Mjuk, mjuk liten hand omsluter mitt finger, så liten, så perfekt i varje tum..
Ögonen som fascinerat blinkar emot datorns blåa ljus, klarvaken trots nattens sena timma eller snarare morgonens tidiga timma.
Vi vandrar från rum till rum, jämför de olika ljusen, njuter av stillheten.. Däremellan kämpar vi gemensam emot den mage som envist vägrar att starta mjuk.
Jag hade glömt hur tyst det kan vara under dessa timmar, hur fridfullt ljuset leker sig in i vårt kök, ett svenskt sommarljus, klart, blåvitt och alldeles, alldeles stilla.
Hennes ögon som tar in allt som vore det unikt och jag försöker se världen såsom hon, att bara betrakta allt utan att bedömma, värdera eller namnge, bara vara.
Tillsammans finner vi en sorts meditativ hållning till denna natt, vi vandrar mellan rummen, njuter ljusen, jag följer hennes ögon, girigt insupandes hennes reaktioner, bara hennes..
Världen blir tydligare för mig, timmarna förlorar betydelse, upplevelserna och våra pauser blir det enda som betyder något, massagen, maten, blöjbytet och sedan återigen, vår vandring mellan upplevelser.
Jag kommer min dotter allt närmare, ja, så känns det. Hon och jag i vår bubbla, vi forma vår egen symbiosis, vårt erkännande av varandra, vårt igenkännande, vår grund att stå på under de kommande åren. Glädjen av att dela i tysthet.
När morgonen kommit kryper vi försiktig ner i sängen, hennes mage tiger äntligen still och hon kan njuta bröstet såsom sig bör.
Jag får ytterligare en stund med hennes lilla hand i min, hennes ivriga mun emot mitt bröst och känslan av mjölken som rinner till.
Att så njutbara små suckar kan fylla ett modershjärta med så mycket kärlek!
Prinsessan på kudden, mamma på kudden bredvid, ute tar morgonens första fågel sig ton..
Vi har fått en natt, en natt av nåd, nu får morgonen till uppgift att fylla oss med sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar