörkret, och välj!
Dåliga vanor/mönster är lättare att bryta nu än någonsin och nya frön får massor av näring.
Vart skall du? 
Allt fokus på dig och missbruka ingen energi på någon annan, den blir blixtsnabbt omgjord till karma och det är det inte värt.

Tittar man på sambian symbolen till denna graden av Skorpionen så hittar man följande:
"A deep calm lake bathed in silvery moonlight, a place of quiet & peace!"
Gå till din egen inre sjö, lyssna, lär och eventuellt dyk i, om det känns rätt.
Ta dig också en titt på vart i din egen karta denna nymåne infaller och glöm inte att noggrant tänka igenom det området i livet - vad vill du förnya? Vilka frön vill du plantera?

Vi har extremt mycket YANG energi i rörelse just nu, även detta gör att jag vill uppmana dig till närvaro, centrering och kanske lite utlopp någonstans (träning, få svettas..)
Uranus ligger i kvadratur till både Mars och Pluto & som ni säkert minns vid det här laget, Uranus är planeten för uppvaknanden, utmaningar, gärna plötsliga, oväntade sådana då denna planet är en trickster. 
Men det kan också innebära konflikt/utmaningar i relation till auktoriteter eller öppna fiender.

Mars och Uranus kvadraturen kan även innebära t ex olyckor och andra plötsliga händelser.
Därav uppmaningen, var i nuet! Håll fokus! Uranus spelar oftast spratt med oss när vi har huvudet någon annanstans så var uppmärksam!

Det viktigaste är dock:
"Watch with glittering eyes the whole world around you, 
because the greatest secrets are always hidden in the most unlikely place.
Those who don't believe in Magic will never find it!!   Roald Dahl.

Ta med dig MAGIN in i denna nymåne!
Det kan inte understrykas nog!  Ha en härlig nymåne ritual när dagen kommer.
Live with passion & as always, Blessed you are! 
Love and Joy 

 

"I den magiska butiken" - Del 3

Fortsättning av historien i del 2: 

Hösten kom, skolan startade igen och pojkens förutsättningar hade inte ändrats, i vart fall inte för den som stod på utsidan och såg på. 

Inom honom brann dock en ny sorts gnista, han var (och förblev) under en lång tid en "garderobs mediterare" men det gjorde honom föga, han kände skillnaden, det var nog. 

I skolan började årets "Show and Tell" och en av eleverna tog med sin pappa och lät honom berätta om sitt yrke som läkare. Pojken lyssnade andäktigt och när timmen var över visste han, han hade funnit sitt kall! Det var det han skulle göra med resten av sitt liv, han skulle bli läkare. 
Visst tisslades och tasslades det runt honom, vem trodde han att han var? Vart skulle en unge som han få pengar ifrån till college, till medicin studier? 
Men han var liksom immun, kanske för att han helt saknade sådan info hemifrån, ingen där vägledde honom. Kanske hans nyfunna verktyg "stoppade bomull i hans öron"?  För hans mål och intention förblev densamma genom många år.

Åren tickade på, pojken blev äldre och han fortsatte noggrant sina övningar men visst, han hade behövt få lite påfyll, en liten indikation om att han var på rätt väg. 
Han cyklade till arkaden men det var nedlagt och allt som fanns kvar av den var dammiga fönster och tjocka kättingar för de igenbommade dörrarna. 
Då lyste universum ännu en gång upp vägen för honom, via en annan oväntade "ängel". 

Pojken förälskade sig, i smyg och lite på avstånd, i en vacker, klok flicka i parallell klassen och som de flesta pojkar gjorde han sitt yttersta för att vara "så nära så möjligt" utan att för den saken skull bli pinsam. Så när han en dag såg henne sitta ensam på skolans trappa tog han mod till sig, gick fram och frågade nonchalant vad hon höll på med. 
"Jag fyller i min söknad till college. Har inte du gjort det? Den skall vara inne på Fredag" svarade hon sakligt. 
Han frös till, ansökan till college? Var det nu?  Han hade ingen hemma som påminde honom, ingen att diskutera med om vart eller hur detta gjordes och skolan bara antog att han inte skulle vidare. 

"Vart skall du då? Vart ansöker du?" 
Flickan svarade med namnet på ett känt college där de som senare vill studera medicin får sina förkunskaper, ett sk "pre medicin" studium. Hon såg länge på honom innan hon frågade: 
"Och du.. Vart skall du?" 
Han log och svarade, såklart, samma college som hon just sagt, namnet på något annat kunde han inte. 
"Och du har redan sökt?" frågade hon och såg forskande på honom. 
"Nej, nej, jag väntar på mina papper men de borde väl komma idag"

Nu log hon igen... 
"Det behöver du inte. Jag har en extra kopia här!"
Så kom det sig att en blond, skön Ängel hjälpte pojken att hitta till ett college. Ängelns pappa, som av samma typ av "slump", såg pojkens ansökningspapper, hjälpte utan ett ord att söka en collegefond till honom. Pojken själv förstod aldrig vart pengarna kom ifrån. 

Åren på college var hårda, pojken pluggade så mycket han förmådde, mediterade, höll sitt löfte till Ruth, jobbade men påminnelserna hemifrån duggade tätt. 
Modern åkte ut och in på sjukhuset, självmordsförsöken var många och hennes fysiska och psykiska hälsa vacklade ordentligt nu när han inte längre fanns där som en länk mellan henne och omvärlden. 
Hans far åkte ut och in i arresten, i fängelser och pojken kände sig nödd att hjälpa de två så mycket han orkade men det gick ut över studierna, det gjorde det! 

När college närmade sig slutet hade pojken, som nu inte längre var en pojke utan en ung man, fått kläm på fakta, tidsramar och den materiella delen av vår verklighet. 
Han hade ansökt om vidare stöd för studier och han visste att ville han in på läkarlinjen så måste han igenom en personlig intervju, tre stränga "domare" skulle utvärdera om han var en lämplig kandidat eller inte. Det skrämde honom, mycket.  Hans inre drev dock på honom, lockade, övertalade och drog, den nya radiokanalen tystnade aldrig.

Den unge mannen samlade sitt mod, gick upp till institutions sekreteraren och bad henne boka en tid för intervjun. Hon såg på honom med drypande förakt, i en sekund, sedan sa hon åt honom att sticka. Hans betyg var inte goda nog, hans personlighet dög inte och faktum var, han slösade med hennes tid.  Här kunde resan ha tagit abrupt slut men den unge mannen förklarade stilla: 
"Boka då in en tid nu så slipper vi slösa med både din och min tid. För om du inte gör det, ja, då tvingar du mig att komma tillbaka, kanske flera gånger om dagen tills det blir gjort och DET, det blir bara tjatigt. Både för dig och för mig..."
Hon suckade tungt men gjorde som han sa. Steg 1 var taget. 

En Fredag eftermiddag några veckor senare stod den unge mannen med hjärtat i handen framför de tre stränga beslutsfattarna från universitetet, en man, två kvinnor, alla med barska miner, armarna i kors och med hans 2,53 i betyg framför sig.  Allmänt känt var att man behövde ca 4,70 från ett amerikanskt college för att komma in.  Mannen i församlingen tog till orda: 
"Då kanske du bara skall kläcka ur dig det du har att säga så att vi alla kan få komma hem någon gång. Det är Fredag eftermiddag, det är sent och vi vet alla att du inte har vad som krävs men eftersom du tjatat till dig en tid här så måste vi få det överstökat!"

Nu fylldes den unga mannen av ett vrede och en stor portion av irritation, han visste vad hans inre sa till honom, han visste vart han skulle så han stirrade mannen stint i ögonen, stabiliserade rösten och frågade: 
"Och vem är du som tror du har rätt att ta ifrån andra deras drömmar?"
Ett sus gick igenom de tre men de sa inget mer, de lät honom tala och inom en halvtimme var inte ett öga i rummet torrt. 
Den unge mannen gick därifrån med ett rekommendationsbrev till universitetet, en förberedande sommarskola (som han också blev tvungen att tjata sig in på då anmälningstiden gått ut) och sålunda blev han (och är till den dag idag) den unge man med lägst intagningspoäng någonsin på läkarlinjen i USA.

 

Precis som med din egen historia, full av synkronistiska händelser, intentioner, fallgropar och magiska höjder, så slutar inte den unge mannens historia här.
Han blev läkare, han blev tom nevrokirurg, professor och stormrik på internet handel innan han insåg att han undvikit en del av Ruths lära - att öppna sitt hjärta.
Det vågade han inte, inte förrän banken och kronofogden stod på dörren och allt han samlat på hög försvann igen. Då satte han sig ner, bestämde sig för att nu var det dag, dags att hitta en annan väg.

Via välgörenhetsarbete, via att bara jobba utifrån sitt hjärta och sin inre becon fann han vägen tillbaka och byggde upp en helt ny bas.
Den nya vägen handlar till stora delar om compassion, om att jobba med forskning runt medmänsklighet och koppling mellan hjärta och hjärna.

Pojken, den unge mannen, har själv berättat sin historia många gånger och han ingjuter hopp i alla han möter genom sitt delande, sin sympatiska, känsliga själ, sin humor och sitt mod.
Jag är rörd till den innersta delen av mitt väsen av Professor James Doty och fångas och fascineras du av människoöden som rekommenderar jag hans bok:
Into the Magic shop: A neurosurgent's true story of life-changing magic of compassion and mindfulness. 
Eller läs mer om hans forskning på Standford university's hemsida där han driver
The center for Compassion and Altruism Research and Education. 

Det finns alltid mer mellan himmel och jord än vi tror och vi kan välja vad vi vill attraheras av.
Vad ringer inom dig? 
Live with passion and, as always, Blessed you are!
LOVE

 

"I den magiska butiken" - del 2

Året var 1968, platsen var en region som kallas High Desert, i staten Oregon, USA. 
Egentligen är inte det så viktigt, men kanske kan det ge dig, kära läsare, en känsla av en karg, sandig miljö, inte helt olik den du ser i gamla västern filmer. 
En pojke kommer cyklande på sin orangefärgade cykel nerför stadens dammiga huvudgata. 
Det är sommarlov men pojken har ingenstans att ta vägen och hans hopp håller långsamt på att rinna ut i den alltid lika torra sanden. 

Han är 12 år men har redan förstått att livet nog inte har så mycket att ge eller snarare, man vet tidigt vilken "hand man tilldelats i livets spel" och något annat blir det inte. 
Game over, liksom, innan det ens började.  

Hans mamma är invalidiserad efter en stroke. Hon har försökt ta sitt liv många gånger, är djupt deprimerad och ser honom inte längre. 
Hans far har lämnat arbetet på fabriken och tagit till flaskan på heltid. Livet därhemma är högst oförutsägbart. Det kan vända till berg och dalbana på en femöring eller det kan vara samma, samma i veckovis. 
Han kliver av sin cykel utanför stadens arkad, femte gången denna veckan och släntrar in. 
Passerar några butiker och stannar så utanför stadens enda trolleri och magi butik.          
Han har sett magi på TV, fascinerats av många tricks men i sin avsaknad av någon att fråga har många frågor samlats inom honom så han öppnar dörren och kliver in. 

Bakom disken sitter en dam, grått, vilt hår, mjuka blå ögon och ett leende som nästan slår honom till golvet, hon ser honom!  Hon sänker genast boken hon läser i och med en gest erbjuder hon honom att komma in, komma närmare. 
Han fattar mod och kliver fram, ställer sina frågor, som för att rättfärdiga sin existens i just hennes butik men hon viftar avvärjande med handen och ler: 
"Nej, nej, min vän, jag är ledsen. Jag kan ingenting om magi. Det är min son som äger butiken men han är ute i ett ärende så jag passar butiken åt honom. Men om du vill kan du vänta tills han kommer tillbaka."

Från en låda under disken plockar hon fram ett paket kakor, ruskar paket under hans näsa, nickar uppmuntrande och så ler hon igen, ler detta magiska leende och han kan inte motstå kombinationen av leende och kakor. Detta är verkligen en affär som handlar med "magi". 
Så börjar den snälla kvinnan ställa frågor till honom, frågor om vem han är, hur han har det och han känner genast att han måste ta ett viktigt beslut - skall han göra som vanligt, det vill säga ljuga eller skall han säga sanningen? 
Leendet och det genuina intresset i hennes ögon smälter hans motstånd och han svara sakligt och sanningsenligt. Lättnaden låter inte vänta på sig! Hon avvisar honom inte, hon slutar inte le, hon fortsätter istället att ställa följdfrågor och truga med sitt kakpaket. Han är hopplöst förlorad. 

Efter en stund säger hon stilla: 
"Vet du... Jag kan inget om magin i denna affär MEN om du vill, om du har lust, om du har tid, så kan jag lära dig "verklig" magi. MEN, då måste du först lova ett par saker. 
Du måste komma hit varje dag under de kommande sex veckorna som jag är här, du måste lova att öva flitigt på det du lär mellan gångerna och om du gör det, ja, då kan jag lova att det kommer att ändra ditt liv!"

Pojken funderar en stund. Det är sommar, han har ingenstans att vara eller gå, ingen saknar honom och även om han inte har en aning om vad hon talar om så är det ett generöst erbjudande. 
Leenden, omtanke, samtal och kakor... Why not? 
Han nickar stilla, hon ler igen, de äter en kaka till och har ett avtal, ett magiskt avtal. 

Under de kommande sex veckorna cyklar han varje förmiddag till sitt avtal med Ruth.
Det första hon valde att lära honom var att en spänd, orolig kropp inte klarar av att ta in information om omvärlden, än mindre, hålla nödvändigt fokus inåt/framåt, fokus på det man behöver göra. 
Fysiska avslappningstekniker, mantra, fokus på ljuslåga och andra enkla fokuseringsövningar var hennes verktyg och han gick hem, övade och lekte sig fram.

Så berättade hon spännande saker. Hon berättade om "radiostationen" i hans huvud, den som babblade och tjatade på en frekvens som han aldrig någonsin själv hade valt. Han kände igen varje ord! Hon sa att tricket låg i att förstå tre saker, för det första, lite eller inget av det som sades på station var sant utan bara gammal skåpmat av lösryckta sanningar. För det andra, det mesta av det som sändes där handlade om sådant som redan hänt eller oro för sånt som skall hända. 
Men vill man leva bra och tryggt så behöver fokus inte ligga på de två ställena utan istället på en helt annan plats, nämligen HÄR & NU! 

För det tredje, man kan ändra frekvens på den här radiostationen när man vill ty radiostationens svada ger också eftereffekter i kroppen. 
Till detta gav hon honom verktyg som affirmationer, skrivövningar, journaling, compassion och även kunskap om att allt inte var "hans fel" eller handlade om honom. Det sistnämnda var en nog så viktig Aha-upplevelse för en pojke i hans position. 
 
När hon ansåg honom redo berättade hon för honom om vikten av att "Öppna sitt hjärta". 
Pojken lyssnade uppmärksamt men kände ett styng av rädsla.. Släppa garden? 
Förstå att alla har sin historia att bära på och möta dem där de är?  Att inte ha en "dold agenda" eller dölja vad som pågick i ens huvud? Att vara sann och i nuet i alla livets skiften?
Han kände att frågorna blev många men hon hävdade att detta var en viktig bit och att det gick, med träning, med tillit, med bön och med lite hjälp. 
Förklaringen var att vi behöver alla tillhörighet, omsorg, vara delaktiga, sedda och hon förklarade stilla att det är så vi fungerar bäst, både fysiskt och psykiskt. 

Så, lärde hon honom att ha en klar kurs, inte nödvändigtvis ett mål men en strävan.
Att det var viktigt för utan att veta vad han strävade mot, kunde han lätt tappa bort sig i strömmen, strömmen av andras önskningar och inflytande, i strömmen av information och vilseledande information. Hon förklarade och försökte lära honom hur man lyssnar in i sin egen källa, till sin inre becon, genom att sätta samman all den kunskap hon hunnit lära ut under de korta sex veckorna.

Men han förstod, nu förstod han mer och medan han flitigt övade i sitt rum på kvällarna och under de tidiga mornarna hittade han ett lugn han inte trodde fanns och sakta, sakta hittade han pusselbit för pusselbit. Detta var gratis, detta kunde han göra varsomhelst(om han vågade), detta var hans! 
Vart skulle han nu? 

Fortsättning följer i del 3...
Live with passion & as always, Blessed you are!
Love, M

 

"Into the magic shop" - Introduktion, Del 1

"Empathy & Compassion in Society? Behöver det en egen konferens? 

Finns det ens på riktigt? Och vad kommer härnäst, en konferens för änglar och älvor kanske?" 


Jag hade det på tungan, att upplysa vederbörande, om att Angel events och Fairy classes redan finns men jag har inte kommit för att predika eller pracka på.
Hur många tänker så i dagens samhälle?  Att "compassion" är en "påhittad" känsla?
Ett sätt att vara som passar nunnor, munkar, präster och andra som har "tid att springa runt och vara heliga hela tiden", för att ta ett annat märkligt citat.

Slår man i mitt äldsta Engelska lexikon så hittar man som översättning till ordet "compassion", ordet "Ynk". Att vara compassionate innebar att ynka någon. I min värld ringer det att "tycka synd om någon", associerat till ordet ynklig och det har ingenting med compassion att göra.
I dagens ordlistor står flera synonymer på svenska som jag gärna vill väva samman och in i ordet "compassion" såsom medkänsla, barmhärtighet, förbarmande och medlidande (vilket i sig är gränsfall för mig).

Compassion, jag kommer att använda  just det ordet, då jag inte känner till någon, för mig, fullvärdigt laddat svenskt ord. Compassion finns som bas i de flesta religioner(bara en nyans eller två skiljer den ena från den andra) och på grund av detta har den av många behandlats som ett "religiös fenomen". Den har lagts i samma skål religiösa ritualer, något som vissa utvalda, de som valt, utför vid vissa tidpunkter.
Men compassion är ett tillstånd och som sådant har den några generella grundelement och så har den, hos varje individ sin egen prägel, sitt personliga och individuella drag (det som du själv anser viktigt).

De fyra grundelementen hos "compassion" är:
a) Lidandet, smärtan, sorgen, kvalet... Att inse och verkligen på djupet ta in att vi alla har vår historia, vår ryggsäck, våra val och dess konsekvenser. 
I detta ligger en djup insikt att om  vi inte "bara kan anta" utan vi behöver mötas, ansikte mot ansikte, lyssna, vara närvarande och trots detta kanske vi inser hur vet lite vi vet om den andras resa. Ja, kanske snudd på ingenting faktikst.  Men ändå, vi kan välja att vandra tillsammans.

b) Autenticitet (äkthet) - detta är en svår rackare! Livet är fullt av projektioner, rädslor, önskan om att ting var annorlunda och så vidare i långa rader. Att våga vara äkta är en svår nöt! Och, vad är äkta?
ÄNDÅ eller kanske pga allt detta vet vi människor instinktivt när någon är äkta eller levererar äkta vara till oss.

c) Connection - kontakt, samband, sammanhang, släkt, uppkoppling mot varandra..
Detta är en del av människans evolution, både rent fysiskt (t ex hur vår cortex utvecklats) men även för stamen/klanens överlevnad... Vi har behövt kunna "känna in" när en klan medlem inte kunde genomföra sin uppgift pga sjukdom, känslor, dåliga förutsättningar eller liknande. Avsaknad av denna kunskap kunde sätta hela "stammen i fara" och därför har vi utvecklat detta "inre samspel med andra människor.  Men connection har, såsom allt annat, en skuggsida också.
Låt oss komma tillbaka till detta senare.

d) Service.  Ingen tanke utan agerande! En tanke som det inte ageras på "finns"egentligen inte i materian utan förblir en vag vibration i universums utkant. De lämnar oss orörda och kalla.
När förståelse och intoning för ovanstående element(min uppräkning) och några till kommer till, ja, då kommer önskan om att agera som ett brev på posten... Om man kan... Om situationen tillåter.
Men alla kan göra något och det som får vattenhjulet att snurra är en ström av droppar, som tillsammans blir en stråle som rör hjulet.
Att hjärtat är "öppet" eller har öppnats är en förutsättning för service.

Universitetet i Wisconsin genomförde en studie på "Service till andra".
Man mätte olika typer av hormoner och substanser som vi vet är inblandade i välmående och ett långt liv, jodå, de är nästan detsamma hos gruppen. Så intervjuade man personerna om vad de tyckte om sin egen "livskvalité", därefter delas gruppen i två delar.
En kontrollgrupp som inte gjorde något annorlunda emot förr, medans den andra gruppen blev skickad att göra "samhällstjänst" dvs utföra en service på någon plats som de själva valt. (ett välgörenhetsprojekt som låg varm om deras hjärta).
Bara några timmar då och då men med regelbundenhet över lite längre tidsperiod, därefter mättes värdena igen.

Grupperna var nu delade på tre(!).
Kontrollgruppens mätvärden var densamma som vid förra mätningen, inom felmarginalen.
Testgruppens värden var mycket bättre, dvs de rapporterade om högre livskvalité, var mera nöjda och hade högre mätvärden. Med undantaget av några få. Varför?
Dessa "få" intervjuades vidare och anledningen stod rätt snart klar. Antingen hade de valt ett projekt att engagera sig i som någon annan rekommenderat, eller de hade hamnat på en plats där de inte kände sig nyttiga, eller kunde inte knyta an till programmet. Siffrorna talade sitt tydliga språk.

DETTA är vart "Compassion" är idag, på universitet, på forskningscenter, bland engagerade människor. Det är inte ett "religiöst koncept", inte heller någon "flummig ny-andlighet".
Men det har "fluffiga" kanter, som de flesta emotioner och koncept. Det kan missbrukas och förvrängas och användas för att slå någon i huvudet med, men vad kan inte det?
Det är upp till oss alla att ta in den kunskap som är viktig för oss och låta andra göra detsamma, i medkänslans anda. 

Det finns hyllmeter, ja, faktiskt, hyll-mil av forskning på compassion och dess effekt i olika former.
De flesta universitet med inriktning på medicin, forskning på människor har en avdelning för detta och en av de mest kända är CCARE, Center for Compassion & Altruism research and education vid Standford Medical university.   Något som ofta slår den "oinvigde" med häpnad.

Själv anmälde jag mig till konferensen av två huvudanledningar men de delade en gemensam nämnare. Jag anmälde mig pga människorna jag träffat, känner, respekterar och har blivit vän med som sitter i konferens kommitté och jag anmälde mig pga min fascination av vissa av föreläsarna och deras teman.
Vad var den gemensamma nämnaren? Jo, när jag umgås/ser/lyssnar till dessa människor känner jag mig alltid "mera hel", bekväm, uppskattad, lugn... De har något, något extra, något som man kan ta på och jag vet bara att jag "vill ha mer av vad de har" ty de får mig att må bra på flera olika sätt.

Om jag fann det? Om jag fick det?
Jag tror det! Följ med mig på denna resa genom flera bloggar... Ta reda på vad som egentligen hände "in the magic shop" och vad meningen med det är. Låt oss ta reda på varför alla känner sig så "lätta" i Dalai Lamas närvaro, eller i Demond Tutus...
Häng med!

Live with (com)passion & as always, blessed you are!
LOVE & JOY

Slocknat...

"This too shall pass" - ett gammalt ordspråk som troligen har sin rot i det persiska riket men som även finns nämnt i tidiga arabiska och hebreiska texter. 

De persiska Sufi poeterna får i vart fall ta äran att ha använt uttrycket. I två olika historier belyser de tanken bakom ordspråket/citatet, den första handlar om en ärlig och uppriktig kung som är vis nog att ha detta till valspråk och devis. 

Den andra historien handlar om en ring, inte helt olik "sagan om ringen", med en inskription av ovanstående citat och med makten att göra en man glad eller ledsen (eller fram och tillbaka mellan dessa) lite beroende på hur han handhar ringen. 
Andemeningen är dock hela tiden densamma, inget varar, inget är för alltid, allt går i cykler och så rör sig världen och vi som lever i den runt. Det är så dynamiken skapas.

Då och då avslutar vi något i livet, såsom t ex min förra blogg handlade om mitt journalskåps sista dagar (som journalskåp), om informationens slut i elden, om mitt farväl till den eran och det arbetssättet. Ibland är dessa avslut väl genomtänkta och avvägda, ibland ger universum oss en knuff på traven. Det sistnämnda har en tendens att ske när vi själva inte anser oss förmögna att ta dylika beslut och då gör energierna det åt oss. Det vi skall använda har gått ut på dato, vi hittar det inte, den butiken stänger eller något liknande. 

Så finns det också saker som försvinner plötsligt och abrupt, ett förlorat halsband, en stulen cykel, ett dödsfall... Allt detta handlar om cykler som avslutas, om att "this too shall pass" eller, i vårt fall, this too has passed. 

För mig är det dock mera ovanligt att ting bara "slocknar"... Ja, låt mig förklara, alltså att något som jag varit intresserad av, lagt tid på/med och njutit av, det blir som förbytt. 
Ingenting av det, med det, fascinerar mig längre och förvånat undrar jag vad som hände.
Någon/något har blåst ut ljuset, tåget har lämnat stationen och jag har noll passion och intresse kvar, bara sådär, bara över en natt. 
Ingenting har hänt. Ingenting "fattas" mig. Glöden, lusten, är bara bort! 

Förvånat upptäckte jag att detta hade hänt igår, en gammal "inre bekant" var borta och jag kunde inte ens sörja, det fanns inget att sörja. 
Vad hade skett? 
I nattens dröm kom svaret och lite efter 3 satt jag mig upp och sa högt för mig själv: Slocknat! 
"Det har bara Slocknat!"

Kraften, passion och intresset, de tre systrarna, har lämnat denna del av mig åt dåtiden och fyllt igen hålet, inget kvar. This too has passed. 
Själv är jag mest snopen. Det var länge sedan detta "bara skedde". 
Vad tänker du på när du tänker att "this too shall pass"? Är det en tröst eller ett hot? 
Eller är det oftast båda delar?

Imorgon fyller vi på med glädje och efterlängtad kongress.
"The 4th Empathy & Compassion in Society Conference" -  det smygöppnar imorgon med en hel dag av mindfullness samvaro tillsammans med Mindfullness Norge. 

På Fredag drar vi så igång med utbildning, konferens och fest i två fullmatade dagar, allt under ledning av Tenzin Gyatso Institute. 

Glatt mig till detta har jag redan gjort i månader och dagarna som kommer blir magiska. 
Kanske är det detta jag skall ha den extra platsen på "hårddisken" till? Mycket forskning, ny info, goda påminnelser och mängder av nya kontakter.. 
Jag kommer att hålla er uppdaterade, oroa er inte! 

En blogg om Söndagens fullmåne ligger också den inre "inboxen", dvs den kommer snart så håll ut. 
Tills dess... 
Live with Passion & as always, Blessed you are! 
Love & Joy, M 

Starta Oktober

Journalskåp...
Om några år kommer det att vara en term som är lika okänd som kassettband, skrivmaskin och några till, saker som står på museum och minner om forna tider.

När jag startade som homeopat fick man en del undervisning i hur man hanterar & förvarar journaler och jag är ägare till ett stort brunt journalskåp med lås och allt.

Journaler skulle/skall lagras i 10 år såsom deklarationer och andra viktiga papper och sen skall de makuleras, allt för att personliga uppgifter inte skall komma på avvägar.
Numera förvaras journaler, anteckningar och liknande på datorn. Där filerna ligger lagrade och förhoppningsvis säkra, bakom passord och digitala väggar. De kan skickas, kopieras och slängas, allt med enkla knapptryck. 

Dagen igår var avsatt till städning, sortering och strukturering av saker jag äger som jag inte använder till vardags, saker som står lagrade, saker som används bara vissa årstider och så vidare.
Det var då jag kom i "närkontakt med", just det, journalskåpet.
Lite drag i gamla lådor fick mig att inse att en stor del av journalerna som förvarades där hade passerat "det magiska datumet", några var gränsfall och några tillhörde en den skola som jag var delägare i under många år.  Eleverna på vår skola var tvungna att göra obligatoriska patientfall och kopiorna på dessa har jag förvarat i mitt journalskåp under alla dessa år.

Skåpet tar mycket plats och jag har inte längre lust att "släpa runt" på det som en del av mitt liv, den delen har passerat. På kontoret har jag dessutom en mindre variant av skåpet plus, som sagt, det nya, det nygamla som skall vidare går numera in på datorn.
Sagt och gjort, bara att börja tömma...

Kvällen igår spenderade jag sålunda framför kaminen, där jag gjorde "värme" av journal efter journal. Herregud, vad folk jag har träffat genom åren! Ansikten dansade förbi, namn från det förgångna, platser jag nästan glömt att jag besökt och email jag definitivt glömt att jag skrivit.
Provsvar, anteckningar, möten... allt flashade förbi medan eldens lågor girigt mumsade i sig både det ena och det andra.

I början av min yrkesbana var jag angelägen om att få med mig alla info, inte missa någon viktig detalj av kunskap gällande medel eller symptom. Sålunda jag renskrev varje patientfall på datorn, sida efter oändlig sida... Något jag egentligen visste men mängden fascinerade mig igår.
Namn ur högen fick plötsligt ansikten igen, vissa har jag träffat kanske tio till tjugo gånger men minns knappt ändå. Andra har jag träffat en gång men varje detalj sitter fastkilat någonstans i mitt minne, bara av en liten trigger i form av ett namn, ett datum eller en diagnos.

Många nedtecknade livsöden passerade in i min kamin igår kväll, många energitrådar släpptes.
Jm Storm får kredit för citatet:
October is about trees revealing colour they've been hidden all year,

People have an October as well". 

Jag är tacksam för den utökade kunskapen som dessa möten, dessa anteckningar, dessa journaler har gett mig och den erfarenheten kan ingen ta ifrån mig.

Att vara homeopat, att vara terapeut, det är att fortsätta på en lång tradition av lyssnande och nedtecknande av personliga resor. Att få leva många liv i ett, det är charmen med mitt jobb, den riktigt stora gåvan.

Detta energi "berg" har jag inte tänkt så mycket på, inte förrän jag släppte det loss och rensad ut det igår (och något återstår till idag).
Själva skåpet skall företa sin sista resa till de eviga "återvinningsmarkerna" idag och plötsligt är jag minst 40, kanske fler, kilo lättare.

Kunskapen och minnena på min egen inre hårddisk, naturligt urval råder där och resten tar jag med mig dit jag skall.
 Och nu...?

Onwards! Mitt "Oktober" är här!
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Light,  M