Vara värdefull!

"Jag älskar dig precis som du ÄR!" skrev väninnan och tårarna föll tungt.
Villkorslöst, förbehållslöst...

"Komihåg att du ÄR viktig för mig oavsett vad som sker. Oavsett vart du går.." En halsduk dras tätare om min hals, ögon försöker fånga mina och jag viker undan.

DET ÄR svårt, i vart fall för mig, att behålla känslan av att vara värdefull utan handling.
Dagligen är jag i en mycket "konkurrens inriktad omgivning", unga människor på sin första utbildning, med massor av tid, massor av sk "pågångsmod" dvs de VET att de äger världen!
Fel - ja, det är något som andra har!
De skall alla bli Norges bästa akupunktörer och det skall de bli genom att ha alla rätt på proven.

Dessa typer av tävlingar förlorar jag på "walk-over".. Det vill säga, jag kastar in handduken och ställer mig på sidlinjen. Jag VET att det krävs mer än så! Jag vet, känner och förnimmer..
Men jag dras med, självklart, dras jag med.
Så måste jag söka mig tillbaka till mig själv, till mitt "Emerald heart" inne i mitt eget hjärta, det innersta av det innersta.

Jag drar ner tröjans ärm ordentligt, gräver inne under overallen på treåringen tills hon irriterat vrider sig..
"Ja, jag vet.. Men jag vill INTE att du skall bli kall mellan overallen och tröjan" 
När jag sticker handen i stövel, helt in för att kolla att den inte är våt. Då inser jag att jag följer min pappas rutiner för att vara utomhus. Hans sätt att visa att jag var värdefull, hans sätt att vara, hans kunskap..

"Du vet väl om att du är värdefull?!?
Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen är precis som du.. 
Du vet väl om att du är värdefull..."

Pepparkakan i min stora ficka på jackan.. Post-it lappen med texten " Jag älskar dig!"
Min mamma spred ofta känslan omkring sig, känslan av att man var jordens mitt..
En känsla jag försöker behålla och förmedla när jag kryper upp med mina barn, lindar mina armar runt dem, pussar dem till bitar..

"Du vet väl om att du är värdefull?!
Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen är precis som du..
Du vet väl om att du är värdefull.."

Jag behöver påminna mig själv om att jag är värdefull, att det INTE är mina handlingar utan mitt varande som gör känslan och utifrån där kan jag välja att handla eller låta bli.
Behöver stanna upp i dagen, titta på det som ligger framför mig, hålla ut handen till mig själv och säga: "Och vad vill du,vännen?"

Jag glömmer! Det är mänskligt!
Jag dras med! Det är normalt!
Hämtar mig själv i vardagen.. Ser om mitt hus!

JA, jag är värdefull!  Namaste!  

 

Märklig manick

En vanlig Alvedon, modell svensk är på 500 mg och en vuxen bör ta 2 tabletter för att få i sig den mängd paracetamol som krävs för att få smärtlindring. Med andra ord - ett gram.
De flesta vet också att man kan ta ny tablett om 4-6 timmar och att max dosen är 8 tabletter på 24 timmar. Högsta dos per dygn är alltså, med lite enkel matte - 4 gram.

Vad lägger denna begränsningen? Funderat över det någon gång?
Giftverkan säger den fundersamma och nickar. Helt riktigt men samtidigt bara nästan.
10 gram paracetamol bör man knapra i sig om man skall vara helt säker på att göra sig själv illa alternativt ta sig själv av daga.

Substansen paracetamol bryts ner i levern och hur det går till skall du slippa läsa här men tro mig på mitt ord (då det är hela poängen med bloggen) då jag säger att restprodukten då levern brutit ner just denna smärtstillande är - fria radikaler.
Klingar det något i huvudet nu? Gillar vi eller ogillar vi fria radikaler?
De flesta säger Ogillar men vet ej varför.

En fri radikal, eller bara radikal, är en atom eller molekyl som har oparade elektroner i den yttersta/högsta energinivån.  Fria radikaler orsakar rätt allvarliga skador på våra celler och anses bidra till åldrandet.
Sålunda vill vi inte ha några fria radikaler i vårt system och hör och häpna, det vill inte levern heller!
När du äter två Alvedon frigörs mycket riktigt fria radikaler MEN levern kontrar samtidigt med att släppa ut lika mycket antioxidanter eftersom det går en antioxidant på en fri radikal.
Ett lurigt system som tar reda på sitt eget restavfall, neutraliserar det med en gång.

Det är när du överskrider de där "magiska" 4 gram som levern får problem med att skapa tillräckligt mycket antioxidanter för att motsvara "utsläppet".
"Det gör inget!" säger den träningsintresserade och sunde "jag äter extra antioxidanter, antioxidanter i tablettform och på så sätt håller jag alla fria radikaler borta. Bra, va?"

Här har jag i många år satt upp ett intuitivt "Hmmm.." dvs jag tror INTE på piller och pulver ur kemiska fabriker. Jo,jo, jag har kemi/fysik kunskaper tillräckligt till att se att det är en exakt kopia, om man ser till struktur, storlek etc. Men "lever" det?
"QUE?" säger nu den kemi intresserade och de tillverkande bolagen..De menar att de "tillverkat samma sak" medan jag menar att det som naturen själv skapat är som oss, det innehåller "livsgnistan" och ingen fabrik i världen kan skapa det.

Igår fick jag veta att jag har rätt..Alltid lika skönt!! ;-)
Man har utsatt försöks personer för fria radikaler och så delat dem i två grupper, de som fick antioxidanter i tablett/kemisk form och de som fick antioxidanter i samma mängd, samma sort men ur matvaror. Bla användes en apelsin som både rollmodell för den kemiska sammansättningen och som "försöks matvara".
Gissa vad som hände? JO... Apelsinen vann! Den vann i kriget om att neutralisera fria radikaler framför de kemiska produkterna (som gjorde pytte lite..).
Förvånade forskare kliade sig i huvudet.

Vad slutsatsen blev?
Jo, att det finns bindningar mellan substanser i levande väsen som vi inte kan se! Att det finns gruppbildningar eller kalla det gärna familjebildningar, om du vill, som ännu EJ kan mätas eller tillföras till "av människan skapade kemiska produkter".
("No shit Sherlock!" dvs vi var många som INTE lyfte på ögonbrynen av denna kunskap, bara log i mjugg över det vi propagerat i många år och fått så mycket skit för. Case closed! Äntligen!)

Skall du sålunda fundera över något... och om du frågar mig...
Det blir mer och mer tydligt att vi skall satsa vårt krut på att skapa mat som innehåller det som det var tänkt, som växer på åkrar som sköts av folk som vet vad de gör! För vi är miltals borta från det berömda "matpillret", det som ersätter maten och ger oss allt vi behöver för att överleva.
Den underbara, galna, lättfelkonstruerade men ack så sköna KROPPEN är smartare än så!
Den behöver livsgnista och QI.

Därmed inte sagt att du inte kan ta dig en Alvedon, om du behöver en.. Tacka din lever efteråt, pyssla om den med något mumsigt!
Låt oss baka kaka med det bästa av alla världar utan att luras bort från oss själva.
Trevlig helg & Live with passion.

Min "Honky Tonk woman"

I November mörkret, med ett sjukt, gnälligt barn bredvid mig stirrar jag ner i böckerna och försöker inom mig att finna inspirationen.
Finna känslan till varför just detta varit min dröm i många år? VARFÖR? Bokstäverna flyger framför ögonen och "hjärnan stilla stå".
Poängen är? 

"Hur lär man sig telefonkatalogen?" frågar jag klasskamraten som skakar på huvudet och svarar
"Så jäkla opedagogiskt!"
Mmmm, att lära sig något utan att riktigt förstå varför... Att lära sig något som man sen, senare, om ett halvår f örstår innebörden av, ja, det är frustrerande.

Mitt i detta harvande får vi stort besök från England.
Han heter Peter Deadman, en västerlänning som drog till Kina långt innan de flesta andra ens kom in i landet och med sig hem tog han kunskap, kontakter och dessa har med åren mognat i hans inre, blivit till visdom och bok.

Första lektionen ser han ut över den delade klassen, heltids studenter och halvtids studenter och utbrister:
"Ni i halvtidsklassen kommer alltid att känna er "lite efter", lite dummare än de som är här på heltid och kan ägna sig åt sina studier för jämnan.. Det är dumt! 
Den mest destruktiva känslan för inlärning - är att KÄNNA SIG DUM! Så gör inte det!" 

Mycket bra inspel. Men hur? Är du bra på det? Att inte känna dig dum när du börjar med något nytt..
Jag är det inte och insikten var - ingen har nog riktigt talat om för mig hur.
Kanske möjligen mannen på posten, nu, nyligen, som enkelt sa:
"Det där, M, det är bara att harva.. Harva.. och harva om.. Tills det sitter." 
Fortfarande - inget recept.

"Ni behöver repetera detta, integrera det i ert system. Inte mycket. Lite om dagen.. 
Envist och egensinnigt. Tänk på Rolling Stones!"
Hmmm, VA?
"1969 gav Rolling Stones ut låten "Honky Tonk woman". Hur många gånger tror ni att de har spelat och övat på den låten sedan dess? Säkert flera hundra tusen gånger. 
Punkterna, kunskapen om deras effekter - det är ER Honky Tonk woman.
Your bread and butter!!"

Olika issues, samma recept! Alltid samma recept...
Nöta, nöta, nöta.. Öva, öva, öva.
Jag har gjort det en gång, ett yrke. Kan jag igen?
Såklart jag kan!!  Visst finns det motivation.. någonstans... under någon sten...
Vi hörs senare. Skall bara till ICA.. Behöver ett kilo tålamod..

Ha en bra vecka. Se över just din " Honky Tonk woman"!
Live with passion!

Anna - in memoriam.

"Jag pressar min lilla näsa emot fönster rutan, vickar med huvudet från sida till sida, prövar se förbi körsbärsträdet som täcker nästan hela baksidan.
Väntan! Pirret i magen... Vilken sekund som helst nu. 

Så ser jag Saaben, den brunaktiga, välbekanta och på en sekund är jag nere från sängen, rusar ut i hallen, hoppar i stövlarna, jackan är redan på och i farten sticker jag handen i den blå pallen. 
"Försiktigt, hjärtat, försiktigt!" ropar mamma efter mig och jag slänger igen dörren. 

Gruset sprutar runt mina stövlar, pallen slår mig i knä vecken men jag vägrar slå av på takten. 
Måste hinna, måste hinna... Rundar Lennarts garagevägg och nu kan jag tvärnita.. 
Där står hon, min Anna, alltid leende, alltid med läsglasögonen längst ut på nästippen och med posten på vänsterarmen. 
Jag avgudar henne! Hon kommer med överraskningar.. Med paket, med pengar, en vykort från fjärran platser. 

Alla känner hon, alla vet vem hon är. Ingen eller inget undgår hennes röntgen syn och hennes omtanke ger landsbygden vingar. 
"Hej, gumman. Kalle Anka idag. Handen eller postlådan?"
"Postlådan!"  Jag ler. 
"Då blir det postlådan! Något till mamma också. Bär försiktigt!" 
Hon ser in i bilen, sträcker sig efter klubban, frågar med ögonlocken, jag nickar. Ordlöst!!

Jag ser henne svänga ut på vägen, vinka till mig som vinkar tillbaka. 
Så ställer jag min pall under postlådan, nära, nära väggen annars når jag inte upp. Jag får fatt i Kalle Anka, avin till mamma och räkningen. 
Med klubban i munnen påbörjar jag min väg hem. Dagens möte med MIN Anna är över. 
Post ANNA!"

Anna var en del av min barndom och uppväxt. En institution på landsbygden i min barndoms stad.
Hon VAR posten för oss helt tills några unga män bestämde sig för att råna hennes postbil på pensionsutbetalnings dagen genom att slå henne blodig med ett baseball trä, slänga henne att dö i ett dike.  Observanta förbipasserande och Guds försyn räddade henne undan döden den gången men tyvärr inte undan skräcken, oron och mardrömmarna.
Anna kom aldrig tillbaka i ute tjänst men jag träffade henne då och då bakom postluckan i stan.

Idag kom hon tillbaka till mig då jag rattade min bil på leriga vägar genom landsbygden,
i Postens tjänst.
Jag blir aldrig Anna men jag njuter av att bringa överraskningar av alla de slag.
Jag njuter av de korta samtalen, glädjen i barnen ögon, förvåningen och möten.
Förhoppningvis var det ömsesidigt även den gången för länge sedan, ett leende som mötte ett leende, ett möte!

Kram Anna i din himmel! Det var gott att se dig igen!



 

Vänskapens tecken?

Jag stänger till dörren till yttervärlden en liten stund.
Kryper in i filten, följer känslans flöde genom kroppen. Irritationen i maggropen.. 
Klumpen i halsen och öronsuset.
Jag tycker det är svårt med vänskap, speciellt nya vänskaper, att bygga, att lära känna, att hitta gemensamma nämnare och fallgropar. Svårt!

Idag är jag den ensamma glödlampan som lyser upp hallen...
Den som vickar fram och tillbaka i sin tråd och önskar sig en annan liten glödlampa att få hjälp av, hjälp att lysa upp det stora huset men ingen annan finns inom synhåll.
Långt är det, långt mellan glödlamporna. 

Svårare blir det när energierna är låga...
Svårt blir det när schemat är pressat.
Svårt är det när det är långt mellan åsikterna och man inte längre vill dra lasset.
Göra, göra, göra...
Finnas till, finnas till, finnas till för andra men aldrig hitta stället att lösa in sin egen check på.

Att vara glödlampa, få betalt och beröm för att vara glödlampa men att aldrig riktigt kännas sig accepterad som vän.. Det är komplext.
Då kan vägen kännas riktigt tung.

Det får vara så.. Livets lott eller bara idag.. Spelar egentligen ingen roll.
Jag är mer än min känsla!
Just nu får det dock vara så.. den stund det tar.

En ensam glödlampas sken i kvällningen..
Ser hur långt ljuset tar en.. Namaste! 

Mitt sovande barn..

Ser på mitt sovande barn på soffan...
Drabbas av en våg av kärlek, ömhet och önskan att ta vara där.. För just DIG, min hjärtans kär.

Måtte jag bli en seg, sur, gammal kvinna som får se dig dansa i livets habrovinklar, krokar och krumbukter. Må jag få trösta dig, smeka ditt hår, skratta med dig och dricka din skål..

"Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så medans ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick
Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
Snart är den dagen här
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så
när det går så fort ändå..."

Magnus Uggla

Till båda mina prinsessor! Stor och liten..
Olika, lika, vackra, egensinniga, charmerande, arga, galna, glada, busiga, rödrosiga, snoriga, hickande, skvallrande, högljudda... Ljuva ungar.
I mitt hjärta och med min själ..
Jag älskar Er. KRAM

arför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå


Read more: http://artists.letssingit.com/magnus-uggla-lyrics-1-a-gangen-4xwfxc1#ixzz2CWV79H9f
LetsSingIt - Your favorite Music Community

arför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå


Read more: http://artists.letssingit.com/magnus-uggla-lyrics-1-a-gangen-4xwfxc1#ixzz2CWV79H9f
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå

Read more: http://artists.letssingit.com/magnus-uggla-lyrics-1-a-gangen-4xwfxc1#ixzz2CWUDmBF8
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå

Read more: http://artists.letssingit.com/magnus-uggla-lyrics-1-a-gangen-4xwfxc1#ixzz2CWUDmBF8
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå

Read more: http://artists.letssingit.com/magnus-uggla-lyrics-1-a-gangen-4xwfxc1#ixzz2CWUDmBF8
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Dansa... Pausa...

Vaknar faktiskt ARG, riktigt heligt förbannad...
Förbannad på mitt ex, mitt barns pappa som inte gör rätt för sig, som inte tror att barnet behöver något alls och därför smiter från allt sitt ansvar. Mitt mått är rågat, min kopp rinner över och jag tänker söka laglig hjälp.  Finns ingen oro, bara ilska och önskan om att få det löst.

Mina tankar vandrar en kort stund till min egen far medan jag brygger kaffe, lagar smörgåsar och packar presenter.
Han gillade aldrig riktigt detta med fars dag... gillade aldrig uppmärksamheten och ändå var det den han indirekt strävade efter i hela sitt liv!

"Panetoz kommer in och vi skapar kaos
Utmanar er alla till en afro bounce så baby
Dansa, pausa, dansa, pausa

Skiter i om du är tjock small fin eller ful
Den enda regeln är att du ska ha så jävla kul och du ska
Dansa, pausa, dansa, pausa"

Dagen får en annan rytm av musiken vid dagens första hundpromenad...
Jag funderar på det positiva, dra fokus tillbaka, bestämmer mig för att inte längre älta en del av problemet utan agera på dem redan idag.
Några mail.. Till stängda dörrar, det är ju trots allt Söndag men de ligger där och väntar imorgon bitti, väntar på den som läser dem, den som agerar, den som kan.

"Livet blir livet blir vad du gör det till
Du kan leva helt vilt eller ta de chill
Hur du än lever ditt stå aldrig still
Låt inget hindra hindra du måste hinna
Vinna de bästa leva och försvinna
Livet är for kort för att låta tiden rinna
Hämta mina dina?
Sen pausa pausa pausa..." 

Livet är en dans! En dans av dansa, pausa, fundera, byta riktning, vila, dansa, pausa, dansa, paus..
Rytmen är inte alltid ett enda flow men när den är det så är det magiskt.

Träningen blir dagens höjdare. En delad träning, två egna delar, en tillsammans med andra, en ensam, lika slitiga, lika ljuvliga... att få röra sig tillhör livets flöde. Liksom att få vila...
Dansa, Pausa... Dansa, pausa...

"Dansa i klubben dansa på gatan
Dansa i staden sedan lägg in den på laden?
Dansa fran botten för att nå toppen
Dansa för själen sinnen och kroppen
Dansa på scenen och dansa i publiken
Dansa för rappen
Dansa till lyriken
Dansarens drottning blir ej besviken
Dansa for banget?
Dansa till musiken
Dansa din dansa och då får du en chaaans"

Kvällens sista längre promenad med voven... Stjärnorna är tända på himla pällen.
Det har blivit kväll. Middagen är intagen, far i familjen är firad med tårta, muffins och underbar köttgryta..
Han har fått vin därtill.
Problemen falnar långsamt, det är en dag imorgon också, antagligen.
Andas in den friska luften, måtte det bli snö!!
Borta är morgonens ilska, vem orkar med den?

Några snabba danssteg.. Dansa, pausa... Nu är det dags igen, det är dags igen...
Ja, nu går vi in och lägger det på MAX igen. 
Ha en trevlig start på veckan! KRAM

Ett piskrapp!

Jag borde uttrycka mina åsikter i klartext lite oftare.
Att lyfta bort filtret, stå upp och vara KLAR med vart man står.
Försöka förstå är ibland klart överskattat, det finns nämligen inget att förstå!!
Vissa människor är rikspuckon.. Vissa har NOLL i IQ.  Punkt!
Varför låtsas? Varför analysera?

Sveriges största rikspucko alla kategorier och den dummaste brud som Norden skådat heter
Katrin Zytomierska.

Hur? Jag bara undrar HUR fick denna kvinna ens en plats i eten?
Alex Schulman har trots allt visat sig vara "bildbar" och med ett viss EQ tillika IQ och det kanske bästa han någonsin gjort var att skilja sig från ovan nämnda människa.  I verkligheten var det inte ens "gifta på riktigt", om man skall tro tidningarna, Alex var aldrig ordentligt skild.
Hursomhelst, grattis Alex!! Vilken kupp att bli av med den människan!
Usch, gör ont i munnen att säga hennes namn.

Att offentligt driva gäck och löje med en normal kvinnas utseende är osmakligt.
Eller som den rappa medicin reportern Anna Bäsén så fint uttryckte det:
"Kunskap är inte hennes starka sida.."
Var kan jag skriva under??
Vem vill se ut som Katrin? Tankarna går till en elak Batman skurk med målad, missbildad mun.. du kan säkert själv räkna ut vem.

Strunt samma! Min önskan här är...
Köp inte hennes kokbok!! Vem vill köpa en kokbok/bantningsbok av en som "inte har kunskap som sin starka sida"?
Läs inte denna kvinnas blogg! Annonsörerna springer för livet.. Gör detsamma. Läs en god bok istället, gå ut i naturen, ät ett äpple..
Köp kort på SATS, som vågat ställa en vanlig kvinna på sin reklambild och inte ett benrangel med taskig självbild och självsvält som livsändamål!

Usch och FY!! Dagens spya avklarad... Nu skall jag träna så jag mår bra, äta en god middag och sen springa ifrån benranglen på upploppet.
Ha en underbar SUND helg fri från falska löften. Följ ditt inre.
Namaste! 

Titten in i en annan värld..

Igår jobbade jag vardag på mitt extra knäck...
Att jobba vardagar på Posten är en helt annan sak än att jobba helg typ dubbla mängden post och A reklam.. Samt att nu närmare vi oss jul. Det syns också på kuvert, på mängden erbjudanden, på de små presenter som vissa företagare har en tendens att trycka ner i kuvert.

Det är ett glatt gäng med "goa gubbar" som samlas i garaget på morgonen, laddar sina bilar, skrattar lite, klagar lite, drar på sig ställen och drar.. Ut på sin rutt.
Igår var det dock "morgon möte".. Något jag sällan får vara med på så jag lyssnade spänt på de olika teman som togs upp.
Till min förvåning var de mycket upprörda över - kvalitén på pannlampor.

Här måste jag medge att jag log.. på insidan.. Såg framför mig en postman irra fram genom dimman med en andra klassens pannlampa med sin post på armen.
Ja, faktum är att det kanske faktiskt tom syntes på utsidan, min förvåning och min munterhet.
Nåja, alla har vi våra issues tänkte jag och skakade det av mig. Finns liksom annat att tänka på när man är ny på jobb såsom apparater, koder, rätt adress, väglag, listor, nycklar, ja, you name it.

Dryga 8 timmar senare.. Då klockan tickade emot stängningstid, då huvudet värkte som om det innehöll minst ett trumset då flinade jag INTE längre. Jag hade gett min högra hand för en riktigt bra, stark PANNLAMPA. Med posten på ena armen, laddad till max, med mobilens lampa i andra försökte jag med kuverten i munnen läsa adressen. Hur det gick?
Svaret är enkelt! Det gick INTE..

Med gråten i halsen prövade jag stå under gatlamporna och visst, det hjälper men man kan inte flytta på postlådorna och leverera utan att se adress och namn, tja, det får man inte.
En vänlig kollegas försiktiga röst i andra ändan fick det att brista, tårarna sprutade...
Ensam under en gatlampa. 

Jag älskar mitt jobb! Det är underbart att vara ute hela dagen, se dagen förändras, tala med underbara människor, fundera på livet, sjunga till radion, stressa, äga min tid...
Nu vet jag också att jobbet förändras med säsongen! En nyttig erfarenhet....

OCH... Nästa gång tar jag med min egen pannlampa!! Ifall den på jobbet är undermålig.
RESPEKT till alla på alla jobb. Vi vet så lite om varandras världar så låt oss vara snälla emot varandra därute!
Ha en god helg! KRAM

En slingrig, ensam stig.

Tänk så märkligt - på slutet har jag ofta drabbats av känslan att jag har skrivit bloggar som sen inte finns på papper.
Detta beror på många olika ting.. Att jag skriver dem i huvudet. Att jag formulerar tankar för mig själv men har sedan inte tid att sätta dem i pränt förrän de ersätts av nästa fundering från min horisont. Att jag upptas av "vissa saker" bara för att jag är jag, mina issues, mina teman och käpphästar.
Det där sista kan ibland kännas lite tokigt, som att man ältar tillsammans med Er i skrift men å andra sidan - det står er fritt att läsa eller låta bli. Fri luft.. Som barnen sa förr.

Jag har alltid prövats i livets skola om huruvida jag är "sann" emot mig själv eller ej.
Om jag står upp för den jag är och vandrar en väg som inte alltid är beträdd av så många..
Jag är inte unik, det var inte så jag menade, eller förresten, det är jag ju, såklart! Men det är ju alla andra också! Skillnaden är att jag tydligen måste uttrycka på vilket sätt jag ÄR unik på, högt, tydligt och klart... Annars får jag smäll! Smäll av universum.. PÅ fingrarna.

Vägen jag måste gå har många kröka och krumbukter och det är sällan jag ser runt nästa hörn.
Djupt, innerligt och ärligt önskar jag någon att hålla i handen när "tornadon går", när det kryper i skinnet för att det känns som någon finns därute i mörkret. Men.. Nix pix!
Det finns ingen att hålla i handen! Ingen som vill, kan och önskar gå vägen med mig!

I smärta och vånda har jag kontemplerat detta i många år.. Vilselett mig själv.
Önskat, bett och ägnat mig åt hoppet.
Men efter passerings kravet idag (jodå, jag klarade mig)insåg jag att skall jag vandra vägen vidare så måste jag behålla energin till mig själv. Fokusera på rörelsen framåt.
Skjuta lite "hopp" och önskningar till sidan och leva i det som är.

Finns det någon därute som orkat reflektera och som är genuint helt nöjd med vägen, sin egen väg?
Det tror jag inte. Jag tror delar av att vara människa är att önska sig andra saker än de som ligger på ens livsväg men då glömmer vi och tappar bort de saker vi i grunden vet. Det som ligger i vår själ. 

Därför blir en del av oss stående, beundrande vackra blommor vid sidan av stigen, ja, eller vi kanske tom kliver av stigen, blir sittande eller strosar bort från det vi innerst inne vet...

Guiden uppmanar mig till vidare rörelse.. Ta mig framåt.
Visa mig. Erkänna.. Okej, okej, jag skall, jag skall.
Det är inte alltid lätt men det är min väg.
Namaste.

Livet är en skattkista!

"If you imagine it, you can achieve it, 
if you can dream it, you can become it!"

På mitt skrivbord sedan många år står en pyramid med örnar på och vid pyramidens bas står:
IMAGINE...med stora breda bokstäver och så, på den fjärde sidan denna text ovan.
Det handlar om livs inställning. Det handlar om att skapa "flow"!

I grund och botten tror jag vi alla föds med detta, en inbyggd radar som vi alla följer MEN så "sker livet" och vi kanske tappar delar av den.. Det blir i vart fall inte lika självklart längre.
Man får påminna sig, kanske tom lära om.. Lära att hoppas, slappna av, önska sig, tro på att man skall få osv IGEN och på nytt.

Dock finns det ingen regel utan ett undantag..
Det har glatt mig, det lilla "undantaget"!  Jag har träffat en människa som inte drabbats av denna sjuka som samhället verkar dyvla på oss under uppväxt åren, någon som vandrar runt på denna planet och lever som om livet vore en skattkista! En underbar stor kista med ljuvligheter att bara ÖSA ur...

Det är ingen "foten i kläm jajamensan - människa"! Inte heller en hopplöst babblande idiot.
Nej, det är en balanserad, fungerande människa med en mycket god utbildning, ett bra jobb, en funktionell familj. Kort sagt, en helt vanlig människa men med en helt outstanding attityd.

Blicken möter en, nyfiket, glatt, plirande och den förblir sådan oavsett vad som händer. Kommer det skit, en skopa ovett, rena dumheter tja, då bemöts detta med ett stort brett leende och något avväpnande eller mitt-i-prick men det stannar aldrig. Det löses där och då och sen går personen i fråga vidare.. På nya äventyr, emot bättre jaktmarker. För det finns det nämligen alltid...

Samtalar man så kan man diskutera om vad som är fel men aldrig länge. Denna person hittar alltid något handfast att hålla i, något man kan säga, göra eller bara vara i.. Enkelt, konkret och ibland skrämmande enkelt. Oftast kryddas också denna situation, hur svår den än är med ett skratt, ett bus, en oväntad vinkel.. och då kommer lösningarna.

Uppfostrad av två föräldrar som alltid berättat att allt är möjligt, inget är omöjligt!
Sky is the limit... Stegen verkar oändlig för denna person och jag ser fascinerat på, varje gång lär jag nåt nytt, snappar upp nåt, får med mig ett skratt och en känsla av närvaro.
Lite som att stå emot väggen och mjukt kyssas av den första vårsolen!! 

Jag ser andra bli som jag i denna persons närvaro.. Som en positiv spindelväv som breder ut sig och allt jag vet är att - DET FUNKAR.
Jag vill också bli sådan... En vardags hjälte.

Dags att "drömma lite!"  Sov gott därute och LIVE WITH PASSION!
KRAM