Göra om en cirkel.

En ny stressig period i livet, en grupp examen under pågående bronkit, funderingar i livet i övrigt, oron för dottern och den nya perioden hon går in i.
Japp, korrekt, ibland går jag rakt in i min "120 poängs examen i oro".
DET är alltid en dålig idé!

Kombinationen stress, sjukdom och avsaknaden av träning bringar mig ur den balans jag är van att ha.
Min stress och mitt grubblande behöver "på gott kinesiskt manér"balanseras upp med fysiska övningar, få vara i kroppen, sjunka ner, släppa på spänningarna.

Alltså prövar jag begränsa stressen genom att närma mig problemet på ett annat sätt.
Jag sjukskriver mig, tar prover av lungorna och så sätter jag mig ner, hemma i tystnaden och mediterar... De flesta dagar mediterar jag runt halvtimmen men dessa långa meditationerna står ofta tillbaka pga tidsbrist.
Under meditationen upptäcker jag att den vänstra sidan av huvudet, axeln, armen, ja, faktiskt nästan hela vägen ner har dragit sig samman. Liksom krympt..

Låter säkert märkligare än vad det är men som homeopat vet jag att vi alla har starkare och svagare sidor i vår kropp och min vänstra sida "bråkar ofta" med mig men riktigt såhär sammandragen brukar den inte vara.
Jag fyller på med ljus, expanderar, öppnar, lossar och efter meditationen känner jag mig mera hel.
Kanske det var bara det?

På kvällen har jag energi att plugga lite punkter, sätter också några nålar på mig själv längs en meridian som jag vet jag behöver stärka och medan jag sitter där - Kabang - min gamla "kompis" migränen dyker upp men den har fått på sig "nya kläder".
I sängen konstaterar jag att jag har "bubblor" på insidan, det liksom ploppar och far omkring på alla möjliga ställen, i magen, i musklerna, i lungorna.
Halva jag är rädd, halva jag är fascinerad över kombinationen meditation (för jag är övertygad om att den är startpunkten) och självbehandlingen med nålarna.

Natten och dagen idag har jag spenderat utan piller.. Mest för att jag inte ville missa någonting av det som sker och för att det är så annorlunda.
Det är inget fel att ta smärtstillande. Jag har gjort det massor i mitt liv MEN jag vet också att det tillför "kyla" till min mage, mitt system och just nu vill jag spara det. Lugna det.
Att leva med smärta är inte världens ände men det kräver ett val. Denna gången väljer jag att vara i det.

Jag ser att jag måste kliva av min "kurs i oro", jag ser att jag måste finna ett sätt att ersätta träning då jag är sjuk..
Livet är ju det, cirklar som går runt med en massiv förbättringspotential.
Faktum är att jag inte är ledsen för det. Det är genom detta som jag finner nya vägar, nya stigar och ett nytt levene.
Imorgon är en annan dag.. och det är helg. HURRA.

Livet with passion and Blessed be.