Mitt lilla jag..

"Jag fattar inte att ett problem aldrig kommer ensam!" sa jag till verkstadschefen bakom disken.
"Nej, det är märkligt, de anfaller alltid i flock och det är svårt att bli av med dem." svarade han och log mjukt.
Pappas bil.. Den kollapsade dagen efter han dog.
Verkstadskostnad = mer än bilen är värd. Så jag fick snällt ta "fan i båten och ro honom iland igen" dvs jag fick köra hem den trasiga bilen igen med trasig top-lock och avgassystem.
Mekarintresserad person sökes..

Pappa hade sagt att denna bilen skulle fungera tills han dog, detta var hans sista bil..
Han skulle också leva tills jag blev vuxen. Detta hade han lovat mamma..
Fyrtio, kan väl räknas som vuxen, eller? Rätt i båda.

Vi lämnar honom i kylrummet och åker hemåt.
En ny elaking ur "problemflocken" attackerar!
Biter vilt och slitande i mig.. Denna gången orkar jag inte stå emot.
Tar familjen och flyr norrut.. Reser genom Norge..
Tar Trollstigen upp, stannar och fikar i solen, njuter av jordgubbsdalarna mellan fjälltopparna.. Skrattar åt Selma som envist säger "Bääää" till allt som har fyra ben och päls.
Problemet sliter och river i mig..

På kvällen sitter jag sliten på sängen, jag och mitt lilla jag..
Det jaget som tvivlar och undrar, det jaget som söker mål och mening i allt detta.
Jag tänker tillbaka på dagen med känslan "var dag som idag!"
Om jag dör inatt så har jag levt idag precis såsom jag skulle vilja leva dagen, inget skulle jag vilja ändra på, inget skulle jag vilja ha ogjort.
Det lugnar mitt lilla jag något.. Jag ser problemet an med något mera tillit.
Mmm, jag är rädd! Mmm, jag är sliten och om detta har jag mycket liten kunskap.
Dags att få striden gjord! Dags att ta problemet i nackskinnet och flå det..
En gång för alla!
Välkommen alla delar av mig!