lördag 31 januari 2015

Sådan hund, sådan...matte?!

Familjen valde en Flatcoated retriever, alltså, inte jag.
Eller till den del valde jag, jag ville ha hund, en större hund, någon som ser ut som en hund (och inte en råtta), någon som inte skäller alltför mycket och som, ja, är hund. Resten lade jag mig inte i..
Trodde jag, ja.

Vår Luke har ni läst om här tidigare, hans utfärder, hans outtröttliga energi, hans kärleksfullhet, stora hjärta, lilla huvud, nåja, lätt distraherade huvud, hans mörkerrädsla, hans ovilja att ta instruktioner...
Listan är lång och ni vet också, jag älskar honom men han driver mig ofta till tokspel. INGEN kan göra mig så galen som han... Därför kom jämförelsen nedan lite oväntat.

Jag lade ut texten om Lukes sista utfärd, om att behöva bli hämtade av polis och Naf, om att dra en sönder och samman när inte selen är på medan min vän lyssnade med ett allt mera påtagligt flin.
Till slut vräkte jag ur mig en smula irriterat: "VAD är det som är så roligt?"
"Hehhehe, att du har en sådan flatcoat. Dessutom en som är precis som du!"
"HÆÆÆHH?" Jag fick inte ens till ett vanligt "what the fuck", bara det ärkenorska, totalt urtöntiga, Hææhh flög över mina läppar.

"Det var inte illa ment" leendet hade stelnat lite, en arm på min men jag tänkte INTE låta mig muta, detta krävde en förklaring.
"FÖRKLARA DIG!" jag kände hur jag spände mig. Jag och.. Luke?

"Är inte det ganska uppenbart? Flatcoated retriever är kända för att vara hängivna, optimistiska, utåtriktade, vänliga... Din hund har ett enormt stort hjärta, precis som du, hängiven och vänlig emot alla som kommer i din väg. Men ändå, beredd att försvara det som är rätt och riktigt om det kniper, precis som du. 
Han försvarade dig emot två pittbulls när han var unghund, inte helt olikt en "tigermamma" jag känner tillika en god vän som inte tvekar att kliva in i en ovärdig strid och röja upp. 

Luke har sina tankar överallt och ingenstans, han tar in allt med samma galna, goda humör. 
Precis som du, jag känner ingen som tänker så fort som du, jag, jag tänker fort men jag får fanimej galoppera om jag skall hinna med dig. Du väver ihop saker, går tillbaka igen och väven håller, den är logisk!"
"HA; där har du skillnaden. Lukes väv är aldrig logisk.." Jag kände triumfen. Men svadan stoppade inte..

"Nej, det är möjligt men han gör alltid det bästa av sin "split vision", precis som sin matmor. 
Han avskyr regler, begränsningar som han inte förstår, precis som du och han tar gärna lite skit för att få göra som han vill. 
Han är energisk, kan hålla på i evigheters evigheter, precis som en dam jag känner, nämligen du, när du blir varm i kläderna, tja, då håller du ut i evigheter. 

Får han kärlek och närhet, blir han ett fromt lamm och vill bara ha mer, mer och mer. 
Inte heller det är långt ifrån en oxe jag känner som har ett otroligt behov av att ta på folk, hålla i, krama på och gullegulla med och när du får det, tja, då är du omöjlig att stoppa. HELA hjärtat på

bordet liksom."


"Stööön! Du menar att jag skall förlika mig med att jag är en kopia av min ADHD hund? Eller att han är en kopia av mig kanske..? Vad med hans mörkerrädsla? Hur förklarar du den?" 
Jag kände att marken gungade lite under mig, har jag varit med och valt hund eller har jag inte?
Ett stort skratt klöv luften, jag fick en arm runt mina axlar, en förtrolig puff i sidan.

"Det vet väl du, terapeuten, mörkerrädsla är bara ett uttryck för allt det man inte kan se. Du gillar inte heller att inte veta, då kommer oron i dig, precis som i honom. 
Men fokusera istället på allt det andra, arbetsvillighet, kärleksfullhet, gillar utmaningar, styrkan."
Jag tror inte du är en kopia av din hund, eller han en kopia av dig men jag tror att era energier blandas och att du fått precis den hund du behöver!"

Jag svalde en gång till. Okej då, jag kan ser på min hunds "olater" genom någon annans ögon och se charmen med dem.
Jag kan se att de sidorna jag ibland har svårt att fördra inom mig själv faktiskt uppskattas och älskas av någon annan. Gott att byta perspektiv för en stund..
Sådan matte, sådan hund eller sådan hund, sådan matte - vad spelar det för roll? Energi i byte är det i vart fall och en "go gutt" är han, vår Luke.

Nu är det dags att fånga Lördagens sista timmar och se om jag kan köra slut på hundens energier.
Ha en fin helg därute!
Find your passion, LIVE with passion & Blessed BE!



** MIG SOM LITEN... Nej, jag menar, Luke. ;-)

onsdag 28 januari 2015

Morgonens minne

Försiktigt kliver jag ner på den isiga trappan, strör saltet med varsamma händer, nästa steg, 
så ett till och ett till. 
I rörelsen nedåt fångar mitt sinne upp ljudet, jag stannar upp, fångar mer av ljudet, skärper öronen, stillar sinnet.. 
Knaaarrrr, kniirrrkkkk, krrrrr - is som långsamt spricker, krackelerar, smälter, upplöses. 

Bilden drabbar mig i samma ögonblick, en liten sko, min sko, mina fötter på en annan ute trappa, en annan gång, en annan tid. 
Mormor strör saltet runt sina broddbeklädda skor, jag ser hennes underkjol när hon böjer sig fram, hör hennes irriterade väsande. 
Isen skapar samma knakande ljud, nu som då, trots att nästan fyrtio år skiljer dem åt. 
Fascination och lycka fyller barnasinnet, mina fingrar på isen, känner in, tar på, pillar, upplever. 

Kort klipp.. Mormor blåser varm utandningsluft på rutan, ritar figurer och flinar förtroligt, jag skrattar, galet, förstöra fönstret på det där sättet. Men det är kul, riktigt kul. 
Knytnäven i magen, uppvaknande, jasså, det är därifrån jag har det! 

Min avskedsritual på dagis, varje morgon, lämna barnet, kramas, göra avtal om när hämtning skall ske, så promenera runt huset. Vid det stora fönstret möts vi... Hon på insida, jag på utsida. 
Jag blåser varm luft på fönstret, ritar dagens bild, skriver något, hon nickar. 
Vi vinkar avsked, ses om en stund. 
En ritual. Irriterande för många, jag förstör fönsterputsningen. 
Skiter väl jag i. Dottern och jag delar det, det ingår, jag fortsätter. 

Tack Mormor för din närvaro idag. Tack för minnet, det passade in. 
Tack isen på trappan för dina magiska vingar av ljud som triggade min resa. 
Tack magiska meme inuti mitt huvud som kopplade mitt öras ljuva sinnes intryck till en bild och så vidare till en annan. 
Tack för en förståelse för min kärlek till ett visst agerande. 

Tack du makalösa, komplexa "maskin" av då och nu, input och outcome som blir kombinationen av kropp, själ och ande. 
Fångad i din nåd. Amen. 




 

tisdag 27 januari 2015

Skön hämnd eller harmlösa pikar?

Min stora dotter mår mindre bra, just nu, denna perioden.
Många bäckar små blir förr eller senare till en stor å, ån till en sjö.

Lejonmodern inom mig är vaken, klarvaken. Jag vaktar varje steg, varje symptom, varje närmande gest och rörelse i närheten av ungen min bemöts med ett morrande läte.
Mera kvalificerade attacker kvävs vid första andetaget, i luften, innan de ens landat...
Back down, back off, piss off.

All den velighet jag ibland kan känna gällande min egen person existerar inte när det kommer till mina barn, punkt. Av samma anledning har jag redan kallat in alla förstärkningar jag har, haft rådslag, lagt handlingsplan och backup plan. Detta har gått långt nog nu.
Imorgon nya provtagningar, nya besök, tvinnande på tråden och den skall bli hel igen.

Skolan, skolans upplägg är en stor del av stressen, stressen som är en del av ursprunget till smärtorna.
Kognitiva verktyg får sättas in, vända på tankarna, en i taget. Minska stress, se cirklar.
Oklarheter är lika svåra, ibland svårare för barn än för vuxna, då förmågan att stå på sig, ställa frågor, ställa sig tvekande till, vägra och så vidare, ja, det är okända begrepp i barnens värld.  Behovet av att vara till lags, göra rätt desto större.
Sen är det en gång så, vissa vill inte vara pedagoger, andra borde inte...
Kanske måste jag slå in en och annan dörr där också, ser inte fram emot det men behövs det så bring it on.

Dottern ropar, ångesten över morgondagens tunga läxor rider henne.
Jag sätter mig ner, ser ner i Engelskboken och ser en bild på en hund, en tecknad hund.
Denna hunden har blivit hängd samt har två pilar i ryggen, uppgiften är - skriv en historia utifrån hunden, mördarens eller berättarens perspektiv. Runt hunden tankebubblar med orden what happened? How did it happen? When did it happen? 
Min unge, annars så kreativ och full av idéer, stirrar med smärtan lysande ur ögonen ut i rummet och så frågar hon: Vad är poängen? Läraren läser bara första raderna, kollar att uppgiften är i tid och så trycker hon godkänd. 

Irritationen tar mig. Jag vet detta är sant, vi har sett det förr, vi har hört det...
Kanske kan man göra något åt detta?
Datorn i mina händer, orden flyter ut, "hundmördaren får tala". Fegisen som har både hängt och skjutit en hund med pilar, bakifrån... Ett planerat mord, med alla smaskiga ingredienser du kan tänka dig och så avslutar jag storyn med orden: Now the neighbourhood is safe and quiet again, apart from Mrs Cunning who is calling out for Timmy every night. But what is an old English teacher supposed to do about that?" 

Dottern orkar vrida sig av skratt och några minuter denna kväll slappnar vi av tillsammans, läser hela historien igen. Dottern bestämmer sig för att skicka, vi bara måste ta reda på det - läste hon detta?
Jag hoppas det! En sekund av nåd, en pik tillbaka i ett meningslöshetens träsk.

Själv ler jag i mjugg. Reta inte en redan orolig lejoninna, du kan bli av med något du verkligen kommer att sakna. 
Tårarna kommer att rinna när rullgardinerna dragits för om en stund, mammahjärtat är så trött, så trött. Sova, samla krafter, när dagen gryr finner vi nya vägar och jag står på min post igen.
DETTA klarar vi!

Be med mig ikväll en av ÄrkeÄngel Raphaels böner, för hälsa, läkning:
I thank God for making you compassionate toward people who are struggling physically, mentally, emotionally, or spiritually.
Please heal me of the specific wounds to my soul and body that I bring before you in prayer.
May your concern for all of God's creation -- including animals and the environment -- inspire me to do my part to take good care of creation. Show me how God wants me to compassionately reach out to those who are hurting to help bring healing into their lives. Amen.

Live with passion & Blessed BE!



måndag 26 januari 2015

Refill "Positive"

När fan blir gammal blir han religiös - säger det svenska ordspråket.
När jag blir gammal hittar jag balans i att vara positiv -tänker jag med samma flin.

Jag tycker, som du vet, har upprepat det några gånger här på bloggen, rätt illa om detta "idiot positiva" som "krävs" på de flesta ställen i andliga kretsar.
En positivitet som envist vägrar vara i verkligheten, som sopar under mattan och inte kallar saker för dess rätta namn. Många är de gånger jag blivit anklagad för att vara en extrem petimeter, en motvalskärring av rang då jag plockat ner flosklerna från gardiner och tak och irriterat synat dem i sömmarna. Utslängd och bannlyst, sure, men den där typen av positivism känner jag noll för.

På min klinik har det nog varit ganska tvärtom..
Envisa kunder har påpekat att jag minsann inte har en "aaaning om hur omöjligt det jag säger är" och hur "oändligt, omöjligt positiv jag är". Detta till trots att jag ofta satt mig in i ganska mycket fakta och så vidare innan jag kommer med mina förslag.
En sorts positivism med verklighetsinslag, om du frågar mig, och senare, fråga gärna klienten ty många har hittat dit, tack vare vårt samspel, tack vare en del positiva vändningar.

"Du har så mycket glädje och positiva vibbar i ditt hjärta.."
En komplimang, en kommentar, snäll och oskyldig men mig träffade den just i hjärtat.
Detta är alltid vad som sagts om den farmor jag aldrig träffat, hon passerade över då pappa ännu var ett barn. Vad har jag ärvt och vad utnyttjar jag?
Lite tankekraft, lite revision och så, beslut.

Det finns så mycket tung, negativt därute, varje ting, varje åsikt, varje tanke, varje beslut har en polaritet och att fokusera på den ljusa sidan, sträva ditåt är ingen skam.
Lustigt nog, för mig, vilar tilliten på den ljus sidan av det mesta och jag kliver rakt in i min livs läxa.
Att välja att vara positiv leder till tillit hos mig. Vad finns på din station?

"Åh vad jag älskar...valfritt inlägg!"
Det leder mig till att vara positiv, att finna påfyll och lycka.
Så fantastiskt, oändligt många saker, människor, händelser jag älskar i livet! Vilken skatt det är! Vilket verktyg.
Jag får jobba med det, jag får hålla i mig själv (och andra) men sakta, sakta känner jag att det går bättre.
En fotmassage häromdagen fick mig att njuta beröring, närvaro och stillhet och när jag sjönk djupt inom mig själv kände jag hur mycket jag älskar denna kontakten med mig själv, älskar dessa stunder av nåd.

Imorse, på glans isen, en bil som betedde sig som en krona på ett glasbord, snurrade okontrollerat, en slambil, en jättestor bil på väg emot mig och jag orkade ändå tänka
"Han ser mig, han ser mig, detta klarar jag! Detta går bra!"
Fronten in i snövallen, nergrävd, killen i tankbilen blir min ängel och räddare, en spade, några hårda knuffar, ett hjärtligt tack.
Ja, tilliten bor där tacksamheten och det positiva lämnar av.

Jag har hittat en bättre balans inom mig mellan att utvärdera och analysera och att finna vägar att fortfarande vara positiv på.
Detta är inte sista hållplatsen för mig. Det kommer flera, det kommer påminnelser, tid av glömska och omtag MEN jag har flera verktyg i min låda nu och jag tänker fightas hårdare för att inte glömma, för att behålla det bästa.  

Ängeln och storken på kortet fick mig att le, de inspekterar samma karta, letar efter den nya riktningen. Barnet i knytet leker vidare, trygg i förvissningen om att rätt saker, rätt situationer är och kommer att vara. Inget behövs fixas.
Lite tjatig känner jag mig med denna blogg.. Har skrivit om detta förut men inget ego skall få diktera vad jag skriver här, lika lite som någon människa. Hjärtat får vara med och hjärtat saknar positiva vibbar.

Nu skall jag gå vidare i dagen, nyfiket öppna dörren och ropa; Hallå.. Vem där?
Undrar så vem som svarar!

Njut din dag, finn din passion, Live with Passion. 
Blessed BE!


 


lördag 24 januari 2015

Flöde mellan ge och ta emot.

Ge och Få. Ge och ta emot..
GIVE & RECEIVE.

Två sidor av ett och samma mynt, de borde vara sprungna ur samma känsla, kärlek. 
Ändå finns de i så många varianter ty vi är alla människor, vi bär alla på våra sår, våra drifter, våra tillkortakommande, vi är alla "work-in-progress" från den dag vi kommer hit till den dagen vi går. Förhoppningsvis!
Och har man accepterat det inser man, ibland lyckas man, ibland lyckas man inte.
Det är minst lika viktigt att öva sig på vad som sker när man lyckas som att öva sig på nederlaget, det är faktiskt ganska svårt att till fulla ta till sig, sjunka in i, förstå och njuta av att man lyckats.

I detta att ha lyckats, eller att ha fått GE till någon, villkorslöst, ur kärlek, i kärlek, ligger energin, möjligheterna och kunskapen som sedan leder till att kunna ta emot. Själva nyckeln, egenvärdet.
Att se någon verkligen bli glad, upprymd, förtrollad av det man gett är en vibration man bör försöka tillgodogöra sig, suga upp rent bokstavligen. 
Att höja sin vibration, lite i taget, är något som förespråkas av t ex The Abrahams/Esther Hicks som en väg till välmående, närvaro, ett rikare liv, andlig närvaro. Kärt barn har många namn men många tycker detta är svårt och ovant då det krävs både övning och kreativitet.

Så, att GE är en början.. Att ge utan att mottagaren vet VEM som gett är en kick i sig, en hemlig kick som man kan suga på, glädja sig åt i all hemlighet och den är en fin vibrationshöjare.
Att ge någon som vederbörande verkligen behöver och önskat sig är en annan, inget är som den glädjen.

"Man ger inte för att få!" är något vi är itutade från barnsben och ändå finns det med i så mycket av "givandet". Det är då fort gjort att givandet blir den kvarnsten, ett måste och luften går ur en, till trots för de bästa intentioner till en början.  Inget man kan ge tillbaka kan någonsin bli gott nog för någon som givit för att få, det finns nämligen ett tomrum där, ett hål.. En avgrund omöjlig att fylla utom för personen själv. Egenvärdet, självkänslan.

"Skall man ha något att ge, ja, då måste man ha något från början att ge." Det är också en vanlig kommentar och även denna är riktig.
Allt börjar ju inom en själv, man kan bara ge det man har, det man känner, det man kan identifiera men se, där är trixet.
Hittar man 10% glädje inom sig och så tänker man "Ha, jag har BARA 10% glädje, det är inte mycket, jag behöver varje gnutta så jag sparar på detta. Dela med mig kan jag göra när det blir MER". Känns igen?
Nej, det blir inte mer så. Ta dina 10%, ge bort 5, gärna i hemlighet, gärna till någon som du ser sliter eller har noll och plötsligt och vips, har du 25%.
Delad glädje är dubbel glädje, nej faktiskt mer än dubbel.

(Bild ovan av Belinda Paton, "The law of Giving"

När du sen har gett, sett dina gåvor multiplicera sig, ja, då behöver du lära dig TA EMOT.
Med öppna armar och med öppet hjärta TA EMOT.. Inga halvmesyrer!
Känn det! Berörs av det! Låt det smeka din kropp och din själ. Stanna i sekunden och njut!
Jag får, jag accepterar, JAG TACKAR och tar tacksamt emot. TACK!

Inget är så illa som en gåva som faller mellan stolarna.
En gåva som ingen är hemma att ta emot, där glädjen inte når ögonen utan mottagaren istället får något vilt i blicken. Vad skall hon eller han ge tillbaka? Hur skall han/hon visa sig värdig?
Hur skall tillbakabetalningen gå till?
Föga slår det oss att detta kanske är vår chans från universum, kärlek från oss själva till oss själva som manifesterar sig genom någon med ett vidöppet hjärta. Guds lilla hjälpare.

Samma med en gåva som ges med en baktanke. Sällan ser den som ger att den faller platt till marken då den som ger står där med "handen ute". Handen förblir tom då hjärtat är tomt, energin förminskas och den personliga ihåligheten ökar i takt med desperationen. 

Ingen säger att det är enkelt, vare sig att ge eller att ta emot men ingen övning = ingen chans till mästring. 
Universum jobbar med balans, utjämning och vi är alla små kraftstationer, små dynamos (du som är gammal nog till att veta vad det är, annars googla det.)
Det mesta kan vi skapa inom oss, vad det gäller energi, vi kan fylla på oss själva i stor grad men det blir så mycket enklare om vi hjälps åt, om vi lär oss höja vibrationen ett steg i taget, lite åt gången och så hålla den.

"Jag bara ger och ger och ger och aldrig får jag något tillbaka.." den kommer ofta tillbaka då vi tar på oss offerkoftan, då vi är trötta och tunga. Bästa är då är att inte ge på en stund utom till dig själv. Fyll på. Fundera på vad du VILL ge, till vem.. Be, vänta på svar, be igen.
Ge dem lite tid att fylla på dig och under tiden, förbered dig på det som kommer.
Är du klar när ladorna öppnas och det "regnar manna från himlen"?

"Ge av dig själv - och det du saknar kanske du får utav någon som ler. 
Ge av dig själv - ge till din nästa av det som är finaste tanken i dig"
sjunger Carola i en gamla sång om närvaro och att ge.
Ja, energilagarna är rätt enkla, det är bara vi människor som skall krångla till det.
Ge, Ta emot, ge och se det fördubblas, pay it forward.. Allt en del av att ge, få, vara tacksam för vad man har, inte hålla på det utan sända det vidare. Allt man sänder vidare blir MER..

Själv skall jag omfamna kvällen, öppna mina armar och låta gåvorna flöda in.
DET har jag förtjänt. God helg och du...  
Find your passion, LIVE your passion & Blessed BE!
 




torsdag 22 januari 2015

Mina assistenter, kärleken till jobbet och lilla jag!

Kärleken till mitt jobb går inte att beskriva, det är en sådan stor del av mig.
En vän till mig ställer alltid frågan till sina studenter:
"Om jag tar ut min hjärna, den är fortfarande funktionell och lägger den på bordet framför mig, ser på den. Är det då jag som ser på min hjärna eller är det hjärnan som ser på sig själv?"
Fånig liknelse men så är det för mig, du kan inte skilja mig från jobb delen i mig.  Tack och lov.

Att lämna mitt andliga team hemma har jag också gett upp vid det här laget. Det går inte, de knackar alltid på ändå, när det blir för krisigt, när något viktigt skall upp.
Det gäller inte bara mina kanaliseringar, det gäller alla typer av konsultationer men typen av klient gör att jag väljer om jag skall säga något eller ej.
Inte alla gillar det, inte alla är redo. Förståeligt, inte alla gillar rummet fullt av okända energier.

Många terapeuter jag känner önskar sig en assistent, någon som kan boka åt dem, någon som kan ta ut nålar, som kan ge ett handtag här och var.
Jag har inte en assistent, jag har många, tack och pris, och ingen av dem behöver jag betala.
All min tacksamhet till dessa vänner och jag vårdar vår kontakt ömt, utan dem, ett fattigare liv och mycket svårare som terapeut. Få dem att städa kliniken, ta betalt och så, ja, där är jag inte än men skam den som ger sig. ;-)

Idag ville de styra, de ville berätta om hemligheter till en homeopat klient..
Jag slet, bet mig i tungan, hyssjade dem men till slut, de vann. Jag är lite ringrostig men inte dum, såklart var klienten redo, såklart lade de orden i min mun och klienten nickade ivrigt.
Medan vi pratade framträdde fysiska symptom på hennes kropp, fysiska märken av något som inte hänt i detta livet.
 Mitt team lade inte orden i hennes mun, de talade i allmänna termer, hennes kropp svarade. Allt jag gjorde var ta fram en spegel, visade henne och polletterna fick trilla ner, av sig själva. 
Förberedde henne på jobbet som ligger framför henne, klargjorde för mig vilket medel som var det mest lämpliga med just den bakgrunden. En information jag knappast hade fått fram annars. 

Resten av mitt jobb var så att säga bara "ramverket".
Lärdomen för mig är lika stor som för klienten, jag lär med varje möte, ringrosten faller av.
Nu är det alla verktyg på bordet, jag väljer allteftersom det sker.

