Revisionsdagen.
Jag har inte haft tid att ha så mycket revision i sommar, tiden har runnit mellan fingrarna, energin har omfördelats för att räcka till det jag behövt göra och mycket har upptagit mina tankar.
Tankar kräver också energi.
Tacksam är jag för den sommar som varit med sitt tropiska väder, sin fantastiska värme, sitt ljumma regn, galna stormar och åska. Snacka om rörelse och energi. Jag har jobbat utomhus i dryga tre veckor hittills i sommar och har inte mötts av EN, inte EN regndroppe på min kropp eller vindruta.
Tacksam är jag för de naturupplevelser jag fått, barfota promenader i gräset, vatten runt kroppen och allt det andra jag skrivit om här i bloggen.
I sommar har jag faktiskt bearbetat många tankar och beslut, sånt som legat och gnällt och gnölat i många, många veckor. Äntligen har vissa saker släppt sitt järngrepp och jag kan röra mig friare.
Väninnan och jag har diskuterat skillnaden mellan att se en potential i något men samtidigt inse, det kommer aldrig att ske ty det är för mycket som skiljer "råmaterialet"(där det/du/den är idag) och potentialen (den framtida bilden).
Det är en luring, då det är lätt att se potentialen som den ända möjliga utgången och så använder man oceaner av tid på att få den till, bara för att sedan inse att det aldrig kan bli så.
Jag hoppas att de saker jag sett nu är släppta. Lämnade några av dem i havet.
Några fastnade i fjällets täta undervegetation. Några har jag bränt upp i spisen i huset i Dalarna.
Förvånat (som alltid) har jag sett på vad som sker när man väljer en annan väg än den som oftast används av de resande, den irritation och förvirring det skapar. Tja, sorry, jag gjorde det inte för att vara annorlunda, jag gjorde det för att det var nödvändigt för mig. Absolut nödvändigt!
Kaos och panik i myrstacken som följd men det lugnar sig, det gör det, bara det får blåsa över lite.
Mitt liv är mitt.
Hösten ligger och väntar imorgon...
Skolstart för stora flickan, dagis för den lilla, jobb för oss vuxna.
Hösten för mig är ett rätt oskrivet blad men jag vet att det inte kommer att vara särskilt länge.
Något seglar in. Mina drömmar seglar in och det kommer att bli bra.
Hösten behöver inte leva upp till någon "potential", den får utvecklas i sin egen takt och samtidigt, jag vet EXAKT vart jag vill segla nu.
Skönt.
Hur det skall gå till?
Bara en vag aning om det. EN fot framför den andra, en stövel och en sko och så går vi framåt.
Ha en strålande start på hösten imorgon.
Live with passion & Blessed be!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar