Själens styrka.

"Vem bryr sig om hundra år i ett stenröse?" suckade min mormor då och då när jag var liten och det tog ett par år innan jag förstod vad hon menade.
Min mentor och lärare Neale Donald Walsch har ett annat sätt att uttrycka det på:
"And what does this have to do with the Agenda of the Soul?"

Soul power?  Själens styrka?  (en fantastisk bok av Rosmary Altea, för övrigt.)
I påskhelgen har jag, återigen, haft förmånen att fundera över detta. Att lite "se förbi" kroppens och inkarnationens begränsningar och fundera över själens kraft.
I vardagens "vinkelvolt" är det lätt att fastna i stress, i måsten, i tidsklämman och prestationsklämman... And what does this have to do with the Agenda of my Soul? 

Jag menar självklart inte, och det gör inte Neale heller, att du skall skippa dina vardagsplikter och använda själen till att fly undan. Nej, men kanske behöver du, liksom jag, begränsa vissa "själsdödande" beteenden?

Det finns kilometervis av litteratur om hur man " talar med sin själ", det finns verktyg till höger och vänster och allt det är gott och väl. Det är en utmärkt och en viktig del av kommunikationen.
Men när och hur kommer och fyller själens kraft dig? Kan den "tilltala" och därmed nå dig, om den själv får lust?
Det är värt att tänka över, speciellt om du till tider känner dig bortkopplad och urkopplad från själens röst och styrka.  Jo, för visst fungerar de flesta av dina andra relationer så... Att ni båda kan ringa? Att ni båda kan välja att ta upp något? Att ni båda får chansen att uttrycka er när ni träffas?
Varför skulle det vara annorlunda?

När du plockar fram brödrosten och placerar den på köksbordet på morgonen så gör du det för att du vet att den är ditt verktyg för att få brödet rostat. Men kan den genomföra detta utan att du stoppar i kontakten? Självklart inte!  Den måste ha el för att klara skivan (rent bokstavligen ;-)
Ledsen att säga det, min vän, men vi är brödrosten och utan vår koppling till själen blir vi som brödrosten utan el. En vacker tingest, med vetskapen om att den kan uträtta något men ändå oförmögen att genomföra denna uppgift.

Nu är det en gång så att du kan välja detta också. Det står dig ju fritt, som du vet, du måste ingenting men om det kittlar det minsta i den där nerven av att koppla upp till din själs styrka,ja, då har du liksom jag  något att fundera över. Vad kommer elen ifrån?
När är den på? När slås den av? När är den så stark att jag kan känna att den är närvarande överallt?
Och framförallt, kan jag kontrollera den genom att vara mera som den och mindre som själva brödrosten?

"To announce & declare, 
To express & forfill
To become & to experience
who we really are."  
Så står det i "Conversations with God" gällande livets mening, varför vi är här.
Ett av mina absoluta favoritcitat, tillika något jag älskar att mässa högt som ett mantra.
Och då... Who I really am... Jag har ju precis sagt, tror på djupet, anser mig veta att jag är en själ som har en kroppslig upplevelse. Då blir själen och dess styrka, dess frekvens, dess kraft, det mest intressanta för mig.

När min själs klara frekvens visar sig så sjunger det i hela kroppen (undrar om det sjunger i brödrosten när elen går på?), det smittar av sig på min omgivning, på resultatet, ja, på allt som kommer i dess väg. Som om tusen trådar binder sig samman till en väv börjar universum att skapa synkrona händelser, tillfälligheter som inte är tillfälligheter utan möjligheter på samma frekvens som själen. Klick, klick, klick... det faller in som bitarna i ett pussel. Hjärtat jublar.

Då, när jag vill att det skall pågå för evigt.. aldrig lämna mig igen.. Det är oftast då jag tappar det direkt, frekvensen försvinner in i mitt behov av att återskapa det, eller mitt behov av att hålla det fast, eller min rädsla att det aldrig skall återkomma. Stunden är över.
Sökandet efter nästa har börjat.. Detta har jag vant mig till, ofta tvivlat på om det ens går att göra annorlunda.  Dags att ta steget bort från detta och göra det lite mera permanent, utöka stunderna till tidsrymder...Tidsrymderna till oftast.. Oftast till alltid.

Hur du kopplar upp dig till din själ kan bara du utforska. Hur din själ kallar på dig och vill koppla upp sig till dig, kan bara du utforska.
Låt ingen leda dig dit utom din egen önskan och din nyfikenhet! Pusselbitarna faller ur de mest oväntade munnar och träd.
Mitt bästa tips är detsamma som för alla andra önskade gäster, var hemma men inte angelägen.

Ingen bryr sig "om hundra år i ett stenröse" om jag krattar idag men jag gör det ändå, medan jag grundar och njuter av ett välgjort arbete. Ett välgjort arbete ger mig en god koppling till min själ och närheten till jorden och naturen är ett måste för mig.
Min morgonritual tar inget ifrån mig, ty min själ "bryr sig om hundra år"och jag behöver det idag.

Vi är i återuppståndelsens tid, mitt i Påsken, mitt i våren och det är dags att vakna ur slummern.
Vart leder stig?
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy, M