Han var ledsen, snorig och högst oförstående när han klampade in och föll i famnen på kvinnan som var hans förmyndare.
Han bodde nämligen på barnhem ty hans mor kunde inte sätta mat på bordet till honom och hans bröder och fadern hade sedan länge flytt hemmet. Hårda tider.
Förmyndaren var en klok och omtänksam kvinna, hon strök pojkens hår och uppmanade honom att berätta. Vad hade tagit honom så hårt? Han som alltid var så käck och modig.
Med darrande underläpp berättade pojken, som var engelsktalande, att fröken hade kallat honom för
" A scurvy elephant!" och han hade ingen som helst aning om vad det betydde.
Men då han läst frökens ansikts uttryck och kroppsspråk förstod han att detta kunde omöjligt vara en bra sak så nu var han ledsen, förvirrad och utom sig.
Förmyndaren bestämde sig för att här måste det föreligga något allvarligt fel, ty scurvy betyder skörbjugg på engelska och detta stämde inte med lärarens beteende.
Hon tog telefonen, fick läraren på tråden och läraren suckade och sa:
"Ja,ja, det där är typiskt Wayne, han hör aldrig färdigt. Jag sa inte att han var a Scurvy elephant", jag sa "you are a disturbing element!""
När pojken fick veta detta efter samtalet, lyste han upp, torkade tårarna och medgav stolt:
"Ja, ja, men så är det det ju! Jag är ju det!"
Under resten av sitt liv tog han på sig att vara "a disturbing element" i alla kretsar han kom i kontakt.
Han levde vilt, han levde fullt, han tog vara på sina dagar och sina möjligheter och överallt vispade han upp nya tankar, idéer och inspel.
Många är vi, många, som lever i tacksamhet till Dr Wayne Dyer och hans livsverk.
Själv fick jag hans första bok kastad i knät på 80-talet, jodå, så gammal är jag och jag har läst om den många, många gånger.
Jag har älskat alla de videor som Wayne gjort, där hans galna humor kommit fram, tillika hans pojkaktiga blyghet. Jag har berörts av hans egensinnighet, arbetsvilja och förmåga att tänka utanför boxens och hans ändlösa välvilja och generositet mot sina medmänniskor.
Det var med djup sorg och en klump i halsen som jag läste alla fina meddelande och kommentarer runt hans död imorse.
Hans continuation day kom som sig bör om natten, stilla gled han ut via bakdörren, såsom han alltid önskat, inget fuzz, ingen grand final.
Mitt i livet, mitt i verksamheten, med seminarier planerad, som alltid med bok på gång fick han biljetten att resa hem till källan.
Mitt i min egoism, jag har väntat på hans nästa arbete, hans nästa framträdande..
Så inser jag att, som alltid, Dr Wayne Dyer hade det bättre uträknat än de flesta och han har väntat på dagen.
Hans eget sista inlägg på facebook handlade om en kostym han hittat som inte hade fickor, detta tyckte han var ypperligt för den dagen det var dags för den sista resan.
Du kan ingenting ta med dig dit du går...
Antingen visste han, familjen har ännu inte gått ut med dödsorsaken, eller så kände han det bara på sig med sin välutvecklade intuition.
Hursomhelst, kära mentor och högt älskade lärare, kick some ass up there.
Ruska runt och var du, var " a scurvy elephant" och jag är säker på att vi kommer att känna av vågsvallet härnere. När ting rör sig i källan, rör det sig i oss.
All min kärlek och djupaste respekt, ditt arbete lever vidare i oss alla.
Gör som Wayne, LIVE WITH PASSION! Förvänta dig att "Blessed you are!"
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar