Del av min resa i nuet

Meandering - means "walking aimlessly, without a purpose".
Vandra utan tydlig mål och mening, skapa plats, skapa mera plats, rensa, värdera, släppa.
Plocka upp från "marken", kontrollera, väga, släppa...

Allt du släpper som är ditt, som du skall "ha" kommer tillbaka till dig! Sådan är lagen, attraktionslagen. Du behöver egentligen inte oroa dig eller styra.

"Hur tomt kan det bli?" frågade kamraten förvirrat, när jag gick loss ett varv till och jag såg förvånat upp. Tomt? Jag uppfattar det inte som tomt, faktiskt. Jag uppfattar det som om jag släpper på det som inte längre har någon betydelse för mig.

Egentligen är det A course in Miracles första enkla läxa: This table doesn't mean anything, This foot doesn't mean anyting, This door... och så vidare. Rörelsen och energierna är allt, utan rörelse kan inget förändras.

Det är svårt för mig att vara i "void", i tomhet, utan riktning.
Jag har alltid vetat vart jag "skulle sen", tre extra jobb under utbildningen, resor till och från olika länder, delar av verksamheten här, delar av verksamheten där. Resan och målet, tack och lov, det var inte bara målet som räknades men ändå, en tydlig rutt, höger här, vänster där och så, så parkera.

Ett fåtal gånger har jag varit besviken över målet t ex den gången jag så tydligt visste vart jag ville bo, området, adressen, ja, tom huset. Målet var - bli boendet där.
När nyckeln låg i min hand kände jag bara tomhet, vad i hela h..vete gjorde jag här?
Tack och pris, detta har inte hänt så ofta men den "medaljen" som alltid väntar vid målet smakade ändå inte in i märgen, berörde inte, ruskade inte, kändes helt enkelt inte.
Blir bättre nästa gång... Nästa mål.

Terapeuten i mig har alltid njutit av resorna med klienterna, njutit av att se dem cykla in i solnedgången men nästan lika ofta har jag upplevt att jag kanske inte har något med processen att göra.
Världen är inte trasig, den behöver inte helas! Den behöver bara balanseras och belysas.

Därför möter man ofta som terapeut folk som är "askholes", jo, de där konstant frågande människorna som frågar, frågar och frågar MEN som aldrig vill ha svar eller ens förslag.
Såklart, det är så! De skall följa sin egen inre rytm men de lyssnar inte, de vet inte hur, de vet inte hur själen låter.  Men ändå, trots allt ovanstående, så vet deras själ  att någon annans ton skall den i vart fall inte följa. Alltså frågar de, och frågar, och frågar, och finner ändå inte rätt svar.
Ingen nyckel passar i låset.

Funderingar som dessa gör att terapeuten i mig behövde tid på sig, tid att fundera över vad och vilka verktyg den har lust att använda i framtiden.  Jag fick också lust att undersöka min själ, utforska, lyssna in - vilka andra delar finns outforskade inom mig?  Vad har ännu inte rört mig och berört mig?

Jag började städa, släppa, göra mig av med... En del i taget.
Saker, teorier, människor, gamla mönster, avtalade tider, invanda sätt att hantera på, kan du nämna det, då kan jag fundera på vart det passar in.
Någon nämnde att när man hamnar i denna situation så vandrar man över en bro, en bro till tomhet och ensamhet, men på andra sidan står själen och väntar. Jag kan le och nicka igenkännande.

Känslorna blir tydligare, vibrationerna från mitt sinne likaså, ja, du vet, nästan som när du haft magsjuka eller förkylning och så kan du äta igen.. Wow, mötet med världen, lukterna, du vill ta allt i famn. Fast här tar jag inte något i famn, inte ännu, jag bara fångar det som verkligen berör mig!
Det som får mig att känna mig levande, det som ger "truth bumbs"(gås hud på nacke och rygg), det som får mig att le.

Även kroppen har berörts av den nya hållningen, den har släppt på gamla bekymmer, släppt upp dem till ytan, tvingat mig att se på dem och nått ett annat stadium.  Den blir också ett element att lära känna "igen" då, den kära kroppen, eftersom den ger nya signaler, beter sig på ett nytt sätt och jag förundras återigen av dess sätt att kommunicera.

