Ändra på sig...

"Att ändra hur man tänker, det är lätt" säger hans helighet Dalai Lama.
"Att ändra hur man känner i hjärtat, är svårare men det låter sig göras. 
Att ändra sin instinkt - det. det är det verkliga jobbet!" 

Kan vi ändra hur vi reagerar? Vilka vägar vi väljer när saker sker?
Lära gamla hundar att sitta.. 
För det tibetanska munkarna är det en självklarhet. Resan genom livet handlar om att förbereda sig för efterlivet, för tiden då vi lämnar kroppen men också, att leva detta livet så rent så möjligt.
För västerlänningar sitter detta, eller i vart fall, har suttit enbart i hjärnan.
Det fina ordet är - neuroplasticitet.

Neuroplasticitet är, enkelt uttryckt, ändringar i hjärnans organisation som ett resultat av erfarenheter individen gjort. Länge trodde man att detta inte var fallet, att vi föddes med en hjärna och sedan blev funktionen bara sämre och sämre med åren och antalet celler gick också bara en väg, nedåt.
Nu vet man att det inte är så! Hjärnan kan lära sin "nya trix", hela livet och som i allt annat är det denna dynamik, denna vitalitet, som ger oss bästa möjliga livskvalité.
De små armarna (dendriter) som sträcker sig från en hjärncell(neuron) till ett annat område för att skicka signaler kan, likt bläckfiskarmar, dra sig tillbaka och sedan söka sig en ny plats.
Allt eftersom vi väljer att lägga fokus och "bygga om" oss själva och vårt medvetande.

Hur gör vi då detta?
Mindfullness/medvetenhet om/i nuet.
Meditation
Träna vår hjärna, ta in nya impulser, lära nya saker... Tänk konceptet - hjärnan är också en muskel.
Allt detta till trots - de mest spektakulära förändringar får man till med, just det, meditation.
Regelbunden meditation ger hjärnan den gymnastik den behöver (och enligt tibetanerna övar du samtidigt på att dö en smula, win-win)
Så, nu kan alla som kör med "jag är sån här, inget att göra åt" slänga sig i väggen. Det är bara en i raden av ursäkter men det visste vi ju redan.

Många jag känner klagar över att meditation är så svårt, knöligt och omständigt.
Detta till trots, forskning har visat att de bästa övningarna för hjärnan är väldigt, väldigt enkla men ger magiska resultat.
Råd ett - var i kroppen. Sätt dig bara ner, lyssna till kroppen, del för del. Bara lyssna, inte fixa, inte ändra, bara lyssna och hur det än är, låt det vara så.
Råd två - tänk på någon du älskar, någon som älskar dig. Förr var rådet att du skulle tänka på din guru, spirituella ledare eller annat nonsens. Numera vet vi att det funkar lika bra med alla som är vänner, nära eller kära, bara de ligger oss varmt om hjärtat.  Hjärnan registrerar nämligen dylik övning som att vi är bland goda vänner och vi blir då lugna, trygga och glada. Till och med av en konstruerad bild. Hjärnan vet inte skillnaden nämligen. (fake it until..osv).
Råd tre - var närvarande i din direkta närmiljö. Se på saker, verkligen notera, sjunk djup ner i din stol, känn efter vad du har under fötterna, rumpan osv. Ta gärna på något.
DÄR! Så enkelt kan mindfullness vara och fokuserar du på dylikt en längre stund så är det meditation.

Med dessa enkla tre första redskap jobbar man tom med att lösa så svåra knutar som Post traumatisk stress på t ex soldater som varit i Afghanistan.
För oss i alternativ svängen är detta inget nytt, tvärtom, detta har varit grunden i mången praktik i många år för att rota och grunda klienter. Finns det något problem i detta, det enkla, det lilla så är det att det måste upprepas, göras till rutin som alla annan träning för att vara effektiv.
Om inte annat för att skapa nya vindlingar i hjärnan..Och så var cirkeln runt.

Vi förstärker våra "positiva" egenskaper då vi mediterar och/eller är mindfulla, ökar vårt inre lugn och mycket, mycket annat.
Ändå fnissade de tibetanska munkarna sig halvt ihjäl då den västerländska forskaren fäste elektroder på deras huvuden för att mäta om deras medkänsla (compassion) ökade vid meditation.
Den irriterade forskaren förklarade gång på gång hur briljanta hans mätinstrument var men munkarna skrattade bara mer och mer och till slut släppte han frågan: Vad i himmelens namn är så lustigt? 
En av de mest framfusiga munkarna vågade då kläcka:
"Då kan du ju inte sätta maskinen där. Alla vet ju att medkänslan kommer härifrån..."och så pekade han allvarligt på sitt hjärta.

Javisst är det så. Neuroplasticitet, hjärnmätningar i all ära men vi får inte glömma bort resten av kroppen, cellminnena, nervändarna..
HJärtat har många celler, olika typer av spännande celler och nu senast, har man hittat samma typ av "tänkande celler" i Solar Plexus. Vad månne detta bliva när "de" kan mäta allt?
Det är tankar för en helt ny blogg.

Ha en strålande helg!
Var i nuet. Be mindfull and LIVE with Passion.
Blessed Be!