Hjärtats egen saga..

Tårarna har inget slut, smärtan odefinierbar, bottenlös, kantlös, inget att hålla sig i, inget att greppa, inget att analysera eller förstå.. Hur våga släppa taget och falla?
Jag är INTE mina känslor, jag vet, men jag upplever mina känslor. Något håller mig tillbaka..någon sorts spärr som säger att detta inte håller, att jag inte får, inte har rätt att "bete mig såhär".
Spärren skapar krampen, jag känner nåt jag inte får eller borde, alltså borde jag sluta men kan inte.. Vad göra? Vad kan jag göra? Vad kan någon göra?

Instinktivt verkar han veta, känna på sig precis hur han skall hantera mig..
Försiktiga händer omsluter mig, en varm kropp emot min rygg, varma andetag i min nacke, mjuka orden i mitt öra, oron blandar sig med omtanken, blandas upp med viljan att förstå.
En ny flod inom mig, en av gränslös tacksamhet och kärlek, NU, nu vågar jag äntligen falla fritt!
Trygg och säker i hans fysiska armar, gräver jag naglar och händer långt in i hans styrka och faller, faller fritt.. Mörkret omsluter, tårarna överfaller, andningen nästan upphör då luft inte längre finns att tillgå, kroppen släpper alla cellminnen på en endast gång likt en blomma som vid rätt vindpust vågar släppa alla sina små frön.

Jag går in i mörkret, känner spänningarna skälva och rycka i min kropp, känner att jag nästan tappar medvetandet och där, där öppnar sig hjärtat, släpper sina hemligheter fria!
Gränsen är passerad, jag vågade, jag ser och hör mitt pulserande hjärta igen - hör dess saga, hör dess tillbakahållna längtan, stora smärta och djupa glädje!
Långsamt arbetar jag mig tillbaka med informationen, mellan attackerna av gråt kommer kunskapen, informationen om allt hjärtat gömt i sin bok..till hans och min stora förvåning och glädje.
Skalven ebbar ut, krampen släpper, smärtan är inte längre bottenlös utan hanterbar och synlig.
Tacksamheten är möjligheten att "ankra"på en sådan skyddad plats värmer det trasiga.
Kärleken stärks.. Lite klokare är jag..
"Tänk om allt som händer tecknas ner i hjärtats bok, som en väv utav legender, som en bild av vår historia.
Om allt som sker när du blundar, när du drömmer, allt som du i hjärtat gömmer gick att läsa som en saga, ja, då skulle du förstå!
Ja, jag ser att du ler, ler åt barnet som ännu inom dig bor..
Men sagan kan vara sannare än du tror!"