Sådan herre, sådan hund!

Min fina väninna M är inte många meter över havet men intensiteten är det inte att ta fel på.
Jag själv, inte heller så många meter över havet men ändå något längre än henne, får småjogga då hon går snabbt. 

M kommer från en karg del av Norge som de flesta aldrig besökt, vi svenskar inte kan stava till men där livet tvingar en till att vara händig, orädd och naturälskande.
Sålunda klättrar M i berg, paddlar sin kajak, badar i havet där lavastenarna sticker henne i fötterna och tycker att vatten utan is är "riktigt behagligt".  Nåja, lite överdrivet kanske men det hjälper dig med bilden..

M äger en... ja, gissa vad.. Jo, en intensiv, orädd, naturälskade strävhårig tax.
En dam, såklart, vad annars?  Denna tax-lady med sina enormt korta ben håller jämna steg med M utan att blinka, ylar av glädje då ryggsäck och flytväst kommer fram samt dyker orädd från båtkanter och klippor.
Likt de flesta taxar anser hon sig vara en schäfer, allra minst och få saker får henne på fall.
Sådan herre, sådan hund.

Själv har jag reflekterat över detta faktum, denna relation mellan hundar och deras ägare många gånger tidigare. Funderat över hönan och ägget... Väljer man hund efter personlighet?
Möjligt! Men i många fall väljer hunden också en. Det vill säga kommer i ens väg på det mest otroliga sätt och så upptäcker man bara att man är "a match made in heaven!".

Saken aktualiserade sig igen häromdagen då jag efter en promenad i solen ilsket kastade kopplet på golvet och utbrast (inte första gången denna veckan": Den här j..vla hunden är det ju nåt fel på! Syre brist vid födseln.. allra minst.. någon annan förklaring finns inte!"
Egentligen visste jag. Grannens tik har löptid och de har promenerat mer än en gång förbi här per dag på sin väg emot skogen.

Denna gången tillät jag mig dock att stanna upp och se på vår hund utifrån..
Energisk till tusen, kör i 320 km/h tills han faller död ner och toksomnar. 
Glad i alla utom de som beter sig konstigt dvs alla som inte gör som han "vill" eller anser är normen, då morrar han nämligen och markerar rätt och fel TYDLIGT. 
Otålmodig - leker med en leksak max i två minuter, sen vidare emot nya äventyr.  Hittar han däremot något eget att göra som t ex att gräva upp något smakrikt och illaluktande, tja, då kan han hålla på i evigheter.
Älskar mat! Ju slabbigare, rörigare, smakrikare desto bättre men finns det inget annat duger det med knäckebröd. 

Mörkrädd. 
Ogillar nya ställen att sova på/vara på då det tar tid att vänja sig, mao klara transit problem. 
De flesta orkar inte hålla honom och en promenad med honom kan ta knäcken på vem som helst.. 

Med rodnande kinder... Vad säger detta om mig?
Speciellt om du lägger till oklippt och med en viss känsla för lerpölar och annat kladd.
Det senare är jag helt oskyldig till men herregud, vi är ju fler i familjen!!!
Nån annan får ge sig till känna där. ;-)

Jag är glad i vår flat!! Hur bakvänt det än låter...
Till hans fördel kan man säga:
Han är vacker att se på, mycket vacker. 
Han inger respekt med storlek och kroppsspråk. 
Lekfull, förtröstansfull och yr av lycka intar han världen och hans energi rinner aldrig ut eller tar slut.  Glädje är att få någon annan att le på ett kick. 

Jag ser när jag tittar närmare på honom, han passar vår familj.
Det var ett BRA val. 
Den som mest av allt behövde en lekkamrat i familjen, det var inte barnen, det var jag och det har jag fått!! En till rätt kaliber och sinne!
Gud ske tack och pris för våra vänner djuren!

Visste du förresten att studier visar att du kan lägga till 5 år till ditt liv med hjälp av husdjur?
Och dra ifrån en och annan månad.. Vid löptider... Vid hundkurser och annat fjant.
Men ingen sol utan fläckar!
NAMASTE!