Jag behöver MAT!

"Såsom du skottar ur dig, vad skottar du in då?"  Den gamle lägger huvud försiktigt på sned.
Hans kroppsspråk alena berättar att det är något lurt på gång. Jag tillåter mig att tänka till och så svarar jag sanningsenligt:
"Tja du, just nu är det inte mycket. Det mesta är dessutom av dålig kvalité. 
Jag beter mig så när jag är sjuk, måste vara inne för mycket, känner mig begränsad och så vidare. Min cirklar blir allt trängre.. Tyvärr!"

Han smackar på underläppen, skakar långsamt på huvudet och så lägger han tyst till:
"Nej, det går ju inte och den där ursäkten om att du varit sjuk. Den, ja, den får du.....omstrukturera!"
Vi fortsätter vårt kaffedrickande, samtalet ligger kvar där och flyter emellan oss och jag hinner som vanligt tänka allt emellan himmel och jord. Men mest av allt undrar jag - är det en ursäkt?

Likt en välvillig gammal ödla med tentaklerna ute tar han snart till orda igen:
"Du är ju smartare än så, du sköna. När du blir gammal kan du inte klarna hjärnan genom att tömma kroppen. Vart skall du fly då? Rullstolsrally?  Hans ögon gnistrar.
"Nej, men jag kan ju faktiskt meditera också. Sitta och resa i mina inre världar. Det gör jag ju ändå varje dag!"

"Riktigt!" Han kliar hakspetsen,tar en ny slurk av kaffet och så fortsätter han.
"Det är därför jag blir orolig när jag förstår att du lyssnar alltför mycket på "pladdret", alla de där tankarna som inte är du.. Speciellt som du själv sa, när du är sjuk, nere, blir indragen och allt vad det nu måtte vara!"
Mitt hjärta värms av omtanken och jag klappar hans hand, reflexerna är det inget fel på och han fångar min hand i ett nafs.
"Inte sitta här och oroa dig för mig! Jag vet att tanken inte är jag. Om tanke vore jag skulle jag ju inte kunna observera mina tankar, eller hur?  Jag är något mer än det, en själ, eller i vart fall är det vad jag kallar det!"

"Riktigt, riktigt. Men du glömmer det ibland... När livet blir för hektiskt. Dock tror jag att ditt hektiska liv knappt ens har börjat så du må lära dig att göra detta medan du kör full stopp. 
Har du någonsin prövat att bara luta dig tillbaka? Bort från larmet, bort från egot? 
Folk jag känner kallar det för "seat of self". Din inre länstol.." 

Jag ser ner på våra sammantvinnade händer.. Det snabba livet. Snart är det min tur och det är så mycket jag vill än, så mycket jag önskar.
"Hmm, jag har hört bland annat Michael Singer tala om "the seat of self" men jag är dålig på att praktisera det. Det tillsammans med grundningen vore säkert en vinnande kombination.." 
"Jag är ju, som du vet, dålig på att meditera men mitt eget inre säte har jag blivit bättre och bättre på med åren och det är min räddnings planka nu när sjukdomen tar kraften min."

Jag lovar att pröva! Precis som jag lovar att distansera mig, via mitt inre säte, från det och de som "äter upp min mat".
Jag lovar att inte släppa cirklarna när livet är för tufft och jag lovar att "äta det bästa" genom att fylla på med skönhet, ärlighet och renhet.
Jag har lovat den gamle att "skotta in" massor av påfyll till mig själv i form av BRA MAT såsom konst, sinnliga upplevelser, kärlek, skratt, närvaro... 
I mitt inre har jag "blivit med" en mörkgrön länstol i ett sliskigt gammaldags tyg men jösses, SÅ BEKVÄM DEN ÄR!

Tacksam för ytterligare en dag i tidernas ström..
En dag närmare målet.  En dag fylld av bra mat och lätta tankar.
Live with passion & Blessed BE!