Humor.

"Jag skrattar ihjäl mig!! Du är ju rolig, ju..." säger hon och viker ihop sig på gräset, håller sig för magen och pustar vilt.
Förnöjd lutar jag mig tillbaka emot stenen, känner hur leenden spelar i munvinkeln.. Det är ljuvligt att se någon skratta så och ännu ljuvligare när man inser att man faktiskt är orsaken till munterheten.
Spjuvern i mig vädrar morgonluft!

Har svårt att förstå varför jag vänt på detta med humor...
Jag har humorn tillgänglig när jag mår bra numera, med dem jag känner mig trygg. Då är leendet och de lite "på gränsen kommentarerna" lätta att hitta och vardags komiken gör sitt inträde.
Alla har en spjuver inom sig! Det är jag övertygad om men min kanske är lite extra... skarp?
Lite politiskt "okorrekt" ibland? Är det därför den sidan ibland gömmer sig?

"Använd din slagfärdighet, din humor och dess angränsande syster "ironin" när du skall väcka folk, få dem ur deras "comfort zone"! Det behövs!! Skall man förändras måste man ur sin trygga zon, sitt skal..." säger min mentor med eftertryck.
Javisst! Enkelt uttryck men svårt att efterleva. I vart fall för mig...

När jag borde bruka humorn som mest, det vill säga, när jag är otrygg, när jag behöver göra just ovanstående eller när jag känner att någon inte förstår mig, tja, då verkar den fattas mig.
Den fattas mig till den grad att jag glömmer bort att den är en del av mig... En stor del faktiskt.

Är en otrygg spjuver en "dålig spjuver"?
Eller är det helt enkelt så simpelt att "han" slutar komma fram om saker för många gånger faller i oplogad jord...?

Lite yrvaket ser jag mig omkring i min "verklighet" för dagen och inser att jag samlat på mig en del "spjuvrar" i min närmaste omgivning numera.
Både av slaget "practical jokers" och mera "verbala spjuvrar"...
Ser framför mig gamla tiders "narr" med sin "narrmössa" när jag skriver "spjuver" och leendet letar sig fram...

Jag uppskattar dem och det de speglar i mig...
Precis som dåtidens narr ser spjuvern många saker i tillvaron men väljer kanske att hantera det på ett annat sätt än de flesta andra.  Det betyder inte att det är mindre seriöst eller att det är otryggt.
Faktum är att de oftast har ett varmt och gott hjärta, spjuvrarna, och kärleksfulla, medvetna handlingar följer oftast i deras kölvatten.

Jag lovar och svär (högtidligen, här och nu) att jobba på spjuvern inom mig (på dess eget sätt) och att ge uppskattning till alla de runt mig som bjuder på denna gåva.
Världen vore mycket bättre med flera "Skalle Per hopp"!!
ELLER?