Mitt hav och alla sinnen.

Där asfalten kokar når en doft min näsborre, en välbekant doft, en doft från en annan tid.. 
Jag stannar upp, vädrar i vinden som jakthunden. 

Solen steker över de mogna sädesfältet, axen är redan guldfärgade av den intensiva hettan, färdiga i Juli månad.  
Det är den doften som når mitt luktcentra.. Doften av varmt, solstekt vete, känslan av en skördetröska under min rumpa, pappas fasta arm om min midja - detta skall bli mjöl, mat till djuren och oss. 
Sommarens guld. 

I år är det fösta året på länge som det varit så varmt och som jag tagit mig tid att känna doften av solmoget vete. 
Den ena gången blev till flera gånger, jag sniffar och njuter, några veckor kvar till sista skörd.

I år är också året jag badat. badat i mitt hav från mitten på maj, oräkneliga gånger, alla tidpunkter och på alla sätt.  Hav för mig har varit förknippat med solskensdagar nästan enbart och såklart, ensamma promenader på hösten med något att vila ögonen på. 
Havet börjar långsamt bli oumbärligt. Vackert om morgonen och helt stilla, reflexion, kontemplation. 
Om dagen, upproriskt, fyllt med liv och tjiv, plims och plums, skratt och tokeri.  
Om kvällen gungande, vaggande sänker solen emot den oundvikliga horisonten. Vad skedde idag? 

Jag drar mina armar precis under vattenytan, noterar det solvarma, nästan fickvarma vattnet så ställer jag mig upprätt och låter fötterna sjunka så långt ner jag vågar... Svalt, mycket svalt, gränsar till kallt!  Mitt i båtrännan... Den stora.. Vet att det är ca 70 meter ner där jag står som en syl i vattnet just nu. Bara 68 meter, give or take,  till botten. 
Här har jag glidit fram i den stilla havskajaken, ett årtag, glid, tystnad, nytt årtag, glid, tystnad... 

Doften från havet, saltet på min hud följer mig runt i sommaren och det kallar mig hem, kallar mig närmare sig. Slappna av, följ flödet, glid med.
Nu när jag har tagit bort alla måsten, städat i det sista jag inte kunde stå för i mitt liv så är det märkligt tomt. Jag behöver havet för att rensa mig och för att finna vägen ånyo. 

Lagom avkyld sjunker jag ner på min handduk, låter solen värma huden, drar ner dess kraft i mitt energi centra, i mitt Solar Plexus. 
Denna sommar har hela stranden, hela naturreservatet fått en doft av tropiska nejder.. 
Näsan dansar mellan dofter av bekanta solkrämer och oljor, utegrillen och den lilla medhavda grillen som grillar exotiska korvar, kyckling, thailändarna som slagit sig ner under träden med sin medhavda take-away, uppvärmda kroppar och till och med, lite cigarettrök. 
Allt verkar liksom höra hemma i denna magiska, tropiska sommar.  Dag ut och dag in i en oändlig dans. 

Noterar stilla att stressen lämnat min kropp.. 
Tänker på doppet under dagens lunch. Ett hopp i en sjö, den som också är placerad mitt i ett naturreservat. Svalt sjövatten som lugnade min kropp, en känsla av frihet. 
Att bo i en värld där man i vacker natur kan ta sig ett dopp, PÅ LUNCHEN.
Att ha ett jobb där man sköter sig såpass mycket själv, där ingen chef blir grinig utan snarare uppmuntrar dylika tilltag, där man kan vara annorlunda, färgrik och galen och veta - jag får leva  och frodas för det! 
Tacksamhet från mitt hjärta. Tacksamhet över livet och sinnenas gåva till mig, 
Tacksamhet över havet och vår nyfunna vänskap.

Känner mig som ett med livet... 
Det nyfikna barnet inom mig undrar vad som skall komma nu? 
As always, Live with passion & Blessed Be
Namaste!