Massor att ta tag i, en sommar att bearbeta, och jag vet inte om jag känner mig redo.
Jag har nästan inte skrivit något här, eller något någon annanstans heller och det plågar min själ, jag saknar ordet(n).
Passionerat skapande, att leva med/i sin passion har verkligen varit på tapeten denna sommar och fick sig nu en extra boost med fullmånen i Lejonet. VAD tillför energi till mig? Till dig?
"Vad är så kul att du skulle kunna tänka dig att genomför det/utföra det även om du inte fick betalt?"
Jag har längtat efter mina oljefärger, har inte målat på evigheter och irriterande nog upptäckte jag såklart att en del av dem har förstörts av tidens tand. Jag behöver nya... Det blev att sätta sig ner och känna in, vill jag detta? Har detta prioritet i mitt liv? Ger det mig glädje?
Mina vänner och jag drog till Göteborg, såg en konsert med Bruce Springsteen.
En man som på 66 år, snart 67, som höll igång non-stop i 4 timmar, som räknade in nästa låt med sitt klassiska "one, one, two, three, four" medan publiken fortfarande applåderade för låten innan.
Inte en enda gång satt han sig ner, suckade och sa: Detta vet jag inte om jag orkar!
Killen som vid 15 års ålder sa: "Rock n' roll är det jag kan, inget annat!" och som aldrig haft ett "riktigt jobb", han har fortfarande stjärnor i ögonen där han står och lyckan går inte att ta miste på.
I år hade man byggt ramper så han kommer ändå längre ut, närmare publiken och dit kom han som vanligt och hämtade folk. Först två killar i yngre tonåren...
De hade vissa problem att ta sig upp på scenen så en av mina vänner gav assistans till dem genom att lyfta bakifrån medan säkerhetsvakterna drog i händerna. Upp kom de... och när de kom tillbaka visade de stolt upp plektrum och autograf på armen, stjärnögda och lyckliga.
Några minuter senare är han på väg ut igen på rampen och min vän ser på mig och säger:
"NU är det din tur!"
En halv minut senare, jag får hälsa på min idol, får se in i hans ögon på nära håll, får känna draget... DÅ händer det, Bruce ser över min axel, ser ner på min vän som lyft upp mig och säger högt:
"And what about you? Always helping others..."
Hans hand och arm passerar över min axel och han trycker min väns hand också innan han försvinner bort längs rampen. Vi står kvar helt slagna, han såg, mitt i virrvarret, han såg, han noterade, han mindes OCH han agerade på det direkt!
För mig är det vad hjältar är gjorda av!!! Riktiga hjältar!
Kanske är det "omöjligt" för de flesta att känna så ett helt liv, känna så för bara ett ämne MEN jag tror mig veta att det är möjligt för alla att hitta något de känner så för/om.
Faktum är, jag tror det är en av livets källor... Ett viktigt påfyll av Qi.
Allt ändrar sig när man gör något man är riktigt glad i och passionerad inför...
Tiden går fortare, eller tiden upphör helt att existerar, man glömmer kroppens signaler, man glömmer sina bekymmer och på nåt sätt, man intar en mer tillåtande hållning.
Universum får jobba ifred!
Ja, ursäkta om jag tjatar om detta med passion och passionerad men det är en av de sakerna jag måste få kläm på och som jag tycker att stora delar av samhället helt missat.
Av någon underlig anledning verkar det vara roligare att bara tala om det som inte fungerar, istället för det som faktiskt gör det och som är riktigt bra.
Igen, samma fråga som i nymåne bloggen... Vad får dina hjul att snurrar fortare? Vad gör dig lycklig?
Själv skall jag ut och just, få mina hjul att snurra, fort, fort... Det gör mig lycklig och nu har jag klartecken att göra det igen! Jippy!
Ha en strålande Söndag! Och du......
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar