Månadsslut.

Med trötta ögon tvingar jag elden till liv, det är kallt ute och det känns även inne i denna arla morgonstund.

Januari är strax över, blott en dag återstår att bruka och sedan kan vi lägga den till handlingarna.

En ny månad står och knackar på med överfulla skåp och lådor.

Jag tycker om att göra revision lite då och då, reflektera och blicka framåt i samma andetag men just nu känns det tungt, tungt, tungt.

Den sista svängen pappersarbete efter min fars död skall ordnas nu, deklarationer och dylikt.

Den sista svängen pappersarbete efter det avslutade företaget skall göras nu.

Helgen har inte direkt varit vilsam denna gången f örutom en trevlig Fredagskväll, i övrigt känns det inte som om vila funnits att hämta.

Gamla saker har skett, diskuterats, stötts och blötts och nya riktlinjer saknar.

Det är sunt, jag vet men ibland vill jag ha lite resultat. Något att vila och ladda i.

Känner mig som en lite för liten båt som varit ute på ett alltför öppet och stormigt hav!

Masten är inte knäckt men den har fått sig några rejäla törnar, det knarrar och gnäller i skrovet och jag känner behovet av att ligga vid kaj.

Uschjamej, men jag vet det går över. Lite nya riktlinjer, några dagar vid kaj, lite reparationsarbete och jag blir så gott som ny.

Februari tågar in vare sig jag vill eller ej, livet går vidare med och utan riktlinjer.

Jag får beväpna mig med tålamod och glida lite.. Man kan mer än man tror.

Ha en god dag och minns - ett gott avslut lägger landet för en god början i en annan ände!

Kryddiga damer!

I fredags var jag inviterad till middag med ett ljuvligt gäng av "kryddiga damer"!

Min granne och husägarinna T hade beslutat sig för att dra ihop några av sina vänner och bekanta till en tapas middag i "all enkelhet", som hon uttryckte det.

Åldersspannet var från fyrtio till åttioen och lura dig inte för en sekund till att tro att det var lugn taffel!

Här skrattades det, retades, dracks massor av te, rött vin, vatten, kaffe, inmundigades massor av läckra rätter alltifrån älgcarpaccio till svenska köttbullar.

Det diskuterades andra länder, resor, asylpolitik, då och nu, uppfostring, hundar, jobbet, snö, träning, kvinnoproblem, allt mellan himmel och jord.

Högt i tak och många olika synvinklar luftades!

När jag framåt natten knarrade om hörnet, för det är inte längre än så men halt nog så hade jag huvudet fullt till bristningsgränsen!

Mest av nya tips, infallvinklar men också av de många skratten och en djup förundran -

varför gör man, läs jag, detta så sällan?

Oftast umgås jag med "säkra kort", om jag skall vara helt ärlig.

Bjuder in människor jag redan vet att jag kommer ha trevligt med, som jag ofta pratar med, som jag vet vad de gjort de senaste veckorna.. Förvisso, ja, jag vill höra mer, se dem oftare men ändå...

Utav denna brokiga skara damer är det flera som aldrig hade kommit på tåget, om jag hade valt själv och detta till trots, jag njöt av dem alla på middagen, hade utbyte av alla!

Mest imponerades jag av åttioettåriga M som på frågan vad hon gör på dagarna berättade att hon inte går till seniorcentret för "så gammal känner hon sig inte!"

Jättegarv! Nej, så gammal känns hon inte denna krutgumma från Trysil med massor av skin på näsan, trehundra i närvaro, 21 barn och barnbarn, och konstant på resande fot.

Må den goda guden hålla sin hand över mig så jag blir lika frisk, stark och galen som hon när det beger sig!

Summasummarum - går handlade vi i en helt ny butik, i en helt ny stadsdel pga damernas rekommendationer. Jag vet några ställen till jag skall kolla under veckan.

Jag kan kila över gatan för en fika till K, nu, jag vågar! Vi har mycket mer att tala om...

Jag har en grön ullklänning att beställa från norsk leverantör (bara måste ha!)

Å, jag längtar efter att bryta "boxen" av gamla vanor igen, när tillfälle ges!

Ha en god social Söndag! KRAM

Trygghet!

"Nær jeg er trygg har jeg det som plommen i egget!

Då tenker jeg ikke på vad andre menar om meg,

vad de synes om det jeg bruker tiden min på.

Når jeg er trygg får jeg gode ideer!

Då kan jeg improvisere hvis jeg vil men jeg kan også bare vare stille.

Når jeg er trygg bekymrer jeg meg ikke om fortiden eller fremtiden, for den saks skyld.

Då kan jeg vara den jeg er!

Når jeg er trygg kan jeg ge trygghet videre.

Det handler om å vare trygg!"

Ge mig nu lite trygghet genom att inte bedömma min norska i skrift.

Detta är mitt första officiella försök, så "hav förståelse".

Detta är texten till en reklamfilm för ett norskt företag som heter TryggVesta, ett försäkringsbolag. Ändå berör den mig varje gång!

Mycket av det vi åstadkommer i det västerländska samhället handlar om trygghet eller dess motsats rädsla. Det är nästan alltid en av de två som driver oss och beslut och handlingar tagna ur rädslans boning, ja, det vet vi alla vart det leder.

För mig är trygghet en förutsättning för min kreativa process, för mitt skapande.

För mig är dessa två, trygghet och skapande, tight, tight sammanflätade precis som i texten här ovan.

Skall man skapa något nytt, något unikt, något för andra att fästa blicken på måste man våga "blåsa i" vad andra anser om ens skapelse likväl som ens person för annars vågar, orkar och förmår man oftast inte ta steget.

Tryggheten bor, naturligtvis, inom en! Det är här den definieras, får ramar och kännemärken men ibland har man också yttre ramar och önskningar för trygghet.

Även dessa finns i olika former, allmängiltiga, typ Mazlows behovspyramid.

Men också, mina helt egna ramar och önskningar.

Jag behöver känna att de jag jobbar med kämpar, drar åt samma håll som jag, emot samma mål och då kan jag lägga in hur mycket power som helst. Jag är trygg.

Men finns en gnutta oklarhet i detta, ja, då blir jag passiv, avvaktande, rätt okreativ och kort sagt, otrygg. Det är ingen bra känsla.

Att leva i trygghet, för att ge trygghet vidare borde vara som de säger i reklamen - en mänsklig rättighet och en självklarhet!

Ha en fin dag!

Kropp & sinne - allt i ett!

Eller det skulle också kunna kallas för "Kroppen tänker lika mycket som hjärnan"!

I massor med år har alternativa kretsar vetat detta, känt det i intuition och märg, i vart fall vet jag att det är så i mitt fall.

Som homeopat ser jag många gånger kroppen frigöra gamla minnen, gamla rörelsemönster när något triggas.

Som medial coach ser jag hur vetskap, kunskap, förståelse kan frigöra både kropp och själ i några penseldrag.

Som alltid när man står där och påstår saker som "inte kan bevisas" så utsätts man för lite spe, lite ifrågasättande, några sneda leenden. Därför har jag tålmodigt väntat, jag och en del med mig. Väntat på att forskningen skall komma ikapp, hitta ord och mätinstrument för det som vi med våra sinnen, intuition och erfarenheter redan "vetat, arbetat och brukat" länge.

NU är vi där! Detta område har av "vetenskapen", den bevisbara fått namnet "Embodied cognition" och bevisas genom att man numera kan "filma" hjärnaktivitet medans den pågår med hjälp av sk fMRI.

Dessa mätningar har visat att hjärnan inte skapar abstrakta "bilder" & "symboler" utan att nästan allt som hjärnan gör/agerar på kommer från olika typer av impulser från kroppen och/eller att kroppen är med och drar igång hjärnans tankeverksamhet.

T ex när du tänker på att du måste hitta din hammare, ja, då aktiveras den delen i din hjärna som du använder när du tar på eller brukar en hammare rent "fysiskt". Är du med?

Detta gäller även abstrakta ting som t ex tid. Man har filmat försökspersoner som får ordet "framtid" som kommando.Man ser då att först lutar sig kroppen framåt, bara några millimeter men ändock och sedan visar hjärnan aktivitet i det området som handlar om att röra sig framåt.. Vem är det då som bestämmer? Egentligen.. och spelar det någon roll?

Ja, jag tror det! Jag tror att det är viktigt att vi slutar behandla hjärnans processer som viktigare än kroppens och kroppens behov som om vi går till cykelreparatören!

Dags att se dem som en enhet!

Fattigare tankeverksamhet, om ens möjlig utan impulser. Inga "lagringsmöjligheter" utan en kropp som kan skuffa runt informationen och söka depå områden.

Märk dock väl - detta är INGET NYTT, nej, nej. Det är bara "bevisat nu" och sålunda händer det massor på området i form av forskningspengar och kända neurologer som uttalar sig om dess fördelar (och nackdelar).

Redan de sk "gamla grekerna" hade teorier om detta. Sedan låg det relativt stilla ett tag för att i början av 1900-talet förkastas helt av en enad forskningsvärld. På 80-talet framställde forskaren Bob Zajonc ett projekt som handlade om hur kroppen förändras för att efterhärma/likna vissa saker som hjärnan (eller är det kroppen?) gillar och uppskattar.

Sådan herre, sådan hund, eller äktenskapstycke osv.. Ni känner begreppen.

Han blev, såklart, utskrattad. Idag är han avdammad och intagen i de fina salongerna igen.

Intresserad av honom? Kolla ett av de senaste numren av "Emotion review" där man använder sju sidor på honom som vore han en nyhet.

Tanke och känsla flätas tight samman! Blir till ett.

Vill du läsa mer? Det finns en uppsjö av artiklar där ute, böcker är det färre av.

"Psychological science" - är en bra tidning att söka i och finns på de flesta bibliotek.

Liksom "Emotion review".

Boken "The meaning of the body" av Mark Johnson är också ett tips.

Håll örat till marken(så tänker du bättre, hihihihi) för det kommer mera och det är snart!

Länge leve ett tight samarbete, på alla plan!

Något bättre är redan på väg...

"Det finns så många terasser du ännu inte dansat på-

Det finns så många solnedgångar du ännu inte flämtat inför.

Det finns så många läppar du ännu inte längtat efter.

Det finns så många kinder du ännu inte smekt.

Det finns så många kristallklara hav du ännu inte dykt i.

Det finns så många okända tankar du ännu inte delat med någon.

Det finns så många känslor du ännu inte kommit nära.

Det finns så många hjärtklappningar du ännu inte känt.

Det finns så många liv du ännu inte levt..

Jag tror du måste skynda dig lite...

Någonting bättre är redan på väg...

Maria Scherer

Facit!

I helgen fick jag flera förfrågningar om "vart i hela friden" facit till min lilla norska utläggning hade tagit vägen. Den som väntar på något gott säger jag bara.. här är den!

Frakk - ta inte med dig svenskans "frack" då löper du risk att bli kall. Betyder överrock.

Glass - ber du om en strut med glass blir de förvånade. här betyder det glas. Is heter glass i Norge.

Især - betyder inte ituv utan " i synnerhet".

Karakter - inte karaktär utan "betyg/vitsord".

Mangle - hör både här och där och betyder sakna/fattas.

Nødig - nej, nej, inte kissnödig. Här betyder det "ogärna"

Pussig - ge inte ut pussar till den som säger det. Han/hon menar du är märkvärdig och lite konstig kanske..

Rar - inte heller här är du gullig utan konstig, lite udda.

Sinne - har inget med ditt mind att göra utan betyder ilska. Sinna - är att vara arg/förbannad.

Skuffe - att göra någon besviken.

Spøk - att driva gäck med någon, skämta.

Trekk - står det på många dörrar och betyder DRAG i den bemärkelsen.

True - betyder hota.

Vesla - lillan/liten i olika "söta" bemärkelser.

Sådärja, då har du facit.. Hur gick det?

Hursomhelst, du har utvidgat ditt norska ordförråd en bit.

Välkommen hit!

Föreningen "Fiffel & Båg"

Min website har varit uppe i några år nu och varje vecka får jag min del av eländiga mail som hävdar att jag "vunnit på Hollands national lotteri", "är ensam arvinge till en avlägsen släkting från Kongo som dött i en flygolycka" och annat trams.

Man behöver bara se första raden av mailet för att fatta vad det handlar om och alltid, alltid skall man skicka pengar eller bistå med sitt kontonummer på ett eller annat sätt.

Jag har frågat min man, som ju arbetar med data, vad som driver dessa personer?

Vad lever de av och vilka går på detta?

Kanske när internet var nytt men knappast nu!

Igår rös jag dock efter hela ryggen när TVÅ personer, helt fristående från varandra berättade om en mycket mera sofistikerad liga.

De skickar mail från medelhavsländer, bara till dig och research är tydligen gjord för de känner till MYCKET om dig, din familj etc.

Det är en advokat eller en banktjänsteman som hör av sig pga att en släkting till dig har dött och efterlämnat ett arv till dig.

På detta sätt har de alltså fått mail adress eller telefonnummer via testamentet.

Du får telefonnummer till läkare, banken, advokaten osv men naturligtvis, du måste ju visa att du är du, betala en del administrativa utgifter osv.

Allt mycket professionellt, snyggt och rimligt!!

Jag vet i dags läget inte hur långt dessa karaktärer skulle ha gått om bedrägeriet fått fortsätta då båda mina bekanta är skarpa individer med huvudena på skaft och örat till marken.

Som ett trollslag försvinner telefonnummer,arbetsplatser och naturligtvis även banken när det börjar lukta illa..

Helt sanslöst!! Å, lite läskigt tycker i vart fall jag därav denna varning på min blogg!

Verkar det för bra för att vara sant så är det kanske det!!

Var försiktig! Kosta på dig en advokat som kollar och framförallt, håll i dina kort/konton.

Samt kanske lite släktforskning, vad vet jag..

Till min ena bekant, som skall polisanmäla säger jag bara - LYCKA TILL!

Till den andra som funderar på det, Go for it! Jag är här och peppar dig!

God Søndag kväll till er alla, fiffelfri...

Damernas helg!

I helgen har vi "damernas" härhemma.

Maken/fadern har dragit till Sveriges huvudstad för utbildning, konferens och lite kul.

Så, idag frukosterar vi lännnnnge..

En liten "ha-på" beklädd mun slaskar pussar över sin mamma medans hon sjunger Trollmor för full hals, bara att stoppa in en liten bit då och då så hon får något i sig också.

Den stora äter långsamt sin sena frulle med hela huvudet instoppat i "High school musical" på Disney kanalen och jag, tja, jag njuter av att se dem båda.

Vi skulle ha dragit till stan, vi hade en playdate, vi skulle varit på gymmet..

Men summa summarum, ingen av oss orkade, ingen av oss ville.

Istället blir det en stilla dag idag. Efter frukost en biltur till affären, ett spel på Röda korset lotteriet - min äldsta ääälskar det! Vad det är?

Jo, när man pantar burkar trycker man istället på Röda korset knappen, ger överskottet till dem, får en lott och kan vinna. Oftast vinner man varor från butiken men ibland, då och då pengar, upp till två miljoner.

Så, nästa blogg kommer att handla om det -hur det är att bli miljonär!

Pulkåkning, tillagning av en middag som små damerna har valt, Lördagsmys med godis, delfinal i norska melodifestivalen samt en eller annan drama/kärleksfilm väntar därefter.

Sen kraschar vi nog alla i den gemensamma dubbelsängen, en natt trång och full med kroppsdelar tillhörande snurrande barn.

Varje gång det sker så tänker jag att snart kommer jag att sakna det..

Att få okbenet intryckt, revbenen mosade, huden skrapad och rispad av vassa naglar, skallad av headbangande barn. Men också... Mjuka varma kroppar, varma händer som försiktigt och valhänt berör kinder, hår, ögon som lyser, munnar som slaskigt pussar.

Ja, det tar slut. MEn jag har några klunkar kvar!

Imorgon blir det tur till stan, gymmet, kanske playdate,lunch på Pepes.. Innan vi hämtar pappa. Eller så hittar vi på något bättre.. Den som lever får se!

Njut din Lördag!

Om vi orkar, om vi vill.. Den som lever får se

Fembots got feelings too!

"I`ve got news for you, fembot got feelings too!" -så sjunger Robyn på sin nya skiva...

Trött på gnäll? Inget mer idag? Sluta läsa då för jag tänker gnälla en skvätt nu.

Annat forum saknas nämligen.

Kvar? Ok. Skyll dig själv, jag varnade.

På vägen från köket till vardagsrummet idag böjde jag mig ner 14 gånger och plockade upp saker som inte hörde hemma där!

Kylskåpsmagneter, Dalahästar, smycken, pennor, strumpor, delar av köksattiraljer...

Kort sagt, livet med en 17 månaders tjej (och delvis en nioåring samt två vuxna)

Jag KAN INTE jobba i denna dynga! Kan inte koncentrera mig... Alltså plockar jag, dammsugar, torkar av, plockar i och ur diskmaskiner och när det sedan är min tur att göra det jag behöver, tja, då är antingen tiden eller barnet slut. Eller pröva båda delarna...

Detta är en fas! Yes, I know. Jag kommer antagligen att sakna den så fort vi har dagisplats.

Men just i detta nu, så är jag sjukt trött på att röja och röja.

Huset är som Särimmer, ni vet, grisen som vikingarna festar på varje natt och som sedan återuppväcker sig själv från det döda nästa morgon.

Mitt hus verkar vara ett sånt, skiten accumuleras, även när man inte är hemma eller kanske speciellt då. Hur är det möjligt?

Nåväl, det är städat IGEN! Håller säkert i fem minuter...

Denna fembot tänker tycka synd om sig själv i duschen en kvart eller så, av hennes eftermiddag blev det intet!

Sen är det Fredag kväll.. Ja, vad jag känner mig laddad! BLÄÄÄÄÄ

Tack för ordet!

Invandraren.

"Mamma, vi kan väl gå forbi smultring schappet å checka om de har åpnet?"

Såhär talar min dotter numera och i skrivandets stund inser jag att jag inte ens vet hur "schappet" stavas. Du får nöja dig med att jag skriver som det låter, o du, språkkunniga.

Jag vet vad ett ölchapp är för något, ett hak, en sylta där man serverar öl och något som med viss tveksamhet kan kallas mat. Dottern och hennes vänner använder ordet "schapp" för dessa små kiosker, rullvagnar och annat löst som står men kan säkert också användas för ordet krog.

Vad en smultring är? Jo, det är som en sorts munk, en friterad sak, doppad i socker & kanel och som kommer i papperspåse och skall inmundigas direkt dvs varm annars är den förfärlig.

Ibland känner jag mig som om jag kom från Uzbekistan eller någon annan avlägsen plats...

Det är tufft, otroligt tuff för en verbal kvinna som alltid gillat språk att inte kunna hjälpa sin dotter med grammatik regler, böjningsformer.

Att själv stoppas mitt i en mening för att man inte vill låta som en imbecill dvs böja verb som en femåring.

Skolan kommer mig till hjälp här, dock. Hjälp och stjälp.

Claires klass arbetar mycket med ordklasserna nu och böjningsformerna haglar, både på engelska och på norska. Bra för en förhörande mamma, som tuggar och memorerar lika mycket som tioåring. Tack för det!

Andra ord har jag dock inte alls några problem att följa med på trots att de är "lite slang" och trots att jag anser mig, som mamma, nödd att stävja bruket av vissa ordkombinationer t ex

"Han är så jævla teit!" - något som används om killar dvs "Han är så jävla dum!"

"KUUULT!" - du behöver inte vara raketforskare... COOOOLT!

"Det er såå kjipt, mamma!" -se ovan dvs "Det är så fattigt/dåligt,mamma". Från eng: cheap.

Jag tror du hajar galoppen... Från gymmet fylls jag med ord av en annan kaliber -

Flott, glimrende, nydelig, knallbra, fett, rått, supert, stilig, topp...

Dessa torde inte utgöra något problem för dig utom möjligen ordet "fett" som väl bara används i Stockholms trakten som uttryck för något bra.

Ofta tänker jag på de kvinnor och män, just ankomna från Norge från andra delar av världen.

Kanske med barn, med universitets examen, med stolta ryggar och framtiden i blicken.

Det är lite "stickigt" att känna att man måste be barnen om råd för att uttrycka sig, att inte kunna hjälpa till med läxorna alla gånger och till hundra.

Jag känner det! Jag som är från ett grannland, som KAN gör mig förstådd överallt på MITT modersmål, om jag vill, om jag behöver...

Hur känns det då att inte ha ord alls? Jag ryser i märgen!

Dags för en kaffe att värma sig med! Ha en fin Fredag!

De vippande hästsvansarnas klubb!

Kan vi skruva fram tiden ett par veckor?

I vart fall på gymmet. Då har nämligen alla "nyårslöfts knäppisar" gett upp och lugnet och friden kan återgå till normala gängor.

Jag är SÅ TRÖTT på alla "småbrudar" som i sina vippande hästsvansar, med stora egon och därtill utan att ha läst gymmets vett & etikett restriktioner som hoppar runt överallt!

Får bara lust att iskall fråga en sak: "Har inte ni gympa i småskolan längre?"

Ja, jag vet! Elak gammal kärring!

Men, jag undrar bara... Hur gör du när du landar i en ny miljö?

Gör du som du gör hemma och hoppas att alla anpassar sig eller försöker du kolla in de som varit där ett tag? Kanske få ett och annat tips?

Inte dessa damer! Jag försäkrar!

När jag häromdagen fått skon avtrampad för tredje gången då var jag jäkligt nära att ge upp.

Två nya "vippor" stod bakom mig och tricket att kolla in instruktören, röra benen och samtidigt hålla sig på sin plats - ja, det blev för mycket för dem.

Lika ofta som de stod på sin egen plats stod de alltså, på mina skor, eller i mitt space och hela grejen avslutades med en fin armbåge mitt i mina revben. Då surnade jag, pickade på träningskompisen och sa: NU SKITER JAG I DETTA!

Min goa träningskompis uppfattade genast tonen, gick till sin flaska, kom tillbaka och knackade den ena tjejen på axel. Förvånat såg hon upp från sina fötter med sina perfekt målade rådjursögon, helt oförstående. L gick på...

"Du är ny, va?"

"Mjaaa..."

"Okej, så här ligger det till. Här tränar man på sin egen punkt och rör sig i samma riktning som andra. Annars blir det KAOS, ok?"

En försiktig nickning.

"Bra, så nu är denna din plats, din space och HÅLL DIG I DEN, for f... sake!

Det gäller DIG OCKSÅ"

Med en kompetent nickning hade hon kastat två hår snoddar framför brudarna på golvet och så återgick hon till platsen bredvid min med ett elakt flin.

Resten av tiden skrattade vi, också det mycket fult och elakt MEN ACK, så kul!!

Det är fantastiskt roligt att se två personer arbeta sig runt en hårsnodd, samtidigt som de skall hålla koll på fötterna, instruktören och hinna svettas.. Nej, jag glömde mig!

Dessa karaktärer svettas inte! Det skulle ju vara förkastligt för uppvisningen efteråt!

Min enkla fråga blir - vad f.. gör ni här och när drar ni tillbaka till era hålor igen?

Usch, stygga jag.

Alternativet är att de läser på gymmets regler, torkar av maskiner, jobbar på sin plats, ger väg på maskinerna så att alla hinner träna. Men det är utopia!!!

Förstår du nu varför jag längtar efter slutet Feb, början Mars????

Ser du en hästsvans??? Dra i den och flina brett! Hälsa gärna från mig! Kram

En "process" tårta!

Terapeuter, psykologer, andligt intresserade och dylikt löst folk slänger sig ofta med termen

"processer" eller "du är i process", "Jag kan inte det för jag processar" mfl.

Det betyder i, den bästa av världar" att man/du har blivit medveten om något som du vill förändra eller inte är nöjd med och att du nu håller på att ändra detta.

Jag skriver "i den bästa av världar" för den sk "processen" är ibland också en ursäkt, något att gömma sig bakom, något som aldrig tar slut, något ogreppbart och mycket luddigt.

Jag ogillar ludd!!!

Tror ni att teknikerna på Volvo säger "Hmm, vi är mitt inne i en process med att ta fram en bättre prototyp för bromsarna. Men, tja, vi vet inte riktigt vart vi är så vi processar vidare".

Hur låter det i dina öron?? Lite märkligt, eller?

Det gör det för mig i vart fall!

Skall jag ta någons process på allvar så vill jag höra "upplägget".

Vad vill du? Vad såg du? Vart står du nu och vart skall du? Vilka verktyg skall ta dig dit?

Men framförallt, HUR mäter du att du lyckats? När är du framme i ditt tycke?

Alla dessa frågor behöver nämligen ett svar, om du har tänkt dig att orka igenom "processen"!

Javisst, det kan vara jättesvårt att formulera en slutpunkt men på ett ungefär!

Det bara måste gå... Annars blir det som att styra en jättetanker på en ocean utan bestämd hamn, man flyter bara vidare, drar i konstiga trådar och risken att gå vilse är jättestor.

Jag ser processen som en tårta.

I början är det mest kul, man känner sig uppåt, igång, redo, motiverad, det är mycket behagligt - såsom glasyren på kakan. Synligt, flashigt och smakar gott.

Så sjunker man in i mitten... Här finns massor av tunga grejor, tjocka lager, många smaker, många obehag och man vet inte vad som är upp och ned. I detta läget är det lätt att förlora sig själv och röra sig tillbaka emot glasyren istället för inåt, nedåt, på djupet.

Det är här frågorna behövs, bedömningen.

Vad är framsteg? Vad är inte? Vart skall jag nu? Vad vill jag?

Lyckas man paddla sig igenom detta lager så kommer man ned i botten, sockerkaksbotten (eller marängen), stabiliteten och det gottaste. Det fasta, det nya.

Här finns något att ankra i!

Processer i alla former är som all förändring, hårt, strukturerat arbete! Läääääänge...

Rom byggdes inte på en dag! Men det är det som är charmen.

Lycka till wherever you are!

En sanndröm!

Jag tittar upp emot de vackra takbjälkarna, försöker sortera...

Ljuset leker på den vita takpanelen. Kaminen i hörnet sprakar och jag försöker få ordning i huvudet. Vem först?

Jag låter blicken svepa över soffan, min tänkarsoffa, min mjuka färgglada filt, kaminens varma orangegula ljus. Det stora fönstret vid kortändan, mina favoritfåtöljer...

"Men haaalllå..." Hon knackar på bordet framför mig, tvingar ner min blick.

De trycker alla ihop sig framför skrivbordet, väntar på mitt beslut, min prioritetsordning.

Vilket lyxproblem! Men ändock, jag måste välja en ordning...

Det blir kvinnan med den korallfärgade klänningen först, hon har väntat längst, mest enträget men ändå tålmodigt på något vis. Hon är en värdig vinnare!

Min närmaste E håller med och ställer sig på en andra plats. Han vet att jag inte kommer att kunna motstå honom. Till det är jag alltför nyfiken.

Så, en annan gentleman, en ny bekantskap, som med mössan i hand väntat längst bak...

Han verkar spännande! Kliv fram, kliv fram! Jasså, du tillhör K...

Jamen, låt gå då. K´s historia sen..

Så här fortsätter det en god stund!

De kreativa, idéerna, de andar som kommit för att få sin historia nedskriven och berättad av mig rättar in sig i leden. NU är de villiga att vänta!

Jag har erkänt dem, deras existens, tagit på mig uppdraget, erkänt det som mitt.

Nu kan vi rulla!

Ljuset från datorn, mina fingrars lek över tangentbordet... Det har börjat.

En korall klänning virvlar i kvällsljuset, lycklig över att bli sedd, lycklig över att bli synlig efter alla dessa år och jag ler.

Allt jag vet om min kontakt med källan är sann, min gåva, i ordets dubbla bemärkelse.

Låt processen ta fart!

Så fel man kan ha!!

Idag skrev jag om att "gå på ett nytt pass". Jag skulle till gymmet och köra Core total och jag trodde jag visste något om det.

MEN ICKE - bilden på den bloggen har inget med core att göra. Tror jag... Osvuret verkar bästa!

Detta dvs denna bloggs bild är en sk core board och på den har jag balanserat och svettats under en timme. Det var JÄTTEKUL! Sååå många glada skratt...

Så hittar du ett pass med core board, gå!! Det är det värt!!

Godnatt med er alla! Kram

Förändra sinnesstämningen!

"Du vet... Vissa dagar vaknar man och känner sig inte "on top of the world"!" sa Axel Lund Svindal i helgen.

Det är bara att skriva under på det!

En del dagar ÄR vardagar hur man än vänder och vrider på det, en del dagar bara ÄR man trött, sjuk, sliten, grinig eller bara allmänt off-line.

Ibland får man vara det, bara vara off-line tills man kommer in igen. Det ger sig!

Jag tycker det är fantastiskt hur det har ändrat sig bara de senaste åren. Länge, länge var det tabu att "checka ut en stund" men nu kan man höra folk säga det, bemöta sig själv med större empati, ja, tom lägga in det på bloggar, FB och allt möjligt annat.

Härligt befriande!

Ibland hamnar man dock där, i dippen, lite ofrivilligt. Ibland tom stannar man där lite längre än man tänkt sig. Vad händer då? Hur tar man sig ur?

Ja, det finns nog lika många alternativ som det finns individer. Dock tror jag att det finns en del "stalltips", sånt man kan pröva på först.

Det brukar kallas "förändra sinnesstämningen"! Kan du inte göra något annat för dig själv eller situationen så kan du göra det.

Min lilla vessla härhemma vet redan minst två sätt att pigga upp en trött, trist eller ledsen mamma.. Hon pekar på musikanläggningen och flöjtar: Daaaa, daaan, DAAAA..

Betyder dans, såklart, får mamma på musiken, sjunger mamma, dansar mamma och tjilivippen, sinnesstämningen är bytt. Och bytt, bytt, kommer aldrig igen! (jodå, tyvärr...)

Det andra sättet är att få mamma att skratta, toka sig, stå på huvudet, starta musiksnigeln och skaka loss - samma där, klockrent!

Kommer jag på mig själv.. Ja, då rör jag mig gärna, på ett eller annat sätt. Gärna helt nya grejor. Det utmanar mig, visar min sårbarhet, får mig att le åt min fåfänga, min okunskap och min totala avsaknad av kunskap i just detta.

I kväll t ex skall jag träna, i grupp, med ett sk balansbräde. Ni vet en sån där boll med en cirkel runt som man skall stå på - se min bild!

Har knappt hållit i en, vet inte hur det skall gå till men kul BLIR DET!!! Det vet jag.

Redan där är sinnesstämningen på väg.. Den nya, den förbättrade!

Varför tjatar jag? Jo, för att det är bra att ha inspekterat dessa "ess" i rockärmen INNAN de behövs för är du låg orkar du inte leta efter dem och då kan det ta tid innan någon lyfter dig!

Tack, ljusa mänskliga Axel för att du visar på att vi alla är mänskliga tom hot shots i slalom och störtloppsbacken!

Ha en bra dag!

Aktiviteten UPP!

Imorgon börjar det.. Tokveckorna.

Skolan har redan varit igång i två veckor så man får vara glad för den lilla respit man fått, trots allt.

Jag finner mig ibland väldigt ituvdelad i detta lilla dilemma, det är väl därför jag skriver om det.

Inget världsproblem! Absolut inte men ett litet vardags"gnag"...

En del i mig ser på min snart tioåriga dotter och tycker att skolan är krävande.

Mycket läxor varje vecka, många långläxor, högt tempo, långa dagar.

Till detta kommer all kommunikation - mobiltelefoner, datorer, msn, mail, face-book, ja, tom bloggar. Allt skall de vara med på och ibland är hon väl blek om nosen när kvällen kommer.

Tycker stackars gamla mamma, ja.

Dessutom SKALL och HAR alla barnen aktiviteter. Claires kompisar, i samma årskull har aktiviteter nästan varje veckodag plus att det ofta rinner ut över helgerna. Träningar, Cup, besök där eller där, läger osv.

Hur gör man då?

Låter jag henne vara hemma så finns det ändå ingen att leka med och allt jag får är ytterligare klagomål. "Han får ju... hon skall ju..." Vardagsmat hemma hos oss.

Alltså låter jag henne.. Spela instrument, vara med i musikkåren med allt vad det innebär av engagemang, konserter, auktioner, bokmarknader etc, dansa jazz osv.

Men hur får man in det i det späckade programmet?

Hur gör andra föräldrar? Väcker de sina barn en timme tidigare på morgonen för spelträning eller?

Den andra delen av mig säger - "Sånt är livet! Du red minsann sex dagar i veckan när du var i den åldern och lägg på ett år till så tävlade du varenda helg från April till September.

Inte dog du av det, din tulling och inte blev betygen lidande heller, så det så!"

Nej, jag vet!!

Kanske är jag bara gammal, kanske är det detta med så många möjligheter till kommunikation - jag spenderade inte flera timmar framför datorn OCKSÅ!

Sant eller inte.. Jag har kapitulerat! Imorgon börjar dansen igen och hon ser fram emot det.

Det blir bra! Det blir kul.. Mamma pusslar med tider och bussar.

Kanske dags att gå och lägga sig lite tidigt ikväll då...

Nej, visstja, vi måste ju få fram klarinetten för övning innan vi skall sova och om tre veckor kommer valpen!! Klart idag!

Mission completed, transmission over.

I motvind lyfter draken!

Det är mänskligt att ifrågasätta "tuffa tider"!

Varför just nu? Vad är meningen - om det ens finns någon?

En vän till mig har precis börjat en ny bana, en som hon och jag vet är gjord för henne, ett mål, en livsuppgift.

Likväl prövas hon hårt från början, direkt. Pang! Rakt i ansiktet... Gamla trossystem ifrågasätts.

Hennes sår blottas och prövas.

När jag hör henne berätta ser jag en tribunal framför mig, ett råd av gamla gubbar i vita skägg som nyfiket studerar henne, kliandes sina huvuden, milt småleende.

Såååå, vad tänker hon göra med detta då? Är hon så redo som hon säger?

Naturligtvis är det inte så! Det är en symbolisk bild.

Ändå är det så det känns när universum, kraften prövar oss, renar oss, gör oss färdiga för det vi skall.

Min vän och jag bestämde en strategi, den bästa, tror jag. Hon genomförde den, stod upp för sig och reste emot utbildningshelgen.

Jag håller tummen, sänder energi och VET, det kommer att gå! Det blir tufft just denna helg men sen kommer hon att ha växte minns en meter, fått ytterligare en erfarenhet under bältet.

För det är så att... I MOTVIND LYFTER DRAKEN!

Är vi redo, är vi preppade, vet vi vad vi vill, vart vi skall och vad målet är så arbetar vi vidare, trycker oss igenom det svåra och kommer ut på andra sidan.

Det är så vinnare skapas! Det är så historia skrivs!

Bara kika på de människor vi ser upp till... De har ofta pressats igenom nålsögat för att komma ut på andra sidan. Manglats i livets stora mangel, rest sig och ger av det som de lärt.

Låt oss använda motvinden till att fundera över vad som skall förfinas.

Vart skall vi prövas? Där ligger ofta våra dolda diamanter, vår drake.

Dags att låta den "lyfta"! Ha en god helg!

Språkliga (h)abrovinker!

Det är lätt att låta sig lura... Skandinaviska språk skall ju vara så lika.

Mmm, tyvärr säger jag ibland.

Det är så nära att man tror man kan för att sedan inse att det finns små olikheter som kan betyda förfärligt mycket.

Habrovinker i språket som man man bara kan träna in på plats..

Vad en (h)abrovinker är? Jo, en listig lösning eller en krumelur, en krök..

En liten luring med andra ord!

Här kommer en del ord, ganska vanliga faktiskt till dig som "kan norsk".

Testa dig själv så producerar jag svaren om någon dag eller så..

Å, du... INGET FUSK! Man har inte tillgång till internet eller ordbok när man står där på gatan!

Norska: Svenska:

Frakk

Glass

især

Karakter

Mangle

nødig

pussig

rar

sinne

skuffe

spøke

trekk

True

vesla

Nöjd med din norska gen?

Good for you! Bara vardagsords, som sagt!

Kram

Kreativt kaos? Eller inte?

Har precis skrubbat badrummet, städat badrumsskåpet, torkat duschväggarna, lagt på den rena mattan, ja, du vet, hela kittet.

Samtidigt som jag lyssnat till en snorig, svårt snorig unge som sover en orolig febersömn ackompanjerat av hackhosta med massor av slem.

Jag städar toan för att det behövs men också för att det känns som allt är skitigt emellanåt, i vart fall i mitt huvud.

Stora dottern hade magsjuka förra veckan och naturligtvis borstade och skrubbade jag toan då men hela badrummet känns som det är smutsigt.

Mormors ord ringer i öronen..."Hur skall man kunna göra sig ren på allvar om badet inte är rent?"

Nej, det är sant! Men jag tror det är mer just nu, inom mig alltså. Frustration...

Sedan hösten och sedan våra inneboende kom har vi härjats av olika plågor, magsjukor, förkylningar, halsont, diarréer, snoriga näsor, ryggskott, huvudvärkar och misstänkt uppstoppade bihålor.

Småbarnsförälderns gissel och nödvändighet - hur skall mina tjejer kunna bygga immunförsvar utan dessa plågor? Det kan de inte!

Jag kan inte ens påverka det mycket. Bara servera bra mat, se till att de sover, klär sig, ja, det vanliga som jag gör ändå.

Inte skapa motstånd, skapa FLOW!

Men det är tråkigt, tråkigt, tråkigt... Att sitta inne, att känna sig låst, att kolla på dagTV för någon vägrar sova någon annanstans än i knäet, att känna halsen tätna igen.

Alltså städar jag! Vi lever, precis som alla andra småbarnsföräldrar, ibland på randen till kaos - vi och Beirut liksom.. Jag kan låta bli att bry mig i perioder, då det finns andra viktigare ting att göra, saker med högra prio.

Så kommer skaparandan in, jag skall skapa något, förlösa något från mitt inre, ja, då städar jag!

När jag skriver ordet förlösa så tänker jag att det är nog rätt term...

Det är antagligen "boar" jag gör såsom alla andra gravida men jag boar för mitt skapande!

Nackdelen är att när man städar för mycket rinner tiden ut för skapandet.

Man borde skapa först och sedan städa i viloprocessen men det är inte alltid jag kan det.

Kreativt kaos i all ära men jag mår bäst när var sak har sin plats då har jag bäst flyt.

Nej, nu skall jag sätta mig med dottern, läka henne och sen hänga upp skylten -

HÄLSA OCH VÄLMÅGA BESTÄLLD TILL HELA FAMILJEN! Pronto!

AAAASCCCHJOOOO...

Småbarnsmammornas hyllning!

Jag tar av mig hatten för alla småbarnsmammor!

Ni är fantastiska! Att se er utomhus, i butiker, på gator och torg är underbart!

Följande skall nämligen till för att du skall få ut ett barn under två år i solskenet:

Mata barnet - surt barn = ingen bra promenad

Rätt tid = fel tid innebär att promenaden blir till ett helvete.

Byt blöja

Body, byxa, strumpor - detta är bara basen...

Varm tröja, bluff-olle, utebyxor, skor, jacka, vantar, mössa..

Ut med åkpåsen, fast med den i vagenen (bara fem spännen)

Packa blöjväskan (om du skall längre än bara runt kvarteret) - innehåll:

Blöjor, wipes, mat, extra ombyte, leksak, muta, något att dricka, underlägg, bestick, extra napp och kanske tom en snuttefilt.

När du har packat färdigt denna väska så har barnet fått av sig jacka, vantar, mössa och kanske tom skor.. dags att börja om igen.

Så, färdig...

Men VAD är det för omisskännelig doft?? BAJS.

Av med allt igen och börja om från punkten "att byta blöja".

Lyckas du bli färdig med baby, blöjväska så har du dig själv kvar..

Genomsvettig efter allt letande samtidigt som du roar babyn skall du då se till att få med dig allt du behöver i din egen handväska plus det du ev skall ha på dig.

Det brukar bli det som hänger på kroken i hallen. Försök om möjligt se till att allt som hänger där är rent och brukbart.

Så, är ni klara! Men oj, nu har barnet fått av sig jacka, vantar och mössan igen.

Skrikande tar du ungen under armen, trycker ner den i den korv som åkpåsen består av och hoppas på det bästa!

Halvvägs till butiken inser du att du glömt att låsa, nappen och plånboken ligger på hallbordet...

HATTEN AV för alla småbarnsmödrar! Ni är fantastiska! Stå på er!

Hamstern i mig!

Jag skriver ofta här i termerna "delpersonligheter", "arketyper" och andra liknande termer från mitt arbetsliv. Det kan säkert låta både seriöst och oåtkomligt för den oinvigde.

Naturligtvis kan det vara det! Har någon problem så kan en delpersonlighet var en nog så knivig historia.

MEN, det kan också vara något charmigt... Något lite tokigt som vi ser hos oss själva, fnissar åt och inte alls känner oss nödda och tvungna att lägga oss på divanen för att lösa.

Ibland är dessa små egenheter så "egna" att vi inte vill dela med oss av dem,

ibland känner alla till dem och de är de som gör oss till just det, oss. Min eller din personlighet.

Fantastiska små diamanter av egenheter som gör att just du skiner när någon ser på dig, ditt eget id-kort eller visitkort om du så vill.

Ibland tror jag att det är det livet handlar om - acceptera dessa små id-kort istället för att älta dem, förändra och förkasta dem. Bara le åt dem, nicka igenkännande och leva vidare!

Vissa av id-korten går igen hos många men nästa, nästan alltid har de en personlig ton.

En av mina egenheter är att jag ofta när "en hamster" inom mig.

Detta tar sig en mängd uttryck t ex jag köper ett nytt smörpaket när det är smör kvar i det gamla till ca 20 mackor. Får jag inte detta paket så tänker jag på det tills det är köpt.

Ja, faktum, jag kan tom oroa mig för att det ev skall ta slut.

En halv liter mjölk är lika med ingen mjölk i min värld - för tänk om jag vill ha mer?

Jag gillade de springskorna jag köpte tidigt i våras. De var jättesköna, bra, funktionella och allt det där. Gissa vad som ligger i garderoben och väntar nu? Rätt tänkt!

Japp, ett bara exakt likadana, oanvända, klara att tas i bruk när de andra "tar slut".

Hamstern är en del av mig... Den tar inte överhand, i vart fall inte ännu. Den är inte absurd - jag är ingen shopaholic, har inte garderoben full av kläder, inga kontokorts skulder.

Alltså får den leva i högsta välmåga. Den vill mig ju bara väl!

Fast då och då får jag be den hejda sig.. Som när första lilla skymten av den underliggande asken visar sig i ögonskuggsburken och den genast börjar skrika:

"Slut, slut! Det är slut" för full hals..

Ja, då får den ge sig. GÅ PÅ PLATS! Tig still..!

Ha en strålande dag!

Tacksamhets dagbok

Synkroniciteten slog till igen igår.

Väninnan och jag talade om "Tacksamhets dagsboken".

Ni vet, det fina, gamla välkända verktyget som Mia Törnblom tog in i sin bok och gjorde till sin.

Nåja, hon skall ha tack för att ha fört fram ett gammalt gott verktyg i ljuset igen. Det behövdes.

Till saken - vi talar om dagboken, om att det kanske är dags att ta fram den igen, skriva lite.

Det är bra att göra när livet på någon nivå känns lite tungt eller när man bara vill "count the blessings", som det så vackert heter på Engelska.

Några timmar senare stöter jag på, inte en utan TVÅ forskningsrapporter som handlar om hjärnans oförmåga att vara deprimerad/ledsen samtidigt som den är, just det, tacksam eller förälskad!

Hmmm, nice! Jag gillar när forskare bekräftar det jag redan vet!

Fram med den gamla dagboken.. Producera i vart fall tre, gärna fem meningar om saker du är tacksam för i detta nu. Eller ikväll... Eller om en kvart... Eller när du nu tänkt dig att börja.

Vill du vara extra "duktig"??

Skriv då också tre saker du är bra på varje gång plus en sak du skall be om hjälp med!

Dessa tillägg får hjulen att spinna fortare.

Svårt?

Ja, ibland är det lite knivigt. Ta då till de enklaste av saker t ex Jag är glad för stunden med mitt morgonte/morgonkaffe/morgontidning.

Eller varför inte - Jag är glad för chansen till en ny dag!

Så, då åker vi... Vad har jag att vara tacksam för i detta nu?

Jag är tacksam över att vi alla i familjen vaknade friska och starka idag och kan gå ut i världen och göra vårt.

Jag är tacksam över att jag alldeles strax har spännande arbete framför mig.

Jag är tacksam för att ha en lugn stund, som är bara min att skriva på.

Jag är tacksam för L, som peppar, stöttar och får mig att skratta.

Jag är tacksam för den fantastiska vintern utanför, som jag snart skall få förmånen att gå ut i.

AMEN!

Inre resa

Scccjusch, scccjush..Rytmiska dunkande, jämna ljud.

Blandas med fraset från kanterna som tar i, det rytmiska ifråntryckande.

Det bränner, värker men värker skönt!

Framför ljuskäglan dansar små stjärnor, glimmar till en minut och försvinner sen ur fokus.

Fallande, silvriga stjärnor på resa liksom jag.

Anspänning, avslappning, ny anspänning.. Fokus framåt.

Bara jag och ljuskäglan. Runt mig är det mörkt, siluetter av de stolta träden flyter samman till den grå massa.

Kalla yttersta fingertoppar, varma handflator.

Kall nästipp, blossande kinder, kisande ögon, pannan svettig, varm innanför tyget.

Allt som hörs inombords är mitt pulserande hjärta, mina andetaget, ett efter ett.

Det blandas med det rytmiska dunket utifrån.

Tillsammans med scchjushet och fraset, en enhet, ett sammansatt ljud som musik.

Massor av impulser från sinnen blir till ett.

En målare som blandar sina färger och får en bild att framträda, en bild som innehåller allt det hans öga har fångat.

Gjort av separata färger, färger som blivit till en enhet...

Så blandas sinnesintrycken inom mig till en helhet, till sin musik.

Mannen, skidåkaren med pannlampan är framme hos mig..

Han ser förvånat på mig där jag står i mörkret på trottoaren och suktar.

Min kropp minns, mina sinnen minns - minns sin musik och sin längtan.

Dags att fylla på!

Snö.

En vän till mig skapade häromdagen ett irriterat inlägg på Face book.

Hon bad alla att sluta klaga på snön eftersom man ändå inte kunde göra något åt det -

"Live with it"! Detta var hennes korta budskap.

Hon hade, sist jag tittade, nästa trettio kommentarer på detta.

Jösses, säger det något om laddningen?

Kära läsare, vart bor du?

Jag tror, förutom med några undantag, att du bor i ett nordiskt land.

Du som är undantaget, läs som kuriosa.

Att leva här i Skandinavien ÄR ett val! Det är det för nästan alla oss västerlänningar, ett val.

Vi kan sätta ner våra bopålar vart som helst så, är du kvar? Tråkigt för dig då. Ditt val!

"Jaaaamen, det är så myyyycccket snööööö nuuuu! Skapar sååådana prrrroooobleeeem!"

Kvack! Ursäkta ironin! Vilket kvalificerat dravel!

Jag är född och uppvuxen i Dalarna på 70-talet och jag minns när jag inte nådde att SE ÖVER snödrivorna på huvudvägen när jag skulle till lekis.. Läs, sex år!

Ett problem om man skall se sig om för att gå över vägen till busshållplatsen.

Jag minns hur vi åkte skidor nästan fram till min födelsedag i April vissa år och i vart fall på åkrar och ängar. Jag minns veckor av strumpbyxor och förfrusna kinder, under minus tjugo var inget konstigt.

SÅ, GET REAL!

Kalla, snöiga vintrar kommer och går.. Milda, snöfria vintrar kommer och går.

Livet går i cykler, som sig bör, som sig skall.

Men vinter, mörker, en viss varierad mängd snö, vissa temperaturskillnader - det tillhör häruppe.

Varför jag bryr mig?? Tja, antagligen därför att jag dras med i tjatet.

Att jag hör tjatet fast jag inte vill och fast jag försöker försvara mig.

Att jag undrar över om inte folk har annat att lägga sin tid på än att klaga över det självklara och förväntade.

Att jag marinerar över hur vi använder vår tid, vårt undermedvetna och vårt medvetna...

Jag märker inte alltid när jag klagar, vare sig högt eller tyst. Gör du?

Hur påverkar det andra??

I mitt stilla sinne undrar jag - kan man starta en positiv epidemi?

Kan man få oss alla att se vårt ansvar i fler saker och agera där samtidigt som vi släpper taget om allt det vi inte kan påverka? Är det möjligt?

Många har försökt, några har lyckat en bit.. Men en epidemi av positivism och ansvar?

Är det möjligt eller utopia?

Roar mig med lite hälsobringande snöskottning medans jag funderar. Kram

Jag skall bara...jag borde...

"Jag borde verkligen promenera till jobbet, de dagarna jag gör det är jag fräschare hela dagen!"

"Jag skall bara stryka tvätten först så skall jag ringa och boka tiden hos frissan sen."

"Jag borde verkligen inte äta en portion till men det var så gott så jag tar lite mer".

Är det bara jag som hör detta? Är det en tillfällighet att det är just nu eller är det eftertänksamheten efter nyårshelgen, nyårslöfterna eller kanske tom summeringen av förra året och livet?

Eller hör jag det för att jag själv är där - lägger upp målbilder, önskningar osv ut i eten.

Hur det än är så funderade jag över det igår. Hur kommer man åt det?

Själv har jag gjort många av ovanstående grejor på slutet.

En enkel ting är - jag sitter uppe för länge på kvällarna. Jag vill nämligen ha tid med min man.

Men blir det bra tid? Blir det den typen av tid jag vill ha?

Nej, inte riktigt! Jag är nämligen för trött egentligen, kvällstrött som jag nu är.

Sålunda blir morgonen efter också riktigt paj, jag sover för länge, får inte min tysta morgonstund och drabbas av känslan att morgonen ev tom dagen är förlorad.

Jag borde alltså gå och lägga mig!

Varför skall det vara så svårt?? Varför jag sitter uppe, det har jag redan förklarat men det fyller ju ändå inte. Varför då inte bryta banan? Hitta annan tid för maken och mig..

Jag lurar på varför jag låter hjärnan lura mig gång på gång och vad man kan göra åt dessa illusioner.

Tycker faktiskt riktigt illa om att lura mig själv så det är dags att sluta.

Dags att börja VILJA och ÖNSKA istället.

"Jag önskar vakna pigg, fräsch och utvilad om morgon, som jag gjorde förr!"

Ha en fridfull Söndag!

Förhandsgranskning