Med huvudet på en märklig plats..

Vad skall jag skriva?
Huvudet på en märklig plats?
Huvudet i en märklig plats?
Letar efter en passande formulering men kommer fram till att det spelar liten roll.
Huvudet, känslorna, allt är på en märklig plats.

Sista skolårets sista skälvande timma..
Dörren till framtiden står på glänt och samtidigt, en god bit att gå.
Skolan har panik, mycket har skett under året och nu skall vi fyllas med allt det de inte har hunnit och samtidigt, göra färdigt allt vi själva känner att vi inte hunnit. Delar av mig skälver vid tanken.
Har dygnet tillräckligt antal timmar?

Med huvudet i forskningsrapporterna, skrivregler, krav, tragglar jag runt med mina egna funderingar och med min osäkerhet i handen. Kan jag verkligen tillräckligt?
Påminner mig själv om alla de homeopat elever jag examinerat ut genom åren, alla med känslan av att inte kunna tillräckligt men de flesta av dem med en god potential. Det var det vi bedömde på, det vi såg till.
Nu sitter jag själv i samma sits.. Budskapen är många. "Tänk på ditt!" "Gör datt.." "Kom bara ihåg att..." Jo, men många bäckar små gör en sjukt stor å!

Min egen uppsats skall handla om psykologi och akupunktur. Mitt ämne..
Ändå, en värld att upptäcka, ny och grön, vad skall med? Vad skall inte?

Så, mitt bland forskningsrapporterna hittar jag en norsk studie bland läkare/hälso personal (inräknat sjukgymnaster,barnmorskor, sjuksköterskor) där man ställt frågan - hur många av er använder akupunktur som komplement i ert arbete?
Svaret är rätt lustigt. Långt mer än hälften gör det och med god resultat dessutom.

Min poäng blir när mitt öga faller på utbildning.. 78% av dem har akupunktur kurser som är fyra veckor eller mindre. FYRA VECKOR!!
Alltså, försök att såsom jag ta in denna info. Det finns folk därute som sätter akupunkturnålar i patienter under flaggen "bota och lindra", som förhoppningsvis gör det med den bästa av intentioner och som tydligen har resultat av det men med en utbildning som får mig att dra efter andan.

Jag har en lång terapeut erfarenhet, jag har suttit på skolbänken och läst bara akupunktur i tre år, utsatt mig för att stickas i och sticka andra nästan dagligen under i vart fall två av mina tre år på utbildning och jag tvivlar på om jag skall använda nålar... Hmm... Dags att omvärdera lite kanske?

I min ryggmärg sitter en inbyggd mekanism av att värdera, omvärdera och undervärdera allt jag gör.
Det finns alltid en förbättrings potential, det är sant!
Men sant är också, mycket av det jag gör och har är redan gott nog. Jag behöver bara se det, känna på det och veta det.

Nej, tillbaka till skrivandet. Tillbaka till mina rapporter.
Ha en god helg därute och kom ihåg, en reality check lite då och då är aldrig fel!
I övrigt, som alltid, live with passion & Blessed BE!