En liten gynnare startar veckan.

Häromdagen plockade jag ner, ja, faktiskt rensade fönstret framför mitt skrivbord.
Länge har där hängt papper, påminnelser, främst sådant jag "behövde" banka in från utbildningen, sådant som inte ville fastna.. Beslutet att göra mig av med dem har sakta men säkert gjort sig påmint hos mig. "TTTAAA dem väck..Ta dem dän" 
Mmmhmm, mina inre ord är lite gammalmodiga. Part of me. Liksom Engelskan, guidens språk.
Live with it, or don't.. Ditt val. 
Kvar är nu favorit citaten, de orden jag vill minnas och ännu inte kan känna vibrationen av i mitt hjärta.

Så tog jag med mig dottern, en sprayflaska med fönsterputs, en tidning (japp, kärringråd av bästa sorten, från min farfar) och skred till verket.
Upp med stegen, på med sprayen och då upptäckte jag genast "honom", spindeln i hörnet.
Han hade spunnit sitt magiska nät, tråd för vacker tråd, fäst det i kanten av mitt fönster, det översta högra hörnet.  Full av beundran för hans skapelse men samtidigt i behov av ett rent fönster (en ny utsikt) kontemplerade jag dilemmat en sekund och sedan lossade jag försiktigt de trådar han satt på fönstret.
Nätet kollapsade men bara delvis. Precis som jag hoppades sjönk det liksom samman utan att trådarna klibbade emot varandra och jag lämnade honom med en känsla av "ursäkta mitt intrång men jag var bara tvungen. Förlåt mig!"

Nu ser jag berget igen.. Mitt berg.
Att vara trygg vid foten av ett berg är en djup känsla inom mig. Berg är något som ger dig skugga en solig dag, något som får regnmolnen att leta sig högre, något som kan ge dig överblick om du klättrar upp. Solid i varje tum.
Samtidigt ser jag den prunkande grönskan mellan mig och grannen och hela vägen upp bergsidan, jag ser småfåglarna som leker tafatt med insekterna utanför OCH...

Under dagen och natten har den arbetsamma spindeln fixat de trådar jag tog bort igår.
Han har spänt upp dem på nästan samma ställe, nätet lyser vackert i morgonsolen i alla sin perfektion och han påminner mig om mina T:n.
Tillit, Tid och Tålamod. TING TAR TID!
Agera, jobba, bli färdig och NJUT dina frukter. 

Han är min coach i mitt sökande efter vad som känns riktigt,
vad som fyller mig, drar i mig... Magin.
Min "postlåda känsla" är tillbaka! Jo, som barn hade jag alltid känsla av att det skulle dyka upp något, något oväntat, något glädjande, något fantastiskt och postlådan var då den mest naturliga platsen för "oväntade glädjeämnen" att dyka upp.
Till tider har jag tyckt den är pinsam, till tider har jag låtsas som den inte är där men ju äldre jag blir desto mera magisk har jag kommit att förstå att den är.

Den symboliserar att leta efter det oväntade, förvänta sig det fantastiska, det helande, det annorlunda och glädjande. DET om något är väl värt att vara glad för och stolt över.
Numera är den också en indikation på mitt mående.
Ingen postlåda känsla = jag måste ändra något, korrigera kursen.
Postlåda känsla = all is well.  Jag är på rätt kurs.

Denna vecka bjuder på många nya utmaningar. Spännande att se vart jag är nästa Måndag.
Helt säkert är - det är inte på samma plats som idag.
Ty denna vecka.. Motivated by LOVE - det är temat.
SÅ, som vanligt - LIVE with PASSION!
Blessed Be!