Norge- STÄNGT!

Idag vaknade jag på ett konstigt ställe, ja, för att vara norsk i vart fall..
Jag vaknade hemma i min säng!
Lugn, lugn, jag skall förklara. Det är normalt så att norrmän sover hemma också, bara inte denna veckan.
Ni, goda, glada svenskar väntar ihärdigt på att Torsdag eftermiddag, gärna efter kl 15 skall inträde. För då börjar er helg, ert påskfirande!
I Norge drog de flesta på semester, vinterferie eller utomlands redan i Fredags em.. För då började påsken här.

Förvånade svenskar på min makes jobb höjer ögonbrynen och undrar "vad i sjutton" - det är ju faktiskt inte helg förrän just på Torsdag.
Vi vet! Men försök berätta det för skidåknings sugna norrmän med fjälldoft i näsborrarna.. Det går inte! De skall till hytta, om de så skall GÅ.
Sen är det såklart så att de behöver inte gå, de har oljan så de åker bil. Lördagens tidning och nyhetessändningar var nedlusad med rapporter om trafikstockningar, väntetider på timmevis ut ur framförallt Oslo.

Jag upptäckte fenomenet för ca en vecka sedan då mina bekanta började propagera för att påsken var i antågande med kommentarer av typen: "vi åker till hytta då och då", "vi åker till svärföräldrarna då och då"..
Själv räknade och räknade jag och insåg att det var veckor kvar till påsk, i mitt tycke och ändå pratade de om det.. Hyllorna i butikerna fylldes med påskgrejor, påskgodis, tidningarna sålde sina sista vintergrejor till lågpris - "alltid bra att ha på hytta".

Men det intressantaste fenomenet är dock norsk påskekrim!
Alla bokhandlare, pressbyrån och annat löst folk som säljer böcker har fyllt hyllorna med detektiv, kriminal och mord historier. Tv aviserar långt i förväg kända krimmare som skall förgylla våra kvällar med läskiga historier.
Detta är vad norrmännen gör på hytta, de läser och ser på dessa nervpirrande äventyr.
Sålunda kan man konstatera att det inte är mycket Bibel och Jesus inte, även om han säkert är med på en och annan kant..

Dottern har surmulet och ensam väntat under hela helg på att:
"Vi skall komma iväg någon gång..!" Hon är ensam i hela kvarteret, inte ett barn inom synhåll.
Nej, du gissade rätt.. De är på hytta!
Imorgon är det vår tur! Skidorna på taket och off we go.. Dags att fira norsk påsk!
Vilken läskig detektiv skall jag ta med mig? Kanske Harry Hole.. Vore inte mer än rätt, min första påsk i Norge.
Som vi säger här.. God påske til dere!

Vad skall man säga?

Det är sällan så att jag blir "jätteställd"..
Ett liv som inneburit att jag först jobbat inom resebranschen och sedan som terapeut har lett mig till möten med massor av människor och få av dessa möten har blivit som jag tänkt mig.
Möten blir till i energin mellan människor och man kan nästan säga att delar av en själv blir till i mötet. Därför kan man glömma innan mötet ens börjar att man kan kontrollera det på något sätt, det är bara att flyta med, det som sker sker..
Självklart är det så att det finns sociala regler! Som de flesta känner till, håller sig till och detta underlättar.. Men det är som sagt inte alltid!

Igår skulle C hem till en klasskompis, en kille. Det var hans mammas idé.
Dottern skulle lämnas av henne kl 18:30. Resten av den storyn, om varför och hur kan vi ta en annan gång. Nåväl, nu hade C sällskap och underhållning för resten av em.

Vid 18:15 bestämde maken och jag att han och lillsmulan skulle ta en lur, jag skulle ta vårens första löptur.. Ni vet, den tröga, den utmanande.
Jag skrev en lapp till C lade på hallgolvet och gav mig iväg..
En halvtimme in i löprundan ringer mobilen, flåsande trycker jag upp samtalet då jag ser att det är ett lokalt nummer. I andra ändan, hon, mamman som förvånat undrar vart jag är.
Jag förklarar att jag tagit en löprunda och att maken sover i huset, det är ok att lämna Claire.
Då fortsätter hon att prata om skolan, eftermiddagen, träning i största allmänhet och vår nära anstående flytt..
Hmm, fundersam småjoggar jag för att hålla värmen samtidigt som jag försöker avsluta samtalet ca fyra gånger genom att tacka för idag. A point NOT taken som man säger på engelska.

Plötsligt som genom ett trollslag börjar hon babbla på Engelska, om solnedgångarna på den plats dit vi skall flytta, om hur mycket hon hatar 17 Maj..
Jag stannar, blir helt ställd.. Vad skall jag göra nu? Och framförallt varför..?
Förstår hon inte min norska/svenska? Är hon engelsk?(Hennes namn är ärkenorskt)
Inser att jag står still och bara hummar jakande och nekande medans hon pratar vidare i hundraåtti.. Till slut säger jag på svenska:
"Nej, nu måste jag löpa hem till Claire innan jag blir kall. Tack igen! Vi ses på trimmen imorgon!"
Hon svarar: "You bet!! Early rising, early bird.."
Trimmen dvs jympan börjar kl 20:30... Vaddå "early bird"?

Jag fattar fortfarande ingenting, inte ens idag när jag skriver om det..
Maken, som haft nöjet vid diverse föräldrarmöten hade dock sin bild klar för sig - ett klassiskt exempel på ett nutcase, enligt hans mening.
Jag är benägen att hålla med, då det mötet gick mig helt förbi.. Vad skall jag säga ikväll då?

Filosofen slår till, igen!

Igår var det som bekant "Toktirsdag" hos oss i Billingstad..
Dagen som innehåller barngruppen (barsel) för Selma och mig, basketskola & dans för Claire inkluderat transporten till resp ställe, däremellan mat, middag och läxor.
Just igår lyckades vi också, maken och jag, kila in en liten del shopping medans Claire dansade - alltför att tänja timmen, nåja, fyrtiofem minutaren till ett max.

På toppen av detta hade C redan när hon kom hem från skolan startat propaganda apparaten -
hon önskade sig svenska kanelbullar! Skillnaden?
Jo, det norska pärlsockret har allt övrigt att önska. Det ser ut som kanderat socker i små, små korn och dessa smälter ut över bullarna till en socker beläggning.
Det kommer också från Dan sukker, det också, precis som det svenska men tydligen är traditionerna lite olika här.

Vid middagen var tjatet uppe på max höjder, en snabb titt på klockan fick mig att inse att vi inte skulle vara klara förräns runt halv tio... Om vi börjde direkt och vi hade en läxa kvar att göra. C angelägen om att få sitt gjort påpekade att man kan göra läxor medans degen jäser!
Sagt och gjort, vi, jag gjorde degen, C läste högt om Vintergatan och sedan gjorde vi uppgifterna och vips, degen var klar, läxan gjord.. Bakningen kunde ta vid!

Hon gör verkligen sin del, C, det gör hon! Hon fixar pappren på plåtar, hon strör på kanel, socker, hon penslar, strör pärlsockret och samtidigt lyckas hon samtala eller emellanåt, hålla monolog..
Allt osagt, allt som finns i hennes "osagda låda" verkar komma ut då och utan förvarning slår hon till med: "Mamma, vad tror du är meningen med livet?"
Jag tvärnitar mellan spisen och degen, ser på henne och ser seriositeten målad över hela hennes ansikte. Hon menar allvar, hon vill veta..

Min filosofi har alltid vara att inte leda henne för mycket, att först lyssna på vad hon har att säga, vad hon kommit fram till när hon tänkt och sedan diskutera runt det.. Vet nämligen att hon är rätt påverkbar av mina åsikter. Så, nu mumlar jag något politiskt korrekt om att det minsann är olika från ålder till ålder, land till land osv MEN vad tänker hon om det?

"Jag tror att meningen med livet är att vara med dem man älskar! Hitta sig en man, vara med sina barn, göra roliga grejor, saker man tycker om.. Annars måste ju livet bli rätt trist, eller hur då, mamma? Det kan ju inte vara roligt att vara ensam, då vet ju ingen att man har roligt.. och ha roligt ensam, det är inte roligt!"
Jag jäser ikapp med degen! Hon är klok och eftertänksam i många ting, min stora älva..
Härifrån kan vi ta diskussionen hur långt som helst och det gör vi också..

Kvällen och köket fylls med en del stora tankar, en del små och av väldoft från kanelbullarna.
För var gång vi bakar ser jag en ny sida av mitt växande barn.
Det var värt varje sekund, som vanligt och det är GOTT!

Ibland lönar det sig..

Här i Norge har Röda korset ett pågående samarbete med några av de största matvarukedjorna.
Det funkar helt enkelt så att du pantar din petflaskor och istället för att "ta ut" din förtjänst i pengar så trycker du på en annan knapp och vips är du då med i utlottningen av två miljoner kronor. Du får din vinst eller förlust kupong i handen direkt, dragning där och då..

Eftersom lotteriet pågått ett tag börjar mängden med småvinster bli begränsad så matvarukedjorna har gått in och stärkt upp den biten igen. Vinner du inget från själva Röda korset står de med en liten present.. oftast något som såklart säljs i petflaska och på det sättet är cirkeln rund.
Claire och jag gillar lotteriet båda två. Dels därför att vi båda uppskattar tanken på att göra en god gärning men även för den kittlande lilla tanken av att vi nog kommer att vinna något snart igen!! Vi har vunnit en del små vinster och numera även varuhusets egna stimulantia.

För Claire har det nu fått en dimension till, hon kan ju få Coca-Cola när jag inte tycker att hon skall ha det! Vi försöker begränsa hennes drickande av just den drycken till helger och festligare tillfällen men vad skall man göra när hon vinner den??
SÅklart kan man be henne vänta till helgen även med denna flaska.. Men det blir svårare, det är ju hennes.
Igår åkte tjejerna och jag för att veckohandla för att maken skulle få jobba lite hemma i lugn och ro. Vi tog som vanlig med oss panten, spelade på petmaskinen och VANN..

Jag vann en flaska Coca-Cola, Claire vann TVÅ!! Lyckan total!
Handlingen genomfördes och väl framme i kassan upplyste den unge mannen där om att det var Coca-Cola Zero vi vunnit.. En cola sort jag inte vill att Claire skall dricka pga sötningsmedlen.
Gissa om jag på en halv sekund fick en mycket moloken ung dam?
Jag visste dock att detta hänt många gånger på den andra butiken så jag upplyste om detta, att vi minsann fått byta ut den vunna läsken emot valfri läsk.
Detta är ju ändå ert sätt att få oss att handla i er butik tänkte jag..

Den unge mannen var en god entreprenör och mycket service minded, han hajade galoppen på en sekund och svarade att naturligtvis gick det bra här med, om det gick bra på den andra butiken.
Varm i kläderna tänkte jag att nu är det minsann dags för min andra käpphäst, nu när jag fått någon att lyssna.
Vi har köpt barnmat i den här butiken några gånger och fått mat som gått ut på datum. Sålunda har vi börjat kolla alla burkarna och även igår fann vi godnattgröt som gått ut för flera månader sedan. Nu passade jag på att upplysa om detta..

Han såg genast mycket olycklig ut, beklagade omedelbart denna olägenhet, tillkallade en annan i personalen, skickade honom att kolla och rensa hyllan. Även han beklagade, tackade för att jag upplyst dem och rusade emot barnmats sektionen.
Sedan går den unge mannen vidare, han frågar först om det är en pojke eller flicka jag har i vagnen. Förvånat svarar jag att det är en Selma och då säger han att de absolut, under inga omständigheter vill att Selma skall bli sjuk. Nice, lite smicker tänker jag och ler.
Men då fortsätter han, ser frågande på mig och frågar om jag många gånger köpt barnmat här som varit dålig.
Jag berättar att det har hänt två gånger. Illa nog säger han och så tar han den barnmat jag lagt på bandet för dagen och lyfter den förbi kassan. Det minsta vi kan göra säger han och ber för fjärde gången om ursäkt.

Väl ute i bilen är Claire euforisk. Hon har sett, känt av vad som händer när man blir sedd, hörd i sitt ärende, att det ibland lönar sig att säga till.
Själv kör jag hem nästan lika nöjd! Det är skönt att känna sig ompysslad och att man som kund faktiskt fortfarande har rättigheter. Ja, jag vet!!
Det BORDE vara en självklarhet men det är det inte alltid.. Killen vände en missnöjd kund till butikens fördel. Undrar om hans chef vet det? Kanske det jag skall göra nästa gång, jag har ju fått blodad tand..

Stan är full av vatten.. INTE!

Imorse vaknade jag i min gamla hemstad, lite grå efter gårdags kvällens jobb, svårigheterna att tagga ner efter en kreativ kväll och sålunda blev det rätt sent innan jag släckte lampan och somnade.
Men en av de sista sakerna jag gjorde innan jag somnade var att jag stod i badrummet, med handen på dusch dörren innan jag bestämde mig för -nej, det är för sent! Jag duschar imorgon..
Sminkade av mig, tack och lov, borstade tänderna och stöp i säng.

Sååå, imorse var längtan efter en låååång dusch enorm! Jag ville vakna till min dag!
Njuta vattnets lisa och känna hur den långsamt väcker kroppen och själen...
Radiostyrt letade jag mig in i duschen, trevade på den flashiga,nymodiga kranen - varför i hela h...vete kunde jag inte få vattnet att rinna? Så oteknisk är jag väl inte hann jag tänka medans jag meklade, fixade, drog och försökte läsa på de glansiga nymodiga rattarna.
Inget hände förutom att jag nu var helt VAKEN.. och när jag insåg att jag var just det, vaken så insåg jag också att duschen var fullt öppen och ändå, INGET VATTEN.

Med fasan, som numera var det enda som rann ner för ryggen stack jag ut en hand ur duschkabinen, vred på kranen i handfatet och även där, ingenting!
Inget vatten!! Ingenting i kranen..
Vad gör man nu? Eftersom jag bor på hotell gick jag ut i rummet, inlindad i min torra handduk och via receptionen fick jag veta att hela stan är utan vatten, brott på huvudledningen.. Osäkert när det lagas, ingen vet.
Med skälvande stämma frågade jag då.. "Meeeen, frukosten?? Ni har väl kaffe?"
Den käcka rösten i andra ändan försäkrade mig om att kaffe fanns och det gjorde att jag nog kände att jag kunde överleva dagen trots allt.

Insåg att jag hade en flaska med kranvatten inne i rummet, en pet som jag fyllt på kvällen innan men inte druckit ur då jag sovit som en död.
Detta vatten användes nu till att tvätta armhålor och borsta tänderna i..och sedan tog jag tag i min dag som i mångt och mycket handlade om vatten. Affärerna tömdes fort på vatten, ramlösan försvann från hyllorna, kunderna kunde inte spola på jobbet..
Trots att vattnet kom tillbaka på eftermiddagen så kändes det för många.
Tänk så mycket vi använder vatten till var dag. Hur mycket det betyder..

Igen tänkte jag på soldaten som berättade om främmande landet där inget vatten fanns, där de när de låg i fält valde mellan att borsta tänderna i CocaCola eller i öl.. fräscht!
Tack Gode Gud för vatten! En godnatt skål i Ramlösa! Sov gott!

Inspirationskväll med L!

Sittandes i min säng, i en främmande stad.. Sängen är märkligt tom för någon som är van att sova med man och barn så jag ersätter den fysiska ensamheten med en stund vid datorn.
Jag borde sova.. Jag skall jobba imorgon bitti men istället är jag taggade till tänderna, inspirerad och full av glädje.
Tusen tack L! Du är en av de stora inspirationskällorna i mitt liv!

Jag är tacksam för den kunskap du sprider omkring dig, de förtroende vi delar, de skratt och idéer som kläcks ur ett kreativt samarbete.
Jag känner mig som en riktigt heldig gris dvs en lyckost när jag går hem från ett möte med dig.
Att få möta dig på vägen, att dela en arbetsuppgift känns som en härligt givande utmaning, något att sätta tänderna i.. Något att bygga för framtiden.

Från att ha känt mig lite "uttorkad" arbetsmässigt, lite förlorad i vägen så flödar källorna igen.
Vi behöver alla varandra, vi behöver alla en spegel. Någon som ser oss, någon som hjälper oss att bringa fram det gottaste i oss själva, någon som får oss att vilja kämpa vidare.
Någon som får oss att skratta..
Tack för ikväll L! Jag ser redan fram emot nästa.. Nu skall jag sova, drömma och forma morgon dagen!
Ha en god helg! Kram och godnatt!

I natt jag drömde..

I natt drömde jag att vår lilla Selma funnit ett sätt att använda kroppsfett till isoleringsmaterial.
Hon satt på golvet, så liten som hon är nu, med smokke, förlåt, nappen i munnen, planeringskalendern framför sig, bokade in folk och betalade ut tusenlappar.
Fettet sögs ut med något som såg ut som en dammsugare och det gjorde inte ont, blev inga
ärr och alla som kom var leende och nöjda.
Jag frågade henne hur hon kommit på detta och hon bara svarade att det visste väl alla.

För fem kilo fett fick man lika många tusenlappar men det intressanta var att om man kom över 5 kilo, tja, då fick man en Kvikklunch också. Hahhaha..
Kanske ett sätt att återställa fettet såsom man försöker återställa järnet på blodgivningscentralerna?
Jag minns att jag tänkte i drömmen, eller mellan dröm och vaka, vaddå, det vet väl alla?

Har barnen med sig kunskap hit som vi andra glömt? Det är ju ofta frågan i spirituella cirklar.
Vad vet de som vi glömt? När och hur stängs det ner?
Kan vi hjälpa dem att låta bli med det?
Tror jag skall ta och visa Selma dammsugaren igen idag trots att hon är rädd för den - det kanske aktiverar hennes minne så hon kan fixa sin mamma..
Vill du in i kön?

Strategiskt misstag.

Jag öppnar dörren, ser in, möter blicken och utan tidsmaskinen är jag plötsligt mer än 30 år tillbaka i tiden..
Vips, är hon M, M som drar i mina jeans, pekar finger, skrattar och säger:
"Har du STRUMPBYXOR??"
Det var under jeansen, det var minus 28 grader ute och min mor vägrade låta mig gå till skolan utan något under. Kalsonger hade hon inte hört talas om i den bemärkelsen och hade jag förslagit det, tja, då hade hon nog hävdat att jag skulle bli utskrattad. Nu blev jag det ändå..

Det var nämligen riktigt ocoolt att ha strumpbyxor den gången och jag led.
M och jag blev inte kompisar förrän vi väl passerat 18 då hade alla våra olikheter slipats så mycket att vi kunde gå in genom samma dörr utan att slåss. För slåss gjorde vi, på många olika sätt..

Nu är det inte M jag ser på utan min äldsta dotters terrorist till klasskamrat, ett klassiskt exempel på alla dessa manipulerande, egensinniga dramadrottningar som finns i vart klassrum.
Hon ser mig in i ögonen en sekund, sen droppar blicken och hon rodnar djupt..
Jag kan inte rå får det - jag har blivit tigermamman! Försvarar min unge och sålunda har jag gett henne, lilla fröken nippertipp, mitt berömda evil eye.
Hon skulle bara veta att få vuxna står pall..

Min dotter har trivts riktigt bra med själva skolan sedan vi flyttade hit, bra lärare, fin skola och hon är duktig i skolämnena. Svårare har det varit att finna en vän, en väninna att dela saker med. Dessa tjejer har känt varandra länge. Men för några veckor sedan lossnade det, C fick sin väninna, en go, trevlig, om än lite blyg bästa väninna.
Då gjorde hon det strategiska misstaget.. Hon berättade att vi skall flytta efter termins slutet.
Flytta bort från Billingstad.. Väninnan blev skrämd, skulle hon bli ensam igen??
Dramadrottningen såg sin chans, en väninnan till, ett sätt att spela ut min Claire..

Där är vi nu, mitt i mars med flera månader kvar av läsåret.. Dramadrottningen och dotterns fd väninna huserar runt och Claire lider..
Jag lider med henne! Lyfter över hennes skolsäck, utebyxorna, slänger en blick till..
Om jag bara kunde.. om jag bara kunde få Claire att spela spelet, ge igen men hon vägrar!
Skulle vilja ta mig ett snack med den lilla drottningen..
Det vore dock ett strategiskt misstag från min sida och vi, vi har inte råd med fler.

Elakt nog kan jag inte låta bli att önska att hon någon dag får smaka sin egen medicin!
Sorry, om jag gjorde dig besviken men jag är inte mer än människa jag heller när känslorna tar över och när det gäller mina barn.
Det är dags nu! Vi är på väg.. Billingstad stänger dörren. Nya öppnas..
Det är ingen strategisk miss, det är framtiden!

Ön - mitt i världen strömmar.

Söndag morgon väcks jag av dottern och har en känsla av att vara en liten ensam ö..
Ni vet en sån där som man brukar se i serieteckningarna, en liten sandkulle med en endaste palm på, i bästa fall en kokosnöt men kanske inget alls. Ingen bor där, inget intressant har någonsin flutit i land där..
Skulle helst av allt velat dra täcket över huvudet, somnat om, glömma bort Söndag, glömma bort världen, då kanske känslan försvunnit.

Jag filosoferar över begreppet ensam en stund.. Över att vi alltid är ensamma med oss själva även om vi försöker dela och vill du, tja, då kan jag också vända på det, ibland blir vi mera ensamma när vi delar. Det är kanske det läskigaste av allt!
Fullständigt medveten om att jag inte alltid gör allting "rätt", vet att mitt sätt att se på världen ibland går stick i stäv med vad världen anser gängse och då blir jag ibland en liten ö.

Ord finner inte alltid sin plats såsom känslan gör men känslan kan bedra.. Hur klä känslan i ord? Hur förmedla känsla utan ord? Båda går men då och då går inget.
Tänker att jag nog inte hör till någon kontinent egentligen. Jag är i det mesta jag gör bara en fyr, en översättare, en katalysator och trigger.. Jag sätter saker i rullning.
Jag är den som man tar ut riktningen emot för att nå land men man behöver aldrig besöka mig, inte på riktigt.. Ungefär så långt hinner jag och då ringer telefonen:

"Grattis på namnsdagen! Har tänkt på dig hela veckan men kände att jag kan hålla mig till Söndag. Saknar dig dock oftare än så bara så du vet!"
En välbekant röst som känner delar av mitt inre..
Ön kopplar upp sig emot världshavet, känner att den är en länk, att den hör till..
Patetiskt som få men jag tror att vi alla behöver varandra på något sätt. Själv behövde jag känna mig lite saknad idag, lite sedd, lite älskad.. om man nu kan vara "lite älskad"?
Ett löfte om ett möte och en middag kommande helg - en väntande båt till en öde ö..
något att marinera på..
Luften lättare att andas. Vad väntar du på?

Hålla energierna.

Scenen badar i ett förföriskt blått ljus, röken leker, skuttar och rör sig runt instrumenten som står uppställda i en halvcirkel runt en ensam mikronfon och gitarren i sitt ställ.
Förväntan blandar sig i luften med otalet olika parfymer, jag känner små pustar av blåbär, tung Armani, fjäderflätta Elizabeth Arden..
Så intar han scenen och jag inser att jag aldrig sett honom utan gitarren på magen, har aldrig sett honom på scenen utan bara på TV.

Han är en studie i sammanhållna energier, en studie i minimalism.
Stadigt förankrad från första låten med den kraftfulla jordenergin och sångaren i mig ryser av välbehag. Det är sällan man ser någon som orkar hålla energierna, orkar hålla magstödet och hara under en hel förställning. Jag njuter mästarens lek med energierna.
Handen vaggar från sida till sida, håller energibollen som han försiktigt kastar från hand till hand när tonläget går upp. Aldrig mindre en en och en halv fotsula i marken samtidigt även om han trots detta gungar med till musiken.

Han blir inte tråkig, Bjørn Eidsvåg, trots att han rent fysiskt inte tar ut svängarna alls.
Den gamla klassiska pumprörelsen finns där, pekfingertopp emot pekfingertopp, tumme emot tumme bildandes pyramiden precis under hans hjärtchakra.
Det hörs och syns han är gammal präst.
Så klyschigt att säga att någon äger sin scen men här stämmer det helt. Hans energi fyller halvcirkeln, inviterar musiker efter musiker till att skina.
Ingen falsk ödmjukhet, ingen tävling bara ett under av närvaro.

Resten känns som erfarenhet och glädje, lysande musiker, inarbetat material, en genomarbetad show med väl avvägd balans mellan rockigt och långsamma ballader, ett avslut som sänder oss lyssnare hem med hjärtat fyllt av mjukaste empati.

"Eg e bara ein mann
som gjør så godt han kan
men eg får det kje te
det e bare sånn det e
eg e bare ein mann
bara einmann."

Jovisst, det är sant, han är bara en man. Men han får det verkligen "te"!!
På allvar.. Och alla ni som undrar hur man håller sitt chakra system, hur man undviker att läcka men ändå att ge. Boka en biljett och se Bjørn! Han är värd varje sekin.
Trevlig musikfylld helg!

Skyfri himmel..

Titeln hör hemma i en önskan, både utombords och inombords idag..
Nu är det klart, vårt nästa boende, var vi tar vägen redan i Maj! Livet är föränderligt, så är bostadsmarknaden, människorna och önskningarna..
Känner mig både lite lurad och förväntansfull i samma andetag.
Är Oxe så jag måste marinera klart först, måste vänja mig, känna in..låta det få ta tid.

"Det einaste hu ønska seg det va ein solskinnsdag - skyfri himmel.
en problemfri time i gode venners lag - edru, men svimmel
svimmel av glede, så glad før litt fred
det e'kje allverden å ønske seg det
men hu vet det ska nåke te'
det e for tidå ikkje sånn livet e'. "

Jag är inte depp! Inte på långa vägar, bara njuter och förbereder mig inför kvällens konsert.
Maken och jag skall se Bjørn Eidsvåg ikväll. Några timmars musikgodis och njutning..
Har du inte träffat på honom så rekommenderar jag dig starkt att kolla in Youtube eller någon annan musik sida..
Avlagda gamla prelater är det något speciellt med sa en ung tjej till mig för inte allför länge sedan.. Jag böjer mig och håller med. Hans texter är grymma. Rösten passar till innehållet och musiken bär det ut..

"Visst e det vansklege tider
Visst e det lett å gå seg bort
Skremmande nye, blanke sider.. I mårå kommer altfor fort.
Så lyg ikkje te oss om igår
Gjør kje tyrannar om te heltar
gjør ikkje vinter om te vår
Det vil ta tid før isen smeltar..

Me har med oss igår
når vi møte idag
Møkje visdom, månge sår
månge svik og nederlag.
Så lokk oss ikkje tebake.
Me kan kje svømme mot strømmen
Der igår har øvetaket
førsvinne framtidsdrømmen.. "

Ha en god dag! Med eller utan skyer..

Universums lag nummer ett.

I mitt huvud hade jag känt att dagens blogg skulle handla om konserten imorgon,
mannens vars texter och musik just nu fyller min vardag men istället kliver livet in..
Fördelen med att vara terapeut är att man får insyn i många liv under sitt egna ganska korta liv.
Man får höra historier, man får en liten titt in i en annan människas tankesystem och vardag, man får följa olika typer av problematik och man får, förhoppningsvis, också vara med och titta på lösningarna.

Överallt.. Både inom klienten liksom inom mig råder en lag som vi aldrig kan komma runt, något som alltid är där som en medspelare. Universums högsta lag - Lagen om den fria viljan!
Vi har alltid rätt att välja! Vi kan välja vad vi vill när vi vill, vi kan välja fel, vi kan välja rätt, vi kan låta bli att välja som också är ett val då detta också får konsekvenser.
I vilken sekund som helst kan vi välja och välja om..

Det är en gåva från universum till oss, en gåva av enpowerment dvs en gåva som är tänkt att ge oss kraft, mod och rörelse i våra liv. Påminna oss om att vi är gudar, att vi bär kraftens gnista inom oss alla, att vi skapar vår egen tillvaro med denna gnista.
Universum har ingen kritiker som bedömmer det vi skapar, som likt en recensent ger solar, månar, tärningar som bevis på att vi lyckats.
Vi är vår egen recensent och det är upp till oss att bära vår skapelse med stolthet och försöka se på andras skapelser med öppna ögon.

Men precis som de flesta andra konstnärer så finns det tidpunkter då vi inte är riktigt nöjda, då vi undrar varför vi skapade det vi gjorde. Kanske är vi inte ens nöjda med det vi har i knäet men vi kan inte se hur vi skall komma vidare?
Ja, det är då det är dags för lite vägledning, lite feedback, någon annans åsikt som stimulerar en till att ta nya val, gå vidare, välja igen..
Det är aldrig "slut på material" i universum så vår skapelse kan alltid bli färdig! Det finns alltid energi att ta av men valen krävs. Det ena i utbyte för det andra.
Energi i utbyte för val.. Val ger rörelse åt det håll du vill!
Avsaknad av valg ger också rörelse men då blir det åt det håll vinden blåser och du får vara nöjd med det du får. Är du det? Nöjd med det du får?
Eller vill du vara med och påverka? Det är helt upp till dig..

Mitt råd- använd din gåva! Ha roligt med den, utforska den och inse att den är din!
Nu väljer jag att avsluta, dagen trycker på med nya val, nya ting att skriva!
Njut din dag och frossa i valen!

Min mentors present!

Kära vänner,

Min mentor fyllde 50 och släppte denna engelska "peppa-upp-dig själv" snutt på sin blogg..
Jag gillar den men den är på engelska, tar ca 3 minuter.. Njut den om du vill och minns det kraftfulla: I AM eller Jag är..

Tony Robbins Training Blog

Mycket nöje!

Bloggen - en åskådarsport?

Vad får dig att läsa min blogg? Vad får dig att läsa bloggar överhuvudtaget?
Maken och jag såg en repris av ett norskt diskussionprogram igår kväll och det handlade om livet, livskvalité och där använde man sig av ett citat om bloggar.
Jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen så du får nöja dig med andemeningen och den var:
bloggar förvandlar livet till en åskådarsport!

Man likställde bloggandet med reality tv och ansåg att detta är ett av problemen i dagens samhälle, att vi läser bloggar om varandra istället för att umgås. Är det så?
Är bloggen "too much information"? Lite som att stå och kolla ner i någons byxor??
I programmet påstods också att vi idag läser fler bloggar än vi läser dagstidningar på nätet..
Hmm, är det konstigt? Bloggar är i vart fall ibland positiva, innehåller en del som man kan marinera vidare på (förhoppningsvis). Hur ofta kan tidningarna skryta med det?

I natt, vaken med dottern funderade jag lite över varför jag bloggar..och det var minsann fler anledningen än en MEN ingen av dem var att jag gillar att folk kollar ner i mina byxor!!
Jag lovar!
Mina bloggar ser otroligt olika ut beroende på vilken "hatt" jag har på mig, vilken del av min personlighet som kommer fram.
Ibland är det filosofen som skriver för att väcka eftertanke och höra sina egna funderingar.
Ibland är det mamman som behöver skriva av sig, ensam hemma på dagarna med barn.
Ibland är det kvinnan, hon, mitt i livet..
Ibland är det den mediala coachen och homeopaten som vill utveckla och dryfta vad hon just upplevt och så vidare, och så vidare..

Ni som läser är precis lika olika, det vet jag tack vare era kommentarer, ris och ros, era egna funderingar som jag ibland får tillfälle att läsa.
Precis som ni struntar jag ibland om det berör någon överhuvudtaget, jag bara måste skriva ut det. Ibland är det för privat och då hamnar det inte på bloggen alls utan i ett privat brev.
Då och då vill jag mana till eftertanke och provocera då är bloggen ett annat typ av verktyg.

Själv följer jag några bloggar, de flesta för att det är vänner som är långt borta och jag får lite insyn i deras vardag, saker de kanske missar att berätta på telefon. Extra input egentligen men långtifrån komplett.
Några andra bloggar är för att jag inspireras av dessa personer på olika sätt och söker mig hit när jag behöver.

Som i alla andra diskussioner tycker jag att journalisterna glömmer en viktig sak.. Det finns en off-knapp på datorn fortfarande och man väljer vad man läser.
Kanske det som stör dem? Ingen läser deras fina artiklar i tidningen längre utan hellre vad grannen skrev om bullbaket! Vanlig skär avundsjuka, kanske? Vem vet?

Jag bloggar vidare och hoppas du är med!! Du då? Vart står du? Åskådarled eller aktiv deltagande? Ha en bra början på veckan!

En hel stam!

Oroliga vänner, kunder och snälla bloggläsare har hört av sig för att kolla om jag överlevde eftermiddagen med rackarungen.. Tack för omtanken! Det värmer!
Såklart jag överlevde! Hon är ju också vår prinsessa, charmdrottning, uttryckens världsmästarinna och många, många andra saker.

En god väninna gav mig tipset att lägga henne i vagnen och gå ut, samtidigt ringde en gammal kollega och frågade om vi skulle träffas och kolla en sak vi talat om ett tag..
Sagt och gjort, barnet i vagnen.. Hon skrek en stund, det gjorde hon men så somnade hon med solen i ögonen, mina öron fick vila.
Framme på centret dit vi skulle visade sig en annan sida av Selma, charmdrottningen, ett riktigt A-barn.. Nästan så jag funderade på om vi kunde vara där permanent, hon och jag.

Färdiga med vårt värv gick kollegan, Selma och jag fyra trappor ner till det lokala ekologiska fiket och köpte latte och russinbollar. Norrmän har russinbollar och chokladbollar till hands när ingenting annat fungerar och detta var ju en sådan dag..
Kollegan köpte kravmärkta russinbullar till sig själv och den utkörda modern, sedan med Selma bekvämt i knäet matade han henne med russinen, ett och ett, alternerande med små ihoptussade bitar av brödet.
Han har uppfostrat några barn i sitt liv och han plirade betänkligt på mig medans vi diskuterade situationen, egen företagare - småbarnsförälder..

"Det var inte riktigt samma sak när jag var pappa" kort kik på Selma, ny bulladdning, allt för att hålla henne tyst. "Min fru var hemma med barnen, jag dök upp på sena kvällarna, oftast för att pussa deras pannor medans de sov.. Fast på ett sätt var det samma då..
Det krävs en hel stam för att uppfostra ett barn! En åldermor, en ålderfar, en mentor, en förtrogne, en läkare/shaman, en kärleksfull amma, en mor, en far, en stamledare, en lärare osv.. Dessa skall dela! Att uppfostra ett barn ensam i en storstad, det är helt enkelt inte så tänkt"

Jag lutar mig tillbaka, ser mitt barn, lugn, harmonisk och leende ätandes russinbullar i hans famn medans hon intresserat studerar hans ansikte..
Jag tar gärna emot en hel stam.. Några av platserna är fyllda redan, vi har farmor, farfar, en mor, en far, en syster, tre underbara gudföräldrar.
Platsen som familjens läkare är dock inte tagen.. Jag ler!
En plats till i vår familj är kanske fylld.. Selma har i vart fall valet klart för sig.
Hon nickar instämmade, klappar i händerna och ler igen och han ser lika nöjd ut han, med munnen full av russinbollar.

PS! Ovan ser du exakt vad Selma tycker om att mamma snackar skit om henne på bloggen.. BLLLÄÄÄÄHH! Sanning för vissa, struntprat för andra.. Fortsatt trevlig helg!

Hemma med barn.. Familjens rascal!

"Vad har du gjort idag då? Hittat på något skojsigt i solen kanske med det lilla livet?"
BAAAH, har lust att använda en riktigt ful klyscha från min ungdoms dagar men avstår eftersom vederbörande antagligen inte minns hur det är att ha små barn.
Dessutom skulle hon antagligen inte ens förstå klyschan så det blir en "glöm din dröm!"istället!
Har du också "glömt"? Låt mig påminna dig..
Eller i vart fall sätta dig in i min vardag just nu och medans du läser, håll i minnet - jodå, jag vet att jag valt detta!! Det är mycket bättre än såhär oftast men just nu, tja, just nu är det så här..

Familjens lilla rackerunge passerar snart 8 månader..
Vissa dagar mild och leende som få, oftast visar sig dock fakta.. Hon var den överlevande tvillingen! Den som kämpade för att stanna, den som gav sig faaaaaaann på allt!
Tror du att det syns i vardagen? Mhm! Behöver jag också tillägga att hon dagen till ära får tänder?

Vårt hus ser efter en morgon som började strax före sex ut som delar av ett utbombat Beirut!
Samtliga cd skivor ligger spridda framför tv:n, leksaker på hela golvet, tomma matburkar, en urdrucken kaffekopp, två tömda kassar med pantburkar och flaskor på köksgolvet, pappersbitar, bitar av tuggat smörgåskex, delar av soppåsen, två nappar..
Vill du att jag skall fortsätta eller har du en mentalbild nu?
Sådan är hon, vår älskade Selma, när hon inte vill! Hon vill bara en sak, sitta i mammas famn, klösa henne i ansiktet och dra henne i håret eftersom hon egentligen inte vill sitta hos mig heller. Vet bara inte vart..

Tro inte att jag inte lider med henne, det gör jag! Varje gång jag stoppar handen i hennes mun och kollar underkäken skriker hon ilsket, fäktar med allt hon har så visst, jag vet.
Men efter det att hon storgråtande kört över dina ben med gåstolen fem gånger medans du förtvivlat försöker laga mat till henne..
Efter att du gjort två försök till toabesök med någon som tuggar i sig pappersrullen, reser sig emot toa stolen och biter på ringen..
Medans du häller upp kaffe stoppar handen i soppåsen, slänger kaffefiltret över golvet för att sedan rusa iväg med gåstolen och skrikande tömma ur all pant.. Ja, då är det lätt att hålla sig för skratt!!

SÅ; du.. Nästa gång du träffar en hemmavarande förälder med barn, var försiktig!
Ta inte för givet att det är en dans på rosor att vara hemma, inte alla dagar...
Erbjud två minuter av din tid till att leka med ett rascal som inte är ditt!
Låt föräldern få dricka ur kaffekoppen, bre smörgåsen eller kanske bara kissa!

Är du närmre än så?? Ställ inga dumma frågor! Du kanske inte överlever attacken efteråt.
Gå istället hem och gör en insats för böveln! Att vara hemma är ingen semester, långt därifrån.
Nu sover rackarungen en orolig tandfeber sömn, men ändock hon sover..och de är söta när de sover, trots allt.
Skall passa på att gå på toa, fylla på med mat, kanske tom en kopp kaffe, nja, den hinner nog kallna.. Bitter? Nej, helt slut!
Tur att det är som Lannelin säger imorgon är en annan dag! Hoppas solen orkar lysa då med så jag kan se den genom fönstret..
Njut ditt kaffe! KLEM!

Bekännelsen.

Som egen företagare har jag en hemsk bekännelse att göra..
Jag hatar ekonomi! Jag avskyr bokföring, momsredovisningar, konteringar, krångliga koder och hela tjilivippen!
Avskyr att det alltid krånglar och antagligen, det krånglar eftersom jag inte alltid fattar vad jag gör! Vill inte fatta, orkar inte fatta.. Likt det irriterade barnet sitter jag på golvet med händerna för öronen och skriker "nananananananana" i hopp om att det "onda" skall försvinna.
Vill du veta en hemlis?
Det gör det ALDRIG! Försvinner alltså.

Problem nummer två - jag är osedvanligt jävla skitdålig på att ta betalt.
Det är också en fruktansvärd egenskap att ha som egen företagare.
Jag är väldigt bra på det jag gör! Faktiskt helt enastående i vissa delar. Jag har förmågan att se det som inte alltid alla andra ser, pusslet faller liksom på plats framför mina ögon när jag jobbar och klienter och vänner bekräftar att det är så.
Varför kan jag då inte få "tummen ur" och ta betalt för det hela?
Bra info, bra guidning är DYRT. Det vet vi alla. Om inte, boka en tid med en advokat så får du se. Varför verkar då inte jag "kunna bemästra denna gåva"?

Nu har dessa två gaggat ihop sig emot mig... Antagligen för att jag skall fatta att jag måste uppgradera mig själv!
Jag fattar visst mer av matte, ekomiska transaktioner än vad jag vill erkänna och jag är modig nog att bita tag i det! Men ändå..
Nu VILL jag ha tillräcklig med pengar för att kunna betala någon för att göra min ekonomi/bokföring alltså måste jag börja bli bättre på att ta betalt.
Jag vill ha tid till min passion, till att göra det jag är bra på.. Alltså måste jag leja ut det jag är dålig på, alltså måste jag ta betalt för min passion för att finansiera det jag inte vill - PUUH, så var cirkeln rund!

Egentligen sträcker detta sig långt bortom bokföringen.. Vänner till oss lejer bort delar av sin städning, inte för att de är lata utan för att ha mer tid till barn, jobb och det roliga i livet.
Andra har mera bestående hjälp i huset.. Norrmän är bra på det, att prioritera!
Jag behöver prioritera mig själv eftersom min eftergivenhet emot andra, min önskan om att hjälpa börjar ta sin tull på mig.. Sålunda måste jag agera annars skapar jag den negativa spiralen som leder till avsaknad av både fysisk hälsa likväl som emotionell och ekonomisk hälsa. Det sitter alla ihop..
"Tomma fickor har aldrig hållit någon tillbaka. Det är bara ett tomt huvud och ett tomt hjärta som kan göra det!" Norman Wincent Peale.

Nej, det är sant men hjärtat blir urgröpt av att inte bli lyssnat till..
Så, det är dags.. Eftersom;
"Handling utan tanke är meningslöst, och tanke utan handling är hyckleri." Ayn Rand.
Dags att skrida till verket.. SKYLTEN UPPE: Renovering pågår!

Fortfarande inte van!

Hemkommen från den årliga vinterferien, besöket i fjällen är mitt huvud helt krampat av tankar, funderingar, nya upplevelser, ditt och datt..
Det blev såklart inte bättre av att vi kom hem SENT igår kväll.
Sen pga köer då alla skidåkande, hyttsittande norrmän skulle hem till verkligheten, precis som vi.
Väl hemma möttes vi av massiva snömassor som krävde nästan en timmes skottande, bara för att fixa det värst. Mer snö hemma än på hytta faktiskt..

Det var medans jag skuffade dessa vita massor från den ena sidan av tomten till avskjälpningen på den andra som det slog mig... Jag är fortfarande inte van vid en del ting, händelser i mitt nya land. Vissa saker som händer, tja, de kanske jag tycker är landet men egentligen är det personligt för just mötet. Eller så går de ihop?

Häromdagen lyste solen över snö och fjäll. Vi packade lillsmulan i den inköpta ryggsäcken, en sådan som bebisar kan sitta i, följa med på tur i.. Jodå, jag vet, dessa säckar finns i Sverige också men hur mångar har du sett användas?
Nåväl, vi fick allt justerat, packade våra grillattiraljer och gav oss av. Tre på skidor, en skrattande bebis med tefatsögon i säcken. Hon njöt förvånat, det var tydligt.
Mycket folk i spåret, ungdomar med jättelika hörlurar och coola kläder, äldre herrar och damer som distingerat promenerar på skidor, hurtbullarna med extra valla och dricka och som är borta i ett jehu och så massor av familjer.
Alla rör sig i sitt tempo och ingenstans "luktar" det bedömning.

Jag vet inte.. Jag kanske är född i fel landsände i Sverige dvs Dalarna men där bedömdes alltid skidåkningen! Snabb, fartig, rörlig och med coola kläder = bra. Alternativet var att ha vunnit något eller ha ett namn som god skidåkare då fick du åka även om du blev till åren..
Här är det en folksport! Konstigt att Norge landar högt i OS medaljstatistik? NÄÄÄ!
Sålunda njuter jag nu av min skidåkning igen..Det känns enormt skönt, som att hitta en gammal vän.

Vi kommer fram till grillplatsen, slogboden där det såklart redan sitter fikande skidåkande familjer. Men redan då de ser oss gör de mera plats, knuffar ihop sina saker..
Jag hinner knappt reagera inför detta beteende som ingen god svensk skulle kommit på, nej, svenskar skulle hängt upp en skylt med TBC varning eller nåt, allt för att få vara ifred på DERAS plats!

Precis då står hon framför mig, flickungen. Hon är runt 7 år och jag ser hennes mun röra sig men min hjärna förstår och registrerar inte ett endaste ord. Överraskad, överrumplad och lite andnupen efter den sista uppförsbacken sliter jag med att HÖRA så jag frågar om..
Hon repeterar. Min hjärna recirkulerar men jag fattar fortfarande ingenting. Frågar om..
Hon tycker jag är pinsam nu eller kanske att hon är pinsam men snäll som hon är säger hon det igen:
"Skulle ni vilja ha en kopp med soppa?"

Mina ögon finner termosarna på backen, ser hennes mors uttryck i ansiktet, välvilja, blicken av glädje på Selma, omtanke.. Kanske behov av en extra fika när man åker skidor med ett spädbarn? Jag blir berörd. Inser igen att jag inte är van vid denna spontana omtanke.
Otroligt! Hur kan man vänja sig vid "icke-omtanke"? Hur kan man tycka det är normalt?
Jag tackar ändå nej, vi skall ju själva grilla. Flickan nickar glatt, modern börjar packa deras ting.. Allt för att ge oss mera plats!

Vi njuter av fjället med bebis, det går!
Bebisen njuter fjället, det syntes! Glad bebis = glad familj - så funkar det också.
Ett erbjudande om en kopp soppa gjorde mig glad, om än förvånad. Jag vill vänja mig vid omtanken igen, jag vill se den som normal! Livet är gott! Fler hytta tankar kommer denna veckan, var så säker! Njut den nya månaden, MARS och ta hand om varandra! Erbjud lite omtanke! Kram