Vilan - har kommit till i mitt tomrum. Jag räds mindre.
För ca två veckor sedan dök något helt nytt upp.. Något som kittlade alla mina nerver och jag agerade genast, en ny väg, en helt ny destination.  Det fanns inget letande efter detta, jag har inte sökt eller tänkt tanken. "Den" presenterade sig själv för mig, nu tar jag reda på vart den leder mig.

Allt finns där redan, det vet vi också...
Nothing real can be threatened, nothing unreal exists.
Course in Miracles.


Jag tackar för att du delat mina privata, korta funderingar runt min resa.
Kanske ger jag en fundering eller två till dig?
Njut din dag, vart du än är!
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy

Blue moon.

"Once in a blue moon" -säger man på engelska och hänvisar då till något som sker mycket/ganska sällan. 
Varje år har vi alltså 13 st fullmånar fördelat på de tolv månaderna och de tolv tecknen i Zodiaken.
Hur går detta ihop?


Jo, denna månad har vi två fullmånar i Skyttens tecken och mellan dessa två, en busig nymåne i Tvillingarna. 
Den första fullmånen infaller den 21/5 kl 23:14 hos oss och denna ligger bara 1 grad in i Skytten (komihåg - plus/minus fem grader då du kollar ditt eget horoskop).
Så tar vi oss an en nymåne i Tvillingarna den 4/6 - jag återkommer till den, och så den 20/6 har vi en ny fullmåne, också denna i Skyttens tecken men denna gången 29 grader in i tecknet.

Denna bloggen tar sig an denna fullmånen, denna på 1 grader i Skytten samt "det övriga", det som pågår på himlen samtidigt och i allmänna drag.
En vän till mig kallar det "The celestial conversations" eller översatt "Himla samtalen" och det tycker jag är passande och vackert!

Jag uppmanar dig, som alltid, att se till ditt egen personliga horoskop när du läser detta. Fundera över hur det påverkar dig!  Det jag säger här är som en "väderprognos", om jag säger "det snöar i Värmland", ja, då kan det snöa i Torsby men regna i Kristinehamn. Om du förstår vad jag menar...
Det individuella skall också med! Alltid!

Vid denna fullmåne ligger månen på exakt samma gradtal som Mars, som går i retrodgrad, och därför tuggar sin väg baklänges genom Skytten. Mars står normalt sätt för det maskulina, för drivkraft, vilja och motivation men när planeten går baklänges så vändes detta oftast inåt. För påseende, för förfinande och genomgång.. Detta RE-beteende som vi berört många gånger. 
Men såklart, det kan också innebära frustration, känslan av att sitta fastlåst och oförmåga att röra sig framåt och när detta involverar Mars slår det gnistor. 

Mars är dessutom extremt nära jorden vid denna fullmåne, allra närmast kommer den den 22/5 och det gör också att dess inverkan på oss ökar.
Skytten är alltid upptagen av sanningen, den egna sanningen, det unika. 
Så när vi får fullmånen och den "sökande" Mars här handlar det om DIN EGEN SANNING!

Är detta kul? Gör jag det jag vill? Är detta motiverande? Inspirerande?
Var går min "bekvämlighets zon"? Är jag på rätt eller fel sida av det "staketet"!? 
Andras "sanningar" kommer att flyga högt och lågt nu, både på hemmaplan och i samhället i stort, både försiktiga mjuka sanningar och stora pompösa, självklara sanningar (som eldats upp av situationen). 

Ta in det du orkar, jämför med ditt eget och spotta ut det du inte vill ha/kan tillgodogöra dig.  Gör detta UTAN dåligt samvete!  Vi kan vara olika och ändå samexistera och vi behöver inte gilla allt som sägs av alla!

Samtidigt står Solen i konjunktion till Venus i Oxen och här handlar det om fred, vila, lugn, naturen, balans och allt det där som förknippas med det feminina och Yin.
Dragkampen blir därför i många olika riktningar, både inom dig själv, mellan din egen anima och animus, men också i din omvärld. Vad sker i ditt betraktande öga? Vad fångar du upp? För mycket av det maskulina? För lite? Vart är drivet? Vart är återhämtningen och närandet? 
Hur har du det med vågskålarna i livets pussel?

Ett sätt att klara av denna "eldiga", lite våldsamma energi, kan vara att söka sig till någon jordande aktivitet. Fixa i trädgården, gräva, gå på tur, meditera och tillåta det där sökandet inåt.

TA HAND OM DIG SJÄLV - kommer tillbaka hos alla spirituellt intresserade människor jag känner just nu. Det finns inga slumpar och energierna är inget undantag.

Vi är mitt inne i vibrations höjningen nu, det gamla faller bort och det nya är i sin linda.
Det sker nu! En av de astrologer jag uppskattar påminner nu om att vi hela tiden skall ställa frågan till oss själva -
Is this loving to me? 
Allt för att säkerställa att vi tar hand om oss själva på bästa sätt. 

För att hjälpa oss lite i denna balansakt mellan klarhet/insikt och frustration/hårda sanningar så har universum försett oss med en sk Grand trine in Earth.
En spänningsaspekt mellan Jupiter i Jungfrun, Pluto i Stenbocken och Merkurius i Oxen.
Denna vackra triangel ger oss möjlighet att tänka framåt, tänka på vad vi vill manifestera med våra "nyfunna sanningar" och vi får "lov" att drömma stort, grandiost och veta att allt bliver oss givet!

Känn på det! Två varningslampor lyser inom mig medan jag avslutar...
Ett, komihåg, denna fullmåne (mycket pga Mars) fungerar som en ficklampa, allt blir förstorat.
Två, var försiktig i trafiken i helgen! Solen/Vesta plus Mars gör folk övermodiga.  Ta hand om dig även där.

Ser man på himlen finns det alltid mer att lägga till, att utforska, att dra paralleller med.
Se nu på ditt eget! Vilket hus påverkar fullmånen? Några planeter där?
Gör en fullmåne ritual! På tidpunkten.. Precis efter... Morgonen efter...
Och blicka sedan framåt - och så? Vad sker nu?

Jag önskar dig en balanserad och härlig helg! Njut våren och ta vara på dig!
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Light

 

Gratis? Det är inte alltid gott.

Förundrad och fascinerad slår jag mig ner i soffan..
Hemma med barnet på en tidpunkt då vi inte borde vara hemma, mitt på dagen, mitt i skoltid.

Egentligen skulle vi vara hos tandläkaren men det är vi nu alltså inte, vi är hemma.
Såklart finns det en historia bakom, en brokig och sorglig sådana men låt mig ändå ge dig en snabb uppdatering.

Då vi flyttade till Norge fick min äldsta dotter erbjudande om den fria tandhälsovård som alla norska skolbarn under 18 år innefattas av.
Det är bra, det är sunt. Barn skall ha uppföljning på sina tänder, kunskap och lärdom, allt för ett långt och hälsosamt liv.
Redan vi första besöket insåg dottern och jag att just denna tandhygienisten var av den gamla skolan, rätt ointresserad av allt ovanstående. SÅ, vi bytte och fick en bättre. Hon stannade i en kvart så var hon borta... Dottern fick ett hål, vi fick tid hos en tandläkare, han var bara där extra visade det sig men han gjorde jobbet. Vi gillade honom.

Nästa besök genomfördes av klinikchefen och en elev (som skulle bli tandläkare). Vid detta besöket uppdagades att den tidigare "extra tandläkaren" inte gjort någon bra jobb. Fyllningen var inte tät och massa karies hade skapats under/runt den. Djupare rengöring och lagning denna gång, många ursäkter. 
Nytt år, ny tandhygienist, nya klagomål på fyllningen. Håller inte måttet.
Klinikchefen gör om och nu har dottern, som växt till sig lite, bestämt sig. NO MORE!
Hitta ny tandläkare, mamma och gör det NU!

I samband med denna sista del hamnar vår yngsta dotter på samma klinik.
Pappa tar med henne och träffar en extra anställd tandläkare (ytterligare en) men denna är välutbildad och kommer från sjukhusets mottagning. Han hittar problem med yngsta dotterns bett, hänvisar oss vidare och det leder till operation.

Nu har det då gått en tid sedan operationen, yngsta dottern får en inkallelse till tandhygienist och denna gången tvekar jag inte. Jag ringer och säger att jag vill BARA träffa tandläkaren, han, den specielle och sedan vill jag ev flytta barnen till en ny klinik.  Sagt och gjort, tid idag kl 12.

Under morgontimmarna går jag runt med en obehaglig känsla, gör jag rätt emot barnet?
Hon måste ju kollas men är detta rätt plats?  Jag tänker på att vi är på väg, kanske reder sig allt då vi flyttar? 

Det kryper i min kropp men jag känner att jag bör vara sann och ärlig i mina åtaganden så jag hämtar barnet på skolan och åker till kliniken.
På parkeringsplatsen utanför drar jag ett kort på en app, ett änglakort och jag får svaret:
Leaving - this card is confirming what you already know, you are about to leave this situation. 

Hur skall det gå till tänker jag medan jag skjuter upp dörren och går in.
Så kommer en kvinna och hämtar oss, aha, ny tandsköterska tänker jag och på tre sekunder fattar både Selma och jag att vi inte förstår henne. Hennes norska är obefintlig och Selmas oro går upp med 100%.  Mitt i röran tänker jag på den snälle tandläkaren, han kommer snart, då löser sig allt.
Det gör han nu inte. Istället kommer den tandhygienisten jag träffade här första gången, hon som jag visste att mina barn inte skulle ha något att göra med.

Någon tandläkartid är inte bokad, två tandhygienister däremot..TVÅ.
Förvånad stirrar jag på alltihop, magen blir helt stilla och jag vet direkt vad jag vill göra.
Jag lossar dotterns haklapp, lyfter ner henne från stolen, ser på de två förvånade ansiktena och säger:
Skicka en tid till TANDLÄKAREN!
Därefter vandrar vi ut i den ljumma middagssolen och dottern lyser ikapp med den.

Mina tankar vandrar i helt andra banor - skall det vara så svårt?  Dels att ge service trots att man är en "offentlig" institution, de betalas ju ändå med våra skattepengar. Den andra delen är, varför skall det ta så lång tid innan jag lyssnar till 100% på mina instinkter. (jodå, jag blir bättre och bättre men ändå).
Vi har talat om detta förr...  Vi är INTE livegna, inte ens i det "allmänna utbudet".
Du har rätt att byta, du har rätt att ifrågasätta, du har rätt att NEKA och be om mer info eller en andra åsikt och du kan, om du har lust, lägga ut en recension på diverse hemsidor.
Folk läser och folk begrundar. 

Dagen har gått åt till att kolla upp nya tandläkare, nya kliniker och strax skall jag ta mig tid att åka förbi, kolla vilka som "tar i handen", vilka som pratar mitt språk (på alla sätt) och vart jag känner mig bekväm någonstans. SEN får vi helt enkelt prova oss fram, funkar det inte, ja, då byter vi igen.

För mig i den privata behandlingssektorn, för mig är detta, ett måste.
Jag vet att patientens trygghet är A och O, att mötet måste till, att planen innehåller ett "jag gillar dig väldigt mycket just nu, men låt oss se hur det går!".
Det måste finnas "kemi" på alla sätt, då blir kemin till magi och verkligt helande kan uppstå.
Annars finns det alltid någon annan som är bättre lämpad att ta sig an just denna person som inte stämde överens med mig.

Våga lyssna med alla sinnen.   Våga vara sann emot dig själv!
Nu gör vi ett bra avslut på denna veckan... Live with passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy.

Tidsresa med trigger.

Moradräkt vinter.

Jag använder nageln till att bearbeta fläcken som letat sig ner mellan ullens fina fiber, långsamt släpper den sitt tag, glass, antagligen, glass från förra året.
Med den våta trasan gnuggar jag bort det sista, låter ögonen syna tyget millimeter för millimeter...

Tyget använder sin magi på mig, trollar mig till en annan tid och en annan plats.
Mormors kök, ett annat strykjärn och skarpa ögon som synade tyget. Vilket ståhej det var!

Kullkläder, som det heter i Dalarna, eller folkdräkt som det heter i resten av landet, det var en dyr historia, en investering!
Man investerade i dräkter till konfirmationen, så sydde man till, så sydde man om, så ärvde man.
Man sparade och gnetade, man planerade och stretade, inga slumpar där inte.

Därför var dräkten helig och väl omhändertagen.
Min mormor hade tre döttrar och när de var små valde hon att sy en flickdräkt också, till en flicka på sådär 5-6 år.  Det fanns en dräkt från en annan kommun, en barndräkt, den fick duga till mindre barn.
Ingen hade väl hört på maken, en sådan lyx, en flickdräkt men mormor stod på sig och dräkten blev till.  Jag vet att hon gjorde mycket själv, devisen var ju att "pengar växer inte på träd" och min mormor var en händig kvinna.

När jag fyllde fyra syddes den upp lite, fixades till så att jag kunde ha den redan då och jag minns den midsommaren. Jag fotograferades av folk från USA och fick vackra, blanka bilder i enorma format tillskickat mig i postlådan.  Yes, I am a superstar! ;-)  Mamma funderade allvarlig på att "spricka av stolhet" en stund men så sansade hon sig och började uppfostra mig om hur kulldräkten skulle bäras.

"Du får inte gör ditt, du får inte gör datt... Stärkspray är ett måste! Handtvätt, akta så det inte gulnar.. Sätta knappen där, knyta där.."
Jag tvinnade mig i tvekan - var det där verkligen nåt för mig?
I tre år cirka hade jag flickdräkt, så fick jag vänta till konfirmationen. Då fick jag en ny dräkt, min egen och mormor som då hade varit död i ett antal år hade finansierat och varit med i tillverkningen av min dräkt.  Släkten följa släktens gång- sjunger man i psalmen...

Bara några år senare går min egen mor bort, några av de sista saker hon och jag samtalar om är, just sånt, hur man tar vara på, vad man gör, med dräkten sin.
Ändå är hon långt ifrån säker när hon ger sig av - skall jag klara det? Är jag verkligen upplärd?

Jag fick öva, till hennes begravning, till min student och det gick! Exakt hur vet jag inte men det gick..  Orden ringer i mina öron, något sitter i fingrarna.  Jag har inte förstört något, allt fungerar ännu.

Igår stod jag där, numera ägare till flickdräkten, till min mors dräkt och till min dräkt och funderade över förbättringar, över att köpa tröja och tillägg. Men av vem?
Jag vet det finns kvinnor i Dalarna som ännu gör detta men jag känner ingen av dem.
Dags för en tur kanske?  En tur i minnenas allé innan det är alltför sent.

Tonåringen dyker upp vid min sida, ett sug i blicken för första gång.. Vill du ha min dräkt kanske?
En försiktig nick, så bra, jag brukar gärna mors.
Kan jag så långt borta från den trakt där dessa dräkter kommer ifrån, kan jag hålla dem vid liv?
De håller min familj vid liv, mina band, mina rötter.
Starka, stolta kvinnor, en linje, ett band, en kunskap, en tanke...

Jag ser min dotters blick i 17 maj tåget... Norge är bunadens hemland! Den signalerar vart du är ifrån, vem och vad du tillhör och står för.
"Vart är den ifrån?" säger en vuxen, kniper i tyget och nickar gillande.
Min blyga viol svarar tydlig och klart, på sjungande norska : " Fra MORA. Jeg er SVENSK!"
Min mormor ler i sin himmel, hennes och familjens efternamn var nämligen just det, Svensk.

Jag tvinnar mina trådar, ser Merkurius och Mars vandra retrograd på min himmel, ÅTERkopplingar, koppla till det gamla, städ och rensa.
Återkoppling till det som var! Och så, Onwards and forward!

Live with passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy

Smärta.

En stor röd KNAPP...
Mitt i medvetandet. Den skriker ut sin närvaro till alla och envar -
SMÄRTA!

Ingen av oss gillar att vara sjuka, ingen av oss gillar att ha smärta men som med allt annat, det finns grader av allt.
"Jasså, du har en liten förkylning, du. Sluta oja dig, det går över!"
Eller så sägs inte det sista, det bara tänks... "Ingen-vet-hur-det-känns-när-en-riktig-kille-är-förkyld tänket."

När smärtan är någonting mera diffust, nåt man inte vet vad det är riktigt, ME, Fibromyalgi, andra typer av "stora, håriga och svåråtkomliga monster", då prövar vi och man att ignorera dem.
Vad skall man prata om liksom?!  Det finns ju inget att rekommendera, inget att peka på, inget sår att förbinda, krångligt, underligt och suspekt. Keep away, smile and ignore!

Stora, klara diagnoser. Här kan vi kosta på oss att dela våra "kärring råd", vi delar också frikostigt med oss av det vi läst på nätet och det bor en "mini onkolog" i alla och en var.
Cancer är, på gott och ont, var mans egendom och det personliga, den egna resan kan så lätt falla bort och sura miner visas när den sjuke "inte lyder order"

Sluta vara ett sånt "Askhole" och bara gör som jag säger! 
Ett "askhole" är någon som frågar, och frågar, och frågar och så ändå inte tar någonting till sig!

I "vanliga livet" kan det vara rätt slitsamt, är man sjuk är det ett normal tillstånd! Eller borde vara i vart fall, man kollar av allt som finns på radarn MEN man plockar inte upp allt!  
Många är de som lever med smärtor och krämpor hela tiden. Det finns lika många sätt att hantera det på som det finns individer och det är bra.

Som terapeut, som medmänniska funderar jag mycket på detta, vi är alla en del av varandra, alla en del av källan och ändå, olika.  Hur tar vi då vara på varandra? 
Vad kan vi göra för att lätta varandras bördor? Ta bort livets fartgupp eller i vart fall, göra dem lite mjukare?

Här är en av mina favorit personer, som bär sin sjukdom, som lever med den, i kärlek, i harmoni.
Möt Kriss Carr!  Ge henne 20 minuter av ditt liv och tänk sen efter.
 http://www.supersoul.tv/supersoul-sessions/kris-carr-how-to-live-a-crazy-sexy-life

Lennart Koskinen, en annan favorit, uttryckte en gång att meningen med livet är att inse att vi alla skall dö & lära oss leva med det.
Jag anser att Kriss Carr har kommit en bra bit på vägen i sånt fall!

Njut Supersoul & Ha ett fint slut på veckan.
Live with Passion & as always, Blessed you are! 

Mjuka energier i nummer 1000.

Idag är det dags för mitt blogg inlägg nummer 1000.
Det känns lite speciellt men å andra sidan, hela dagen har varit väldigt speciell.

Tacksam! Jag är otroligt tacksam för möjligheten att skriva, i alla former, och bloggen har varit bollplank för många goda idéer.

Tack till dig som tar dig tid att läsa, att följa mig, kommentera och skicka uppmuntrande ord!
Jag hoppas vi fortsätter resa tillsammans en god stund till och att ni hänger med på det som händer framöver.

Imorse vaknade jag med en irriterande smärta, ja, det är inget allvarligt men störande.
Till veckan skall jag få hjälp att fixa till det men just idag var det speciellt starkt och som sagt, störande. Dock tänkte jag inte låta det störa veckans högtidsstund, Söndags yoga med Massimo. 
Tidig frukost, en kort stunds avslappning, en tur genom facebook och en koll på Hay House World Summit.  
(Har du missat den? Logga in på https://www.hayhouseworldsummit.com och registrera dig! Alla fina intervjuer och filmer är gratis fram till månadens slut. Mycket info och spännande tankar.)

Nåväl, tillbaka till historien... 
Jag, som följt summiten i flera år, upptäckte snabbt en ny knapp. Låt Universum välja vilken intervju du skall lyssna på.   Ett knapp tryck och såklart, en av mina favoriter dyker upp, Kyle Gray. 
DEN hade jag verkligen lust att lyssna på men jag hann inte just då. 
Kyle är en härligt levande person som inspirerar mig med sina ritualer, hans spirituella "flagga" vajar alltid högt och med honom i tanken promenerade jag ut till bilen. 

På väg till yogan bad jag, ja, det i sig är inget konstigt för mig. Jag använder ofta bilen till att be, samtala med mina guider, sjunga, känna in.. Men just idag bad jag lite annorlunda, jag bad om healing, jag bad om att få känna mer än se. 
Väl framme på yogan tog ritualer och förberedelser vid, ut med min matta, ner på golvet, medvetenhet om andningen och avspänningen tog plats i min kropp.
När jag slöt ögonen var smärtan där mera tydlig igen, bredde ut sig, påminde mig och jag kände irritationen gry. Förstörd timme, mindre njutning, vad var poängen? 

Min lärare påbörjade sitt intro, långsamt vandrar han runt i lokalen, mellan våra utsträckta kroppar och ökar avspänningen genom att guida oss djupare inom oss själva. Jag följer rösten, fokusera på mitt emerald heart och det är då sensationen dyker upp, jag är inte längre ensam på min matta. 
En mjuk energi ger sig till känna, fascinerat låter jag det ske, öppnar alla mina vanliga "försvarssystem" och ger mig hän. Energin fokuserar genast på den smärtsamma området. 
Hela mitt inre fylls till brädden av en känsla av omhändertagande, av kärlek, av ljus och strax rinner tårarna ned för mina kinder, stilla, avslappnat.

Lika smidigt som den kom, lika smidigt försvinner den och min yoga morgon fortsätter enligt den mera vanliga planen trots att jag känner mig ovanlig mest hela tiden. Ovanligt älskad, ovanligt välsignad och på något sätt "besökt". 

Dagen bjöd på strålande väder, riktigt sommarväder och väl hemma insåg jag att båda barnen var upptagna med sitt så jag grep min laptop och parkerade mig på den stora trampolinen, med lurar, med kudde under huvudet. Nu skulle Kyle Gray intervjun få sin rättmätiga uppmärksamhet!  
Jag njuter solens värme, jag njuter ledig Söndag, jag njuter den härliga Skotska accenten som alltid bär mig "hemåt i hjärtat" och jag njuter hans höga vibration. 

Som alltid bjuder han på en övning och jag, där jag ligger avslappnad, är klar att hänga med. 
Döm om min förvåning när övningen inviterar änglarna och för andra gången denna dag dyker de upp, mer i känsla än i bilder. 

I känslan hamnar jag på en fyrkantig filt (fast jag ligger på en rund trampolin) och i varje hörn sitter en ängel och "jobbar", ytterligare en sitter vid sidan av min kropp och en jobbar på mitt smärtområde.   Jag har faktiskt ingen aning hur länge det varade och jag vet inte om bryr mig men vad jag vet är, jag bad om annorlunda och jag fick det! 

Jag tror på "jordnära" spiritualitet! Låter det som en motsägelse? 
Det är det inte! Det är balans. Himmel och jord må mötas och det ena går inte utan det andra, enkelt och klart.  Du är kropp & själ, inte den ena utan den andra och du har valt att vara denna helhet, i denna tid, i denna verklighet. 
Eftersom vi alla kommer ur denna källa har vi alla tillgång till den varje sekund utav våra liv, frågan är bara - vad väljer vi? 

Fånga din dag! Fyll ditt nu...
Ha en strålande vecka & du, Jupiter vänder direkt på Måndag kväll, bara det är värt att fira i sig! 
Live with Passion & as always, Blessed you are! 
JOY & Love, M

Ta tempen på vibrationerna i nuet!

Puhhhu, vi är inne i mörkermåne tiden igen, med 5 planeter i retrograd (dvs backande) och jag har verkligen känt detta på mina livsandar. SEGT. Segt som att promenera i kola.
"Man promenerar inte i kola" säger du nu lite surt MEN det gör man visst. Om den står i
källartrappan för att stelna fortare och efter det vet man hur det känns att "gå i kola".
REflektion, REadjust, REdecorate, REvise, REnew... 

Min kreativitet sinar, men samtidigt, man kan väl inte leva såhär i flera månader - kan man?
Nej, såklart, man kan inte sätta livet på paus pga att någon planet skall traska baklänges men man kan förstå och styra sina cirklar bättre.
Häromdagen drog jag på smilbanden då huvuddatorn hos Specsavers skickade ut sms om tider som redan hade varit. Alltså av typen " Vi ser att du bokat en tid hos oss..." och så hade den tiden passerat för både två och tre veckor sen, genomfört och klart, liksom. Data supporten på Specsavers fattade noll.   Det förstår jag, inte alla är astrologi intresserade!

Igår påbörjade jag (istället för mentalt jobb) processen med att skapa ett nytt uterum.
Att få jobba fysiskt kände som ett skönt avbrott, att se skönheten långsamt formas tilltalade min styrare Venus, som precis just nu fyller och förskönar min värld.

Så idag, dags för nymåne igen, dags att starta och lägga planen för den kommande månaden.
"Mindfullness May" kallar några astrologer dessa tre första veckor, mest pga retrograden men pekar då också ut att här finns potential att lägga in en ny vana.
Något du har lust att "börja med"? Ta tag i?  I sånt fall har du dina 21-30 dagar att använda här i Mars, det stärks av retrograderna och du får draghjälp med det nya.

Nymånen uppkommer idag i Oxens tecken, 16 grader in i tecknet, kl 21.31.
Vart faller detta i ditt horoskop? Vad påverkas mest och vart får du mest draghjälp av denna "nya vind"?  Husens innebörd hittar du på många olika ställen på nätet.

Detta är en "jord nymåne", det är vår och det är i den sensuella Venus tecken - se dig om i naturen just nu så vet du vad det handlar om, överflöd, växt, ljus, styrka och den uppblossande kärleken.

Ta dig en titt på det finansiella, gå över försäkringar, lån och allt sånt. Det hjälps både av nymånen & retrograden. Undvik dock att skriva nya kontrakt men skriva om de gamla brukar gå bra.
(själv skrev jag helt nytt kontrakt häromdagen, trots allt, ibland kan man bara inte vänta).

Venus styr, såklart, kärleken, sensualiteten och det vackra, sinnena, det fysiska, så här finns potential att önska och lägga planer för många områden.

Vad är känslorna runt ditt kärleksliv? Dina intimaste relationer? Tar du vara på dem?
Hur har du det med "self-care"? Är alla dina inre bägare fulla? Om inte, vad vill du ändra?
Hemmet? Hälsan?  Dags för en inre eller yttre uppfräschning?

Du får också energi hjälp till att mjukt och långsamt transformera/ändra med hjälp av den sk "Grand Trine" som också syns på himlen nu. Det är en spänningsaspekt mellan Oxen, Pluto i Stenbocken och Jupiter i Jungfrun - alltså, alla planeterna i Jord.  Pluto, som du säkert vet, står för nästan alltid för förändring.. Så, det ger en mjuk, "jordig" transformation med stora möjligheter att lyckas.

Letar du på nätet i dagarna, ja, då hittar du en del "astrologiskt drama".

Ta dig tid! Go slow! Exercise mindfullness.

Det går inte att undvika, vi står i en "lite udda tid", ett år med talet 9, som faktiskt betyder avslut och som fått smeknamnet "The year of purification".  Året av rening..

Planeter som från jorden ser ut som de backar, ja, det har skrämt folk i alla tider och just nu har vi inte mindre än 5 av dem som sagt.  Detta är året då "allt" sker i de sk "mutable signs" dvs de rörliga tecknen i astrologin, Tvillingen, Jungfrun, Skytten och Fiskarna.

Men även om du inte är född i något av dessa tecken så har du, med största sannolikhet, något av din karta aktiverat på något sätt och du ser/känner/upplever att "mycket händer" i världen.
Känns det så, ja, vila då lite i Mindfull May för i Juni blir det ändå mera rörelse i det som kallas "The mutable cross". Detta får vi dock tid att återkomma till. 

Det är en "rörig" och rörlig tid, för att skämta lite med informationen ovan.
Undvik att "överväldigas" och pröva se på världen utifrån din karta.
Lär dig vad de olika skeendena betyder för dig och på så sätt kan du lättare navigera i en värld som "guppar och gungar". 

Jag önskar dig en "lysande" nymåne och en härlig helg!
Tanken är att det skall "droppa in" flera blogginlägg under helgen, om de kreativa musorna står mig bi. Håll tummen!
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy

Venus - i viloposition?