Det nyaste verktyget, ett jag gärna vill rekommendera är Doreen Virtue & Radleigh Valentines Tarotlek. Normalt sett har jag lite svårt att "rekommendera"nya verktyg men just denna har lek/deck har fascinerat mig. Dessa två ljuvliga ljusarbetare har jobbat hårt för att behålla grunden i tarot men ändå prövat att skapa en otroligt kärleksfull lek, med de vackraste, vackraste bilderna.
Om man inte vill jobba med tarot kan man bara beundra bilderna i denna lek, men intentionen är, använd den.

Påmind om min passion, om lyckan i livet sjunker jag ner i soffan och bearbetar det nya från idag.
Tack, tack och tack, jag känner mig otroligt liten i allt det stora men vad gör det när jag är en del av helheten. Som Doreen alltid påminner: "When nervous, focus on service!"

Vad pirrar i din nackrot? Från magen, inte från huvudet. 
Känslan är den som måste få tala.
Find your passion, Live your passion & Blessed Be!
 





onsdag 21 januari 2015

Ingen håller mitt hjärta som jag!


I nattens tysta timma väcktes jag av behovet att arbeta vidare med mig, 
behovet att en stund ensam få hålla mitt hjärta, se på det, känna in det, andas och vara med det. 

Ännu en pusselbit sattes på plats, en pusselbit i mitt eget individuella pussel, värme, tacksamhet följer i dess spår. 
Förvånat ser jag på orden på pappret, kunskapen. 
Den känns inte direkt ny och ändå, den doftar nytt, den känns ny och ja, den är ny, förståelsen för just detta inom mig. 
Man kan inte tvinga äpplet på trädet att mogna lika lite som man kan tvinga något annat att mogna, det tar den tid det tar... Skönt nog, irriterande nog men natten känner ingen brådska, bara ett innerligt lugn. 

Min barndoms hjälte härnedan får ge liv åt mitt tillstånd..
Den lena stämman, den inre kärleken och djupet, som jag hittat tillbaka till inom mig själv i tystnaden.
De tuffa läderkläderna, rockattributen, mitt yttre, min uthållighet, min envishet och styrka att våga öppna asken och släppa ut det, det fina med det fula, det smärtsamma med det lena, det djupa med det ytliga. 

Ingen håller mitt hjärta som jag, ingen håller min själ såsom jag. 
En tår av släppt anspänning, en tår att förstärka att ännu en pollett trillat ned. 
Det är varje människas uppgift och gåva, att hålla vårt eget hjärta och själ, värna om oss och vårt inre, kontrollera kompassriktningen då och då, hålla stadig kurs. 

Jag lånar gärna ut mitt hjärta en liten stund, jag vilar gärna huvudet i ditt knä men bara för att jag vill, bara för att du vill, önskar det, älskar det. 
Annars klarar jag fint tyngden själv, utmaningarna, skratten.
Skillnaden mellan nu och då? Tja, denna stunden och jag vet, jag klarar det!

Inte milsvid den skillnaden, men vem mäter? Inte jag! 


Jag finns, jag jublar, jag startar en ny dag med mitt dunkande, underbara hjärta. 
Namaste! 



tisdag 20 januari 2015

Bekräftelsens oändliga stresscirkel.

Bekräftelse är modeord. Ett relativt nytt ord hos gemene man, för ca 20-30 år sedan gjorde det sitt inträde i folkhemmet. Tidigare var det bara ett ord som användes i specifika salonger, hos psykologer, hos de religiösa.
Jodå, bekräftelse handlade om att bekräfta sin tro..Till eder bekräftelse i tron. 
Man bekräftade sin tro genom dopet, genom konfirmationen, genom tillhörigheten.

Senare på 1800-talet blev bekräftelse ett ord som användes om ev bevis/bevisföring.
"Han fick sina farhågor bekräftade" eller "han fick bekräftelse på det han trodde"
Idag undrar var och varannan förälder om de bekräftat sina barn på rätt sätt, om de själva blivit bekräftade, och om inte, vad göra åt saken.
Den individualistiska samhällsutvecklingen har banat vägen hitåt och forskarna är eniga,
vi har blivit duktigare på att ge varandra ytliga komplimanger i tid och otid.
Fråga ett blir - varför är det så och gör det någon skillnad?
Fråga två - vad sker när någon gör något verkligt "stort och annorlunda"?

Låt oss vara lite rebelliska (och missa lite bekräftelse från kontrollmänniskan) och ta oss an fråga två först.. Även här är forskarna eniga, vi bekräftar varandra i det lilla hela tiden.
Allt du egentligen behöver är ett facebook konto för att se detta hagla runt, men faktum kvarstår, när någon gör/orkar/eller har lust att gå långt över det vanliga så blir det väldigt, väldigt tyst.
Spännande, inte sant?
Vad sker med konkurrensmänniskan inom oss då? Eller är det kanske den lilla människan?  Vem är det då som inte "orka upp" att berömma det nya? Eller vem är det som letar fel för att "ta ner" det storartade som åstadkommits?
Det finns det många olika teorier om och antagligen är det lika individuellt som de fall som undersöks.Spännande dock, vi kan berömma grannen som så duktigt bakat muffins men vi kan inte klappa den i ryggen som bestigit Mount Everest eller skapat en brunn i Afrika.

Bekräftelse kan göra underverk, den kan göra oss gladare, modigare och starkare.
Om den landar i något.  Har personen i fråga en underliggande känsla från sin barndom att den inte duger så gör bekräftelse ingen nytta alls.
Forskare liknar det vid att hälla vatten i en sandgrop på stranden, hålet blir aldrig fullt, det bara slammar igen. "Bekräftelsenarkoman" myntades i Sverige för några år sen, "bekräftelse junkie" är slangordet som ofta haglar numera.
Vattenspannen som fyller hålet en sekund, sen är det dags att leta efter nästa.

Den individualistiska, stressade värld vi skapat är en fantastisk jordmån för en bekräftelsenarkoman - det finns ju ingen tid att landa i det egna, bekräfta det egna, lära känna en vetskap inom sig.
Hur gjorde de förr utan facebook, twitter, Instagram osv var frågan som uppkom i diskussion häromdagen. 
En lösning kan vara, de hade tid. De kunde känna in vad de gjorde, de slutade när de var trötta/nöjda/ behövde reflektera och så kunde de fortsätta igen. Det fanns ingen där att bekräfta dem, i vart fall inte i ögonblicket och ögonblicket tillhörde då dem. Inte någon annan..

Forskarna säger att bristande samvaro, bristande tid för varandra gör att detta berömmande på ytan i tid och otid också blommar upp, så till den grad, att den typen av beröm blir betydelselöst. Kanske något att tänka på när vi bekräftar våra barn? Andra vuxna i vår närhet?
Lösningen på "vatten i sandgropen" är ingen lätt sak. Att gå inåt, koppla sig till sitt inre, lyssna.
Emotionell och/eller kognitiv beteende terapi är forskarnas rekommendation, allt för att lära mer om den man är och hur ge till sig själv.

Själv tror jag, och ibland hoppas, att den värsta "mobil eran" snart är passerad. Att vi alla slipper vara mobil zoombies och att högsta livskvalité är när man inte har tillgång till mobil, nät etc.
Balans är alltid livets nyckel men först råder ofta kaos, pendeln åt ena hållet, pendeln åt det andra hållet, till sist, balans på mitten.

Finn en stund idag. Stäng av allt, lyssna på dina guider, ta råd från ditt team.
Se på själv utifrån dig själv och var stilla. Det finns egentligen ingenting du borde/måste just nu.
Låt din komplimang till dig själv vara genuin och du, du behöver inte ens posta den.
Direkt feedback. ;-)

Live with passion & Blessed be.



måndag 19 januari 2015

Aldrig ensam.

"Vart jag går i skogar berg och dalar,
 följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar, 
talar stundom varning, stundom tröst...

Allt vad vi till evig tid behöva, 
allt för evigt ha vi i vår vän. 
Allt som här vårt hjärta kan bedröva,
känner han och hjälper det igen... "
Utdrag ur psalm "Vart jag går i skogar, berg och dalar" av Carl Olof Rosenius.


Med blicken fäst på de två fiskarna som simmar i varsin riktning i kapellets oändliga vackra fönster, funderar jag över psalmen som klingar ut och dess budskap.
Medlem i världens äldsta "fiskeförening", ja, visste du det?
Det fanns en tid då de kristna inte kunde hänga kors på sina väggar, inte måla Kristus bilder ty det var ett säkert sätt att bli dödad på. Istället hängde de upp bilder av två fiskar som formade ett kors.
Tydlighet i sin tro, värnade sin rättighet men också beskyddade från de som inte förstod.

Många är de gångerna jag funderat på att bli präst.
Historierna tilltalar mig, etiken, moralen, värdet i sammanhållningen och ritualerna och många andra ting. Skräms gör jag av föraktet, oförståndet, fyrkantigheten, byråkratin... Så, visst, det finns en anledning till att jag inte valt att vandra den vägen, denna gången.
Religionskrigen blossar i världen och jag vänder huvudet bort i vämjelse, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skall göra. Olika vägar till samma topp, olika historier, samma budskap.
"Och störst av allt är, kärleken!"  

Mr X heter ofta en karaktär i spännande noveller påminner den jordnära prästen oss om, innan han fint knyter ihop Mr X till grekiskans stavning av Kristus som börjar med ett X.
Ja, sorry, men jag kan inte hitta det grekiska alfabetet på min Mac men kolla gärna, det stämmer.
X uttalas CH på grekiska, Christos, den smorde, vår egen Mr X.
Han som osynlig vandrar vid vår sida över skogar, berg och dalar i psalmens vers ovan. 

Själv anser jag att den osynlige vännen, min Mr X, är min guide, min ankarman på andra sidan, uppkopplad till alltet och en förlängning av Kraften eller om du så vill, Jesus Kristus.
Då han känner allt som mitt hjärta kan bedröva så känner han också lösningarna, mitt hjärtas innerst önskan och min personliga väg genom den. Min vän i skogar, berg och dalar.
Namnet är mindre viktigt, närvaron och kärleken det enda som räknas så behöver vi då identifiera honom? Kan han bara få bara Mr X?

Att kontemplera och be är kyrkans sätt att utöva mindfullness och meditation på.
Att genomföra ritualer är samma kyrkas sätta att markera övergångar och utöva "släpp på".
Att sända folk "till himmelen" är ord för det eviga livet, själens liv.
Att ge oss välsignelsen är påminnelsen, att vi alla är av kraften, har kraften inom oss och att vi är barn av detta oändliga universum.

Jag ser på grankvistarna som så vackert pryder kistan under de kraftiga röda rosorna, de vita Liljorna. Granen som påminner om min morbror/min onkels skog. Det känns gott.
En annan psalm har texten "Lär mig du skog att vissna glad...". Den irriterade mig när jag var liten, jag tog texten för bokstavligt.
Lite äldre, lite visare (inbillar jag mig) sitter jag på denna begravning och undrar om jag är den enda som känner en lättnad.. Ångesten har släppt sitt grepp om min onkel, har är inte längre rädd för att dö, han har fått gå vidare, fått möta sin själs vida, fria vidder.

Döden är den sista dörren på denna sidan, sen kommer en ny tid.
Vad som händer om jag har fel?  Tja, då har min "dumdristiga tro" besparat mig onödigt lidande och ångest på denna sidan och jag kan, likt den nämnda skogen, vissna glad. Alltid något..
Men jag har inte fel, det vet jag ju, Continuation Day!

Vid graven viskar jag i den bitande Januari vinden:
Happy Trails, O.
Jag ser honom le och vila i stunden, friheten klär honom, som den alltid gjort.
En varm hand i min, en blick byts, dags att vandra vidare och ta hand om de levande.
Vi behöver varandras värme och skratt.

Fånga din dag, jaga din passion, lev ut den.
Blessed BE!






















torsdag 15 januari 2015

Pekfingret..

När själen har ont, då behandlas psyket i vårt samhälle så har det varit en stund.
Diagnoser, förändrade medvetandetillstånd, gränser och så vidare suddas ut.  Men patienterna som inte går att stoppa ner i en box skapar problem och det blir tydligare och tydligare för vården. Många i vården vet detta, många ifrågasätter och jobbar inifrån för ändring, frågan är dock - ändra hur?

Man börjar inse att man inte har koll på allt i hederlig skolmedicin och psykologi.
All "andlig utveckling", alla kurser, alla steg i meditation, clairvoyance - vad skall de göra med dem alla?
Själv har jag fått möjlighet att agera konsult,  intervjua några som "ligger i gränslandet", några som man inte vet vad man skall göra med och min uppgift är, att på deras "språk" ta reda på vad de tror.
Det är klockrent för någon som levt sitt liv i denna branschen och som samtidigt, alltid sett sig själv som en översättare. Nästan lite ironiskt faktisk.

En av mina "arbetsgivare" känner mig rätt gott, vi har samtalat mycket, en del privat och det var väl avgörande för att jag ens skulle vara påtänkt då jag inte bär något titel av rang.
Det visade sig igår också vara förutsättningen för skapandet av en magisk situation, guds lilla pekfinger hade rört i soppan och en gnistrande sekund uppstod.

Strax före jul såg en av klienterna mig, min man och min minsta dotter utanför behandlingshemmet där hon sitter. Jag var in för att lämna något, man och dotter väntade utanför glasdörrarna, ivriga att få gå på julskyltningen. Dottern härjade omkring, lekte spring lekar och roade sig medan mor gjorde sitt ärende.
Så igår träffades samma klient och jag för en session, vi diskuterade läget, hon hade mycket på hjärteroten, framförallt plågar det henne att i dagsläget inte kunna/få/bli trodd i sin clairvoyance.
Vi lade en del tid på det, pratade om att det är tid för allt och att just nu funkar det inte att var verktyg för alla, just nu måste hon och hennes läkning gå först.

Min arbetsgivare kommer in i rummet som avtalat vid en viss tidpunkt och vi gör en avstämning alla tre, en sorts avrapportering.
Väl gjort försöker jag avsluta genom att "skylla lite" att jag måste kolla telefonen, lillan är på skidskola och man vet aldrig.
Klienter ser då upp med ett leende och säger:
"Lyckliga dig som har tre barn att gå hem till, det måste vara jordande om något. "
"TVÅ barn.. Två barn, två tjejer, en på tretton, en på fem" rättar jag försiktigt, vi jobbar med tillit.
Klienten rynkar förbryllat pannan och utbrister genuint och förvånat:
"Jamen, när du var här före jul.. Då hade du ju med dig familjen, barnen lekte på gatan, springlekar, hoppade. En tjej och en kille, de var så lika, samma ålder. De måste ju ha varit... tvillingar!"

Blodet isade i mina ådror, nackhåren stod rätt upp.
För er som inte vet, Selma skulle varit en tvilling men det andra barnet kom inte till oss utan vände hemåt igen. Detta är det få som vet i denna miljön MEN min arbetsgivare på stolen är en av dem.
Försiktigt vänder han sig på stolen, nickar stilla, polletten har landat.
"Den lilla killen var från andevärlden.." viskar jag försiktigt och klienten bleknar.
"Förlåt, jag säger ju det.. Jag ser inte skillnaden. Klart han är med dig, han känner ju din sorg, din längtan". Hon reser sig upp och denna gången är det hon som kramar mig.

Tack för påminnelsen!
Tack för kärleksförklaringen. Jag känner mig blessed. Hittar inget bättre ord.
Fördel henne, fördel mig, Guds pekfinger rör alltid magi i soppan.

Live with passion & Blessed Be.

tisdag 13 januari 2015

Miss it like a hole in the head?! Något om ett släpp..



Release är ett populärt ord i andliga cirklar och ett vanligt kort i många alternativa kortlekar.
Att släppa något anses som en arbetsuppgift, som något nödvändigt, som något bra då det ger plats för det nya enligt principen - gammal energi ut, ny energi in.

I nyårstider talar alla om "släpp", till och med de som inte reflekterat över ordets innebörd.
Det gamla livet skall släppas, de nya vanorna skall manifesteras, det skall bli bättre, högre, större, renare och bättre.
Fint, fint, enig, enig, bra, bra. Men en liten fråga - är det något märkligt med "släppet" om det gamla kommer tillbaka?
Om något ligger under allt det nya och stilla viskar "men jag då? Jag vill också vara med! Jag är inte färdig!"
Är man färdig för ett släpp, ett verkligt "släppa taget om" när man faller tillbaka?
Vad kommer först är oftast frågan - motivationen eller handlingen?

Personligen tror jag detta är högst individuellt, hur man vet att man är redo att släppa något, att man inte "behöver det längre", att det skall ersättas.
Att städa till exempel, det är ett "släpp", att kasta saker likaså och där är det rätt synligt, dammtussarna dansar bort från golvet, färgen på mattorna syns igen, de trasiga obrukbara sakerna blir körda till soptippen etc.
Många jag känner städar då de har viktiga beslut att ta, själv städar jag när jag har svårt att välja mellan olika ting - ordning inne och ute. Where you mind goes, energy flows. 

Dottern kom häromdagen och visade en teckning som en väninnan gjort av en traumatisk händelse, jag blev förvånad och samtidigt inte. Väninnan är mycket konstnärlig men i den åldern?
Så säger dottern plötsligt: Ja, hon gjorde det för att psykologen sa det, att det är ett bra sätt att "släppa på", när man är så konstnärlig som hon. 
Japp, jag ser den. Är bearbetning alltid samma som släpp? Finns det en skillnad?
Måste att släppa innebära att man glömmer eller kan man via släppet ta med sig lärdomen och gå vidare?  

En annan fråga är - måste alla släpp vara "aktiva"? Måste vi bestämma oss? 
Många säger ja. Aktiva släpp kombinerar handling och medveten tanke, resultatet blir därmed stabilare.
Andra (lika många) säger nej. Står man stilla, grundar man, låter man bli att pressa så faller brickorna på plats en efter en såsom stenarna som tar dig över bäcken. Det gamla "släpper" av sig själv, ersätts.
Metoderna för "Släpp, release, let go osv"  är många. Vilken är din favorit?
Vad funkar för dig och vilka skulle du vilja dela med mig och andra?

Släpp och transit ligger sida vid sida, först släpp, så är man i transit, så kommer det nya.
Ibland sker ett "släpp" utan att man tänkt sig det, livet slår till, vips, med en kraftfull, smärtsam spark i baken står man i transithallen. Oförberedd och med en ordentlig sveda i rumpen stumpen. AJ, usch, vad hände?
Passenger har skrivit en fin låt om just detta... När något oväntat sker, en brand, någon som lämnar en och att "life carries on!"
Det är nämligen det som sker vid ett släpp, livet fortsätter, inte sällan med nya friska tag.
"Now I've got a hole in my pocket, a hole in my shirt, a whole lot of trouble, he said. 
But when money is gone, life carries on and I miss it like a hole in the head!"

"A hole in the head" är inget någon av oss någonsin saknar..
SÅ, MOD, syster. MOD, broder! 
Eller som kvinnan i sången uttrycker sig, mitt i sina problem:
"Mortgage to pay and four kids to raise, but keeping the wolfs from the door.
She said the wolf's just a puppy and door's double locked so why you got to worry me for?!"

Släpp, release.. Lyssna på Passenger, le och öppna dörren för det som komma skall.
Find Passion, Live with Passion & Blessed Be!
Enjoy!


söndag 11 januari 2015

Råd från "The mad hatter."

"You know what the issue is with this world?
Everyone wants a magical solution to their problem, 
and everyone refuses to believe in magic"   
The Mad hatter from "Once upon a time".

Ja, varför är det så? tänker jag stilla för mig själv, här i lampans sken, när jag läst igenom nyheterna, när jag skramlat en kortis genom FB. Stoppar jag upp och känner in så känner jag oron och våndan vrida sig i magen av det jag läst, jag känner mina energi fält fladdra och "fladdret", just det där "ångest fladdret" är svårt att komma till tals med.  Många lever i det för jämnan, många märker inte ens av det, det har blivit ett naturligt tillstånd.
Varför är det så?

De flesta artiklar som läggs ut formulerar problemet väldigt bra, formulerar det negativa, sätter ord på det men kommer till korta vad det gäller lösningar, varför man valde det man valde från början och hur i helsike man skall ta sig därifrån, det, det lämnas i nio fall av tio åt läsaren att lösa själv.
DET gör vi inte, vi människor, vi läser/ser/absorberar det negativa och sen går vi runt med det i hjärta, hjärna och system. Till vilken nytta? Jo, för att absorbera mer negativitet, och ändå mer, och mer igen.
"Jag? Jag kan inte påverka det där! Jag är inte stark nog/mäktig nog/klok nog..."
"Sån har världen alltid varit, en tung plats, jorden är sådan. En golgata vandring.."
Sure thing! Jag har varit och är också där till tider och DET vet jag i vart fall efter alla år, mycket vill ha mer. När jag hamnat där så får jag bara mer depression, mera negativitet, mera tungsinthet, mera smärta, blir kraftlös, blir... Listan fortsätter.

Påminner dig, kära läsare, spannet är stort.
Jag menar INTE att vi skall gå ut i förnekelse, vi skall se på det dåliga men vi skall vara observanta på vad vi släpper in, vi skall inte glömma att våra tankar ofta förleder oss liksom att de som ger oss informationen kanske också har ett syfte med det de gör/släpper/distribuerar.  
Här i Norge kallar vissa det för VG kunskap, VG är en tidning a la Expressen i Sverige.
Ty allt som står i Expressen är väl sant?! Eller?

I ett samtal med Cicki häromdagen om skillnaden mellan "oron i maggropen" och "tilltron till att det finns magi", uttryckte hon "Jamen, det är ju precis det HÄR vi andra behöver höra från dig, det du behöver lära ut!"
Egots första tanke blir då "Jag? Jag som är så negativ, som är så låg, som mått dåligt i perioder.."
Sanningen är den, att hon, kloka Cicki, slog huvudet mitt på spiken.  
DET är precis vad mitt livsändamål går ut på, att  i stort och smått lära andra hur man hanterar energier, hur man är obs på dem och hur man vänder det negativa till magi.
Hur skulle jag kunna lära ut detta om jag inte har prövat det själv? Ordentligt.

När jag efter samtalet kikade mig runt insåg jag att det människor jag beundrar och dras till är människor som ser på problem med relativt "nyktra ögon" och sen frågar sig: Vad kan jag göra åt detta?  Mantra hos flera av dem är "ingen kan göra allt men alla kan göra något". 
Lycka -står också som en central punkt i deras tillvaro, deras egen lycka, tacksamhet, vara glad för det lilla och pröva göra det stort.
Vårt eget ego tillika samhällets/världens ego har lärt oss att det är fult att börja med att tillfredsställa sin egen lycka, balans men faktum är, det finns ingen annan väg. (Dock är det inte det samma som att "flykta från jobbiga situationer" genom att säga "jag måste se till min egen lycka").
När vårt energihjul snurrar rätt, så attraherar vi mera, kan ge, har kapacitet och magi skapas.


När vi inte kan vila i att allt är gott, i tillit så behöver vi sätta oss ner och fundera vad vi kan göra med oss själva och för oss själva. Kanske tom ta lite hjälp av någon annan för att komma åt vårt egna "svarta hål".
Det finns hjälp att få, det finns oändligt mycket goda krafter där ute, massor av fina energier och duktigt folk.
Bara en smula av energi kan ökas genom "attraktionslagen" och det fungerar inte helt olikt en magnet. Fokusera på smulan och minns, MYCKET VILL HA MER... Tom smulan önskar mer.
Inget fel i det, bara en fantastisk fördel.

Ha en strålande Söndag. Njut vilodagen.
Lyssna inåt... Vad sker i tystnaden?
LIVE with passion & Blessed BE!





fredag 9 januari 2015

Hemma!





Jag har bestämt mig!
Jag har knackat på dörrarna, i transit, i väntrummet.. Som du läste om sist.
Så kliver jag igenom en svängdörr, en fysisk sådan, hjärtat i handen, stilla, mitt bubblande blod ..
Färgerna leker i solljuset i inomhusgatan, ögon som möter mina, hemma!
Ord som jag förstår, språk som jag förstår, kroppsspråk, ordval, handlingar, det klaffar!

Vi bär alla våra demoner. Lyssna på texten i låten nedan, se videon.
Vi, människosläktet, vi behöver gemenskapen. Vi behöver spegla oss i varandra, se varandras svarta hål och våga segla in i det.
Det handlar inte om att kunna, snarare att erkänna att jag har inte en j..kla aning men jag seglar gärna med dig. Det handlar egentligen om mod... Våga vara människa.

"Jeg sa; jeg har en muskel: hjertet! 
Jeg har to muskler: leppene. 
Jeg har tre muskler; Bli hos meg!"  Niels Fredrik Dahl.

Öppna helgen med alla muskler! ;-)

Live with passion & Blessed Be.
Namaste!

torsdag 8 januari 2015

I Transit med djupaste respekt.

Den långa, långa vitmålade korridoren sträcker sig så långt mitt öga kan se åt båda hållen, dörrar till höger, dörrar till vänster, dörrar, dörrar och däremellan, vitmålade väggar. 
Ingen öppen dörr, inga skyltar, inga dekorationer, inte heller några distraktioner. 

Jag har klivit ut i korridoren, stängt dörren bakom mig, ordentligt, hört låset klicka igen. 
Hjärtat hamrar vilt i brösten, svetten bryter fram, magen ut och in.. Kräkas, gå på toa, eller bara sjunka ihop. Done! 

Varför är det så skräckblandat? Jag har ju varit här förr.. I transithallen. 
Det gamla är passé, utpumpat och trött, det nya har inte fått plats då det gamla tagit all plats intill för blott en sekund sedan. Kvar är då, vita väggar. Tills det nya tar form, tills dörrarna öppnar sig. 

Svårigheter att släppa det gamla har ridit mig, det är trygghet, det är säkerhet, hemvant, hanterbart och en gräsmatta är väl alltid en gräsmatta även om det är både avbränd och brun.. Eller? 
Nej, det steget har jag nu passerat, beslutat att det inte är tillräckligt längre. Dags för något nytt. 

För att få måste du ge - sådan är universums lag. 
Vill du ha kläder, ge bort de du inte brukar. 
Vill du ha pengar, spendera och känn att du har tillräckligt. 
Vill du ha nytt, ge av ditt gamla. 
Så, jag stängde dörren, slog den i lås.. Kvar mitt bankande hjärta och min ordlösa skräck. 

Rädd för besvikelser, det har varit många av dem under ett par månvarv. 
Men som hjälten säger "You can't win with a losing mind", jag behöver tro, jag behöver affirmera,jag behöver veta att det som skett på inget sätt behöver diktera min framtid. 
Blanka ark, ny värld. 
 
Saknar jag verkligen den gamla håliga, nötta tröjan när jag kan få en fin, en ny med mjukt garn och ljuvliga kanter. En som faktiskt passar mig. En som blir min med tiden. 
Hur fyller man saknad efter något man inte behöver? 
Hur är man tacksam för det överflöd man ändå alltid har med sig? 

"I have never begun any important venture for which I felt adeqautely prepared!" Sheldon Kopp. 

Samlar det lilla av mod jag har i mitt bankande bröst, knackar på de dörrar som känns riktiga, de som attraherar mig. Hur kan de det när de alla ser lika ut? 
Inga fakta, inga tecken, bara en tydlig känsla. 
Så sätter jag mig ner att vänta... Vilken dörr öppnar sig först? 
Vilket ljus fyller rummet när dörren öppnas och transit tillhör det förflutna? 

Jag är tacksam för vilket ljus det än är, ty hur det än är, så skall det vara precis så. 
Tack, tack och tack för möjligheten att återigen transformeras. 
Tack, tack, tack för den oändliga, outsläckliga eld av tillit och guidning som leder framåt. 
Tack, tack, tack för att jag få stå på tröskeln till det nya, känna draget, får flyta med och är nu ett med det.  Tack.

Live with Passion & Blesssed Be! 
Namaste! 



tisdag 6 januari 2015

Den magiska åttan.

2015 är åttans år enligt nummerologin..
Om jag blivit knäpp? Nej,nej, bara räkna själv. 2+0+1+5 =8.

Allt bär energi säger många energi traditioner och sålunda bär bokstäver, namn, teckensamlingar (tänk hieroglyfter, Hebreiska tecken, kinesiska tecken) och siffror också energi.
Siffran 8 har ingen början, inget slut och får sålunda stå som symbol och energi vibration för det som på engelska kallas för infinity, direkt översatt oändlighet. 
Själva symbolen för oändligheten är en liggande åtta med viss skuggning i kanterna, ja, bara slå den upp vart som helst och se.

Många energitraditioner har därför sett på nummer 8 som ett magiskt nummer, nästa i klass med "dubbelnumren" t ex dubbel 1 =11, 22, 33, 44 osv som ofta kallas "master numbers" och som sådana namnger och pekar på olika starka energifrekvenser.
Historierna berättar att den store tänkaren Pythagoras lät sina följare meditera över just nummer åtta då de hade lust/önskan om att manifesta något i sitt liv. Enligt honom (och många senare) skapar just numret 8 vägar till överflöd, rikedom och besvarade drömmar.

Ja, faktum är att de flesta är rörande eniga angående nummer 8, nyckelorden blir makt, ansvar, goda tider/finanser/tillskott men också, gott omdöme och erkännande.
Men åttan kommer inte gratis, tom meditation är ett slags arbete, en hängivenhet, en upprepning och det måste till för att åttan skall börja skapa - handling!

Med ett småleende spelande på mina läppar har jag lyssnat på alla "giganter"inom den andliga världen de sista dagarna, alla de som vart år sticker ut hakan och förutspår det kommande året.
Nästan ALLA har detta år betonat AGERANDE/HANDLING som ett nyckel element för att lyckas just detta år. 
Är det i grunden så märkligt? Såklart inte.
Hur många av oss har suttit och bett om rikedomar i vardagsrummet och de har trillat ner genom skorstenen? Kanske en eller max två.. Oftast står egot i vägen och säger att detta är inte möjligt, därför sker det inte heller. (till trots för att det nog skulle kunna vara så).
MEN, det är en helt annan blogg och den kommer en annan dag.  

Vänd din energi emot den ljuvliga ÄrkeÄngel Raphael, be om hjälp att ära och respektera dig själv genom att följa din inre guide och stötta densamma med HANDLING.
Låt dock guidningen komma först, låt Yin leda yang, förståndet leda handlingen.
Världen är så full av Yang just nu, världshändelser, agera inför det nya året, göra, göra, göra, att det lätt blir både huvudlöst och poänglöst.
Starta inombords och jobba dig utåt. Skapa balans i ditt system.

Att vara i det oändliga, att vara i de två slutna cirklarna kan också innebära behovet av att städa bort en del gammalt, tvätta ett inre fönster för klarare sikt. 
Ett förslag är att göra som vi, gör en nyårs detox för dig själv och rensa egot.
Ta ett papper. Namnge alla som irriterar/irriterat dig, personer, företag, organisationer, ja, vad som, lista dem på ett papper. Överst kanske du borde skriva ditt eget namn, hur ofta är du inte irriterad på dig själv av olika anledningar? 
Så, gå till en privat plats och jobba dig igenom listan genom att se på namnet, det första och säg sedan: 
Jag älskar dig (högaktar, är glad i - om älskar känns jobbigt men love är det bästa ordet!), jag förlåter dig och jag håller inte tillbaka någon aspekt av förlåtandet. Jag är fri, du är fri och jag släpper dig nu.  (själv säger jag amen på slutet, men det är jag det. ;-)
Så, tar du nästa namn på listan..

Detta år blir som att skala lök tror jag, en del omtag, en del nya lager av sådant man trodde var passé.
Men mest av allt tror jag det blir ett år av ÖVERFLÖD av allt det jag önskar mig. 
Abundance! 
Jag gör som Hans och Greta, följer smulorna som skapar en tråd att följa.
Vad följer du? 

Live with Passion & Blessed Be! 
Enjoy the moment and as such, enjoy infinity. 
Namaste!






måndag 5 januari 2015

Starta året med månen i Kräftan!

Har du sovit gott inatt? Är du mångalen?
Jag är inte mångalen men jag är "månklar", det anser jag själv i vart fall, påverkad av månen men mer på ett positivt sätt.
Årets första fullmåne ramlade över oss redan idag, den femte dagen av det nya året och den inträffade kl 05:53 imorse.

Månen i kräftas tecken samt de spänningsaspekter som inträder på himlen just i samband med detta gör att mången vis man och kvinna styr sin uppmärksamhet emot dem.
Det är en kraftfull, viktig fullmåne denna gången och den påverkar både det personliga och det kollektiva planet.
14 grader in i kräftans tecken ligger stjärnan Sirius, fullmånen träder fram precis på denna grad.
Sirius är känd som huvudstjärna i stjärnbilden "Stora hunden" och är den från jorden sett, den klarast lysande stjärnan efter solen. Med sina 8,6 ljusår från Solen är den en av de stjärnor som ligger närmast vår sol.
Sirius har förknippats med Gudinnan Isis och med magi och visdom.
Vad innebär denna fullmåne för dig på det planet? Vad vaknar inom dig?

Men detta är ändå inte "det stora" spänningarna.
Mitt emot månen (så är det alltid, månen mitt emot solen) & Sirius ligger solen, denna gången i Stenbockens tecken och tätt på solen, denna gången, planeten Pluto. Samt bredvid Pluto och Solen, asteroiden Vesta. Blev detta för mycket för dig? Förenkla.
Tänk dig en cirkel. På ena sidan står månen och Sirius skuldra vid skuldra och drar i ett rep, på andra sidan repen, rakt över cirkel, står Solen, Pluto och Vesta och drar i andra änden.
Allt detta skulle nog vara gott och väl men, Solen och Pluto också en liten inbördes diskussion på gång, kalla det gärna ett litet gräl. En spänning, en sk konjuktion.

Hur påverkar detta då dig?
Tja, det beror såklart på vart du har dina planeter, vart du är i din livscykel men du kan helt klart använda dig av energierna, rida på vågen och spegla dig i världsläget.
Månen i kräftan innebär en känsla av att gömma sig i skalet, dra sig undan, låta bli att se det självklara - ting måste förändras. Nya vindar blåser och motståndet emot denna förändring kommer bara att "öka smärtan", processen genomförs ändå.  Det ser Pluto till.

Vi, både kollektivt och på individplanet, manas nu framåt men framåt i nya banor, utvecklas, skapa.
Så, bäst är att välkomna den och på så sätt också, säkra den.
Detta är tillika tiden för känslomässiga ytterligheter men inte heller det ger också någon bonus.
Bättre se på tillvaron med så "nyktra ögon" det bara går, "Not my drama, not my monkeys" men samtidigt inte glömma, tänka nytt!

Förtvivla inte så mycket.
Solen och Plutos lilla intima diskussion ger en känsla av att du som individ behöver förnyas och att förändringen är "oåterkallelig". Vesta sätter där nyckeln i ditt inre lås, "hon" är bärare och beskyddare av den inre elden, vår drive, vår önskan och när Vesta aktiveras kommer ett naturligt uppvaknande eller en insikt om varför, vart och hur vi valt att inkarnera. Vad är ditt livsmål?
Vart skall du?
I denna konstellation kan det alltså ge dig känslan av att du har ett skriande behov av att lämna en relation, en situation, ett arbete eller ett sätt att tänka och agera på. Så, agera då!
Överdriv inte, skapa inte drama, agera och släpp sedan.

Maktspel av olika sorter är inte ovanliga i dessa "förtätade energier" så vi bör alla se upp och använda våra energier och vår kraft på ett konstruktivt sätt.
Det vi gör i det lilla, när vi agerar på orättvisor och dess likar är att vi hjälper till i mikrokosmos men det får även effekt på makrokosmos, den stora världen där ute, vi kanske bara inte kan se det direkt och så tydligt.
Se dig om i tidningar och TV. Vad sker med världsläget just nu?
Vem visar musklerna? Vem manipulerar och hotar? Vem behöver vi "hjälpas åt att hämta hem" då han/hon visar tecken på rastlöshet och inre tryck?

Ställ dig på din inre surfbräda, vänta på den sjunde vågen och SAIL ON!
Energierna är perfekta för det. Alla som lade ett nyårslöfte eller en strävan kan här plocka upp en "boost" värd namnet.  Happy trails. ;-)

Live with passion & Blessed be!
Namaste.










fredag 2 januari 2015

Takk, takk igjen du fineste venninna mi

Detta års första inlägg skulle bli en blogg om nya energier, om energi innehåll hos stort och smått, istället blir det en blogg till en speciell person...
En hymn som ärar en person jag med tacksamhet kallar "venninna mi". Du kan läsa, fundera över vem du skulle vilja börja året med att skriva ett "jeg digger deg brev till".

Fantastiska Sigrunn,
Detta blir en blogg på svosk, en blogg om rød/hvit/blå som blandas med blått och gult, ja, faktiskt ibland även lite blått och vitt.
Jeg vet du leser bloggen min hver dag, jeg vet fordi når den er tom får jeg kjeft, du vil jeg skal skrive, du vil jeg skall ge ordene liv og du pusher meg til det.

Din signatur melodi är, och förblir, "High Hopes" med Bruce Springsteen och när tiderna är tuffa delar du med dig av vad du har i "skåp och lådor", inombords, utombords.
Du har gjort ting som är obekväma för dig då du vet det är viktigt för mig (och för andra) och detta gör att jag gärna flyttar berg för dig när du behöver.

Din inre styrka är din glädje och dina djupa rötter, med dem har du långsamt tvättat bort den "bruna sörja" som länge fördunklat min själ, du får mig att se "min inre glädje" och du påminner mig om den ofta.  Att jag är född med den, glädjen och styrkan.
Vår gemensamma "pojkaktiga" humor (guttete humor) får oss att le ofta og mye og vi får de som ler på vår side. Det, det er som du sier, "a match made in heaven", we are a match made in heaven". 

Ja, jag vill gärna ha skrattarna på min sida, livet blir aldrig tråkigt då. 



Sist jag såg din man upplyste han mig att jag gärna fick "Ha en fling med kona hans" så länge jag inte blandade in någon annan, ty hon/du blir gladare, öppnare och mera livfull sedan vi lärde känna varandra. Jag hoppas de orden är sanna, ty finare komplimang får jag leta efter.
Vill så gärna få ge mer till dig av mig, vill så gärna få mer av dig i mitt liv och på så sätt göra bådas våra liv rikare.
"Den tar fineste venninna mi på strak arm" sa du och log pilimariskt när utmaningen väntade i hörnet, dina ögon glittrar då du vet, vet så väl att utmaningen kommer att kosta men du är där för mig.
Din tilltro gör att jag växer, og att få vara "fineste venninna di" är något jag värdesätter högre än gods och guld.

Favorit mötet med dig är de korta stunderna av samtal, med benen på bänken och med mannen nedan vrålande ur anläggningen..
Detta årets första kärleksförklaring ger jag till dig, många flera finnes där denna kom från och jag glädjer mig till ett år rikt tillsammans med dig, i landet vänskap.

Varsågod, vår "tunge tråkk låt".. Jag tror "you are the woman on his lap, drinking champagne.."

All min kärlek, djupaste respekt, KLEM, Maud