lördag 2 november 2013

Stigen framåt..

Idag låg det skärvor av is vid strandkanten när jag blickade ut över vattnet,
röken stod som en kvast ur min mun. Minusgraderna är här.
En tuff vecka har snart passerat.
Funderingarna runt vilken väg som leder framåt har invaderat mitt sinne.

Jag kan se vägen klart när jag sluter ögonen i meditation, en väg som slingrar sig sakta över berget medan dimman omsluter den.  Det är inte så att jag tvekar att gå!
Tvärtom! Jag vill gärna gå..  Att gå framåt kräver dock beslut eller gör det inte?

Det är en stund sedan jag passerade den punkten där jag insåg att livet inte är oändligt, att skall man hinna och kunna göra saker bör man passa på innan man blir för gammal, för skör, för sjuk, eller kanske tom för ointresserad.
I studiernas tidevarv är man tidvis upptagen med vad och hur man skall integrera det som sker efteråt men också, av hur pengar, eller avsaknad på detsamma skall räcka till allt på listan.

I mitt inre vet jag redan, pensionär kommer jag aldrig att bli.
I vart fall inte pensionär som i overksamt njutande av livets efterrätt. Det är inte för mig.
Vad mer är där att utforska?

Började ett nytt jobb för dryga året sedan, i en ny koncern, något jag aldrig gjort tidigare.
En ny utbildning är snart klar, en ny firma är startad.
Vidare, vidare... Jag strävar framåt.  Likt en blodhund har jag näsan i marken - vilka pusselbitar saknar jag?  Vad är det mer jag önskar mig?

Balans. Ömhet. Lite skratt...
Ett tryggare nätverk.  Plats att skapa. 
Jodå, jag har lite pejling. Frågan är bara - hur skapar man flera av dessa delar?
Hur finner man rätt pusselbitar? 
Det är vad jag funderat på idag, igår.. och antagligen imorgon.

Det sker saker på insidan hela tiden. Det finns en helt ny typ av, hmmm, tillit.
Jag har äntligen hittat fragment av den svårtillgängliga "tilliten".
Kvar är att släppa ytterligare på kontrollen och låta tilliten få än mera plats.
Det är därför jag frågar - man måste ta beslut för att komma framåt? Eller måste man inte?

Kan man hänga där, be om det man önskar sig, se sig om, ha tillit... Kan man det enbart?
Nej, det vet vi också. Gud hjälper den som hjälper sig själv, tillsammans med allt det ovan.
Just idag är frågan bara - hur och när?

Live with passion & Blessed be. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar