When a hero comes along...

Jag sitter på stranden, solen värmer ryggen, barnen leker i strandlinjen och jag kisar genom solglasögonen på det böljande vattnet... Perfekt Söndag? Eller? 
Innerst inne tycker jag att det har gått  en del vågor inombords på slutet, eclips, funderingar, osynk på rutinerna och en del annat hit och dit. 

Ljud vandrar fort på vatten och vid vatten, jag hör brottstycken av andras samtal trots att de sitter en gott stycke bort från mig. Plötsligt ändras tonfallet, samtalen intensifieras, någon höjer rösten och jag uppfattar ett namn, ett namn på någon jag ser upp till och jag skärper öronen. 
Suset som går över stranden, folk som halar upp sin mobiltelefoner, läser, pratar, blir rastlösa, fundersamma, ledsna..Jag själv gör exakt samma sak, jag vill ju veta. 

Krampen i bröstet får mig att nästan tappa andan. En av de jag kvinnor jag sett upp till, en av de starka, de modiga, de färgglada, de galna, de egensinniga har genomgått sin "Continuation Day". 
Norge är i chock och förtvivlan, det avspelar sig i ansiktena på stranden, det känns i min varelse. 

Jag väljer att inte nämna henne vid namn här i bloggen då jag inte vill att min blogg skall komma upp i sökningar på Google just nu. Jag kände henne inte och jag skriver inte detta för att "profitera" på henne eller någons sorg, jag har helt andra anledningar till bloggen. 
Men om du öppnar en dagstidning i Sverige eller Norge idag så ser du att en känd, älskad skidåkerska har gått en "alltför" tidig död till mötes. En olycka med en vattenskoter, inte så många detaljer kända ännu och så kanske det borde förbli. 
Jag väljer här under bara att kalla henne för V...

Direkt börjar Mariah Carey låten spela i mitt huvud, liksom av sig själv.. 
"When a hero comes along, with the strength to carry on And you cast your fears aside,
And you know you can survive.  So, when you feel like hope is gone, look inside you and be strong!
And you'll finally see the truth, that the HERO lies in YOU!"

Detta är det V, i form av min idol, har gett vidare till mig.  Mig, den lilla människan, som bara beundrat henne på avstånd men som ändå sugit mod, egensinnighet, tjurighet och medmänsklighet ur denna unga kvinna. 
V's motto var alltid: Make it count!  Det gjorde hon alltid, oavsett vart hon var... i skidspåret, på träningen, vid föreläsningar eller på semester! 
Räkna med mig - var hennes devis då hon tävlade och umgicks med andra, och hon gick alltid "all in".  Hon visade med sitt liv att hjälten bor inom oss, inom var och en av oss! 

Jag ryser där jag sitter i solen... Plötsligt känns en del av morgonens problem så fjuttiga.. 
Inte första gången, det heller men just i detta nu känner jag att det finns en hel del dagar, timmar och möten denna sommaren där jag inte orkat "make it count".  Det måste vara ok, det också men sen då? 
När jag inte längre känner att det är ok, att det inte längre är i balans - vad händer då? 

Vad innebär "make it count"? För dig? 
Min sista artikel, skriven under veckans början, handlade om alla de där sakerna vi har i planläggaren, eller på vår "Bucket list" och hur många av dem vi hinner med... Jag skrev då också att jag anser att ett riktigt rikt liv inte handlar om att "alla de där" drömmarna och planerna blev av. 
Jag tror och anser att det viktigaste är att genomföra några och ändå, ändå våga drömma såpass stort att man har några kvar i fickan när det är dags att avsluta här och ansluta i andevärlden. 
Då har man levt med önskningar, med planer och drömmar HELA livet, till sista andetaget och det tror jag ger tjusning, nyfikenhet och energi till vår livsgärning. 

Jag vet att V hade planer, planer och drömmar som låg i sin linda och väntade. Mitt i livet, mitt i steget... Och så tog steget slut! 
Hon kommer att fattas många och som någon skrev "Vila i frid" liksom passar sig inte här (fast tanken är god, underbar osv).  Hellre " vila i glädje, galenskap, tjosan, färg osv", låt henne vila i allt som var henne! 

Själv har jag tagit fram planläggaren ikväll, kjære deg. 
Jag har sett mig om igen, i livet efter semestern, i ögonblicket, på kort sikt, på lång sikt. 
Det är rätt solklart vad som skall till för att "MAKE IT COUNT" hos mig och kvällens löptur dedikerar jag till dig! Selvsagt!  Det skulle du ha gillat. 

För mig är det detta idoler, förebilder och gurus handlar om, att hjälpa mig att lyfta mig. 
Att påminna mig om det jag ibland glömmer... Att "the hero lies within ME" och att jag behöver vara där för mig själv varje dag, varje sekund!
Att se min själs helhet och storhet, att bli påmind om att vi alla är ETT!  Tack för påminnelsen, Vackra kvinna! 

Live with Passion & as always, Blessed You Are! 
Namaste,  Maud