Vänta dig mirakel ikväll.

"Jag är som född igen just krypit ut mitt bo
Hej där sötnos, skruva upp din radio
Vänta dej mirakel ikväll..." Peter LeMarc

PÅ utsidan har inget speciellt hänt, det syns ingen skillnad, en vanlig Fredag i evigheten.
Inom mig vet jag, vet i den djupaste förvissningen att jag satt en fot framför den andra, tagit stegen emot något nytt, frigjort, accepterat och LÖST.
Löst en knut, öppnat emot den framtid som är min. Skapat.

Jag vet det för att det "känns rätt" och när det är rätt är den
lätt (som oftast). Eller faktiskt, mest hela tiden.
Tar vi med oss "felet", tja, då är det något vi "gillar" att återskapa, något som går på repeat, något vi inte ser.

Bekräftelsen syns också i "miraklen", i de små ting som sker när vår energi expanderar, när vi tror och lever i den vibration som är i synk med önskningen.
Exempel?
Tja, till exempel se att en mycket kär och dyr leksak håller på att falla isär. Känslan är närvarande att barnen behöver en ny. De gillar ju den så mycket, de använder den, den bringar så mycket glädje.
Ett löfte till barnen  "Vi skall skaffa en ny! Jag lovar!"  ty inom dig, djupt inom dig vet du att det måste lösas, det bara måste. I rätt sekund, för du är med på tåget, du har önskningen uppe, i rätt sekund agerar du. In på rätt ställe, BOM, smack, mirakel i din hand.
Den nya leksaken ersatt med en ny, till tio procent av priset.

Flax? Javisst, om du vägrar att se dig själv som medskapare i universum och hellre lever helt utlämnade till världens alla vindar, sure. Håll fast vid det för all del. Själv vet jag bättre.
Jag VET att jag skapar dessa upplevelser och att dessa "mindre ting" är mina "träningsobjekt", mina små "rundor" för att sedan kunna skapa i det större rummet.
Jag snör inte på min löparskorna till årets första tur och tror jag skall klara ett maraton heller men jag kan vara otroligt nöjd med en halvmil eller en mil, som en del av resan. Resan emot ett fullfört maraton. Hurra!

Ett visst agerande är alltid där.. Viktigast är dock närvaron!
Närvaron och tillåtande av alla känslor, viktigast av dem alla, vetskapen om att detta är för dig, till dig! DU är kopplingen till din källa. Tappat flödet?
Återkoppla dig genom att önska det och mata din själ lika ofta som du matar kroppen.

Pingsten är miraklens tid.
Den helige ande gav sig till känna för apostlarna, de uppfylldes av inspiration, talade i tungor och såg syner enligt seden. Kanske kan du koppla upp dig till denna hänryckning?
Gör ett försök!

As always, LIVE with passion & Blessed be!
Namaste.