Jag är allergisk emot ordet. Allergin uppträdde redan när jag som ung påbörjade min homeopat utbildning och inte kunde fatta hur man visste "vad" man skulle "detoxa" från.
De flesta jag mötte då kunde inte förklara varför eller vad som gett dem inspiration att genomföra en dylik åtgärd, de bara följde en tidningsartikel, en väns resa eller något annat rätt ytligt.
Inom homeopatin låter vi symptomen, ja, inte bara ett utan helheten av symptomer för att vägleda oss i vad som behövs göras och yttersta ansvarig, tecken på att vi lyckas, är kroppens svar.
Allt är individuellt och skräddarsytt...
Med detta som utgångspunkt kan du förstå vad som hände när jag i slutet av November fick vägledning om att påbörja en... hmmm... detox. En förändring.
Förändringen innebar viss ändring i min kost, den innebar "nya" övningar såväl på ett fysiskt som på ett mentalt plan samt användandet av nya verktyg. Jag stod tvivlande, och allergisk och funderade - vad i alla dagar är detta?
Men jag känner min vägledning, vet att den har sitt ursprung i "källan" och därför lyder jag och i vart fall prövar.
Noggrant har jag följt de anvisningar som givits mig, genomfört förändringarna och hållit i dem tom genom helgerna men själva resultaten har jag inte sett mycket av. I mitt inre har jag funderat över om detta verkligen är rätt för mig, om vägledningen var korrekt.
Denna veckan tog tvivlen slut!
Helt enligt läkningens lagar dök de upp, först tydliga mentala och känslomässiga förändringar.
På måndagen drog hela den fysiska cirkusen igång, också den enligt läkningens lagar, det senaste först och så har kroppen och dess cellminne backat i tiden, jobbat sig igenom äldre och äldre grejor.
Själv har jag i fascination känt känslor och symptomer som jag hade för massor av år sedan komma tillbaka på nästintill samma sätt. I vart fall tillräckligt lika för att jag skall känna igen dem som reaktioner från förr. En riktig berg och dalbana tur och pga vad?
Jo, pga enkla förändringar och övningar. Ett läkemedel i sig själv, tydligen.
För mig är det en självklarhet att kroppen "håller på våra minnen", håller på hur vi behandlat den, vad vi känt och upplevt men får den säcken aldrig tömmas blir den till slut väldigt tung att bära på.
Dock är jag tacksam för att den kan göra det men också, att jag funnit ytterligare verktyg till att få den att tömma och släppa så att den sedan kan bära mig in i en ljus framtid.
Under veckan har jag också (såklart) översvämmats med texter om kroppen, dess behov och dess existens. Lydigt har jag slukat allt och förhoppningsvis lärt mig mer.
Jag väljer att avsluta denna blogg med Walt Whitman's vackra ord:
"Give thanks every day for this temple that houses your soul. Give verbal appreciation for your life, your eyesight, your pancreas, every organ, every inch of your body. Simply say, “Thank you God for this always changing and always perfect place for me to observe from.” Become more aware of how you choose to treat this miracle of a body. Talk to it as you give it exercise, good food, and generous amounts of fresh water. “I bless you, wondrous body of mine. By being more aware of what a perfect creation you are, I will avoid mistreating you."
Vad gillar du Detox? Vad tänker du på när du hör "detox"?
Ha en strålande vinterhelg med massor av inspiration!
Live with Passion & Blessed, as always, you are!
Love & Joy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar