Äntligen - ett ord på det!

Vi har varit vänner i några år.
Hon litar på mig, frågar mig alltid till råds, följer de flesta råden men önskar också lyssna på mig, önskar veta hur jag har det och nu, nu hade jag berättat.
Lättat en del av min smärta på bordet, förklarat vad jag går igenom och hennes ögon blev till springor, springor med hål i. 
Jag kände bedömningen flyga genom luften...
"Men, Men hur kan någon som du, med din intuition fastna i en sådan här grej? Herre min gud och varför?"
"Jag kan ser varför" viskade jag stilla "men jag har inte helt passerat examen än i denna klassen och fram tills dess är jag kvar där, i problemet!"
"NU gör du inte om detta MISSTAGET IGEN.. blablablabla.. Jag gjort ett liknande misstag en gång och JAG förstod aldrig poängen med det!" 

Stilla låter jag fördömandet skölja över mig, som om inte jag hade nog med min egen smärta runt mina val eller problem i livet. Nu fick jag höra svart på vitt att jag gjort en grov felbedömning, ett övertramp och därför diskvalificerat mig själv för alla vidare progression på detta området. Eller?
Om jag lät mig själv följa de rådet skulle jag bara ställa mig själv utanför möjligheten att någonsin få användning av de erfarenheter jag gjort under denna mindre lyckade tid, under flaggen av misslyckade val. Finns det någonsin dåliga resultat? Såklart inte. Det finns resultat och vad jag gör med dem avgör huruvida erfarenheten var lyckosam eller ej. Ge upp - ett mindre lyckosamt val men helt och hållet ok i många situationer. Försöka igen med den nya erfarenheten? Japp, the way to go for me.  Master what is infront of you and then, be free of it!

På vägen ner i hissen tänker jag på henne, min vän, alla problem som drabbat henne, på alla problem som kroppen skriker om och med och kan inte hjälpa mig själv då jag sänder en kärleksfull tanke till hennes fördömande sida. Den drabbade aldrig mig. Såsom man dömer andra, så dömer man ack också sig själv.
Mina tankar vandrar till alla de människor jag beundrar och använder mig av som ledstjärnor och mentorer, de har en sak gemensamt, de är alla högst "mänskliga", jordnära och påtagbara.
Coach nummer 1 har varit hemlös, bott i bil, tagit emot allmosor både hos Frälsis och andra organisationer. Idag ger han mest av alla, både pengamässigt, känslomässigt och mentalt.
Coach nummer 2 sliter med kärleken, att få till relationerna mellan man och kvinna, barn med flera män, men, oh my GOD, vad hon har tillfört mitt liv. Alltid lika klockren, alltid lika närvarande!

Min Musa sliter varje dag med en kropp som inte riktigt fattat att hennes mind gått vidare, den är konstant på efterskott. Hon har gett, gett, gett under år av eget företagande och aldrig funderat på self care och påfyll. Baksmällan blev hård. Men hon är härligt närvarande i sina samtal, döljer mycket av kroppens bekymmer med ett gott pokerface och jag bara vet hon är på väg. På väg emot stjärnorna.

SÅ ÄR DET med oss, vi som är födda med medialitet, med önskan om att lära ut, med önskan om att förmedla, beröra och rocka loss. Vi gör flera saker i detta livet, flera kurser och har helt enkelt inte tid och lust att sitta på röven vår och vara heliga. Det är för andra.
Ett kort liv här på jorden denna gång, maximalt utnyttjande, maximalt antal med "fristående kurser" i att vara människa i och med, en kropp, ett Ego, en själv och hela samspelet däremellan.
Looking for holy?? Well, go look some place else!
Kanske på en kyrkogård.. Folk har en tendens att bli helgon när de dött (Ironi, suck, kunde inte låta bli)

Jag insåg att jag vill, bland många andra saker, tvätta bort detta från den andliga världen. Denna skenheligheten, denna tron på att man bara kan tro/lyssna/lära av den som är perfekt.
Jag säger som Jesus "Låt den som inte har någon synd kasta den först stenen!"
"Sugröret" som kopplar upp oss emot kraften behöver INTE vara en helt rak, genomskinlig, rentvättad tub. Nej, kraften kommer också igenom den mest krokiga, stenbeklädda av vägar, bara viljan finns, bara tillgängligheten och närvaron finns. Gå ut och gör gott. 
Bestämd dig för att tjäna, öppna upp i närvaro and.. the rest will follow!

Detta bestämda jag den dagen, efter mitt möte med mitt "operfekta" liv
Idag berättade en annan mentor och idol, Barbara De Angelis, att hon tänkt precis samma sak.
Många klasser, ett intensivt, öppet liv för växande och tjänande.
Hon kallade det för  A Karmically eventfull life! 
HURRA! Ett ord på DET!!
Känner mig superstolt, som högsta betyg i en svår klass, det är nämligen JAG.
Skål för det och för alla erfarenheter utan gradering!

LIve with passion & Blessed Be!